"inga klappar till de vuxna!!"

Låter som en hemsk släkt.
Klart att berget av julklappar minskat aningen på senare år, och en del släktingar envisas fortfarande med "Vi ger upp till barnen är X-år gamla" och då har detta sagts bara för att deras barn inte nått den där åldern när man tydligen inte är förtjänt av klappar längre, haha...
Men i min familj får alla, ingen är mer värd än den andra.
Och att ens eget berg minskat, tja, prylarna man vill ha är ju oftast inte så billiga som när man var barn. Du kan få ett rimligt stort riddarslott med tillhörande figurer för 500-1000 medans en enda liten klocka (som är nåt att ha) kostar typ samma... 

Men i min släkt är vi inte anti-vuxna. Barnen blir inte curlade, skriker dom så finns där ingen som tycker att det låter som änglasång. 

Haha, här är det nog ingen som vill ha varken rökelse eller myrra men guldet går nog hem! 

Kan hålla med lite om det där att det blir fel signaler till barnen. Vi brukar oftast köpa något litet till alla även om vi halvt om halvt bestämt att vi vuxna inte ska byta.
Känner lite att det känns dumt att tex mina barnlösa syskon ska köpa julklappar till mina fyra barn och själva inte få något. I år gav vi en julgrupp till svärföräldrarna innan julklappsutdelningen och köpte faktiskt ingen annan julklapp till dem. Ena dottern hade slagit in en teckning till farmor och farfar och barnen reagerade sen på att det var det enda de fick under julklappsutdelningen. Så nästa år kommer vi nog tänka till lite och köpa något litet till alla. Inte för de vuxnas skull utan för barnens skull.
Tyckte det lät bra det någon annan skrev, att man drar lott innan och att var och en får en person att köpa julklapp till. 

Varje tråd jag läser här på FL funkar som när man åker förbi en olycka... Det går liksom inte riktigt att kolla bort. Men fy faaan, vad rädd jag blir för mänskligheten när jag läser alla självgoda, tramsiga, barnsliga inlägg och svar och kommentarer. Vad fan är det för fel på folk?

Hos oss köper alla vuxna till en annan vuxen som vi har lottat. Mest för att det blir så väldigt många klappar annars. Föräldrarna säger alltid att vi inte måste köpa till barnen men det gör vi såklart ändå för att det är mysigt.

Låter som ett väldigt otrevligt sätt ni har. Förstår inte alls vad barnen har med de vuxnas julklappar. Tråkigt.

Lott-grejen kan funka om dels alla tycker det är en trevlig idé (skulle de våga säga nåt annat om de inte gjorde det? ) och dels om man vet i hyfsat god tid vem som ska fira var (för jag antar att ni menar bland just de man firar ihop med?) 

Att bara barnen får klappar men inte de vuxna kan man ju förklara på olika sätt, det behöver inte ge fel signaler beroende på hur man motiverar det. Men att som i TS fall vilja ge till sin partner men bli ombedd att inte visa det, det blir skumt...

Hahaha. Ja som du beskriver beter sig inte barnen i min familj, så härligt att se dom hämta klapp efter klapp av tomten och dom jämför inte något. Skulle nog inte accepteras att dom tjurade eller blev besvikna av bara 24 klappar, men det har väl oftast med uppfostran att göra.
Tycker också det kan vara lite tråkigt med bara klappar till barnen. Men jag är vuxen nu och köper det jag själv vill ha, samt att det är fullt förståeligt om man inte vill handla klappar till typ åtta ungar, deras föräldrar, sina syskon, mormor, farmor och alla tonåringar, det blir väldigt dyrt! Jag brukar vilja lägga åtminstone 300 per barn och ännu mer till mitt eget. Jag och sambon har gjort så att vi ger varandra en budget och önskelista så handlar vi några klappar till varandra. Sen handlar vi till barnen och något symboliskt till våra föräldrar, sen brukar det vara det obligatoriska julklappsbytet då ena familjesidan lottar ut en person man ska köpa till(men det skulle jag gärna kunna skippa för att vara ärlig). Allt funkar toppen tycker jag förutom att jag är lite trött på att köpa till dessa förvuxna barn 21+ åringar som fortfarande bor hemma eller inte skaffat jobb än.

Det finns ju mellanlägen. Massor mellan att köpa till varenda vuxen som firat på samma ställe eller varenda förälder till de barn man ger klappar till men som kanske firar någon annan stanns och att ingen vuxen ö h t får något av någon annan. Att ge till sin egen partner som TS ville göra men inte till alla fastrar och svågrar o s v r nog ganska vanligt.

Sluta fira med människor som inte delar din idé om hur julen ska vara så är problemet löst. Aldrig att jag hade firat med personer som tror att de har rätt att definiera vem jag ger gåvor till och när.

Det är lite som "köp en present för 50 kronor eller mindre" och andra dumheter. Jag köper julklappar till de jag vill, för den summan som passar. Inom detta faller också julklappslotteri och liknande.

Vi har gjort lika olika, beroende på hur många vi är vid julfirandet. Ibland har vi varit 30 personer här hemma. Varav 8 är barn under 10 år. Då är det ingen höjdare att köpa till alla kan jag säga. Det är dyrt, stressande och julklappsutdelningen tar timmar. Så när vi är så många så köper vi med barn bara till barnen. Sedan köper vi något från barnen/oss till de utan barn. De köper alltid till barnen ändå, fast vi påtalar att det inte behövs. Sedan kör vi vuxnar någon form av "hemlig tomte". dra lapp, köpa till den personen.

Men ibland är vi färre, då köper vi till alla, sitter och öppnar paketen en o en osv. Kör rim o så. Så det beror på om vi är 10 pers eller 30. 

Ja, är det så är det förstås ingen idé. I min familj uppskattar vuxna att få julklappar också. Vi har alltid köpt ganska mycket julklappar till varandra, och jag älskar det, både att ge och få.

Tack för alla svar, intressant att läsa hur andra tänker kring detta.

Jag vill bara förtydliga att jag inte menar att man absolut måste köpa klappar till alla närvarande personer. Om man är många så blir ju det både jobbigt och dyrt. Det jag vänder mig emot är att kategoriskt dra gränsen mellan barn och vuxen, utan att ta hänsyn till relationer, eller vilka man faktiskt VILL köpa klappar till. Jag tycker det är klart rimligt att t.ex. ge klappar inom den "egna" familjen, eller de närmsta, om man är många. Jag tycker det är sjukt att behöva "smyga" med eventuella julklappar vuxna emellan!

Jag håller helt mer er som tycker att också barnens paketmängd bör vara inom rimliga gränser. Och att de ska lära sig att vara tacksamma för det de får.

Flera av er har sagt att problemet löser sig om jag firar med andra personer... Det är kanske inte så lätt, då det är min familj. Men jag ska absolut föra detta på tal igen inför nästa år. Får se om mina syskon (som har barn, själv har jag inga) håller med mig...

Jag tycker det är viktigt att visa barnen att det är självklart att alla uppskattar julklappar (eller vad det är som firas när det firas). Alltså att inte lära barnen att det endast dom som står i fokus. Julen är för alla, ett visst annat fokus på barnen i form av det magiska med julafton osv. Men det är ändå lite ge och få, och inte bara ha, ha och ha liksom. 

De år vi är många så ger ju jag och min make ändå varandra julklappar. Det är självklart att alla får julklappar. Däremot kanske jag o min brorsa skiter i att köpa till varandra då vi ger varandras barn. Sedan kanske jag ger min mamma/pappa eller min moster något ändå. Dock är det inget som helst krav, men absolut inget förbud att köpa till vuxna. Låter ju heldumt. Man ger ju de till de man vill ge till. Och de som inte har barn får självklart julklappar av de familjer (barn) som är där då oftast är så att även om man själv inte har barn, eller endast har vuxna barn så köper ju de flesta till sina syskonbarn osv ändå. Skulle ju vara helkonstigt att inte syskonbarnen (föräldrarna) köper något då. Enligt mig i alla fall. Likaså har vi alltid fått och gett julklappar till våra föräldrar, även om barnen är i fokus då det är svårt att undvika ett gäng uppspelta kids när tomten kommer.