• swede

    Äggdonator sökes

    Vi har precis fått reda på att vi inte kan få barn utan hjälp, och söker nu med ljus och lykta efter någon som är villig att hjälpa oss. Vi letar efter någon som kan tänka sig att hjälpa till med ägg. Jag är 40 år och har hamnat i ett tidigt klimakterie, så jag har inga egna ägg längre.Vi längtar efter att bli föräldrar och söker nu efter någon som vill hjälpa oss. Vi bor i södra Sverige och har jobb båda två (40 resp 33 år). Är du intresserad så hör gärna av dig, så berättar jag/vi mer om oss. Vänliga hälsningar från oss två

  • Svar på tråden Äggdonator sökes
  • Nashico

    Hade ingen aning om att man kunde! Nu har jag hunnit bli 34 redan och väntar ev. på ryggoperation MEN efter det ska jag faktiskt ta och göra en donation (Om jag nu hinner innan 36års ålder maxålder för min vårdregion) 


    Jag har två friska och söta pojkar som blev till på första försöket. Så mina ägg ska nog vara dugliga för donation om någon vill ha dem vill säga. 


     


    Frågan är dock. Vad kan det krävas av mig om barnet söker upp mig? (Det är helt ok om det söker upp mig och vill ha en relation med mig) Jag kan även tänkta mig att ta hand om det om det skulle bli föräldralöst (genetiskt så är det ändå mitt barn) men vad händer om t.ex mamman dör. Inte blir jag skyldig till försörjning eller så? (Låter korkat men likna bra att fråga) Jag vet att det är himla rörigt när det gäller spermadonation och barn som kan söka upp en osv. Så vad kan det uppstå för problem om man vill bli donator?

  • Jojjo77
    Nashico skrev 2014-01-09 02:32:45 följande:

    Hade ingen aning om att man kunde! Nu har jag hunnit bli 34 redan och väntar ev. på ryggoperation MEN efter det ska jag faktiskt ta och göra en donation (Om jag nu hinner innan 36års ålder maxålder för min vårdregion) 


    Jag har två friska och söta pojkar som blev till på första försöket. Så mina ägg ska nog vara dugliga för donation om någon vill ha dem vill säga. 


     


    Frågan är dock. Vad kan det krävas av mig om barnet söker upp mig? (Det är helt ok om det söker upp mig och vill ha en relation med mig) Jag kan även tänkta mig att ta hand om det om det skulle bli föräldralöst (genetiskt så är det ändå mitt barn) men vad händer om t.ex mamman dör. Inte blir jag skyldig till försörjning eller så? (Låter korkat men likna bra att fråga) Jag vet att det är himla rörigt när det gäller spermadonation och barn som kan söka upp en osv. Så vad kan det uppstå för problem om man vill bli donator?


    Fantastiskt att du kan tänka dig att donera!

    Du har inga skyldigheter alls till barnet. Vi som mottagarpar är biologiska föräldrar till barnet. Så händer något någon av oss, så gäller samma saker som om när vilken förälder som helst går bort. Barnet har rätt att få veta vad donatorn heter och vill barnet ha en träff med dig, inte nödvändigtvis för att skapa en relation, så sköts detta av kliniken och kurator är med vid ett sånt möte. Vi som mottagarpar får aldrig veta vem du är och vi kommer aldrig att känna till varandra.

    Enligt vår kurator på vårt sjukhus, menar att det är viktigt att donatorn inte anser sig vara förälder till det barn som ev kommer till världen, då får man ibland inte ens donera. Om du tar kontakt med din vårdenhet så kommer du ju också får prata om dessa saker med en kurator. 
  • Jojjo77
    blommorna skrev 2014-01-09 02:10:21 följande:
    Hej alla! Jag heter Johanna är 26år. Jag bor i södra Småland och vill gärna hjälpa till. Jag har ansökt via skåne om att bli äggdonator. Har tagit första blodprover för ca 1 månad sen. Om någon vill ha hjälp får ni gärna kontakta mig. /johanna cxz87@hotmail.com
    Vad underbart snällt av dig! 
  • Jenkis

    Donera mera! Tack underbara tjejer som donerat och underbart att det finns fler som kan tänka sig!

  • Smurfan2
    Nashico skrev 2014-01-09 02:32:45 följande:

    Hade ingen aning om att man kunde! Nu har jag hunnit bli 34 redan och väntar ev. på ryggoperation MEN efter det ska jag faktiskt ta och göra en donation (Om jag nu hinner innan 36års ålder maxålder för min vårdregion) 


    Jag har två friska och söta pojkar som blev till på första försöket. Så mina ägg ska nog vara dugliga för donation om någon vill ha dem vill säga. 


     


    Frågan är dock. Vad kan det krävas av mig om barnet söker upp mig? (Det är helt ok om det söker upp mig och vill ha en relation med mig) Jag kan även tänkta mig att ta hand om det om det skulle bli föräldralöst (genetiskt så är det ändå mitt barn) men vad händer om t.ex mamman dör. Inte blir jag skyldig till försörjning eller så? (Låter korkat men likna bra att fråga) Jag vet att det är himla rörigt när det gäller spermadonation och barn som kan söka upp en osv. Så vad kan det uppstå för problem om man vill bli donator?


    Jättefint av dig att vilja bli donator och jag hoppas verkligen att det går vägen. 

    Jag måste bara koma med några kommentarer dock, och det är nog bra för dig att veta om du ska donera, inte minst för din egen skull. Jag läser att många pratar om att "barnet" ska söka upp donatorerna. Med "barnet" vet jag inte om man menar åldersmässigt, vilket då naturligtvis är helt fel då det rör sig om en vuxen människa som eventuellt dyker upp, eller om man menar "barnet" som i förhållande förälder/barn. Om det är det senaste så måste man tänkta om då den människa som blir till med hjälp av donerat ägg inte har något förälder/barn-förhållande till donatorn. Anser man detta så är man tyvärr inte lämplig som donator. Med detta vill jag absolut inte säga att du inte är lämplig, precis som det är en utvecklingsprocess att ta emot donerade könsceller så är det säkerligen en mental process att donera, kanske ännu större? Men det är något man måste fundera på. I Sverige är, som tidigare skrivits, mottagarna biologiska föräldrar (pappan naturligtvis på alla sätt som vilken pappa som helst, biologisk, genetisk, juridisk) och mamman biologisk och juridisk. Någon genetisk mamma finns enligt svenskt sätt att se på det inte, utan däremot en donator. Detta kan man ju tycka personligen vad man vill om, men det är otroligt viktigt, inte minst för den människa (barnet )som blir till med donerat ägg att veta vad som gäller och inte gå omkring och tro att det finns två mammor.

    Vad gäller att ta hand om barnet om något skulle hända mamman så är det naturligtvis pappan som tar hand om sitt barn. Om något händer båda föräldrarna är det släktingar, vänner eller socialtjänsten som tar över, precis som med dina barn. Jag har faktiskt aldrig ens tänkt tanken att donatorn skulle bli inblandad och då har jag ändå funderat en del på vad som skulle hända om vi skulle dö.

    Så om du donerar (vilket jag verkligen hoppas att du gör om du känner att det är rätt för dig) så kan det hända att du blir kontaktad av en vuxen person som till viss del liknar dig men sannolikt med helt andra referensramar och bakgrund. Detta är dock långt ifrån säkert om man tittar på hur det har sett ur fram tills idag. Och naturligtvis kan den personen inte ställa några krav på dig eller din familj, lika lite som du kan ställa några krav på denne. 

    Återigen vill jag säga att det är fantastiskt av dig att vilja donera och jag tror att donatorer ofta är människor som verkligen är riktigt fina personer!
  • Jojjo77
    Smurfan2 skrev 2014-01-09 09:58:05 följande:
    Jättefint av dig att vilja bli donator och jag hoppas verkligen att det går vägen. 

    Jag måste bara koma med några kommentarer dock, och det är nog bra för dig att veta om du ska donera, inte minst för din egen skull. Jag läser att många pratar om att "barnet" ska söka upp donatorerna. Med "barnet" vet jag inte om man menar åldersmässigt, vilket då naturligtvis är helt fel då det rör sig om en vuxen människa som eventuellt dyker upp, eller om man menar "barnet" som i förhållande förälder/barn. Om det är det senaste så måste man tänkta om då den människa som blir till med hjälp av donerat ägg inte har något förälder/barn-förhållande till donatorn. Anser man detta så är man tyvärr inte lämplig som donator. Med detta vill jag absolut inte säga att du inte är lämplig, precis som det är en utvecklingsprocess att ta emot donerade könsceller så är det säkerligen en mental process att donera, kanske ännu större? Men det är något man måste fundera på. I Sverige är, som tidigare skrivits, mottagarna biologiska föräldrar (pappan naturligtvis på alla sätt som vilken pappa som helst, biologisk, genetisk, juridisk) och mamman biologisk och juridisk. Någon genetisk mamma finns enligt svenskt sätt att se på det inte, utan däremot en donator. Detta kan man ju tycka personligen vad man vill om, men det är otroligt viktigt, inte minst för den människa (barnet )som blir till med donerat ägg att veta vad som gäller och inte gå omkring och tro att det finns två mammor.

    Vad gäller att ta hand om barnet om något skulle hända mamman så är det naturligtvis pappan som tar hand om sitt barn. Om något händer båda föräldrarna är det släktingar, vänner eller socialtjänsten som tar över, precis som med dina barn. Jag har faktiskt aldrig ens tänkt tanken att donatorn skulle bli inblandad och då har jag ändå funderat en del på vad som skulle hända om vi skulle dö.

    Så om du donerar (vilket jag verkligen hoppas att du gör om du känner att det är rätt för dig) så kan det hända att du blir kontaktad av en vuxen person som till viss del liknar dig men sannolikt med helt andra referensramar och bakgrund. Detta är dock långt ifrån säkert om man tittar på hur det har sett ur fram tills idag. Och naturligtvis kan den personen inte ställa några krav på dig eller din familj, lika lite som du kan ställa några krav på denne. 

    Återigen vill jag säga att det är fantastiskt av dig att vilja donera och jag tror att donatorer ofta är människor som verkligen är riktigt fina personer!
    Du fick till alla formuleringar betydligt bättre än jag, precis det du skriver som jag lite simpelt försökte formulera  
  • aleakim

    Går det snabbare om man som mottagarpar "tar med sig" en egen donator?
    Funderar på att donera när jag själv är klar med de barn jag vill ha men frågan är då om man ska hitta ett par från början, förmodar att det då blir korsdonation? Eller om man ska donera "allmänt", fast det kanske man inte ens kan?

    Känner mig riktigt grön på det här området men jag är intresserad.  

  • ingeborg34

    Jag har donerat "allmänt", alltså utan att ha ett specifikt par att donera till. Jag gjorde det helt enkelt av den anledningen att jag själv velat ha hjälp om jag behövt. Det var två par som skulle ta emot äggen just när de plockades men av någon anledning (som jag förstås inte vet) blev det bara ett par. Det blev många bra ägg så förhopningsvis kan/kunde användas även för frysförsök. För mig var äggdonationen förstås ett stort beslut men medicinsk gick det alldeles utmärkt och var inte särskilt jobbigt för mig. Att det är olika för olika donatorer vet jag och jag insåg att jag tog en risk att få biverkningar. Jag har efter donationen fått ett eget barn (hade tre innan)

    I samband med donationen lämnade jag in ett kort brev som eventuella barn kan få se när de är 18 år. Jag skrev lite om mig själv, om min familj och varför jag valt att donera. Bifogade också ett par bilder, både nytagna och bilder på mig som barn. Söker en person som blivit till av mina donerade ägg upp mig så småningom känns det ok och mina barn vet om att jag donerat ägg. Vi har dock aldrig benämnt det som att de kan ha "syskon" eller att jag kan ha fler "barn" för så ser jag det inte. Enligt kliniken har jag rätt att veta om min donation gav upphov till några barn. Jag vet inte riktigt varför men jag har faktiskt inte känt något behov av det och tillsvidare avstått.

  • aleakim

    Så om man donerar allmänt så kan flera par få ägg från samma donator men vid korsdonation så är det bara ett par? 

    Jag har hopp om att det medicinskt kommer gå bra för mig också, min kropp reagerar bra på hormoner åtminstone, i mina ögon är det en bra start i alla fall. Sen kan det ju bli helt tvärtom också såklart men det får jag ju aldrig veta om jag inte provar. 

    Det där med ett brev var intressant att du tog upp för just det har jag funderat på också, och jag kommer mest troligt göra likadant om kliniken accepterar det. Tänker dessutom likadant som dig angående det andra också. 

    Ska prata med min man om detta, jag vill att det ska kännas bra för honom också och gör det inte det kommer jag mest troligt att avstå. Det är ju min kropp och mina ägg såklart men vi är ju ett team, även i detta. 
    Vad sa din sambo/make om saken?

  • ingeborg34

    Min man var inte positiv först. Varför han inte gillade tanken kunde han inte riktigt förklara ens för sig själv. Riskerna, detta med att våra barn skulle få genetiska "halvsyskon" var saker som vi diskuterade. Jag slog först tankarna ur hågen men när lite tid gått sa han till mig att han inte ville hindra något jag ville göra. Då tog jag en ny tankerunda och bestämde mig för att donera. Det är några år sedan och jag har inte ångrat det.

    Innan vi sedan fick vårt fjärde barn fick jag flera missfall och vi kunde båda konstatera  att det är en fantastisk gåva att få barn och att det känns rätt att hjälpa barnlösa.
    Mitt tips; diskutera och ge det tid!

  • Jojjo77
    ingeborg34 skrev 2014-01-09 20:24:34 följande:
    Jag har donerat "allmänt", alltså utan att ha ett specifikt par att donera till. Jag gjorde det helt enkelt av den anledningen att jag själv velat ha hjälp om jag behövt. Det var två par som skulle ta emot äggen just när de plockades men av någon anledning (som jag förstås inte vet) blev det bara ett par. Det blev många bra ägg så förhopningsvis kan/kunde användas även för frysförsök. För mig var äggdonationen förstås ett stort beslut men medicinsk gick det alldeles utmärkt och var inte särskilt jobbigt för mig. Att det är olika för olika donatorer vet jag och jag insåg att jag tog en risk att få biverkningar. Jag har efter donationen fått ett eget barn (hade tre innan)

    I samband med donationen lämnade jag in ett kort brev som eventuella barn kan få se när de är 18 år. Jag skrev lite om mig själv, om min familj och varför jag valt att donera. Bifogade också ett par bilder, både nytagna och bilder på mig som barn. Söker en person som blivit till av mina donerade ägg upp mig så småningom känns det ok och mina barn vet om att jag donerat ägg. Vi har dock aldrig benämnt det som att de kan ha "syskon" eller att jag kan ha fler "barn" för så ser jag det inte. Enligt kliniken har jag rätt att veta om min donation gav upphov till några barn. Jag vet inte riktigt varför men jag har faktiskt inte känt något behov av det och tillsvidare avstått.
    Hjärta du ska veta att man är lycklig att såna som du finns! Blir nästam rörd till tårar. Vänta med spänning på att en donatorn snart ska finnas till oss.
  • Jojjo77
    aleakim skrev 2014-01-09 20:35:51 följande:

    Så om man donerar allmänt så kan flera par få ägg från samma donator men vid korsdonation så är det bara ett par? 

    Jag har hopp om att det medicinskt kommer gå bra för mig också, min kropp reagerar bra på hormoner åtminstone, i mina ögon är det en bra start i alla fall. Sen kan det ju bli helt tvärtom också såklart men det får jag ju aldrig veta om jag inte provar. 

    Det där med ett brev var intressant att du tog upp för just det har jag funderat på också, och jag kommer mest troligt göra likadant om kliniken accepterar det. Tänker dessutom likadant som dig angående det andra också. 

    Ska prata med min man om detta, jag vill att det ska kännas bra för honom också och gör det inte det kommer jag mest troligt att avstå. Det är ju min kropp och mina ägg såklart men vi är ju ett team, även i detta. 
    Vad sa din sambo/make om saken?


    Hjärta till dig också!!!
Svar på tråden Äggdonator sökes