• Black Mamba 666

    Skönt konstaterande…

    Jag vet inte riktigt om jag vill få ut något av denna tråd mer än ett väldigt skönt konstaterande för egen del i syfte att komma vidare i livet. Jag är en av många män och kvinnor som lever med ett stagnerat sexliv eller obefintligt förekommande trist sådan och således ett klassiskt ämne på FL.


    Min fru vill inte se det som ett problem då hon är nöjd med ynka 1-2 gånger per månad och allt ska ske på hennes villkor och mina försök avvisas 9,5 av 10 gånger. Tro mig, jag är en självkritisk och pragmatisk person och när det uppstår ett problem så börjar jag primärt rannsaka mig själv om saker och ting kan hänga ihop med hur jag är och om jag drar mitt strå tillstacken. Ni funderar naturligtvis nu på hur det står till med mig och om t ex han är i god form, bra i sängen, attraktiv, romantisk, generös, hjälpsam hemma med barnen och hushållet, låter henne få egen tid, uppvaktar osv. Tro mig, har gått igenom listan i flera år och bockat av alla parametrar med råge.


    Har i flera år försökt att kommunicera med henne utan att vara anklagande om problemet men hon avvisar att jag bara klagar på henne och svaret är att hon ständigt är trött och hon har som bäst lust på dagtid då vi båda jobbar. Jag kommer gärna hem på dagtid för att ha sex men vad hjälper det om hon omöjligt kan komma ifrån sitt jobb på dagtid? Har föreslagit parterapi men ständigt avvisande svar att jag bör gå själv då det är jag som har problem och inte hon. Jag vet, vi är kontraproduktiva på alla sätt och vis. Nu senast när hon själv konstaterade att det var alldeles för länge sedan så höll jag med och fick till svar att då får du väl ordna det oftare på egen hand. Då menar hon att jag får dra någon handtralla så att frustration släpper. Problemet för min del är att jag snarare blir mer frustrerad och avtrubbad när jag gör det på egen hand.


    Livet är allt lustigt när man är på topp i livskurvan och då ska man krypa tillbaka till när man var tonåring med en handtralla! Inte för att jag vill eller önskar splittra min familj men jag har frågat om vi ska gå skilda vägar och det säger hon att det föreligger inget skäl till att göra det då hon är lycklig. Har aldrig varit otrogen och ingen förespråkare men jag börjar förstå och inse att det inträffar. Jag är lycklig med min familj men jag vill ha sex och närhet. Vad gör man åt det? Jo, jag har nu konstaterat att hon inte vill göra någonting åt problemet. Det är nu vi borde pippa som kaniner och det lär knappast bli mer frekvent när vi har passerat 50. Så konstaterandet är att jag inte tänker åldras till en gammal bitter gubbe i en fåtölj och våndas över ett passivt sexliv och därför göra jag slag i saken?
  • Svar på tråden Skönt konstaterande…
  • Black Mamba 666
    Underhill skrev 2016-09-22 06:58:37 följande:
    Funderar gör jag till och ifrån. Ser det mer som att jag har en paus och mer accepterar den situation vi är i med familjeliv just nu. Finns få stunder och tillfällen att "doppa"/älska så att säga. Det är ett faktum som även jag med den högre lusten ser :) Sen är det relativt det här med hur ofta (frekvens) och så. De som knappt har sex en gång varannan månad eller två tre ggr per år kontra de som har sex en gång i veckan osv. Det blir ju skillnad beroende på var man är och vart man har varit och vart man önskar komma till. Det funkar för min del som det är just nu, men jag hade önskat mer :) Har varit den "tjatande" partnern tidigare och tagit tag i det och haft en diskussion med högt i tak. Energikrävande är det och något jag just nu inte orkar gå igenom igen. Men det blev absolut bättre efter dessa diskussioner. Så ett råd (även om råd kan bli dyrköpta) är att verkligen ta tag i det och vara envis i dialogen. Med ett gott syfte för båda och utan att låta anklagande.
    Japp, det är väl där vi hamnar förr eller senare beroende på hur jag väljer gå vidare. Det är väl precis som du beskriver att periodvis så är det bra och råkar det bli sex 2 gånger under en vecka så är man i sjunde himmeln och tror att nu är allting bra och sedan kan det gå en månad innan nästa tillfälle. Just nu är jag i en down period. 
  • Anonym (Lotta)
    Black Mamba 666 skrev 2016-09-22 07:44:23 följande:
    Visst är det som du beskriver. Sex och närhet är väsentlig del av en relation. Jag är en varmblodig person och ger väldigt mycket av mig själv men behöver någonting tillbaka också. Hon är mer den svala typen och kan lätt vända ryggen för att somna 30 sekunder senare och det kan pågå  i veckor innan hon känner något behov av närhet.

    Jag har också sagt i tidigare diskussioner att jag kommer att lämna om vi inte får en förbättring men hon vet att jag skulle aldrig ge upp barnen och då blir det tyvärr bara tomma hot. Hade barnen varit äldre och i övre tonåren så hade jag tvingat fram en konklusion och i värsta fall lämnat.

    Hade ni barn när ni skilde er och hur gamla?  
    Ja två barn på låg- och mellanstadiet. Hade inte velat separera mitt i tonårshormonstiden faktiskt, tror barn kan grubbla mer då. För oss var sexet en liten del av många delar som ledde till skilsmässa. Inte den avgörande men absolut bidragande till en nedåtgående spiral av avståndstagande. Man kan acceptera mycket från en person man älskar!

    Angående barnen. Nu kan jag ju prata med dem på telefon, Skype och sms. Min dotter läste faktiskt bok för mig över Skype när jag var sjuk i magsjuka så jag somnade med Skype igång! Blir ofta att vi träffas snabbt en gång de veckor jag inte har barnen. Men jag njuter av att inte vara låst. Att kunna jobba över vid behov och att ha tid kvällstid för mina intressen. Förut var det jag som var hemma jämt, han for iväg och jag tog självklart markservicen (oh så typiskt va!) och nu inser jag hur otroligt mycket tid jag lagt på familjen utan att få uppskattning. Faktum är att han tyckte han hade en lat fru som inget gjorde hemma! =D
  • Anonym (Målande)
    Anonym (Lotta) skrev 2016-09-22 08:20:14 följande:
    Ja två barn på låg- och mellanstadiet. Hade inte velat separera mitt i tonårshormonstiden faktiskt, tror barn kan grubbla mer då. För oss var sexet en liten del av många delar som ledde till skilsmässa. Inte den avgörande men absolut bidragande till en nedåtgående spiral av avståndstagande. Man kan acceptera mycket från en person man älskar!

    Angående barnen. Nu kan jag ju prata med dem på telefon, Skype och sms. Min dotter läste faktiskt bok för mig över Skype när jag var sjuk i magsjuka så jag somnade med Skype igång! Blir ofta att vi träffas snabbt en gång de veckor jag inte har barnen. Men jag njuter av att inte vara låst. Att kunna jobba över vid behov och att ha tid kvällstid för mina intressen. Förut var det jag som var hemma jämt, han for iväg och jag tog självklart markservicen (oh så typiskt va!) och nu inser jag hur otroligt mycket tid jag lagt på familjen utan att få uppskattning. Faktum är att han tyckte han hade en lat fru som inget gjorde hemma! =D
    Låst av att ha förmånen att vara med sina barn varje dag eller låst till att inte jobba över när man behöver!? Missförstå mig rätt här. Förstår med din beskrivning att det inte fungerade så bra mellan dig och ditt X och barnen mår säkert bättre som det är idag. Om det vet du mer än jag :) Fungerar det inte bör man göra något åt det. Låter dock lite skönmålande i din beskrivning. 
  • Black Mamba 666
    Anonym (Lotta) skrev 2016-09-22 08:20:14 följande:
    Ja två barn på låg- och mellanstadiet. Hade inte velat separera mitt i tonårshormonstiden faktiskt, tror barn kan grubbla mer då. För oss var sexet en liten del av många delar som ledde till skilsmässa. Inte den avgörande men absolut bidragande till en nedåtgående spiral av avståndstagande. Man kan acceptera mycket från en person man älskar!

    Angående barnen. Nu kan jag ju prata med dem på telefon, Skype och sms. Min dotter läste faktiskt bok för mig över Skype när jag var sjuk i magsjuka så jag somnade med Skype igång! Blir ofta att vi träffas snabbt en gång de veckor jag inte har barnen. Men jag njuter av att inte vara låst. Att kunna jobba över vid behov och att ha tid kvällstid för mina intressen. Förut var det jag som var hemma jämt, han for iväg och jag tog självklart markservicen (oh så typiskt va!) och nu inser jag hur otroligt mycket tid jag lagt på familjen utan att få uppskattning. Faktum är att han tyckte han hade en lat fru som inget gjorde hemma! =D
    Hos oss är det annorlunda och allt annat fungerar. Det låter som jag skönmålar men vi grälar aldrig över något annat. Jag reser mycket inom jobbet men vill desto mer vara med barnen när jag är hemma så att hon får ändå egentid eller åka bort på helger på egen hand.

    Jag kanske ska bara inse att jag är en egoistisk person och livet handlar mycket mer än bara sex och närhet.  
  • Anonym (Skiljas?)
    Black Mamba 666 skrev 2016-09-22 07:44:23 följande:
    Visst är det som du beskriver. Sex och närhet är väsentlig del av en relation. Jag är en varmblodig person och ger väldigt mycket av mig själv men behöver någonting tillbaka också. Hon är mer den svala typen och kan lätt vända ryggen för att somna 30 sekunder senare och det kan pågå  i veckor innan hon känner något behov av närhet.

    Jag har också sagt i tidigare diskussioner att jag kommer att lämna om vi inte får en förbättring men hon vet att jag skulle aldrig ge upp barnen och då blir det tyvärr bara tomma hot. Hade barnen varit äldre och i övre tonåren så hade jag tvingat fram en konklusion och i värsta fall lämnat.

    Hade ni barn när ni skilde er och hur gamla?  
    Efter att själv ha växt upp i en familj där föräldrarna höll ihop "för barnen" så kan jag säga att det knappast är det bästa i alla läget. Önskade själv många gånger att de faktiskt skulle skiljas så att de slapp må så dåligt och bråka en massa. Alltså tror jag att barnen i de flesta fallen kommer att må bättre om föräldrarna mår bra än att de envist håller ihop, även om det såklart blir en jobbig omställningsperiod innan allt är på plats och barnen vant sig vid de nya omständigheterna.

    Det jag vill säga är att mår du inte bra i relationen så tro inte att du gör dina barn en tjänst genom att genomlida flera år i en dålig relation enbart för deras skull.
  • Black Mamba 666
    Anonym (Skiljas?) skrev 2016-09-22 09:07:43 följande:
    Efter att själv ha växt upp i en familj där föräldrarna höll ihop "för barnen" så kan jag säga att det knappast är det bästa i alla läget. Önskade själv många gånger att de faktiskt skulle skiljas så att de slapp må så dåligt och bråka en massa. Alltså tror jag att barnen i de flesta fallen kommer att må bättre om föräldrarna mår bra än att de envist håller ihop, även om det såklart blir en jobbig omställningsperiod innan allt är på plats och barnen vant sig vid de nya omständigheterna.

    Det jag vill säga är att mår du inte bra i relationen så tro inte att du gör dina barn en tjänst genom att genomlida flera år i en dålig relation enbart för deras skull.
    Kan bara instämma och jag är själv skilsmässobarn och fick ett drägligare liv när mina föräldrar skildes även om jag var mot beslutet vid tidpunkten. 

    I vårt fall så förekommer inget bråk på det sättet så att det drabbar barnen. Det är bara just avsaknaden av sex och närhet som tär på mig inombords och ingenting som syns utåt mot familjen och min fru som kan ana det blundar för det så för henne är ju inte heller något problem. Det är ju trots allt jag som har problem med det. Detta skulle snarare skapa förvirring hos barnen där de aldrig någonsin har upplevt osämja emellan oss. 
  • Anonym (Skiljas?)
    Black Mamba 666 skrev 2016-09-22 09:34:45 följande:
    Kan bara instämma och jag är själv skilsmässobarn och fick ett drägligare liv när mina föräldrar skildes även om jag var mot beslutet vid tidpunkten. 

    I vårt fall så förekommer inget bråk på det sättet så att det drabbar barnen. Det är bara just avsaknaden av sex och närhet som tär på mig inombords och ingenting som syns utåt mot familjen och min fru som kan ana det blundar för det så för henne är ju inte heller något problem. Det är ju trots allt jag som har problem med det. Detta skulle snarare skapa förvirring hos barnen där de aldrig någonsin har upplevt osämja emellan oss. 
    Det låter bra att du inte tror de märker något, men försök ha i åtanke att barn ofta känner av mycket mer än man tror. De kanske inte förstår varför, men mår du dåligt över något som exempelvis ett kasst sexliv så kanske de känner av att du lider på något sätt?
  • Black Mamba 666
    Anonym (Skiljas?) skrev 2016-09-22 09:49:25 följande:
    Det låter bra att du inte tror de märker något, men försök ha i åtanke att barn ofta känner av mycket mer än man tror. De kanske inte förstår varför, men mår du dåligt över något som exempelvis ett kasst sexliv så kanske de känner av att du lider på något sätt?
    Kan vara så men hur beskriver man att pappa lider av sexbrist för 2 av 3 som inte vet vad sex är?
  • Anonym (Skiljas?)
    Black Mamba 666 skrev 2016-09-22 09:52:01 följande:
    Kan vara så men hur beskriver man att pappa lider av sexbrist för 2 av 3 som inte vet vad sex är?
    Det går ju såklart inte.

    Tänkte mer att det är något som bör vägas in i beslutet gällande att fortsätta relationen eller ej fram till barnen är i en viss ålder. Om barnen troligen mår sämre för att de känner av att du mår dåligt så blir det kanske inte ett riktigt lika orimligt alternativ att välja att separera om ni inte kommer tillrätta med sexlivet? Sedan kan man ju förklara anledningen för barnen i efterhand när de är gamla nog att förstå.
  • Anonym (exklusivitet)
    Anonym (Målande) skrev 2016-09-22 08:49:10 följande:
    Låst av att ha förmånen att vara med sina barn varje dag eller låst till att inte jobba över när man behöver!? Missförstå mig rätt här. Förstår med din beskrivning att det inte fungerade så bra mellan dig och ditt X och barnen mår säkert bättre som det är idag. Om det vet du mer än jag :) Fungerar det inte bör man göra något åt det. Låter dock lite skönmålande i din beskrivning. 
    Jag umgås med mina barn varje dag men behöver komma ifrån några timmar då och då för att inte gå in i väggen och bli deprimerad. Själv förundras jag över föräldrar som inte verkar ha några egna intressen eller behov. 

    Att ha barnen på halvtid känns inte optimalt men om alternativet är att ta 75% av ansvaret i en dysfunktionell relation så väljer jag nog också skilsmässan.
  • Anonym (Målande)
    Anonym (exklusivitet) skrev 2016-09-22 10:38:00 följande:
    Jag umgås med mina barn varje dag men behöver komma ifrån några timmar då och då för att inte gå in i väggen och bli deprimerad. Själv förundras jag över föräldrar som inte verkar ha några egna intressen eller behov. 

    Att ha barnen på halvtid känns inte optimalt men om alternativet är att ta 75% av ansvaret i en dysfunktionell relation så väljer jag nog också skilsmässan.
    Förstår det...och det är ju där vi är idag tyvärr. Det förväntas mer och mer både hemma och på jobb. Familj och relationer kommer lite i andra hand. Rättare sagt så kan det kännas jobbigare att ta tag i problemen än att låta dem vara och låta det lösa sig genom en skilsmässa/separation.
  • Anonym (En kille me pille)
    Black Mamba 666 skrev 2016-09-22 07:36:49 följande:

    Hon är inte lesbisk då jag har erbjudit henne testa utan förbehåll och lika hetero som jag själv är. Jag har aldrig tjatat om sex och kommer aldrig göra heller. Jag förstår din poäng men jag vill inte sänka mig till den nivån. Jag är tyvärr inte så mycket för handtrallor heller och föredrar äkta vara.


    Du missförstår nog. För en person som är lesbisk/homo handlar det inte om att testa något. Det handlar oftast om omgivningens syn, reaktioner och fördomar som bromsar dem, framförallt om man kommer från konservativa och normativa förhållanden. Detta innebär att det inte alltid är så lätt att "komma ut". Detta innebär att många väljer en mindre smärtsam och "enklare" väg och därför väljer bort sitt fria liv och sina fria val. Det känns mindre jobbigt för dem och priset de får betala är kanske att man nöjer sig med ett familjeliv utan närhet och sexuell attraktion. Kärlek finns ju där ändå från dig och barnen. Det är bara den sexuella attraktionen som då på ytan saknas. Tror inte att du ska avfärda den tanken bara genom att du erbjudit henne att testa. Ditt erbjudande handlar ju enkom om sex. För en lesbisk/homo är det en betydligt större fråga än bara sex.
  • Black Mamba 666
    Anonym (En kille me pille) skrev 2016-09-22 13:12:23 följande:
    Du missförstår nog. För en person som är lesbisk/homo handlar det inte om att testa något. Det handlar oftast om omgivningens syn, reaktioner och fördomar som bromsar dem, framförallt om man kommer från konservativa och normativa förhållanden. Detta innebär att det inte alltid är så lätt att "komma ut". Detta innebär att många väljer en mindre smärtsam och "enklare" väg och därför väljer bort sitt fria liv och sina fria val. Det känns mindre jobbigt för dem och priset de får betala är kanske att man nöjer sig med ett familjeliv utan närhet och sexuell attraktion. Kärlek finns ju där ändå från dig och barnen. Det är bara den sexuella attraktionen som då på ytan saknas. Tror inte att du ska avfärda den tanken bara genom att du erbjudit henne att testa. Ditt erbjudande handlar ju enkom om sex. För en lesbisk/homo är det en betydligt större fråga än bara sex.
    Visst kan det vara så som du beskriver. Men jag kan till 100 % utesluta att hon är lesbisk eller minsta intresserad och framförallt att hon skulle hämmas av de skäl som du nämner. Min fru är på så sätt bra att hon har aldrig brytt sig särskilt mycket om vad hennes omgivning tycker och i synnerhet hennes föräldrar. Hon har varit en rebell i sin ungdom och gått ständigt sin egen väg. Om jag nu tänker efter så gör hon än idag saker utan att vi har pratat ihop oss.  

    När vi initialt träffades så hade jag en lesbisk väninna inneboende hos mig under ett par år och vi har umgåtts mycket gemensamt och även de två själva vilket sker än idag. Skulle det vara som som du antyder och hon på något sätt vilja öppna sig och ta klivet över så är jag övertygad om att jag är den första hon skulle berätta för. 
  • Anonym (Var?)

    Men var hittar man en snygg man som vill ha mycket sex och förspel och inte bara sitter och runkar till porr? Det är så jävla tråkigt när man vill ha en helkväll och experimentera och ha kul men varken lust eller energi finns hos mannen för han har redan runkat av sig till porr. 

  • Anonym (Krille)
    Anonym (Var?) skrev 2016-09-22 15:50:41 följande:

    Men var hittar man en snygg man som vill ha mycket sex och förspel och inte bara sitter och runkar till porr? Det är så jävla tråkigt när man vill ha en helkväll och experimentera och ha kul men varken lust eller energi finns hos mannen för han har redan runkat av sig till porr. 


    TS? Glad
    "Black Mamba"kanske är den du söker?
  • Black Mamba 666
    Anonym (Var?) skrev 2016-09-22 15:50:41 följande:

    Men var hittar man en snygg man som vill ha mycket sex och förspel och inte bara sitter och runkar till porr? Det är så jävla tråkigt när man vill ha en helkväll och experimentera och ha kul men varken lust eller energi finns hos mannen för han har redan runkat av sig till porr. 


    Tja, vad är det man brukar säga? Man saknar inte kon förrän båset är tomt eller nåt. En vacker dag inser hon vad hon har haft men då är det troligtvis försent. 
Svar på tråden Skönt konstaterande…