Det är allvar nu...

Min familj är allt jag har och jag skulle förmodligen inte klara av att flytta någon annanstans.. alla jag känner bor här. Jag får försöka ta det så långt jag kan.. förhoppningsvis tappar han intresset eller nåt, men tvivlar på det.. 

Jag levde i nästan 5 år med en sådan man... 5 långa, hemska år. Och jag trodde ALDRIG att han skulle släppa mig. Av olika omständigheter fick vi avstånd mellan oss, i början hängde han sig fast. Ringde och messade. Men till slut så släppte han taget om mig.

Tyvärr tror jag inte det är särskilt vanligt, men jag ville ge dig hopp i af och berätta att det KAN hända! Önskar dig all lycka!

Åh. Jag skriver bara vad lagen säger.

Förövrigt har jag INTE rått henne att varken flytta eller utestänga pappan, men det kanske du missade?

Vad det gör mig ont att läsa alla hårda ord skrivna av förmodligen andra kvinnor. Om TS skriver sanning, vilket vi borde utgå från, så är varje elak kommentar ett slag under bältet.

Seriöst människor, vad är det för fel på er? Varför sparka på den som ligger och vara så snabb till att döma?

TS, jag hoppas att allt går väl för dig och var stark! Med tiden blir allt hemskt bara dåliga minnen, men din framtid kan bli bra . Jag önskar dig och din flicka lycka till.

Bra skrivet!

Det gör fan ont i mig att se hur många som verkar njuta av att "sparka på den som ligger"! Jag kan ta det (bättre i af) om det är ignoranta män som skriver, men när det kommer från andra kvinnor blir det bara fruktansvärt..!

TS, skit verkligen i dom "trollen". På riktigt! Tycker att det är grymt bra gjort av dig att lämna den mannen och du ska vara stolt över dig själv och fortsätta vara stark för dig & din dotters skull!

Jag vill försöka dra på det så mycket som möjligt... så jag hinner prata med lite folk om hur jag ska göra när det verkligen händer något. När han stämmer mig på vårdnad/umgänge. Då vill jag ha alla korten på bordet, varje litet bevis av vad han har gjort, jag har skrivit lite dagbok där jag beskrivit det värsta han gjort, jag har mailet kvar, och flera vittnen. Hans besatthet för mig, allt han gjort, samt att han hotar att ta min dotter om jag inte låter honom sätta klorna i mig igen - det måste väl göra någon skillnad i rätten...? 

Hur kan jag dra ut på det? Drar jag ut på det om jag säger att jag är osäker på vem som är pappa och det görs ett test? Måste vi ändå komma och skriva under om testet görs innan? Det är tops i munnen som gäller va? 

Behöver tips.. 

Inte för att va elak utan för att va uppriktig:Tills han är dömd spelar dina anteckningar noll roll. Har du vittnen som har SETT PÅ när han drogat och våldtagit dig och misshandlat dig psykiskt och fysiskt eller vittnen som har sett hur du MÅDDE när du levde med honom? Har du vittnen som ser honom missbruka alkohol idag? Att dra ut på faderskapet kan få tingsrätten att tycka att det är du som är den dåliga föräldern. Var försiktig.

Du kan ju försöka. Men fundera på din egen trovärdighet om du ena dagen säger att du inte vet vem som är pappa, nästa dag hävdar att han haft dig i ett järngrepp. De två versionerna lirar ju inte riktigt och kommer naturligtvis användas mot dig i en tvist.

Håller med, säg inte att du inte vet vem som är pappan.

Jag tänkte inte säga att jag inte vet vem det är, bara att jag hade "umgänge" med en annan person jag inte vet vem det är under konceptionstiden. Då måste de ju göra ett test. Det säger ju inte att jag förhalar på det i sig utan bara att jag vill vara säker.

Vill inte oroa dig, du har fullt upp som det är.

Men strategin som du tänker köra på är inte hållbar. Du måste ha mycket mer kött på benen alternativt hoppas på att han väljer att gå vidare utan er.

Är ditt stöd bra, litar dubpå dem i alla lägen. För när det väl kommer till kritan är de kanske lätträknade. Så fundera noga på vilka du verkligen litar på och som du tror kommer finnas när det blir tufft. De är din enda hjälp.

För det kommer bli jäkligt tufft uti

från vad du skriver, i värsta fall kan det ju bli så att ni får delad vårdnad utan övervakat umgänge...

Jag befinner mig i en ångestbubbla och kan varken äta eller sova. Vart finns den riktiga hjälpen att få? Vart ska jag vända mig?? Han kommer komma hit och döda mig, eller ännu värre ta min dotter ifrån mig. Han kommer kidnappa henne och jag får aldrig mer se henne igen. Jag vet att något hemskt kommer hända så fort han står som far till henne. 

Sök asyl i USA, med ditt barn. Med motiveringen att Sverige inte klarar av att skydda er, och Sveriges lag tillåter inte att du skyddar er själva.

Ts hur går det för dig?

Har fått reda på att han begärt DNA-test, vilket är helt befängt med tanke på att jag var inlåst under den tiden jag blev gravid.. men han verkar tro att de gångerna jag fått åka hem har jag åkt och haft sex med andra killar istället. Har pratat med familjerätten och förklarat min situation och att jag är rädd. De är förstående och säger att jag ska ta min tid och komma dit för att lämna salivprov samt skriva under när jag känner mig mer trygg. Jag har kontakt med kvinnojouren som ska hjälpa mig göra en polisanmälan samt se om kontaktförbud går att få.. dock tror jag inte det hjälper så till en början hoppas jag kunna få bo i deras skyddade boende de erbjuder. Jag får ta en dag i taget helt enkelt. Han har också skickat ett till mail, mycket fula ord och han säger att om flickan är hans så kommer det inte bli lätt för mig. Han skriver också att han skulle ha haft mig inlåst hela tiden och inte släppt iväg mig. Sen skriver han något i texten som säger mer eller mindre att han varit utanför oss nyligen... vilket gör mig förtvivlad. Jag är så rädd.. men jag hoppas jag får den hjälp jag behöver nu. 

Spara alla mail som sagt för i det mailet bekräftar han ju din historia och din rädsla för honom. Så låt han skicka sina mail för han spelar ut sig själv. Hoppas du får bra hjälp från kvinnojouren nu som hjälper dig vidare.

Tyvärr spelar inga mejl någon roll då det är omöjligt att bevisa vem som skrivit dem trots att det går att spåra vart de kommer ifrån. Vet det av egen erfarenhet.

TS: det enda du kan göra är att ta emot all hjälp av kvinnojouren som går att få, när du har gjort en polisanmälan kommer även soc att ta kontakt med dig eftersom att det finns ett barn inblandat. Ta den hjälpen de erbjuder också.

När det gäller polisanmälan så är det svårt att få en fällande dom för saker som hänt utan vittnen, likaså kontaktförbud. Jag fick först igenom mitt när det fanns andra oberoende vittnen som kunde styrka mitt vittnesmål. Men genom kvinnojouren kan du få kontakt med nån hos polisen som kan hjälpa dig med ett trygghetspaket om du är väldigt rädd.

När det gäller tingsrätten om vårdnad och umgänge, så görs jobbiga utredningar och då ord kan ställas mot ord, så gör ändå tingsrätten en bedömning av störst trovärdighet.

Det är en helvetes situation du befinner dig i och även om det känns hopplöst just nu, var stark och kämpa på, så finns det så småningom ett ljus i tunneln. Kram

Hej kvinnojouren i Partille tycker jag du ska ringa,dom har hjälpt flera större fall i Sverige och dom hjälpte mig från min ex pojkvän för många år sen.Jag gick till flera kvinnojourer och bad om hjälp och vägledning men bara Partille kunde.Så hör av dig till dem.Du kan aldrig kämpa igenom detta ensam.Mitt råd är ochså att du flyttar från den stad du bor i tyvärr.Och föra dagbok och anteckningar detaljerat kan vara till stor hjälp i rätten.Det är tack vare dem mitt ex kunde fällas för fler brott.Även om misshandel skedde dagligen fälls man oftast för alla bokförda/datummärkta brott där händelse datum och tid är nerskrivet eller finns vittne till.Vad du än gör så kan du inte kämpa ensam.Jag hade själv ingen chans förrän kvinnojouren hjälpte mig.

Tänkte uppdatera tråden och se om jag kan få lite mer hjälp härifrån. Jag tog kontakt med kvinnojouren som hjälpte mig göra en polisanmälan, gav de mailen samt tillgång till min sjukhusjournal (har sökt vård en gång efter misshandel). Berättade hela min historia. Socialen tog också kontakt med mig och de sa i princip att om jag inte kan hålla min dotter ifrån hennes pappa så skulle de "ingripa". Dock lades polisanmälan ner för han blånekade allt. Och de sa att de bevis och vittnen jag hade inte skulle hålla i rätten. Det verkar som man måste ha videos på alla de gånger han slagit och hotat för att det ska leda till någonting. Jag är så himla besviken för jag trodde verkligen att det skulle leda till något.. Jag känner mig så misstrodd, kränkt och förnedrad.. :'(

Iallafall så var jag igår och skrev på faderskapet så nu är han pappa på papper. Då nämner hon att han har kontakt med en advokat och att han ska ta det till domstol. Hon nämnde också att han hade sagt att han är väldigt arg på mig, att jag ljuger, att jag är psykiskt sjuk och "bara tror att han gjort allt det där" eller liknande. Jag satt och tjöt som en stucken gris när hon sagt att han ska ta det till domstol. Han kommer förmodligen stämma mig på allt han kan. Jag är så jävla rädd och nu vet jag verkligen inte vad jag ska ta mig till. Jag har kontaktat kvinnojouren och ska dit på måndag. Jag hoppas de kan hjälpa mig. Tänkte också försöka ta hjälp utav socialen..

Vad tror ni om det?

Jag förklarade på familjerätten att det är självklart att jag vill att min dotter ska ha en pappa, men inte till vilket pris som helst. Om jag fick välja hur det skulle bli, så skulle jag vilja att han erkände det han gjort, tog sitt straff, skaffade någon slags hjälp för att reda ut sina problem och få hjälp med sin aggression. Sen när jag ser att han är redo att ändra på sig så skulle jag känna mig någorlunda säker med att träffa honom tillsammans med våran dotter i sällskap av umgängesstöd. Och det är DET ENDA alternativet för mig.

Jag är bara så rädd över vad som kommer hända nu.. Vi har inte ens pratat en enda gång sen jag lämnade honom. Vinner han verkligen något på att ta det direkt till domstol? Han kör ju på 110% direkt. Jag tror han gör det endast för att jag anmälde honom. Han har förmodligen inget intresse alls i sin dotter. Han har själv sagt det, att han "önskar att hon dör". Men i Sverige får ju pappan döda mamman, sen ha fortsatt umgänge med barnen. Jag fattar ingenting...

Hur stor chans har han att få vårdnad över en dotter han aldrig träffat? Och om jag - pga min stora rädsla för honom och stor risk att må otroligt dåligt samt förmodligen få en panikångestattack - inte vill träffa honom alls, hur kan ett sånt umgänge se ut med en tex 7-8 månaders bebis han aldrig träffat? Jag anser ju att hon är alldeles för liten för att sättas i ett rum med två främmande människor (pappan samt ev. umgängesstöd) utan att förstå någonting. Jag vill att hon ska vara stor nog att förstå vad som kommer att hända och att mamma är precis utanför och väntar. Det är en mardröm alltihop. Jag bara väntar på att vakna upp...

Åh jag vet inte.. hur kan man lämna den lilla människa man älskar mest i hela världen och har ett sånt enormt starkt behov att skydda till en människa som har gjort en så illa? En människa som man vet inte är frisk. Jag har så mycket skuldkänslor som satt henne i den här situationen.. hon förtjänar så mycket bättre än det här. Min älskade lilla tjej.. förlåt.

Jag har inge råd att ge men puffar tråden så kanske någon annan kan hjälpa.