Äggdonator sökes

Tyvärr kom aldrig vår tilltänkta äggdonator till samtal idag ...så vi är tillbaka på ruta ett just nu. Jättetråkigt, men vi kan inte göra så mycket åt det...bara att försöka att ta nya tag...

Jag tror det kan avskräcka att man binder sig till er. Jag donerade ägg 2010 som en filantropisk gärning - tillhörde alltså inget par eller gjorde så någon fick gå före i kön för de hade egen donator med sig.

De plockade 19 ägg sedan slutade de för jag hade bara en mottagare, hade totalt över 30 äggblåsor. Från början hade jag två mottagare men fick sedan veta att bara en kvarstod - vilket jag tyckte var synd för jag hade så otroligt många ägg. Det blev en graviditet och ett barn. I min tankevärld gav jag bort den första byggstenen för att skapa ett liv och uppfylla en livsdröm för någon, ungefär som man ger bort ett annat organ om man dör för att bibehålla liv.  

För mig var det viktigt att inte känna mottagarparet eftersom jag då kunde hålla distansen och inte själv göra några värderingar. Jag hade tyckt det hade varit otroligt jobbigt att känna paret och pressen att det skulle bli ett barn och eventuella åtaganden om mina ägg inte givit ett barn. Nu gjorde jag mitt och när plockningen var över släppte min gärning.

Så - se om ni iaf kan få en korsdonation. Dvs att ni tar med en donator och byter mot någon annans. Tror det skulle öka era chanser att få tag på en donator. 

Vad finns för risker när man donerar?

Tror att det är klokt som du resonerar, att inte känna dem man donerar till. Jag känner detsamma, fast åt andra hållet. Jag vill inte känna donatorn. Jag är evigt tacksam att det finns kvinnor som du och jag är evigt tacksam till den anonyma kvinna, som finns någonstans där ute och som förhoppningsvis kommer ge oss ett ägg en vacker dag  Mer än så behöver det inte vara, för min del.

Underbart att höra att din gåva resulterat i ett barn

Jag skulle kunna tänka mig att donera ägg!Har funderat på det!Tycker bara att det är svårt att få fram bra info som gör att man går vidare!Vad innebär det för mig?blir jag sjukskriven? Hur ersätts det? Får man reseersättning? Hur mycket? Och såna praktiska frågor. Givetvis gör man det ju för att hjälpa andra, men man vill ju inte själv gå back. Om man skulle bli donator eller korsdonator åt ett visst par måste man ta sig till deras klinik får man reseersättning då till den kliniken fast man har en annan närmare?

Vad härligt att du känner så!!! Tack!

Ta kontakt med ditt närmsta sjukhus och hör med dem.

Det är olika ersättning i alla landsting. Man blir normalt inte sjukskriven, man tar hormoner i form av sprutor som man själv tar i magen. Man kan känna av hormonerna i form av huvudvärk och att man svullnar över magen p g a att äggen växer till sig. Man blir kollad med blodprov och VUL, olika hur det ser ut i olika landsting, har jag förstått. När många ägg ser bra ut så "plockas" man. Det kan kännas lite, både under plock och dagen efteråt, men inte farligt. Innan du får bli donator ska en koll göras av dig både fysiksikt och via samtal. Mer info och den rätta infon tror jag att du får från ett sjukhus. Hoppas att du kommer att donera en vacker dag 

Det handlar ju inte om att man skall binda sig till en speciell person. Det är korsdonator man är ute efter!

Ja, om du skall hjälpa ett specifikt par som korsdonator måste du åka till deras "hemsjukhus" för att donera. Undersökningar o.s.v. kan oftast göras på det egna sjukhuset, men kuratorsamtalet och själva donationen måste man åka till. Det är bara universitetssjukhusen som får göra äggdonationer, så ta kontakt med närmaste där du bor så får du svar på alla dina frågor.

I Danmark kan man få vara anonym, men i Sverige är det lag på att barnet kan få veta vem som har donerat ägg...när han/hon är 18 år. Men det är bara barnet som kan få reda på det, "föräldrarna" får inte veta vem det är. Man får ersättning för sina utgifter, resor mm...God Jul och gott nytt år till er alla

Gällande biverkningar så fick jag alla i bipacksedeln plus en rad de aldrig hört talas om. Jag var otroligt sjuk i en månads tid men hade ett arbete som gjorde att jag ändå kunde jobba. Tänker inte gå in på det i detalj med risk att avskräcka men svår muskelvärk så jag fick stå i duschen en halvtimme varje morgon för att kunna röra mig, ont i ögonen, hela kroppen var ett enda blåmärke, all beröring kändes som en blåslampa mot huden, frossningar, vallningar, kraftiga humörsvängningar och en rad andra jag glömt bort men som folk i min närhet gärna påminner mig om när jag pratar om att göra det igen.

Jag är känslig för p-piller och hormoner och fick därför väldligt låg dos - är man k'nslig hade jag nog sagt - låt bli. Och - tro inte på någon som säger att du kan köra ifrån donationen själv - jag fick sjukskriva mig 3 dagar efter pga smärta och fick rullas ut ur sjukhuset.

Inte speciellt nöjd med bemötandet från Karolinska under donationen (när jag kom in var det fullt av blod på golvet under gynstolen från förra plockningen som jag fick be dem torka upp - kändes som löpande band och industri) och se till att du har en kompis eller någon nära med under själva donationen som har skinn på näsan för drogen du får är väldigt obehaglig.

Dock återhämtar man sig snabbt när det väl är gjort och jag ångrar mig inte - men det krävde mycket back-up och tålamod från omgivningar och arbetsgivare. 

 

Vill på inget vis avskräcka för jag var redo att genomgå detta som en del i min filantropiska gärning och känslan av att ha givit ett par förutsättningen att få ett barn och att någon har barn pga mig är värd allt -  men jag hade uppskattat om Karolinska inte trivialiserat det på det sätt de gjorde före, under behandling och själva plockning -  och även stöttat mer när jag fick problem med biverkningar - nu var det en lokal gynekolog som tog hand om mig på ett helt underbart vis och som hanterade dialogen med Karolinska åt mig.