Kär men gift...

Jag är också helt galet kär i en arbetskamrat. Vi har båda man och barn, dock lever jag i ett olyckligt äktenskap och har sen en tid funderat på skilsmässa. Hon är väldigt blyg och säger inte så mycket, så jag känner inte henne speciellt bra även om jag gör mitt bästa för att få fram info om henne

Jag förstår inte varför jag är så dragen till henne, men jag kan inte sluta tänka, drömma och fantisera om henne. Har aldrig varit såhär kär förut. Jag har ett konstant pirr i kroppen och längtar så efter nästa gång vi arbetar tillsammans.

Vet inte om jag är bi, har aldrig varit med en kvinna. Men har ända sedan tonåren fantiserat om kvinnor för att bli upphetsad. Verkar som att ju äldre jag blir desto oftare blir jag attraherad av kvinnor. Det är flera år sedan jag sist kände något för en man.  

Andrea! Det är länge sen du skrivit något här, hur har det gått?

...inte utan att man känner lite för din man. Ni verkar ju som sagt ha det väldigt bra enl TS:en.

Gissar att du va både kär och pirrig när du träffade din nuvarande partner med!?

Oavsett vad du väljer så hinner vardagen ikapp, även om det inte känns så nu.

Lycka till!

Jag är nyfiken på att höra hur det går med förälskelsen. Själv ligger jag i skilsmässa nu.

Hej! Lite uppdatering här då

Min förälskelse har lagt sig. Eller nej, den är kvar på ett sätt men tjejen gjorde två grejer mot mig som gjorde att jag drog öronen åt mig. Vi är alldeles för olika och de här sakerna gjorde att jag kände att vi inte har någon framtid tillsammans som par. 

Det är jätteskönt att det blev såhär! Jag tackar min stjärna för att jag inte skiljde min från min man och satsade på den här tjejen! TACK för det! Det är dock fortfarande spänt och röda ansikten när vi ses, vi kan inte titta varandra i ögonen och ja, ibland drömmer jag om henne. Men nej. Hon är en instabil person och det hon gjorde mot mig vill jag inte att en partner, eller kompis heller för den delen,  ska göra.

Mitt förhållande till min man har blivit mycket starkare efter det här, Jag uppskattar verkligen honom och det vi har och hur han är mot mig.  Men jag vet samtidigt att det är skört. Man vet aldrig när förälskelsen slår till. Och jag vet också att jag är attraherad av tjejer. Den här tiden med henne i tankarna har fått mig att inse att jag nog mycket väl skulle kunna vara med en kvinna. Det skulle vara roligt (eller roligt och roligt, kanske mest upphetsande?) att testa någon gång. Men nu njuter jag av att det äntligen är över med den här tjejen  och att jag och min man är lyckliga tillsammans. 

TACK för alla råd och för att ni delat med er av era erfarenheter och tankar! Och till signaturen Kär: Du måste uppdatera oss! HUR kom du fram till skilsmässa? Hur känns det? Vad har du för planer nu?

 

det som slår mej när jag läser den här tråden är att ALLA ja just alla som skrivit inte kan tänka sej ngt annat än ett traditionellt tvåsamhets förhållande.Om ni tänkte tanken att vara 3 eller fler så kan både behålla o äta kakan

Skilsmässa hade jag börjat fundera på redan innan förälskelsen dök upp. En dag insåg jag bara att jag nog aldrig älskat honom. Det känns fruktansvärt att komma fram till detta efter så många år tillsammans, med hus och barn. Jag önskar att jag inte kände så här, för det är oerhört tufft och dyrt att skiljas.

Jag tror att den här förälskelsen öppnade mina ögon och efter många månaders funderande har jag börjat acceptera att jag kanske är lesbisk, tecknen har alltid funnits där men jag har valt att förtränga eller bortförklara dem.
Nu kan jag inte sluta tänka på hur det skulle vara att leva i ett förhållande med en annan kvinna. Jag utesluter inte att jag kan hitta den rätta mannen, men jag tror att jag till att börja med ska utforska kvinnorna.
Men innan jag ger mig ut för att hitta mitt livs kärlek ska jag hitta mig själv.

Lycka till med äktenskapet!

 

 Som gjort för tre-samhet ju, ha flera partners, är hon bi så borde hon väll inte ha så svårt och kanske tända på din man med?

Till er som förespråkar Tre-samhet: Jag tycker att kärlek och sex går hand i hand. Jag kan inte ha sex med någon som jag inte älskar och jag kan inte leva med någon som inte vill ha sex. Jag skulle inte kunna ha sex med en annan och sedan gå hem och ha sex med min partner, och jag skulle inte vilja att h-n gjorde så mot mig heller.
Det finns en otrolig styrka i att kunna stå emot frestelser och hålla sig till en person och jag tror att det gynnar förhållandet.

Jag är också kär i min arbetskamrat. Hans sambo är dessutom medlem här på fl. Så ibland kikar jag in i hennes pres och kikar på bilderna hon har på HONOM för det första men också på deras barn. Och jag känner mig såå svartsjuk. 

problemet är väl att jag lider i det tysta. han verkar INTE intresserad men jag vill bara knulla honom. känna hans kropp mot mig och ha honom för mig själv. Funderar på att lägga in en stöt. Vad tycker ni??