Fången i mitt egna hem :(

Det är väl upp till var och en hur man vill leva sitt liv. Jag tror knappast en kärleksfull förälder tar till våld och hotar sitt barn. En normal förälder vill att ens barn ska vara lyckligt.

Du är myndig, varför inte flytta. Han kan inte hindra dig och skulle han försöka tycker jag du ska kontakta polisen (vilket du borde göra redan nu).

Låter som en tråkig situation du hamnat i, jag önskar dig all lycka till.

dina föräldrar är inte speciellt sjysta mot dig, i sitt sätt att kommunicera och begränsa ditt liv... men jag har en fråga - har du råd med att leva hur du vill? som du sa - bara njuta livet och resa och allt det där..?
om du själv har råd med att leva ensam och hur du vill - fattar jag inte vad som är problemet..

Mina föräldrar var nästan som dina. Inte så illa som du har men dom var kontrollerande med allt jag gjorde och sa (inget våld fysiskt med jobbigt psykisk ). Jag städade, lagade mat, tog hand om djuren osv. Jag var som en fånge, men jag hade bil och körkort så jag bara stack och tog skiten dagen efter. De var hästarna som gjorde att jag var kvar, hade inte råd att ha min häst någon annan stans. Träffade kärleken i Stockholm och bodde i Göteborg. Efter 6 månader flyttade jag till Stockholm och lämnade allt vid 25 års ålder. (Lite speciellt med gård och familjer, många bor kvar på gården. Tanken var väl att jag aldrig skulle flytta, vilken lyx med någon som drar in pengar, gör hushållet och djuren). Min häst visste jag inte skulle fara illa, mina föräldrar är inte elaka, duma eller så. Men dom såg nog inte riktigt hur dom behandlade mig.

Jag hade tur som kunde flytta till pojkvännen och ännu bättre, andra sidan landet. Efter 3 dagar skickar jag ett sms att jag flyttat till Stockholm och kommer inte tillbaka. Jag pratade bara med dem när dom kunde prata med mig. Börjar dom anklaga och skälla la jag bara på. Skickas sms att jag pratar med dem igen när dom kunde uppföra sig.

Bästa jag har gjort för både mig och mina föräldrar. Vi har så bra kontakt nu och vi umgås på ett så bra sätt. Dom ser mig som en vuxen person, vilket nog var problemet förut. Dom accepterar mina val, inte säga direkt att jag har fel för dom tycker annat.

Se till att komma därifrån, flytta till någon du känner? Du behöver inte berätta var du är, dom kommer inte kunna hitta dig. Ringer dom polisen kommer polisen förmodligen bara skratta när dom hör att din farsa vill veta var hans 19 åriga dotter är, hon har rymmt hemifrån. Du kan innan kontakta polisen och säga att dim pappa kommer anmäl dig förvunnen. Du kan åka ikväll om det är så. Hitta ett jobb och sedan någonstans att bo. Du tidigare, flytta ib till någon du känner?

Jag tror med tanke på att du skriver att din pappa är farlig eftersom han har en annan kultur bakom sig, att du ska ta det lugnt, var smart och fundera hur du kan nå ett liv som tilltalar dig mer men ändå din far godtar. Får du flytta iväg för att studera så låter det som ett bra alternativ, många studenter har ett roligt liv med fester etc. Då kanske du ändå får känna att du "lever livet" lite och din far behöver inte veta det. Sköta skolan kan man göra ändå. Vi föds alla med olika förutsättningar i livet och det är inte alltid rättvist men tänk först och främst på din säkerhet, din far ser dig nog fortfarande som ett barn, kanske släpper det lite om du kommer hemifrån. Jättebra råd att kontakta nån organisation som kan råda dig.

Kolla upp folkhögskolor! www.folkhogskola.nu

Hitta några terminskurser som verkar bra och ring runt och hör om de har plats. Folkhögskolorna har oftast internat så på så vis löser du boendefrågan samtidigt.

Enda kruxet är ekonomin. Innan du fyller 20 får du inte studiemedel för folkhögskola utan dina föräldrar ska försörja dig är det tänkt. Det du kan få är inackorderingsbidrag och samma studiebidrag som du haft i gymnasiet (så vitt jag vet, är värt att kolla upp!)

Men kanske kan dina föräldrar tänka sig att betala ditt uppehälle om du väljer en skola med alkoholförbud? Skolan är kostnadsfri men internatboendet kostar.

Hon skriver att hennes pappas är farlig och kommer att komma efter henne senare. Hur kan ni då ge rådet att "bara dra" och "han kommer inte hitta dig". Det är jättelätt att hitta någon, har ni hört talas om alla i landet som blir förföljda, många med hemsk utgång!

Jag tror du måste vara smart här. Kontakta organisationer som kan ge dig råd. Spela med tills du kommer in på en utbildning och kan flytta hemifrån.

Om du får ett jobb på annan ort, skulle det kunna godtas om du säger att du kommer börja plugga till våren?

Jag håller självklart med om att all misshandel ska anmälas men det kanske kan förvärra situationen medan du fortfarande bor hemma. Samla in bevis genom att spela in på mobilen. När du sedan kommit bort från hemmet kan du anmäla och på så sätt kanske rädda dina syskon från att få samma behandling.

Om du är nitton år gammal, så är du myndig. Alltså har du rätt att flytta hemifrån och strunta i vad dina föräldrar tycker.

Teoretiskt ja, men har man farliga föräldrar så är det inte lika lätt. Det är inte så svårt att hitta folk i Sverige.

Hyr ett rum o bli inneboende, skaffa ett jobb o hemligt telnr. Gör allt detta i hemlighet o bara dra sen. Så gjorde jag när jag var i samma situation, var det enda som funkade när jag var i samma situation en gång i tiden. Berättar gärna mer om du vill.

Du behöver råd om hur du kan ta dig ut från de som vet hur det kan vara. Kontakta någon av hjälporganisationerna för kvinnor och be om deras bästa råd för att inte eskalera det farliga i situationen.

Kanske måste du ha hjälp med skyddat boende en tid och verkligen lämna din familj, beroende på hur de bedömer din situation. Lätta ditt hjärta och berätta exakt hur du har det så kan de förhoppningsvis föreslå något sätt som minskar risken för ytterligare våld.

Tack så oerhört mycket för dessa tips! Ska nog kolla in GAPF då de verkar "bäst" för min situation.

Och nej, att bara dra skulle förorsaka mkt mer ondo än godo, så ringer dem imorrn!

Kram!

Ja väldigt många som inte förstår att jag inte heller bara kan dra. Har ingen släkt jag skulle kunna vara hos heller, utan skulle vara helt ensam med en pappa som skulle komma efter mig så småningom. (Detta om jag bara stack eller om jag skulle anmäla honom)

Nej min pappa skulle aldrig gå med på det, utan mer tro att jag tänker bli en "dummer som många tjejer utan utbildning som inte studerar direkt" å fastna i jobb. Enda sättet för mig att komma loss är med studier.

Just nu känns de inte smart att anmäla, utan skulle bara sätta mig och mina syskon i en osäker sits.

Jag kontaktar organisationen imorgon och hoppas på bra rådgivning med hur jag löser detta, tack för hjälp!

Men det går också att söka hjälp från rätt människor, som vet hur man hanterar sådana här situationer. Och nu ser det som att TS också tänker göra det.