Underhållsbidrag?

Det gäller för båda föräldrarna, är de sammanboende så räknar man med att båda bidrar till de gemensamma kostnaderna (med gemensamma avses boendekostnader och eventuellt gemensamma barn), men är de gifta och den ena saknar inkomst, så räknas även det in (detta med att gifta personer är försörjningskyldiga gentemot varandra).
 

Tack för infon. Om de är gifta och hon studerar med studiemedel, då behöver väl inte han försörja henne ?

Det beror på hur dyrt de bor, bor de svindyrt så att hon inte når upp till existensmin när hennes del av boendekostnaderna är betalalda, så kan han mycket väl få från sitt överskott dra av för försörjningen upp till existenmin

Nej,de bor inte svindyrt- de bor i en av de minst attraktiva ytterområdena i Stockholm.

Och det innebär inte alltid billigt, som upplysning bara. Man kan bo väldigt billigt i de attraktiva områdena och svindyrt i de oattraktiva.

Nåja, det är upp till juristen att avgöra 

Pappan vill dessutom att jag ska ta med vår dotter till hans hemstad två gånger per månad- jag skulle alltså resa fyra gånger fram och tillbaka för att lämna och hämta varje umgängeshelg. Bara detta skulle i biljettpengar kosta ca tusen kronor per månad- och det skulle också innebära att jag förlorar eventuell lön för den tid jag skulle ha arbetat dessa helger och som jag då missar. 

Det tvivlar jag på att han får igenom, det ska vara mycket till för att boendeföräldern ska ta det ekonomiska och praktiska ansvaret för hämtning om lämning med så stora avstånd och när boendeföräldern tjänar så mycket sämre

Ja, men han försöker å andra sidan gång på gång driva igenom att vår dotter ska flytta till honom och hans familj. Och detta kör han med trots att han struntar i hennes väl och ve- men jag är orolig att rätten ska börja fundera över om detta skulle kunna vara ett alternativ då jag inte kan bekosta resorna till honom. Jag vet att han bara j*vlas....

Om din dotter är sedan länge bosatt hos dig och hon inte uttrycker en mycket stark vilja att bo hos sin pappa så kan du nog koppla bort den biten. Det krävs rätt mycket för att flytta ett litet barn så många mil från en anknytningsperson, speciellt när pappan inte verkar ha någon nära relation till sin dotter.

Jag har varit boendeförälder hela hennes liv- och hon är snart 12 år. Därmed kunde man tycka att allt skulle vara lugnt för vår del. Men han har satt i system att driva igenom umgängesdomar med vitesförelägganden. Han struntar sedan i domen och kommer inte överhuvudtaget- men påstår i rätten att det är jag som inte släpper iväg vår dotter på umgänge. Det är riktigt, riktigt sjukt alltihop. Han är inne på sin tredje omgång med begäran om att få vår dotter flyttad hem till honom på ett år. Och ännu knäppare blir det när man fattar att han inte ens pratar med sin fru om det här. Dessutom har han sagt till vår dotter att hon inte ska behöva flytta- men så fort han kommer till rätten så är det samma tugg igen. 

Jag kan inte begripa hur det svenska rättsväsendet kan tycka att man har råd att hålla igång detta år ut och år in. 

En idiot med andra ord, men likväl, det är ju OT, så din situation är inte ens i närheten av TS så jag tycker inte du kan jämföra detta.

Nej, vi har ju en helt annan problematik dessutom- men samtidigt måste jag rent praktiskt få ekonomin att gå ihop- vilket förstås är ännu svårare med någon som aktivt arbetar för att sabotera min ekonomi. Kanske går det upp ett ljus för honom om han i rätten får se hur våra kostnader ser ut?