Funktionshindrade som skaffar barn

För henne var det säkert värt det.

Det går inte att säga om läkaren och BM hade rätt eftersom varje människa själv bestämmer över sin kropp.

Kostnader för samhället? Du förutsätter att pojken inte ska klara skolan och vara arbetslös hela livet? Tragiskt att någon kan förutse en sådan sak.

Pojken har elevassisten nu men det innebär inte att han är dum utan förmodligen bara att behöver lite extra stöd just nu.

Pojken kan mycket väl klara av skolan och skaffa sig ett jobb, kanske tom gå universitet och få en bra utbildning.

Att pojken fick komplikationer var en slump, hade inte behövt hända.

Vad vill du egentligen med tråden? Propagera att människor med funktionshinder inge ska få lov att skaffa barn?

Ställer mig frågan om du alls vet vad funktionshinder är? Tror du det bara är om man sitter förlamande i rullstol?

Jag har funktionsnedsättning. Synskada och hörselskada. Har 2 barn. Var det då fel av mig??

Värt det för HENNE, ja, kanske det. Men har man inte ett ansvar för att ge sina barn en vettig uppväxt och ett vettigt liv? Är barnskaffande bara en egotripp? Är barn bara till för sina föräldrars skull? Är barn en rättighet?

Du känner ju inte pojken. Det gör jag. Han har som sagt både en lätt utvecklingsstörning, fysiska problem och omfattande sjuklighet, koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet, avvikande rörelsemönster och att allmänt avvikande beteende. Han kan överhuvudtaget inte umgås med jämnåriga. Man känner direkt att det är "något" med honom. Att han ska hinna växa ur det så mycket, nu när han redan är elva år, att han ska kunna skaffa sig ett yrke och fungera på en vanlig arbetsplats (till skillnad från t.ex. Samhall och lönebidragsanställningar) finner jag vara helt osannolikt. 

Det är väl klart att jag vet att det finns olika funktionshinder, och olika grader av funktionshinder. Nu var det personer med allvarliga funktionshinder, som denna kvinna har, som jag ville diskutera. Inte dom som är lätt hörselskadade eller dylikt.

Jag tror att det jag reagerar mest på, är att när kvinnan gick ut med det här (bland annat på olika debattforum) om hur "diskriminerad" hon blev av "fördomsfull" personal inom vården, så fick hon oceaner av stöd. Massor av människor - både andra funktionshindrade och friska - tävlade om att fördöma läkarna och barnmorskorna som ville att hon skulle göra aborten.

Men nu med facit i hand så kan jag ju se att läkarna och barnmorskorna hade rätt i sina farhågor. Jag tycker att pojken har och har haft ett liv som inte är normalt eller värdigt för ett barn. Ingen normal barndom överhuvudtaget. Och snart börjar hans ungdom, och då kommer han också att stå utanför allt normalt tonårsliv... är jag rädd.

Man kanske

[quote=74986392][quote-nick]Anonym (Åskådaren) skrev 2015-03-10 09:57:53 följande:[/quote-nick]Värt det för HENNE, ja, kanske det. Men har man inte ett ansvar för att ge sina barn en vettig uppväxt och ett vettigt liv? Är barnskaffande bara en egotripp? Är barn bara till för sina föräldrars skull? Är barn en rättighet?

Du känner ju inte pojken. Det gör jag. Han har som sagt både en lätt utvecklingsstörning, fysiska problem och omfattande sjuklighet, koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet, avvikande rörelsemönster och att allmänt avvikande beteende. Han kan överhuvudtaget inte umgås med jämnåriga. Man känner direkt att det är "något" med honom. Att han ska hinna växa ur det så mycket, nu när han redan är elva år, att han ska kunna skaffa sig ett yrke och fungera på en vanlig arbetsplats (till skillnad från t.ex. Samhall och lönebidragsanställningar) finner jag vara helt osannolikt. 

Det är väl klart att jag vet att det finns olika funktionshinder, och olika grader av funktionshinder. Nu var det personer med allvarliga funktionshinder, som denna kvinna har, som jag ville diskutera. Inte dom som är lätt hörselskadade eller dylikt.

Jag tror att det jag reagerar mest på, är att när kvinnan gick ut med det här (bland annat på olika debattforum) om hur "diskriminerad" hon blev av "fördomsfull" personal inom vården, så fick hon oceaner av stöd. Massor av människor - både andra funktionshindrade och friska - tävlade om att fördöma läkarna och barnmorskorna som ville att hon skulle göra aborten.

Men nu med facit i hand så kan jag ju se att läkarna och barnmorskorna hade rätt i sina farhågor. Jag tycker att pojken har och har haft ett liv som inte är normalt eller värdigt för ett barn. Ingen normal barndom överhuvudtaget. Och snart börjar hans ungdom, och då kommer han också att stå utanför allt normalt tonårsliv... är jag rädd.

Man kanske ska LYSSNA på sakkunskapen, och inte bara slänga ord som "diskriminering" och "fördomsfull" omkring sig?