Anonym (Åskådaren)

Äldre 10 Mar 09:36

207 svar

Funktionshindrade som skaffar barn

Jag skulle vilja diskutera det här med funktionshindrade som skaffar barn.Vad tycker ni om det?

Jag har i min närhet en svårt funktionshindrad kvinna, beroende av sina assistenter dygnet runt sedan många år. Hon är förlamad från midjan och nedåt på grund av medfött ryggmärgsbråck, har både urin- och avföringsstomi, samt är extremt kortvuxen och gravt överviktig.

Hon är ensamstående med en son på elva år...

När hon blev gravid blev hon, enligt egen utsago, mycket illa behandlad av vården, då både läkare och barnmorskor försökte övertala henne att göra abort. Hon har uttalat sig om detta i alla år: hur diskriminerad hon blev, hur fördomsfulla läkarna och barnmorskorna var, och hur bra det sedan har gått (enligt hennes egen utsago).

Men i verkligheten föddes hennes son i 28:a veckan, då kvinnans lilla kropp, dessutom extremt överviktig och fjättrad i rullstolen, inte kunde få plats med graviditeten längre. Något som läkare och barnmorskor också varnade för. Pappan tröttnade snart på att ta hand om både en fru och ett barn med särskilda behov, och avvek. Något som alla med lite människokännedom kunde ha förutsett.

Pojken fick "typ alla" komplikationer en förtidigt född kan få. Problem med lungkapacitet, matsmältning, syn och hörsel. Kognitiva svårigheter, lätt utvecklingsstörning och beteendeproblem. I skolan är han helt beroende av en elevassistent, och har knappt några kontakter med sina klasskamrater. Han har ett lustigt, "nördigt" utseende med starka glasögon, avvikande rörelsemönster och beteende.

Jag brukar se dem på stan. Assistenten skjutsar kvinnan i rullstolen, och pojken springer efter med klumpiga, oregelbundna rörelser. Jag har aldrig sett honom med några kamrater. Mamman, elevassistenten i skolan och de personliga assistenterna i hemmet är hela hans värld.

Var det värt det? Eller hade läkarna och barnmorskorna som ville att hon skulle göra abort rätt? Man får även väga in kostnaderna för samhället, inte bara nu när pojken är barn utan förmodligen hela hans liv.

Anonym ("klok")

Äldre 18 Mar 20:31

#189

Sneeze skrev 2015-03-18 18:27:56 följande:

Det är ingen dans på rosor att ha en funktionshindrat barn. Men det är heller inte alltid den enorma katastrof som framställs , särskilt här på FL. Jag vet inte hur det gullas med familjer som har funktionshindrade barn i glättade magasin och hollywoodfilmer, men för min del tycker jag att det är bra att funktionshindrade i alla åldrar får synas och framförallt inte bara framställas som konstnadskrävande vårdpaket.

Om man har en ärftlig risk för en viss sjukdom eller ett funktionshinder är det fullt möjligt att kolla om eventuella barn bär på den genen.
Men de allra flesta små och ovanliga diagnoser/avvikelser är nymutationer, dvs funktionshindret uppstår under tidigt fosterstadium. Och de hittas enbart om man letar specifikt efter en viss diagnos/avvikelse.

Och jag vidhåller att ett funktionshinder blir inte lättare att leva med av en oförstående omgivning, ovillig att se och bemöta dem som människor. Det kommer alltid att finnas människor som på grund av genetiska avvikelser, trauman eller sjukdomar som blir funktionshindrade. Bara för att man föds frisk innebär det ju inte att man för alltid får leva frisk och utan funktionshinder.

Och det är vi som är samhället, vi som väljer regering, vi som sätter tonen för vad samhället ska satsa på och inte. Och idag verkar det som om "vi" anser att människor som av olik anledning inte fungerar som "man ska" inte får synas, inte får kosta och helst sorteras bort redan innan de föds.

Vad säger det om oss, och det samhälle vi skapar?

För att kolla generna i embryot måste man ju göra IVF, d.v.s. det går inte att "göra barn" på naturligt sätt. Och det vill man kanske, om riskerna är små? För kvinnans kropp innbär IVF också en enorm påfrestning. Då tar man hellre den lilla risken att behöva göra en abort i 17:de eller 18:de veckan, efter det utökade UL:et. Så tänkte vi i alla fall. Ska man kolla om ett embryo har en viss gen, så måste man ju också veta vilken gen det är - och detta är inte kartlagt ännu för alla ärftliga sjukdomar. Det kan även vara flera gener som samverkar.

I vårt fall visste vi som sagt att risken var liten, eftersom syndromet är så ovanligt (finns bara några få i hela världen som har det manifest), att jag skulle bära på samma gener. Eftersom min man och jag inte är släkt. Så då tog vi risken att behöva göra en sen abort, men nu behövdes det inte gud ske lov.

Angående "romantiken", så ges det ofta en bild i populärkulturen av en idyllisk familj, där det handikappade barnet är tålmodigt, vänt och storsint och blir föräldrarnas käraste barn trots sitt handikapp. Det lär även sina syskon empati, omtänksamhet och gränslös kärlek.

I verkligheten blir det ofta som i min mans familj. Hans handikappade syster fick alla resurser, och min man och hans bror glömdes bort. Deras problem (bl.a.allvarlig mobbning i min mans fall) - viftades bort. Han var ju frisk och stark, han kunde gå på sina ben, vad hade han att gnälla om, typ.

Och systern var långt ifrån vän och tålmodig, där hon satt förkrympt och förvriden i sin rullstol. Tvärtom: hon blev tidigt bitter, avundsjuk, missunsam och skadeglad mot alla friska barn, inklusive syskonen. Framförallt DET scenariot ville jag slippa i mitt eget hem.

Anonym ("klok")

Äldre 18 Mar 20:32

#190

Anonym ("klok") skrev 2015-03-18 20:31:01 följande:

För att kolla generna i embryot måste man ju göra IVF, d.v.s. det går inte att "göra barn" på naturligt sätt. Och det vill man kanske, om riskerna är små? För kvinnans kropp innbär IVF också en enorm påfrestning. Då tar man hellre den lilla risken att behöva göra en abort i 17:de eller 18:de veckan, efter det utökade UL:et. Så tänkte vi i alla fall. Ska man kolla om ett embryo har en viss gen, så måste man ju också veta vilken gen det är - och detta är inte kartlagt ännu för alla ärftliga sjukdomar. Det kan även vara flera gener som samverkar.

I vårt fall visste vi som sagt att risken var liten, eftersom syndromet är så ovanligt (finns bara några få i hela världen som har det manifest), att jag skulle bära på samma gener. Eftersom min man och jag inte är släkt. Så då tog vi risken att behöva göra en sen abort, men nu behövdes det inte gud ske lov.

Angående "romantiken", så ges det ofta en bild i populärkulturen av en idyllisk familj, där det handikappade barnet är tålmodigt, vänt och storsint och blir föräldrarnas käraste barn trots sitt handikapp. Det lär även sina syskon empati, omtänksamhet och gränslös kärlek.

I verkligheten blir det ofta som i min mans familj. Hans handikappade syster fick alla resurser, och min man och hans bror glömdes bort. Deras problem (bl.a.allvarlig mobbning i min mans fall) - viftades bort. Han var ju frisk och stark, han kunde gå på sina ben, vad hade han att gnälla om, typ.

Och systern var långt ifrån vän och tålmodig, där hon satt förkrympt och förvriden i sin rullstol. Tvärtom: hon blev tidigt bitter, avundsjuk, missunsam och skadeglad mot alla friska barn, inklusive syskonen. Framförallt DET scenariot ville jag slippa i mitt eget hem.

...och nu nämnde jag inte ens hur hemskt det skulle vara att alltid behöva ha assistenter i sitt hem... Det skulle ju bli som att inte ha något privatliv alls.

Anonym (-)

Äldre 18 Mar 20:54

#191

Det är ju inte helt ovanligt att deras barn omhändertas. Det är heller inte helt ovanligt att de fortsätter att yngla av sig och får barn efter barn, efter barn, efter barn omhändertaget.

Anonym (Babblan)

Äldre 19 Mar 06:36

#192

Anonym (Jenny) skrev 2015-03-18 16:02:10 följande:

Anonym (Babblan) skrev 2015-03-18 09:15:00 följande:

Ja,men det märkliga är ju att när det gäller diagnoser som påstås vara kopplade till neurologi, så kan jag bara konstatera att inte ens forskningen kommit speciellt lång när det gäller att rent kliniskt kunna fastställa sjukdomar och skador.

En annan sak- som man knappt får nämna. är att det dels går mode i dessa diagnoser- och att det faktiskt visst går att få diagnoser på saker man inte har.

Under 90-talet fick i princip alla patienter inom psyk, födda på 70-talet diagnosen borderline, och nu har tydligen många arbetslösa ensamstående mammor fått diagnosen ADHD. Det är omöjligt att inte börja undra hur dessa epidemier uppstår.

Sedan kan man förstås säga, att om diagnoserna hjälper den drabbade, så finns det ju en vinst i det också.

Det är ju väldigt lustigt att psykiatriska diagnoser tycks drabba stora delar av befolkningen under ett visst antal år, för att sedan försvinna (?). fast det kanske är samma sak med andra diagnoser- och det kan ju bero på utveckling inom områdena.

Har tyvärr inte tid att undersöka saken närmare, men visst undrar jag..

Det behövs inte en neurologisk undersökning för att fastställa diagnosen autism. Men det tog olika blodprover på mig för att utesluta annat. I utredningen gjordes olika minnestester, koncentrationstester, test av kognitiva funktioner m.m. Jag tycker det är konstigt om man skulle kunna få diagnoser man inte har med tanke på hur djupgående utredningen är. Jag testades även för ADHD och ADD och de diagnoser skulle jag aldrig kunna få för jag uppfyller inte diagnoskriterierna.

Jag både känner mig och uppfattas som avvikande. Uppfattas som avvikande pga att jag är tystlåten och mina sociala problem. Var lättare när jag jobbade på samhall bland folk som också har diagnoser, där det är en hel del udda typer. För där blev jag accepterad och bemött med respekt.

Jag har inte fått nån hjälp alls när jag var barn och tonåring för då var jag odiagnostiserad. Jag blev mobbad i skolan för jag var tystlåten och uppfattades som udda. Jag fick inte min diagnos förrän nyligen vid 31 års ålder.
Nu har jag fått hjälp av en arbetsterapeut, ska gå till en sjukgymnast för min spänningsvärk pga ångesten. Har fått en rehabiliteringshandläggare på Af och ska få SIUS stöd( särskilt introduktions och uppföljningsstöd) när jag kommer ut i arbetslivet igen.

Jättebra! Att du hjälp till slut, menar jag. Men att det saknas neurologiska utredningar gör mig faktiskt lite orolig.

Anonym (Trja) skrev 2015-03-18 19:19:04 följande:

Du skriver det som väldigt många tänker men inte vågar säga.. Knappt skriva....

Att vi ska avliva avvikande?

Anonym (anonym) skrev 2015-03-18 16:24:20 följande:

Förr ansågs de som inte fungerade i skolan som stökiga barn med dålig uppfostran, numera finns det tester som visar vad det stökiga beteendet beror på, många får sina diagnoser som vuxna när deras egna barn utreds.

Ja, men hur många av dessa familjer har utsatts för olika former av övergepp som det aldrig skrivs om, undrar jag? Det är lite därför jag far efter de neurologiska undersökningarna. Någon undersökningen visade samband mellan autistiska störningar och stress hos mamman under fosterstadiet. T.ex. de som kommit från krigsdrabbade områden.

Jag har träffat en hel rad med kvinnor som utsatts för brott och våld- spm typiskt nog drabbar kvinnor. De får ingen hjälp, utan lever på detta sätt år ut och år in.
Tvingas ofta flytta m.m. Jag är inte övertygad om att inte barn som från början varit fullt friska, kan få samma symptom. Och fortfarande- det finns de - som arbetar inom vår sociala omsorg, som gärna sätter en diagnos utan någon som helst utredning.

Jag känner till coacher som arbetar för AF, som fått i uppdrag att "sortera" folk, En av dem blev chockad över att behöva "sortera" ut högfungerande individer.

Anonym (-) skrev 2015-03-18 20:54:31 följande:

Det är ju inte helt ovanligt att deras barn omhändertas. Det är heller inte helt ovanligt att de fortsätter att yngla av sig och får barn efter barn, efter barn, efter barn omhändertaget.

Visst! Säkert!

Anonym (-)

Äldre 19 Mar 07:44

#193

Anonym (Babblan) skrev 2015-03-19 06:36:05 följande:

Jättebra! Att du hjälp till slut, menar jag. Men att det saknas neurologiska utredningar gör mig faktiskt lite orolig. Att vi ska avliva avvikande?Ja, men hur många av dessa familjer har utsatts för olika former av övergepp som det aldrig skrivs om, undrar jag? Det är lite därför jag far efter de neurologiska undersökningarna. Någon undersökningen visade samband mellan autistiska störningar och stress hos mamman under fosterstadiet. T.ex. de som kommit från krigsdrabbade områden.

Jag har träffat en hel rad med kvinnor som utsatts för brott och våld- spm typiskt nog drabbar kvinnor. De får ingen hjälp, utan lever på detta sätt år ut och år in.

Tvingas ofta flytta m.m. Jag är inte övertygad om att inte barn som från början varit fullt friska, kan få samma symptom. Och fortfarande- det finns de - som arbetar inom vår sociala omsorg, som gärna sätter en diagnos utan någon som helst utredning.

Jag känner till coacher som arbetar för AF, som fått i uppdrag att "sortera" folk, En av dem blev chockad över att behöva "sortera" ut högfungerande individer.Visst! Säkert!

7 av 10 omhändertagna barn under 7 år, är barn till utvecklingsstörda. Tro vad du vill, men så är det.

Anonym ("klok")

Äldre 19 Mar 09:24

#195

Anonym ("klok") skrev 2015-03-18 20:32:11 följande:

...och nu nämnde jag inte ens hur hemskt det skulle vara att alltid behöva ha assistenter i sitt hem... Det skulle ju bli som att inte ha något privatliv alls.

Och ytterligare en tanke. (Jag hann tänka mycket under de åren från att jag fick veta att mannen jag träffat bar på generna för ett allvarligt syndrom, tills jag hade fått båda mina barn och de var friska.)

Jag tror att det är lätt att man behåller, men får ångra sig sedan. För det finns så många krafter som verkar FÖR ett behållande. Man vet att man kommer att få mycket cred av omgivningen, att de kommer att tycka att man är en fin och god människa som inte sorterar bort ett liv utan går in i detta med alla uppoffringar. (Att ta bort ett fullt friskt foster för att man "inte har festat klart" är däremot helt OK - ja rentav föredömligt. Av någon märklig anledning.)

Och man har de där Hollywoodfilmerna i bakhuvudet, och tänker att man ska bli likadan som mammorna i dem. Någon som älskar sitt barn över allt, inte kräver något annat av livet än att få vara den som stödjer och hjälper barnet, som kämpar hur mycket som helst, offrar hur mycket som helst... och gärna med religiösa undertoner också. (Euan är en gåva från Gud. Gud ville lära oss vad som är viktigt i livet, och det är inte ett skarpt intellekt eller en perfekt fungerande kropp. Det är KÄÄÄÄRLEEEEK och FAMIIIIIIILJ".)

Men i verkligheten kanske det visar sig att man inte alls kan vara som de mammorna. Att man inte har ork, inte har tålamod, vill ha ut något mer av livet... Och vad GÖR man då, liksom??! Dumpar barnet i receptionen på soc?

Anonym (Babblan)

Äldre 19 Mar 19:25

#195

Anonym ("klok") skrev 2015-03-19 09:24:22 följande:

Och ytterligare en tanke. (Jag hann tänka mycket under de åren från att jag fick veta att mannen jag träffat bar på generna för ett allvarligt syndrom, tills jag hade fått båda mina barn och de var friska.)

Jag tror att det är lätt att man behåller, men får ångra sig sedan. För det finns så många krafter som verkar FÖR ett behållande. Man vet att man kommer att få mycket cred av omgivningen, att de kommer att tycka att man är en fin och god människa som inte sorterar bort ett liv utan går in i detta med alla uppoffringar. (Att ta bort ett fullt friskt foster för att man "inte har festat klart" är däremot helt OK - ja rentav föredömligt. Av någon märklig anledning.)

Och man har de där Hollywoodfilmerna i bakhuvudet, och tänker att man ska bli likadan som mammorna i dem. Någon som älskar sitt barn över allt, inte kräver något annat av livet än att få vara den som stödjer och hjälper barnet, som kämpar hur mycket som helst, offrar hur mycket som helst... och gärna med religiösa undertoner också. (Euan är en gåva från Gud. Gud ville lära oss vad som är viktigt i livet, och det är inte ett skarpt intellekt eller en perfekt fungerande kropp. Det är KÄÄÄÄRLEEEEK och FAMIIIIIIILJ".)

Men i verkligheten kanske det visar sig att man inte alls kan vara som de mammorna. Att man inte har ork, inte har tålamod, vill ha ut något mer av livet... Och vad GÖR man då, liksom??! Dumpar barnet i receptionen på soc?

Nej, jag tycker verkligen inte att man ska skaffa barn man vet att man inte orkar ta hand om- och jag tycker inte man ska behöva skämmas för det heller. Det finns väl många som inte orkar ta hand om ett fullt fungerande, friskt barn heller.

Sneeze

Äldre 20 Mar 09:14

#196

Anonym ("klok") skrev 2015-03-19 09:24:22 följande:

Och ytterligare en tanke. (Jag hann tänka mycket under de åren från att jag fick veta att mannen jag träffat bar på generna för ett allvarligt syndrom, tills jag hade fått båda mina barn och de var friska.)

Jag tror att det är lätt att man behåller, men får ångra sig sedan. För det finns så många krafter som verkar FÖR ett behållande. Man vet att man kommer att få mycket cred av omgivningen, att de kommer att tycka att man är en fin och god människa som inte sorterar bort ett liv utan går in i detta med alla uppoffringar. (Att ta bort ett fullt friskt foster för att man "inte har festat klart" är däremot helt OK - ja rentav föredömligt. Av någon märklig anledning.)

Och man har de där Hollywoodfilmerna i bakhuvudet, och tänker att man ska bli likadan som mammorna i dem. Någon som älskar sitt barn över allt, inte kräver något annat av livet än att få vara den som stödjer och hjälper barnet, som kämpar hur mycket som helst, offrar hur mycket som helst... och gärna med religiösa undertoner också. (Euan är en gåva från Gud. Gud ville lära oss vad som är viktigt i livet, och det är inte ett skarpt intellekt eller en perfekt fungerande kropp. Det är KÄÄÄÄRLEEEEK och FAMIIIIIIILJ".)

Men i verkligheten kanske det visar sig att man inte alls kan vara som de mammorna. Att man inte har ork, inte har tålamod, vill ha ut något mer av livet... Och vad GÖR man då, liksom??! Dumpar barnet i receptionen på soc?

Vuxna människor baserar inte livsomvälvande beslut på hollywoodfilmer, eller stylade historier ur glättade magasin.
Vuxna människor brukar fatta genomtänkta beslut där man vägt alla för och nackdelar emot varandra.
Jag säger inte att det är fel att välja abort. Jag säger bara att det ALLTID ska vara den enskildes val, aldrig någonsin ett val baserat på samhällets (för dagen) PK- inriktning eller med hänsyn till samhällsekonomin.
Jag motsätter mig starkt såväl Ja-till-livets ensidiga antiabortpropaganda som "utrota-alla-funktionshindrade"-propagandister av en enda anledning; ingen ska välja åt mig eller någon annan. Ingen ska tvinga på mig deras åsikt.

Jag dömer ingen för att de väljer abort, vare sig det är för att fostret visar sig ha en kromosomskada, eller om det var ett korkat one-night-stand. De får ta konsekvensen av sina beslut, precis som de som väljer att ta hand om det kommande barnet.

Men jag ogillar den svartvita beskrivningen av funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna. Allt är inte elände. Allt är inte gulligull. Alla med tex DS tycker inte om att dansa och kramas, de kan vara argsinta och våldsamma. Precis som icke funktionshindrade.
Alla funktionshinder innebär inte lidande, fysiskt och/eller psykiskt. Och ingen frågar de funktionshindrade själva om deras liv är värt att leva, man bara förutsätter att deras liv är så mycket sämre än ens eget bara för att deras liv ser annorlunda ut.

Du säger att du hunnit tänka mycket. Men det verkar som om du fortfarande har en del att bearbeta. Din erfarenhet betyder inte att allas erfarenheter ser likadan ut.
Det finns lika många sätt att se på saken som det finns människor.

Och det vill jag försvara.

Anonym (Babblan)

Äldre 20 Mar 19:45

#197

Sneeze skrev 2015-03-20 09:14:55 följande:

Vuxna människor baserar inte livsomvälvande beslut på hollywoodfilmer, eller stylade historier ur glättade magasin.
Vuxna människor brukar fatta genomtänkta beslut där man vägt alla för och nackdelar emot varandra.
Jag säger inte att det är fel att välja abort. Jag säger bara att det ALLTID ska vara den enskildes val, aldrig någonsin ett val baserat på samhällets (för dagen) PK- inriktning eller med hänsyn till samhällsekonomin.
Jag motsätter mig starkt såväl Ja-till-livets ensidiga antiabortpropaganda som "utrota-alla-funktionshindrade"-propagandister av en enda anledning; ingen ska välja åt mig eller någon annan. Ingen ska tvinga på mig deras åsikt.

Jag dömer ingen för att de väljer abort, vare sig det är för att fostret visar sig ha en kromosomskada, eller om det var ett korkat one-night-stand. De får ta konsekvensen av sina beslut, precis som de som väljer att ta hand om det kommande barnet.

Men jag ogillar den svartvita beskrivningen av funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna. Allt är inte elände. Allt är inte gulligull. Alla med tex DS tycker inte om att dansa och kramas, de kan vara argsinta och våldsamma. Precis som icke funktionshindrade.
Alla funktionshinder innebär inte lidande, fysiskt och/eller psykiskt. Och ingen frågar de funktionshindrade själva om deras liv är värt att leva, man bara förutsätter att deras liv är så mycket sämre än ens eget bara för att deras liv ser annorlunda ut.

Du säger att du hunnit tänka mycket. Men det verkar som om du fortfarande har en del att bearbeta. Din erfarenhet betyder inte att allas erfarenheter ser likadan ut.
Det finns lika många sätt att se på saken som det finns människor.

Och det vill jag försvara.

Jag håller med! Vore det inte mer rimligt att utveckla strategiena för att ge folk som inte vill leva- på grundav ålderdom och/eller svåra obotliga sjukdomstillstånd- en värdig död, istället?

Anonym (-) skrev 2015-03-19 07:44:08 följande:

7 av 10 omhändertagna barn under 7 år, är barn till utvecklingsstörda. Tro vad du vill, men så är det.

Källa på det, tack!

Anonym (-)

Äldre 20 Mar 19:53

#198

Anonym (Babblan) skrev 2015-03-20 19:45:20 följande:

Jag håller med! Vore det inte mer rimligt att utveckla strategiena för att ge folk som inte vill leva- på grundav ålderdom och/eller svåra obotliga sjukdomstillstånd- en värdig död, istället?Källa på det, tack!

Senast för några dagar sedan skrev Expressen om att 3 av 10 barn som omhändertas, gör det pga våld i hemmet. Tidigare har socialstyrelsen skrivit om hur bedrövligt det blir för rikets ekonomi, när så många utvecklingsstörda ynglar av sig så mycket. Det är bara att googla. Jag är inte din slav.

Anonym (-)

Äldre 20 Mar 19:56

#199

Du kan googla på "utvecklingsstörda föräldrar LVU" och läsa själv.

Anonym (Babblan)

Äldre 20 Mar 21:44

#200

Anonym (-) skrev 2015-03-20 19:53:34 följande:

Senast för några dagar sedan skrev Expressen om att 3 av 10 barn som omhändertas, gör det pga våld i hemmet. Tidigare har socialstyrelsen skrivit om hur bedrövligt det blir för rikets ekonomi, när så många utvecklingsstörda ynglar av sig så mycket. Det är bara att googla. Jag är inte din slav.

Hur får du ihop våld i hemmet= utvecklingsstörda föräldrar? Socialstyrelsen har skrivit att landets ekonomi blir bedrövlig när utvecklingsstörda får barn? Du verkar inte riktigt ha alla hästar hemma, tycker jag det låter som.

Anonym (-) skrev 2015-03-20 19:56:35 följande:

Du kan googla på "utvecklingsstörda föräldrar LVU" och läsa själv.

På Flashback då?

Anonym (-)

Äldre 20 Mar 21:48

#201

Anonym (Babblan) skrev 2015-03-20 21:44:44 följande:

Hur får du ihop våld i hemmet= utvecklingsstörda föräldrar? Socialstyrelsen har skrivit att landets ekonomi blir bedrövlig när utvecklingsstörda får barn? Du verkar inte riktigt ha alla hästar hemma, tycker jag det låter som. På Flashback då?

Läs om, läs rätt.

Googla så får du se vad du får fram. Inte något från FB, så mycket kan jag säga.

Anonym (Babblan)

Äldre 21 Mar 10:43

#202

Anonym (-) skrev 2015-03-20 21:48:46 följande:

Läs om, läs rätt.

Googla så får du se vad du får fram. Inte något från FB, så mycket kan jag säga.

Det enda jag hittat är forskningsresultat från 90-talet, baserat på utredningar om 17 (!) personer, där det också framkommer att det varit fler övergrepp i familjer utan förståndshandikapp.

Problemet är ju att det i princip är omöjligt att ens utföra studier av det här slaget.

Om du vill verka trovärdig.så kan du ju skicka en länk till det du hänvisar till.

Anonym (-)

Äldre 21 Mar 13:50

#203

Anonym (Babblan) skrev 2015-03-21 10:43:14 följande:

Det enda jag hittat är forskningsresultat från 90-talet, baserat på utredningar om 17 (!) personer, där det också framkommer att det varit fler övergrepp i familjer utan förståndshandikapp.

Problemet är ju att det i princip är omöjligt att ens utföra studier av det här slaget.

Om du vill verka trovärdig.så kan du ju skicka en länk till det du hänvisar till.

Hur googlar du egentligen!?

Anonym (Babblan)

Äldre 21 Mar 17:25

#204

Anonym (-) skrev 2015-03-21 13:50:42 följande:

Hur googlar du egentligen!?

Är det enklare att fortsätta skriva inlägg om detta, än att skriva in en länk?
Jag är uppenbarligen för förståndshandikappad för att hitta trovärdiga sajter som skriver det du påstår- kan ju förstås bero på att min sökmotor inte prioriterar samma sorts sidor.

Anonym (anonym)

Äldre 21 Mar 17:31

#205

Anonym (Babblan) skrev 2015-03-21 17:25:13 följande:

Är det enklare att fortsätta skriva inlägg om detta, än att skriva in en länk?
Jag är uppenbarligen för förståndshandikappad för att hitta trovärdiga sajter som skriver det du påstår- kan ju förstås bero på att min sökmotor inte prioriterar samma sorts sidor.

Det är väl i princip självklart att föräldrar som är utvecklingsstörda får sina barn omhändertagna eftersom någon som räknas som utvecklingsstörd inte når en kognitiv förmåga som överstiger 12-13 år, hur många skulle anse att en 13-åring klarar av att på egenhand ta hand om och uppfostra ett barn?

Anonym (Babblan)

Äldre 21 Mar 20:42

#206

Anonym (anonym) skrev 2015-03-21 17:31:29 följande:

Det är väl i princip självklart att föräldrar som är utvecklingsstörda får sina barn omhändertagna eftersom någon som räknas som utvecklingsstörd inte når en kognitiv förmåga som överstiger 12-13 år, hur många skulle anse att en 13-åring klarar av att på egenhand ta hand om och uppfostra ett barn?

Vilken övertro på staten kompetens när det gäller att ta hand om barn. Barn dör, begår självmord och utsätts för övergrepp efter att ha omhändertagits av staten.

Vi har ju för den delen till varje pris placerat barn hos våldtäktsmän. Med vetskap om det.

Läste f.ö. ganska nyligen om ett fall där socialstyrelsen fått på nöten efter att ha omhändertagit barn i fall som tråden handlar om- har glömt rubriken, men den som orkar kan ju leta.

Anonym (Babblan)

Äldre 21 Mar 20:49

#207

Hittade detta fall, som jag tycker belyser en del av problemen:

Gick felaktigt i särskola i fem år
www.dn.se/nyheter/sverige/gick-felaktigt-i-sarskola-i-fem-ar/

Funktionshindrade som skaffar barn

INNEHÅLL