Hur släpper ni negativitet?

Träna, ät rätt och sov tillräckligt. Fungerar alltid!

Precis...lite svårt blir det med de basala behoven när man fått sitt första barn. Men så sant. Måste nog styra upp lite rutiner. Men jag tänkte mer konkreta tips typ andas eller räkna till tio haha

Jag tar avstånd från energislukande människor. Tro mig, ditt liv kommer bli annorlunda! Behöver inte aldrig mer prata med dem. Men vi pratar mer sällan. Så skönt :) Sluta lyssna på deprimerande musik. Vet inte om du gör det, men jag fick tipset att göra det för några år sen. Även om det var min favoritartist kände jag mig gladare. Läste ngt intressant tidigare idag. jag googlade, av ngn anledning "fake it Til you make it". Läste en artikel där psykologer tipsar deprimerande människor att tänka positivt och tycka "jippiiii" om dina tråkiga, vanliga vardagsrutiner, även om du tycker det är pest och pina. Tillslut kommer du ha lurat hjärnan och så småningom kommer du att bli en gladare, positivare människa! Så, tänk positivt! Sluta lyssna på folks negativa kommentarer. I grund och botten, vad rör det sig? ;) Lycka till!

Tänk positivt! Ta vara på nuet (jisses, världens tråkigaste svar.) Du är här och nu. Ni är friska och mår förhoppningsvis bra. Småbarnstiden varar inte för alltid. Inom kort hår ni en ny rutin, ny vardag att anpassa er efter, att göra och lära känna. Med min förstfödda försökte jag se världen genom hennes ögon. ALLT var nytt för henne! En helt ny människa, hon hade aldrig känt en kall sten eller känt ett torrt löv, känt på mjuk mossa osv.... det finns en hel värld att upptäcka! Gud vad jag svamlar märker jag. Jag är glad iaf! :D vet inte om jag kom med ett enda råd. Haha

Det beror på vad det är för negativitet. Det kan bli allt mellan att dra på Buck-Tick på högsta på stereon (sen vet hela kvarteret att Aniiee är förbannad) och gömma mig under täcket och gråta en skvätt.

Ja, glömde ju bästa tipset; ut och spring! :D

Ostpaj du kom med jättefina råd!! Jag är jävligt rolig och glad som person.

Men har en stor familj som varit väldigt sammansvetsad under lång tid. Sjukdom och sorg har gjort vissa personer otroligt bittra och oerhört jobbiga att vara runt. Svårt att bara säga näe jag vill inte ha kontakt längre. Det funkar inte....

Däremot måste man nog som du säger ta lite avstånd från energitjuvar. För fy vad de drar ner en.

Man tappar fokus o den positiva tråden. Så synd för även om första året varit tufft så njuter jag av tiden som nybliven förälder, och som du säger få se sitt barn uppleva allt för första gången. Det ärunderbart.

Det där är jättesvårt. Min bror dog för några år sen och !in mamma blev verkligen, verkligen nere. Så hela tiden att hon önskade att det var hon som dött istället osv. Kul för oss kvarvarande barn att höra? Råkade vi nämna hans namn (i ett glatt sammanhang) vid ngn tillställning började hon gråta osv. Det pågick i ÅR! Tro mig, ibland hade jag lust att skrika henne rakt i ansiktet "ryck upp dig!" för egentligen gräver hon bara sin egen grop. Men det är det som är vitsen med sorg; den tar sån tiiiid. Och alla gör det på sitt sätt, sin tid. Just där är det bara att... stå ut, tyvärr. Om det är en person som gått bort får du bara minnas de bra stunderna och verkligen ta vara på livet ännu mer! :)

Ja min pappa gick bort för 1.5 år sedan efter att ha varit sjuk i ungefär lika lång tid. Mamma har varit väldigt nere låter precis som du beskriver din. Hon pratar och längtar om sin egen död nästan. Det är ju asjobbigt för oss att höra. Men jag älskar såklart henne och ställer upp jättemycket. Även om jag önskar hon kunde försöka vara nöjd med det positiva i livet..mamma har ju jättemkt att vara glad över men väljer missnöje. Och har svårt att komma ur ätandet och ångesten som då smittar av sig på mig.

Det är 1-2 syskon som av egentligen självorsakade problem/livsöden blir otrevliga att vara runt.

Har en syster som kan vara go snäll och omtänksam mem mest arg irriterad bitter o lynnig som bara är missnöjd med allt. Det bla. Suuger energin ur en

Usch, låter bekant. Vändningen för min mamma blev när hon träffade en ny partner. Då blev hon glad och livet fick en mening. De är fortfarande tillsammans och min mamma är glad och mår mycket bättre än då.

Jag var, för säg, 10 år sen negativ och missnöjd. Utan att jag själv tänkte på det. T.ex det jag skrev tidigare med musik och tänk. Sen var det faktiskt en vän som rakt i ansiktet spydde galla på mig och sa rakt ut i ansiktet "du är så jävla negativ!" det fick mig att börja anstränga mig att tänka positivt och det funkade. Inte över natten, såklart, men jag är en helt annan människa nu än för tio år sen, tack och lov!

Finns det ngn chans att du kan prata med din syster?

Sen om man sitter i en självvald situation och är bitter, så tror jag att man måste träffa botten innan man själv lessnar, ändrar sin livssituation och känner att nej, nu har jag fått nog!

Det är trist med en trasig familj, jag vet. Jag försöker bara göra min vardag positiv och bra för mig och mina barn för jag vet ju vad jag INTE vill ha! :)

Intressant. Jag har läst en artikel som hävdar att det är just det man inte ska göra: tänka "jippi!!", le framför spegeln och allt sånt, för då blir man istället ännu mer miserabel. Poängen var att det inte riktigt går att lura hjärnan....och att hjärnan kommer att hämnas ifall man försöker :)

Jag tror isf mer på att det handlar om att acceptera sina negativa tankar.

Ostpaj: Det är väl så ma får göra. Hjälpa och stötta så gott man kan. Men även känna efter när ens egna gräns går. Jag måste ju ta hand om mig själv för att kunna ta hand om andra. Och det har varit jobbigt en tid. Familjebanden sattes verkligen på prov sedan.några år tillbaka. Man får försöka leva ett.så gott liv man kan med sin egna nya familj!

Skrev till systern idag om hur jag kände.. och hon var medveten om atr hon betett sig fel. men hon är en sån person som snabbt faller tillbaka i samma beteende. =energitömande!

Dr nail jag googlade lite på temat igår och jag tror att man måste låta känslor komma och gå. Inte ge dom för stort/överdrivet fokus. Och inte identifiera sig med känslan. Man kan KÄNNA ångest/sorg men man är inte sorgsen som person. Jag vill iaf gärna inte identifiera mig som tex deprimerad eller sjuk person. Bara tanken drar ner mig

Mitt tips till lite enklare negativa saker är att bara släppa det.

Som t ex när jag sitter på bussen så ser jag någon bete sig illa, tränger sig före, ställer stora väskor ivägen. Du vet, såna saker. Förut kunde jag gå runt och koka över dessa beteenden och människor i timmar men så insåg jag att detta endast drabbade mig. Jag hade ju inte ens sagt till personen på bussen, på sin höjd slängt en missnöjd blick i deras riktning. Alltså fortsatte deras dag som ingenting medans halva min var förstörd för att jag surade över idiotin.

Jag bestämde mig helt enkelt för att fråga mig själv "är detta så störigt att jag är villig att göra något åt det (säga till idioten på bussen)?" om svaret är nej så släpper jag irritationen och tänker att om jag inte tänker försöka göra något åt det så ska jag inte heller störa mig på det.

Detta hjälper mig att hålla humöret gott i vardagen.

Vad gäller energitjuvar så får man sätta gränser. Låt ingen behandla dig illa, säg nej när folk ber om för mycket, offra inte dig själv för andra. Ingen kommer tacka dig när du är utbränd och förstörd.

Ohydalis: mycket sant! Vad jag tror man får hitta en balans mellan att ta hand om sig själv och sedan andra i sin omgivning. Jag är iaf en sån person som heller inte mår bra av att inte agera ???? men en balans är helt klart nödvändig

Som ung kunde jag gräma mig över ALLT som jag gjort fel, över alla som blivit arga på mig över något, må dålig av alla gnällspikar runt omkring mig.

Men en dag bestämde jag mig bara!
Jag skulle inte må dåligt över andras "olycka" och över gnällspikar som alltid bara hade negativa saker att säga. Man får bli lite "gås" helt enkelt. Låta saker och ting rinna av en.... varför skall jag må dåligt över att andra alltid skall gnälla...

Man får jobba på att verkligen tänka att "jag har inte tid och ork över att må dåligt över saker i mitt liv".

Man måste låta bli att tänka på saker man tycker att man skulle ha gjort, skulle ha sagt - tänka på att nästa gång skall jag istället säga/göra... förbättra sitt eget beteende, "bli ett bättre jag" helt enkelt. 

Det största av allt är att faktiskt kunna förlåta och inte "hata" någonting. Man mår inte bra av att gå omkring och tänka på oförätter och saker man "hatar". Det föder bara negativa tankar som gör att man mår dåligt. Skulle tro att hälften av all negativitet kommer att tänka på saker man inte gillar/hatar.
Att vara gås och låta saker rinna av och ha ett kort minne är bland det bästa av allt. Har någon gjort något man tycker är fel mot mig- så får man inte gå omkring och tänka att "det skall jag komma ihåg" - glöm det istället!
Varför skall den personens handlingar påverka mig att må dåligt och gå och tänka på det negativa och försöka hålla det i minnet? Förlåt och glöm! de får en ny chans och om det upprepas - undvik personen. 

Försök leva i nuet, se de små sakerna, en liten vårblomma, fågelsång, det som finns runt omkring, "naturens under".

För att komma en bit på väg så fungerar faktiskt tricket med att le, musklerna i ansiktet triggar faktiskt igång ett bättre humör även om det inte egentligen finns där. Prova!

Cattus, det du skriver är så sant! Jag tror man kan försöka att i grunden ha ett positivt förhållningssätt till livet. Men jag vet inte har ganska lätt för att hamna off track och blir lätt låg. Det handlar väl om a5t påminna sig ännu mer o va observant på sin kropp och känslor. Kunna förutse när man börjar komma in i negativa tankemönster. Tycker jag sköter mig bättre i perioder. Och det finns faktorer/bovar som påverkar mig: pms & vädret.

Förrsten hur hittade du denna gamla tråd? Tack för du skrev det behövdes en påminnelse en dag som denna!