• Anonym (styvförälder)

    Att leva med barn

    Hej. Det här med att leva med någon annans barn visade sig ta så mycket mer än vad det ger. Ärligt talat är det fruktansvärt på exakt alla plan. Ni som lever med barn som är era egna, tycker ni verkligen att det är så fantastiskt? Vad får er att orka med? Är det kärleken till barnet som gör hela grejen eller? Jag tycker aldrig att någon pratar offentligt om hur trist det är att leva med barn. Finns det någon där ute som tvingats leva med ett barn som inte är era egna, och tycker att det är fantastiskt? Isåfall, varför ljuger ni? 

  • Svar på tråden Att leva med barn
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 10:17:18 följande:
    Va? Vem har jag problem med? Jag har inga bonusmammor till mitt barn, aldrig haft och kommer aldrig ha!

    Har däremot en biomamma till mitt bonusbarn som jag har bra kontakt med. Hon firade lilljul med oss häromdan med sin man och småsyskonen! Mycket trevlig kvinna som jag som sagt kommer väldigt bra överens med och har alltid gjort.
    Sättet du hävdar dig själv mot den kvinnan som din man var med innan (och efter?) dig låter oroväckande. Ditt behov av att skriva att hon är ute ur alla era liv, och så vidare och så vidare, visar ju bara på hur lite hon är ute ur ditt liv. Du pratar ju om henne? Du "är tillbaka", så fantastiskt. 
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 10:14:25 följande:

    Det var aldrig ett alternativ för min egen del eftersom vi inte hade gemensamma barn. Att vi hade kontakt berodde på att VI ville ha familjen tillbaka. 


    Jag tror att de män som säger att de är rädda för att förlora barnen enbart använder det som ett svepskäl för att inte nya kvinnan ska sura. Inga föräldrar förlorar kontakt med barnen för att de inte följer exets ord! Det vet männen!


    Du menar att män inte är rädda att förlora barnen utan de är rädda att förlora sitt ex och att alla män egentligen vill ha tillbaka sina ex? Märkligaste resonemanget jag hört på länge.
  • Brumma
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 10:14:25 följande:

    Det var aldrig ett alternativ för min egen del eftersom vi inte hade gemensamma barn. Att vi hade kontakt berodde på att VI ville ha familjen tillbaka. 

    Jag tror att de män som säger att de är rädda för att förlora barnen enbart använder det som ett svepskäl för att inte nya kvinnan ska sura. Inga föräldrar förlorar kontakt med barnen för att de inte följer exets ord! Det vet männen!


    Vilken värld lever du i?

    För visst fasen här der det..

    Min mans ex styr o ställer precis som hon vill. Om vi säger nej till henne så bokar hon in saker på pappans tid. Saker som inte går att flytta eller är roligare än att vara hos pappa. Hon började även prata illa om pappan, mig o bonusen syskon här.

    Så visst händer det..

    Din världsvida känns inye speciellt verklighetsförankrad...
  • Anonym (förstår)

    Många ungar är också ouppfostrade och det gör det naturligtvis svårt att stå ut med dem. Det beror självklart inte på barnen utan på föräldrarna som tycker att precis allt deras ungar gör är gulligt och "naturligt" och nåde den som vågar säga något annat. 

  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (förstår) skrev 2015-12-22 11:28:47 följande:

    Många ungar är också ouppfostrade och det gör det naturligtvis svårt att stå ut med dem. Det beror självklart inte på barnen utan på föräldrarna som tycker att precis allt deras ungar gör är gulligt och "naturligt" och nåde den som vågar säga något annat. 


    Haha, ja, verkligen.
  • Ess
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 10:14:25 följande:

     


    Jag tror att de män som säger att de är rädda för att förlora barnen enbart använder det som ett svepskäl för att inte nya kvinnan ska sura. Inga föräldrar förlorar kontakt med barnen för att de inte följer exets ord! Det vet männen!


    Nä det stämmer inte hos alla. Det finns de ex som inte tvekar ens en sekund för att skada sina egna barn psykiskt för att på det viset komma åt mannen. 
    De som tröttnar på terrorn och att gå i exets ledband, det är ofta de som tillslut ger upp barnen både för barnens skull, men även för att själv kunna få till ett normalt liv.
  • Anonym (usch ja)
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 10:14:25 följande:

    Det var aldrig ett alternativ för min egen del eftersom vi inte hade gemensamma barn. Att vi hade kontakt berodde på att VI ville ha familjen tillbaka. 


    Jag tror att de män som säger att de är rädda för att förlora barnen enbart använder det som ett svepskäl för att inte nya kvinnan ska sura. Inga föräldrar förlorar kontakt med barnen för att de inte följer exets ord! Det vet männen!


    Jag tror att du envist hävdar detta för att du är rädd för att du är andrahandsvalet. Jag vet att min man vill ha mig och har velat en längre tid, men jag var inte singel tidigare. När jag till sist började dejta honom var det tredje gången gillt för honom som han frågade mig och han friade efter två månader. 

    Mamman till hans barn ville ha hela familjelivet med honom, men han har aldrig velat ha barn alls och mamman var en kk.  Barnet är alltså ett misstag som han dock tar ansvar för.

    Jag känner mig inte hotad alls av henne, jag är bara irriterad för att hon är så jobbig att ha å göra med, för att hon stör i tid och otid osv. Min man blir alltid på så dåligt humör når hon har ringt och härjat, men låter han bli att svara ringer hon tills han svarar. Han är konflikträdd och går hellre med på hennes krav än tillbringar oändlig tid i tfn med henne för att argumentera.

    Detta påverkar så klart mig och även om han aldrig bokar in extra tid med bonus utan att fråga mig, så är det jobbigt ändå.
  • Anonym (Bond)
    Anonym (usch ja) skrev 2015-12-22 14:18:40 följande:
    Jag tror att du envist hävdar detta för att du är rädd för att du är andrahandsvalet. Jag vet att min man vill ha mig och har velat en längre tid, men jag var inte singel tidigare. När jag till sist började dejta honom var det tredje gången gillt för honom som han frågade mig och han friade efter två månader. 

    Mamman till hans barn ville ha hela familjelivet med honom, men han har aldrig velat ha barn alls och mamman var en kk.  Barnet är alltså ett misstag som han dock tar ansvar för.

    Jag känner mig inte hotad alls av henne, jag är bara irriterad för att hon är så jobbig att ha å göra med, för att hon stör i tid och otid osv. Min man blir alltid på så dåligt humör når hon har ringt och härjat, men låter han bli att svara ringer hon tills han svarar. Han är konflikträdd och går hellre med på hennes krav än tillbringar oändlig tid i tfn med henne för att argumentera.

    Detta påverkar så klart mig och även om han aldrig bokar in extra tid med bonus utan att fråga mig, så är det jobbigt ändå.
    Ha ha....... nejdu, jag är INTE den som är andrahandsvalet, min sambos ex var inget val öht så hon är definitivt inget hot. 

    Trist att han känner att barnet är ett misstag, faktiskt rätt fruktansvärt att han känner så. (om han nu gör det?)

    ALLA jag har varit tillsammans med har friat efter 2 månader, men det betyder inte att jag säger ja. Det är sånt män gör när de är nyförälskade. Drömmer
    Sen brukar tjat om att skaffa barn komma i samma veva
  • Anonym (usch ja)
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 14:32:54 följande:
    Ha ha....... nejdu, jag är INTE den som är andrahandsvalet, min sambos ex var inget val öht så hon är definitivt inget hot. 

    Trist att han känner att barnet är ett misstag, faktiskt rätt fruktansvärt att han känner så. (om han nu gör det?)

    ALLA jag har varit tillsammans med har friat efter 2 månader, men det betyder inte att jag säger ja. Det är sånt män gör när de är nyförälskade. Drömmer
    Sen brukar tjat om att skaffa barn komma i samma veva
    Ja, barnet är ett misstag, han har aldrig velat ha barn någonsin och vill det fortfarande inte. Dock inser han ju att barnet inte valt situationen så han har umgänge.

    Jo, jag har också blivit friad till många ggr och  snabbt. Sa inte ja till någon utom honom, fast han fick vänta lite.
    Nej, alla män gör inte det när de är nyförälskade, jag är den enda som han har friat till. Hans mamma och pappa visste om att jag fanns innan vi var ett par, han har pratat om mig i många år innan vi blev ett par.
    Tjat om barn har det aldrig varit här, han vill som sagt inte ha barn, det är en av orsakerna till att det tog så många år innan vi blev ett par, jag ville vara säker på att jag var färdig med barn innan jag sa ja till att dejta honom. Tyvärr begick han ett misstag som vi nu alla får 'sota' för om man ska uttrycka det hårt.

    Har som sagt gärna bonus här, men då utan min man som bara mesar med mamman och inte har något tålamod att tala om vad gäller barn.

    Jag undrar om du eg är en person som just nu har lov men inget att göra.
  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 14:32:54 följande:
    Ha ha....... nejdu, jag är INTE den som är andrahandsvalet, min sambos ex var inget val öht så hon är definitivt inget hot. 

    Trist att han känner att barnet är ett misstag, faktiskt rätt fruktansvärt att han känner så. (om han nu gör det?)

    ALLA jag har varit tillsammans med har friat efter 2 månader, men det betyder inte att jag säger ja. Det är sånt män gör när de är nyförälskade. Drömmer
    Sen brukar tjat om att skaffa barn komma i samma veva
    haha vad rolig du är. Din sambo valde ju att vara med den personen som nu är ex? Du verkar ha stora problem med att han har varit med någon annan. Du framstår av  det du skriver som väldigt osäker och bitter och måste hävda dig själv.. för att inte känna dig sårad, eller vad handlar det om? 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (förstår) skrev 2015-12-22 11:28:47 följande:

    Många ungar är också ouppfostrade och det gör det naturligtvis svårt att stå ut med dem. Det beror självklart inte på barnen utan på föräldrarna som tycker att precis allt deras ungar gör är gulligt och "naturligt" och nåde den som vågar säga något annat. 


    Jag håller verkligen med om det här! Man ska visa varann respekt men dagens barn är inte uppfostrade överhuvudtaget. Det är inte barnens fel utan föräldrarnas.

    Föräldrarna har så dåligt samvete för att deras barn har upplevt en separation, därför får ungarna bete sig som små mini-diktators i hemmet o mot hela sin omgivning.
  • Anonym (jobbigt)

    Jag förstår dig och då bor jag inte ens tillsammans med dem. Det är bara det att barnen alltid är med då jag träffar partnern och vår tid tillsammans på egen hand är så minimal, högst någon timme per vecka. Jag har inget emot barnen men det att umgås på egen hand med min partner ger så mycket mer än att ha två ungar med samtidigt som tar all tid och uppmärksamhet. Jag vet ärligt talat inte hur man ska orka med det? Jag känner att jag behöver mer vuxen tid med en man än någon timme i veckan på sin höjd och sedan all annan helgtid med skrikande barn som är med jämt och ständigt. Det skulle vara roligt någon gång eller om vi åtminstone skulle få mer egentid så skulle jag lättare stå ut men nu är det bara vi allihopa- jämt.

    Tror att man får rannsaka sig själv. Vad väger mest - det negativa eller det positiva? Barnen finns tyvärr alltid där och de försviner ju inte då de blir äldre heller. Men är mannen värd besväret så får man helt enkel försöka stå ut.

  • Anonym (pappa)

    Nu har jag bara läst TS, men nej, jag tvingas inte att leva med någon annans barn, ingen tvingas att leva med någon annans barn, man väljer att leva med någon annans barn, för barnen kommer liksom på köpet. Vill man inte leva med de barnen så får man vara särbo. Och mina barn är helt klart fantastiska. Inte varje sekund, det är det inte för biologiska föräldrar heller, men övervägande. Jag älskar mina barn. Alla fyra. De verkar i alla fall älska mig, de trivs med mig, vi respekterar varandra i våra respektive roller och de, hoppla, kallar mig för pappa. Inte bonuspappa, inte extraförälder, inte pappas man. De kallar mig för pappa och jag är deras pappa. Enda stället jag inte är pappa är på papper, eftersom lagstiftningen inte tillåter att barn har mer än två juridiska föräldrar.

    Ledsen TS. jag fattar att du ville ha en klagotråd, jag vet att du är här med inställningen "om man gillar't så ljuger man" men det struntar jag blankt i.

Svar på tråden Att leva med barn