Födelsedag!

Exakt!

Jag förstår vad ni menar. Jag tror inte att mitt sätt är det enda rätta för jag vet ärligt talat inte hur man uppfostrar ett barn. Visst det med födelsedagen var en liten onödig detalj att haka upp sig på. Ville bara kolla med andra vad dem tycker. Vissa hör inte av sig på födelsedagar och vissa gör det. Det var en sådan tråd jag var ute efter ifrån början.

Mamman till bonus gör både rätt och fel likaväl som jag men jag vill helst att de ska förbättra sin relation sinns emellan.

Jag kan förstå er som tror att jag är svartsjuk på mamman vilket jag på ett sätt är men inte för att hon är mamma till min bonus utanför att hon väntar en till som ska födas i februari och jag skulle haft i januari om det inte hade blivit missfall.

Så vad jag förstår på de flesta här inne så ska man aldrig ha en åsikt än mindre fråga andra eller ventilera om man är helt ute och cyklar eller inte i sina åsikter.

Förresten Jajösses jag har startat tre trådar som berör ämnet biomamman. Ber så hemskt mycket om ursäkt.

Jag tycker det är märkligt och oroväckande att du är så fokuserad på mamman som inte har med dig och ditt liv att göra alls.

Tycker du ska lämna henne ifred och fokusera på killen du träffat och hans barn när du träffar henne istället.

Trams att mamman inte har någonting alls med ts och ts liv att göra. Mamman är i högsta grad närvarande och kommer alltid att vara det. Ts har rätt att tycka och tänka vad hon vill. Hon behöver inte lämna någon "ifred", som om hon ens brukar ringa mamman och terra henne då eller? Mammans agerande eller icke-agerande påverkar ju ts liv, barnets liv, mannens liv i högsta grad och kommer alltid att göra det. Att få lov att fundera kring det barnet man tvingas leva med och dennes mamma är väl en förbannad rättighet. Är så himla trött på att "styvföräldrar" ska behöva anpassa sig, hålla sig borta, vara tysta, inte störa, inte ha åsikter men likt förbannat är de tvungna att själva fostra barnet. Var tusan är vetten hos er? Detta är så orimligt så jag blir riktigt förbannad.

Tycker TS mer verkar fokuserad på barnets mående än på mammans handlande. Och eftersom hon inte har erfarenhet av barn eller föräldraskap så är det väl jättebra att hon frågar hur andra gör?
Och jag kan inte läsa någonstans att TS inte lämnar mamman ifred?

Måste ge TS en eloge som trots era påhopp och ivriga försök till att få henne både terroriserande och svartsjuk, behåller en så ödmjuk ton i sina svar till er. Svar som innehåller väldigt mycket självinsikt. Well done TS.

Eftersom mamman och pappans relation är usel så gör det inte saken bättre att ts som är helt ny i relationen klampar in och ska diktera saker för mamman och ha en massa åsikter som inte på något sätt angår henne!

Jag har själv bonusbarn och jag har aldrig haft något emot barnens mamma. Hon får sköta sitt liv och sitt barn på det sätt som hon tycker passar henne bäst.

Jag ser absolut INGEN anledning att diskutera och tjafsa med henne, utan lämnar henne ifred. Det är förmodligen en av orsakerna att hon och jag har en mycket bra relation idag!

Hon läser mammans facebook t.o.m. Jag tycker hon verkar (sjukligt) fokuserad på mamman! Inte sunt och ingen mår bra av det. Vore jag mannen skulle jag fundera på vad det är för en människa jag lever med?!

Men vem har lagt till vem på Facebook? Det kanske är mamman som lagt till TS? Eller så har pappan mamman på sin FB och visar TS? TS har inte sagt någonstans hur hon sett vad mamman skriver på FB, bara att hon läst det. Och när dottern kommer hem från mamman och är RÄDD för att göra fel, har blivit klippt mot sin vilja etc, så tycker du fortfarande att det är fel på TS?! 

Jag ser en extravuxen som verkligen bryr sig om sin partners barn som dessutom bor hos dem på heltid. Jag ser någon som tycker att mamman beter sig underligt men vill veta om det är normalt. Allt det där som en extravuxen ska vara enligt alla konstiga regler här på FL men som när en extravuxen är det också är helt fel tydligen. Som vanligt, hur man än vrider och vänder på sig så har man arslet bak.

Hej nja!
Här  är ett svar på dina två senaste inlägg och ett svar till de flesta som är negativt inställda till mig.

Jag har aldrig sagt något om vad jag tycker eller tänker till mamman om hennes beteende. Så att jag kommer inklampande och säger hur hon ska sköta sitt barn det gör jag inte förutom är hon skriver kränkande saker om bonusen på sin status på Facebook. då sa ag bara det att det inte är bra att skriva sådant öppet på Facebook utan att hon ska  ta det med pappan.

Vad jag tycker om att hon klippte dottern mot hennes vilja, ringa eller inte ringa på födelsedagen har jag inte sagt ett knyst till mamman om.

Jag har enbart pratat med min kille om vikten av att han och mamman har ett samarbete för dotterns skull.

Så inte någon av er kan säga att jag terroriserar mamman för det gör jag inte försöker som sagt bara lära mig mer om föräldraskap för vissa saker mamman gör känns så fel i min ryggrad.

Jag är inte perfekt och jag har mycket att lära.

Redan innan jag ens träffat mamman så har hon sagt till dottern att jag inte får lära henne något, inte säga till henne.  Nu är det så att vi har samma regler  stort sett här som hon har hos sin mamma.

Skickar även sms till min kille att det är olämpligt att hon kallar mig för bonusmamma för att det är en känsla hon har av att det är förvirrande för henne.

Dotterns lärare har sagt både till mig och pappan att det har gjort dottern gott att jag kom in i deras liv.

TS, jag tycker inte du ska bry dig om vissa här. Alla biomammor och biopappor är inte perfekta isf skulle inte socialen behöva omhändertaga barn alls och sätta dem i fosterfamiljer. Har minst 2 vänner som blivit missköta av sina biomammor varav en sattes i fosterhem tidigt medan den andra har djupa ärr fortfarande. Så även biomammor kan göra fel. Känner de som har bonusbarn som sällan träffar sina biomammor för barnen mår dåligt av den kontakten. 

Men tycker du ska fokusera på barnet och er familj så gott det går och hantera situationerna när de händer tillsammans med pappan. Jag beklagar missfallet, fick ett själv nyligen så förstår svartsjukan du känner.