• Anonym (styvförälder)

    Att leva med barn

    Hej. Det här med att leva med någon annans barn visade sig ta så mycket mer än vad det ger. Ärligt talat är det fruktansvärt på exakt alla plan. Ni som lever med barn som är era egna, tycker ni verkligen att det är så fantastiskt? Vad får er att orka med? Är det kärleken till barnet som gör hela grejen eller? Jag tycker aldrig att någon pratar offentligt om hur trist det är att leva med barn. Finns det någon där ute som tvingats leva med ett barn som inte är era egna, och tycker att det är fantastiskt? Isåfall, varför ljuger ni? 

  • Svar på tråden Att leva med barn
  • Anonym (usch ja)
    Anonym (styvförälder) skrev 2015-12-21 13:26:56 följande:
    Fjonken skrev 2015-12-21 12:48:03 följande:

    De som inte har barn själva har nog mycket svårare att leva med andras barn än de som har egna. 

    Det ÄR jobbigt med barn. De märks om man säger så. Men samtidigt, jag skulle aldrig "offra" mina barn för att blidka en ny partner. Aldrig. Då lever jag hellre ensam.


    Det kan till och med jag som barnlös förstå, att det måste vara lättare om båda har barn. Nu är ju situationen som den är, och min partner valde mig i vetskap om att jag INTE har barn, liksom. Jag tänker mig att man kanske har olika förväntningar på sin partner beroende på om hen har barn eller inte? Ni har ju valt bort en partner utan barn av en anledning liksom. Personligen har jag inga problem att förstå att ens barn kommer högt i prioritetsordningen, är det någon som inte accepterar det?Det jag har svårt för handlar om prioriteringar kring saker som rör mamman, typ att det verkar viktigare att komma i tid till lämning av barnet till mamman, än att prioritera att komma i tid i en angelägenhet som rör mig/oss. Den känslan är svår att bli av med. Men det kanske man ska ta, att man är tredje hjulet, mamman och pappan är en enhet och sen kommer lilla partern där på hörnet?
    Oj vad jag känner igen det där! Jag blir galen på min man när han prioriterar så och det är en av anledningarna till att jag känner att jag vill bort.

    Men som jag ser det så är det min MANS fel, inte bonus. Som jag skrev tidigare så är det inte bonus jag ogillar utan situationen.

    Allt som oftast när jag läser trådar om styvfamiljer så handlar det i grund och botten om att PAPPAN prioriterar galet, eller försöker göra mamman till lags samtidigt som hans partner kommer i kläm.


  • Anonym (Bond)
    Anonym (usch ja) skrev 2015-12-22 00:40:59 följande:

    Oj vad jag känner igen det där! Jag blir galen på min man när han prioriterar så och det är en av anledningarna till att jag känner att jag vill bort.

    Men som jag ser det så är det min MANS fel, inte bonus. Som jag skrev tidigare så är det inte bonus jag ogillar utan situationen.

    Allt som oftast när jag läser trådar om styvfamiljer så handlar det i grund och botten om att PAPPAN prioriterar galet, eller försöker göra mamman till lags samtidigt som hans partner kommer i kläm.


    Fast i de fall där mannen prioriterar sitt ex före sin nya handlar det nog ofta om att exet ÄR nr ett och den nya ett andra handsval?!

    Tror inte det handlar om barnen alls utan mannen hoppas på att få tillbaka sin gamla familj helt enkelt.

    Det är i alla fall mina erfarenheter gällande den saken, både för egen del och när det gäller vänners förhållanden.
  • Fjonken

    Jag kan bara häpna över att vuxna kvinnor tycker att de borde prioriteras högre än värnlösa barn. Skäms!

  • Anonym (b)

    jag har underbara bonusbarn och har även egna barn. Kan säga att sista året har jag nog tycker mer om bonusbarnen än mina egna som är i värsta tonårsfasen just nu :) Jag skojar lite men det är ibland jobbigt oavsett vems barn det är rent biologiskt. 

    Däremot står jag inte bakom styvföräldrar som beklagar sig över att det nya familjelivet inte blev som de hade tänkt sig. Det ÄR svårt att smälta samman den nya familjen, herregud, det är ju väldigt svårt att bara hålla ihop kärnfamiljen, se bara så många skilsmässor det är!  Det kan vara exakt lika jobbiga barn i en biofamilj där tex bara en förälder tar hela ansvaret och den andre "smiter undan" men då pratar man inte så ofta om just barnbiten utan mer om att man får dra ett väldig stort lass. Gäller det då bonusbarn i exakt samma läge handlar inläggen mkt mer om just det faktum att det är jobbigt med bonusbarn, inte om hur partnern är eller hur mycket/lite den ställer upp på den nya familjen.

    Jag lever efter devisen att det spelar ingen roll om det är hans eller mina barn och jag är lyckligt lottad att ha hittat en man som tänker exakt likadant. Våra barn är inte pyttesmå så jag blir aldrig riktig "mamma" och han inte riktigt "pappa" men vi ställer upp och alla barnen vet att vi är båda en schysst extra vuxen. 

    Kan man tänka så och inte så väldigt mycket på om det är bio eller bonusbarn så tror jag livet blir lättare. Det kräver förstås att du och din parter är överens om hur den här nya familjens vardagsliv ska fungera. Går man in i det nya förhållandet med ganska olika bild av hur saker ska funka så blir det troligen fler problem än annars. 

  • Anonym (styvförälder)
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 05:19:03 följande:
    Fast i de fall där mannen prioriterar sitt ex före sin nya handlar det nog ofta om att exet ÄR nr ett och den nya ett andra handsval?!

    Tror inte det handlar om barnen alls utan mannen hoppas på att få tillbaka sin gamla familj helt enkelt.

    Det är i alla fall mina erfarenheter gällande den saken, både för egen del och när det gäller vänners förhållanden.
    Hahaha, vad rolig du är. Så är självklart inte fallet.
  • Anonym (styvförälder)
    Fjonken skrev 2015-12-22 08:01:32 följande:

    Jag kan bara häpna över att vuxna kvinnor tycker att de borde prioriteras högre än värnlösa barn. Skäms!


    Vem har sagt att den kräver att prioriteras före nåt barn?
  • Ess
    Anonym (Bond) skrev 2015-12-22 05:19:03 följande:
    Fast i de fall där mannen prioriterar sitt ex före sin nya handlar det nog ofta om att exet ÄR nr ett och den nya ett andra handsval?!

    Tror inte det handlar om barnen alls utan mannen hoppas på att få tillbaka sin gamla familj helt enkelt.

    Det är i alla fall mina erfarenheter gällande den saken, både för egen del och när det gäller vänners förhållanden.
    Lika ofta så kan det va så att exet har makten över barnen, så säger han emot henne så vips så "vill" barnen inte komma på xx antal veckor.
    Jag tvivlar på att speciellt många vill ha tillbaks ett ex som lagt korten på bordet och visat vilken skitstövel hon är genom att ställa krav och använda barnen som slagträn för att visa sin makt.
  • Anonym (förstår)
    Anonym (usch ja) skrev 2015-12-22 00:40:59 följande:
    Oj vad jag känner igen det där! Jag blir galen på min man när han prioriterar så och det är en av anledningarna till att jag känner att jag vill bort.

    Men som jag ser det så är det min MANS fel, inte bonus. Som jag skrev tidigare så är det inte bonus jag ogillar utan situationen.

    Allt som oftast när jag läser trådar om styvfamiljer så handlar det i grund och botten om att PAPPAN prioriterar galet, eller försöker göra mamman till lags samtidigt som hans partner kommer i kläm.
    Jag tror också att problemet oftast är bioföräldrarna. De flesta trådar om styvfamiljsproblem handlar om att bonusmamman blir påtvingad alldeles för mycket ansvar för barn som inte är hennes egna och om hon klagar blir hon betraktad som en elak häxa. Jag skulle aldrig bli tillsammans med en man med hemmaboende barn eftersom jag inte vill utsätta mig för den situationen.
  • Ess
    Fjonken skrev 2015-12-22 08:01:32 följande:

    Jag kan bara häpna över att vuxna kvinnor tycker att de borde prioriteras högre än värnlösa barn. Skäms!


    Jag har bara läst att de vill prioriteras över exets vilja. Men tyvärr är det ju så att många ex anser att deras vilja = barnens bästa.

    I en fungerande familjesammansättning så prioriteras den som behöver det för tillfället. Små barns behov måste ju av naturliga skäl prioriteras, men ju äldre de blir ju mer jämnas det ut mellan alla inblandade. 

    Sen är det ju så att de två vuxna lever ihop på samma villkor och ska ta beslut ihop som rör deras hushåll. Anser sig föräldern ha störst rätt att ta beslut och köra över den andra vuxna, ja då kommer det inte att funka speciellt bra.
  • Anonym (förstår)
    Fjonken skrev 2015-12-22 08:01:32 följande:

    Jag kan bara häpna över att vuxna kvinnor tycker att de borde prioriteras högre än värnlösa barn. Skäms!


    Ingen har sagt att de ska prioriteras högre än barn, men de kan inte heller alltid förväntas stå tillbaka för barnen. En bonusmamma ska inte vara någon gratis barnpiga utan egna behov.
Svar på tråden Att leva med barn