• OnePiece

    Pappor som lämnar

    Jag har en fråga som jag skulle vilja att pappor som har lämnat sina barn svarar på. Jag önskar ärliga svar. Jag vill inte döma någon, och jag förstår att orsakerna kan vara nästan lika många som det finns pappor som har lämnat. Men jag skulle vilja få en övergripande blick över de vanligaste anledningarna.

    Nu menar jag inte pappor som har sina barn varannan vecka, eller varannan helg eller med annan regelbundenhet. Utan jag menar er pappor som verkligen har lämnat era barn.

    Min fråga till er pappor är:
    Varför gjorde ni det, vilken var er orsak?
    Har ni någonsin ångrat er?
    Tänker ni någon gång på era barn?
    Funderar ni på att ta kontakt med dem?
    Hur går era tankar?

    Därför vill jag att endast pappor som någon gång (nyligen eller för länge, länge, länge sedan) har lämnat sitt barn svarar. Men även ni andra som har insikt i dessa mäns beslut kan också svara, men då ska vi vara säkra på orsaken och känna en sådan pappa mycket väl. Det kan exempelvis vara hans nya kvinna som han har anförtrott sig åt.

    Anledningen till denna fråga är för att jag vill försöka förstå min egen pappa. Han övergav mig, mitt syskon och min mamma när jag var endast en bebis och mitt syskon några år äldre. Jag har ingen som helst kontakt med honom nu, men har haft lite sporadiskt tidigare under åren. Väldigt kärlekslös kontakt måste jag få inflika. Han har aldrig visat att han varken älskar mig eller saknar mig.


    Detta är över 40 år sedan. Min mamma har aldrig velat prata om honom, och jag har aldrig haft den kontakten med honom så att jag har kunnat fråga honom om varför. Jag vet att han träffade en ny kvinna. Han flyttade 50 mil ifrån oss, sedan flyttade de utomlands under många år, och när de väl flyttade hem bosatte de sig i en annan stad. Det var då vi träffades några gånger under mitt tonår.

    Detta har påverkat mig under hela mitt liv. Jag har dåligt självförtroende och känner mig otillräcklig och värdelös. Men framförallt: på "äldre" dagar har jag blivit väldigt ledsen över det och kan gråta mig till sömns på kvällarna. Jag kan gråta när jag ser kärleksfulla pappor i lekparken med sina barn. Jag kan gråta när jag ser filmer med pappor, läser böcker etc, etc. Jag tänker på en pappa (dock inte honom, utan mer en fadersfigur) nästan jämt, hur det hade varit att få ha en pappa som älskade mig.


    Jag har själv barn nu och skulle aldrig, aldrig någonsin kunna lämna dem. Inte ens om vi föräldrar skiljde oss. Jag är så ledsen att mina barn inte får ha någon morfar att busa med, som älskar dem. Lika ledsen att jag aldrig har fått vara "pappas lilla flicka".


    Tack snälla för era svar!


     

  • Svar på tråden Pappor som lämnar
  • Anonym (.....)
    Anonym (Ej lämnat) skrev 2025-02-08 10:45:04 följande:
    Söka vård för att jag försöker hypotetiskt föreställa mig anledningen till ifall jag hade gjort något sådant?
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 10:34:49 följande:
    Fast det borde inte gå att få så starka känslor för en annan person när man är förälder!
    Det är skillnad på att vara ung och bli kär för första gången när man inte har barn, men en frisk person kommer aldrig kunna bli så kär i en annan att ens eget barn blir oviktigt, bara människor som kanske inte är så friska!
    Jag tror inte det heller, men om det går så tror jag vi har förklaringen där.
    Kanske en dåligt anknytning ? 
  • Anonym (Hemskt)
    Anonym (Mirabell) skrev 2025-02-08 11:30:57 följande:

    Jag känner en man som lämnade sina två barn. Han hade ett pågående missbruk och relationen till båda mammorna var väldigt destruktiv, framför allt till den ena. När han lyckades ta sig ur sitt missbruk och var en stabil människa igen var barnen unga vuxna. Han lyckades få en fungerande relation till det ena barnet igen men inte till det andra. Det är hans stora sorg och skam i livet men jag tänker att han där och då kanske gjorde det bästa han klarade av. Det hade varit sämre för barnen om han stannade kvar och de tvingades till umgänge med en aktiv alkoholist. 


    Många här resonerar som att alla föräldrar är starka balanserade och friska individer. Jag tror att många av de som lämnar sina barn gör det för att de helt enkelt inte klarar av att vara fungerande bra föräldrar. De kanske klarar det när de har stöd av en fungerande partner men inte när de på egen hand ska klara av varannan veckas liv. 


    Det är klart att det kan finnas situationer med förmildrande omständigheter. Men det finns ingen som helst ursäkt för att man blivit kär i någon annan kvinna/man. Man byter inte ut sina barn, som man gör med partners. Man slutar inte bara att älska sina barn, om man gjort det från allra första början.

    Jag förstår inte hur man klarar av att leva sitt liv med vetskapen att man gjort något sådant? Har man brist på empati och samvete? 

  • Anonym (.....)
    Anonym (Mirabell) skrev 2025-02-08 11:37:30 följande:

    Ej lämnat verkar vara en empatisk människa med förmågan att föreställa sig människors olika känsloliv.  


    Är det någon som har problem och borde jobba på sig själv så är det du. Hur kan man vara en bra förälder om man inte kan förstå att olika människor känner och agerar på olika sätt? 


    Empatiskt att lämna sina små barn ? 
    Får man barn har man skyldigheter mot dom först, tills dom är vuxna. Punkt.
    Att inte förstå hur mycket barn skadas av att en förälder överger dom är något galet och samhället borde utbilda oss mer om hur psykiskt ett barn tar skada när en förälder överger dom.
    Majoriteten av alla som sitter i fängelse växte upp utan pappa, är det en slump tror du ? 
    Som ung tjej  såg hur tjejer som växte upp utan pappa  blev utnyttjade av äldre män. 
    Vi kan inte ha ett samhälle som tycker synd om vuxna som inte tar sitt ansvar. Absolut inte.

  • Anonym (Anja)
    Anonym (Ej lämnat) skrev 2025-02-08 10:27:10 följande:
    När jag var riktigt nykär i mitt barns mor så blev allt annat i livet än henne ointressant. Allt annat än att vara med henne var bara något som genomleds. Så kanske en pappa kan det, men jag vet inte om jag kan bli kär på det sättet nu med barn och ålder. Jag tror inte det. Men det var väldigt starkt.

    Jag tänker mig den känslan, och kanske i det sinnesläget att man skulle kunna göra det?
    Men asså? Även om du skulle bli kär på det sättet? Ens barn är väl det viktigaste som finns? Den kärleken är ju helt omätbar, obeskrivlig, inte som att vara dödskär i en man/kvinna? Skulle inte kunna komma på en enda tanke/situation där jag väljer bort mina barn oavsett vad! Men ja, där ser man.
  • Anonym (Anja)
    Anonym (Hemskt) skrev 2025-02-08 11:06:59 följande:

    Jag fattar inte hur man kan må bra och bli lycklig med en annan kvinna (man) med vetskapen att man lämnat sina barn på sitt samvete, De lär inte vara helt omedvetna om att barnet kommer fara illa och känna sig oönskade. 


    Bottenskrap till människor som gör så.


    Fattar inte heller det. Jag tror som sagt dessa män har stora problem med sig själva. Usch.
  • Anonym (Mirabell)
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 11:57:46 följande:

    Empatiskt att lämna sina små barn ? 
    Får man barn har man skyldigheter mot dom först, tills dom är vuxna. Punkt.
    Att inte förstå hur mycket barn skadas av att en förälder överger dom är något galet och samhället borde utbilda oss mer om hur psykiskt ett barn tar skada när en förälder överger dom.
    Majoriteten av alla som sitter i fängelse växte upp utan pappa, är det en slump tror du ? 
    Som ung tjej  såg hur tjejer som växte upp utan pappa  blev utnyttjade av äldre män. 
    Vi kan inte ha ett samhälle som tycker synd om vuxna som inte tar sitt ansvar. Absolut inte.


    Jag skrev inte att det är empatiskt att lämna sina barn. Jag skrev att det är empatiskt att försöka se andras perspektiv och förstå att andra människor kan ha ett känsloliv som ser annorlunda ut än ens eget. 


    Jag tror att samhället blir bättre om vi klarar av att ha empati med både föräldrar och barn som har det svårt. 

  • Anonym (Sorgligt)
    Anonym (Mirabell) skrev 2025-02-08 12:12:29 följande:

    Jag skrev inte att det är empatiskt att lämna sina barn. Jag skrev att det är empatiskt att försöka se andras perspektiv och förstå att andra människor kan ha ett känsloliv som ser annorlunda ut än ens eget. 


    Jag tror att samhället blir bättre om vi klarar av att ha empati med både föräldrar och barn som har det svårt. 


    Helt med på det. Det är sorgligt att man blandar ihop moral och empati. Viljan att förstå andras perspektiv och att det kan vara olika än mitt. så mycket barn som upp i vuxen ålder vill att föräldrar ska ändra på sig och kan därför aldrig läka och gå vidare själva. Att istället försöka lyssna på och förstå varför den gör som den gör och förstå på vilket sätt den personen kan vara i sitt liv hjälper mycket mer tror jag. Acceptera att personen är en skitstövel om den är det.Det var länge sedan jag slutade vara bitter på andra som inte gjorde som jag tycker att man bör göra. Däremot så sätter jag gränser för mig själv och umgås med dessa vänner utifrån mina premisser om jag mår dåligt av att de inte vill ändra på sig. Ibland förstår jag att de aldrig kan vara i mitt liv och avslutar relationen även om det finns delar jag älskar. Det tär för mycket. Men såklart aldrig barn. Det finns inget mina barn som barn kan göra, kanske även vuxne vet ej än, som skulle göra att jag inte skulle kämpa för våran relation! Det blir lättare om det är du själv som kan ta beslutet att inte ha kontakt eftersom du inte Vill ha en person du till exempel inte kan lita på. Jag vill definitivt inte skydda dessa män. tvärt om, jag skulle aldrig svika mina barn och har svårt att förstå hur man emotionellt kan göra så. Den som hatar och vill ändra andra som inte tänker som dem skadar bara sig själva. Den man pratar illa om och hatar känner förmodligen ingenting och går vidare i livet som att inget hänt. ta makt över ditt eget liv istället och försök att sluta vara bitter. Det är en väldigt skön känsla när man lärt sig det.
  • Anonym (Ej lämnat)
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 11:57:46 följande:

    Empatiskt att lämna sina små barn ? 
    Får man barn har man skyldigheter mot dom först, tills dom är vuxna. Punkt.
    Att inte förstå hur mycket barn skadas av att en förälder överger dom är något galet och samhället borde utbilda oss mer om hur psykiskt ett barn tar skada när en förälder överger dom.
    Majoriteten av alla som sitter i fängelse växte upp utan pappa, är det en slump tror du ? 
    Som ung tjej  såg hur tjejer som växte upp utan pappa  blev utnyttjade av äldre män. 
    Vi kan inte ha ett samhälle som tycker synd om vuxna som inte tar sitt ansvar. Absolut inte.


    Anonym (Anja) skrev 2025-02-08 12:03:38 följande:
    Men asså? Även om du skulle bli kär på det sättet? Ens barn är väl det viktigaste som finns? Den kärleken är ju helt omätbar, obeskrivlig, inte som att vara dödskär i en man/kvinna? Skulle inte kunna komma på en enda tanke/situation där jag väljer bort mina barn oavsett vad! Men ja, där ser man.
    Alltså jag föreställde mig att jag själv hade gjort det och i sådant fall varför. Jag är inte psykolog så för att försöka förstå andra människor behöver jag låtsas att jag gjort samma sak som dem och fundera på vad som kanske hade kunnat få mig att göra så.

    Testa själv. Föreställ dig att du övergett dina barn. Sedan frågar du dig själv "varför gjorde jag det?" 

  • Anonym (Morran)
    Loriyana skrev 2017-04-14 07:45:15 följande:
    Intressant. Tack för att du delade med dig! Så han gav upp. Undrar dock lite om det är något med män som gör att de ger upp lättare än kvinnor? Är väldigt få kvinnor som ger upp sina barn. Skulle du tex kunna tänka dig att ge upp någon av dina tre barn? Undrar varför män klarar det? Är det något i deras uppväxt? Deras gener? Vad var det som gjorde att han valde dig över sitt eget barn? Jag hade aldrig i mitt liv valt en man över min dotter, men män gör det hela tiden. Är män helt enkelt mindre uppoffrande än vi kvinnor? Är det något de lär sig under sin uppväxt, att sätta sig själva först? och är det därför de kan ge upp sina egna barn? 
    Som jag förstår det så fanns det två barn och han valde ett av dem och ts.
  • Anonym (Morran)
    Anonym (Morran) skrev 2025-02-08 13:04:11 följande:
    Som jag förstår det så fanns det två barn och han valde ett av dem och ts.
    forts: eftersom det fanns två barn var han alltså tvungen att välja bort ett av dem.  
  • Anonym (Sorgligt)
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 11:57:46 följande:

    Empatiskt att lämna sina små barn ? 
    Får man barn har man skyldigheter mot dom först, tills dom är vuxna. Punkt.
    Att inte förstå hur mycket barn skadas av att en förälder överger dom är något galet och samhället borde utbilda oss mer om hur psykiskt ett barn tar skada när en förälder överger dom.
    Majoriteten av alla som sitter i fängelse växte upp utan pappa, är det en slump tror du ? 
    Som ung tjej  såg hur tjejer som växte upp utan pappa  blev utnyttjade av äldre män. 
    Vi kan inte ha ett samhälle som tycker synd om vuxna som inte tar sitt ansvar. Absolut inte.


    Det är klart att det inte är synd om vuxna som överger sitt barn. Du, jag och många andra förstår vikten, moralen och emotionellt hur viktigt det är för barnen att ha närvarande föräldrar. Men bara testa att se på ditt egna argument med punkt istället för att lyssna på andra. Ibland tänker jag att personer som du som har väldigt bra och klok moral ska vara lycklig av att du har den moralen som du har, eftersom du emotionellt har svårt förstå att andra kan känna annat. Det skapar bara frustration att inte acceptera att andra är idioter och det blir ingen förändring för andra som kanske behöver det. Framförallt kommer inte än del vidare i livet som lever med personer som skadar dem. Man tror att andra kan ändra sig. Man hoppas på förändring. men det är hopplöst eftersom deras moral ser annorlunda ut på grund av olika anledningar. Deras hjärna är inte byggd som din. Jag vill lägga till att jag i mitt liv och fortfarande tycker att det är hemskt att människor på ena eller andra sättet sviker sina barn. Men det hjälper inte ett skit att jag är arg på dem och stärker barnets känsla av svek. Jag försöker istället stötta och hjälpa barnet att förstå det jag skrivit och hitta andra styrkor i sig själv och sin omgivning.
  • Anonym (Anja)
    Anonym (Ej lämnat) skrev 2025-02-08 12:47:06 följande:
    Anonym (Anja) skrev 2025-02-08 12:03:38 följande:
    Men asså? Även om du skulle bli kär på det sättet? Ens barn är väl det viktigaste som finns? Den kärleken är ju helt omätbar, obeskrivlig, inte som att vara dödskär i en man/kvinna? Skulle inte kunna komma på en enda tanke/situation där jag väljer bort mina barn oavsett vad! Men ja, där ser man.
    Alltså jag föreställde mig att jag själv hade gjort det och i sådant fall varför. Jag är inte psykolog så för att försöka förstå andra människor behöver jag låtsas att jag gjort samma sak som dem och fundera på vad som kanske hade kunnat få mig att göra så.

    Testa själv. Föreställ dig att du övergett dina barn. Sedan frågar du dig själv "varför gjorde jag det?" 

    Ja, det är nog den enda föreställningen jag faktiskt inte kan föreställa mig i mitt huvud. Går inte. Det är mina barn. Uteslutet scenario. Kan inte spela upp den pjäsen i huvudet.
  • Anonym (.....)
    Anonym (Sorgligt) skrev 2025-02-08 13:32:31 följande:
    Det är klart att det inte är synd om vuxna som överger sitt barn. Du, jag och många andra förstår vikten, moralen och emotionellt hur viktigt det är för barnen att ha närvarande föräldrar. Men bara testa att se på ditt egna argument med punkt istället för att lyssna på andra. Ibland tänker jag att personer som du som har väldigt bra och klok moral ska vara lycklig av att du har den moralen som du har, eftersom du emotionellt har svårt förstå att andra kan känna annat. Det skapar bara frustration att inte acceptera att andra är idioter och det blir ingen förändring för andra som kanske behöver det. Framförallt kommer inte än del vidare i livet som lever med personer som skadar dem. Man tror att andra kan ändra sig. Man hoppas på förändring. men det är hopplöst eftersom deras moral ser annorlunda ut på grund av olika anledningar. Deras hjärna är inte byggd som din. Jag vill lägga till att jag i mitt liv och fortfarande tycker att det är hemskt att människor på ena eller andra sättet sviker sina barn. Men det hjälper inte ett skit att jag är arg på dem och stärker barnets känsla av svek. Jag försöker istället stötta och hjälpa barnet att förstå det jag skrivit och hitta andra styrkor i sig själv och sin omgivning.

    Såklart ska vi inte acceptera det!
    Det borde vara straffbart att överge ett barn precis som att aga ett barn.
    En gång i tiden var det accepterat att slå sitt barn, idag har vi genom lagar förbjudit det inte nog med det fostras vi genom samhället och utbildning att aldrig aga ett barn inte nog med det är det en enorm stigmatisering från samhällets sida att aga ett barn, vilket också har resulterat att barn i Sverige inte blir slagna i samma utsträckning  som barn i andra länder,  det förekommer såklart men är ovanligt.
    Det borde vara samma med att överge sitt barn, Straff, stigmatisering, fostran.
    En mamma som begår ett umgängessbotage kan få 20 000 kr i vite för ett inställt umgängestillfälle men varför får inte en pappa som vägrar ett umgänge med sitt eget barn 20 000 kr i vite för varje vägrad umgänge ? 

  • Anonym (Sorgligt)
    Anonym (.....) skrev 2025-02-08 16:54:28 följande:

    Såklart ska vi inte acceptera det!
    Det borde vara straffbart att överge ett barn precis som att aga ett barn.
    En gång i tiden var det accepterat att slå sitt barn, idag har vi genom lagar förbjudit det inte nog med det fostras vi genom samhället och utbildning att aldrig aga ett barn inte nog med det är det en enorm stigmatisering från samhällets sida att aga ett barn, vilket också har resulterat att barn i Sverige inte blir slagna i samma utsträckning  som barn i andra länder,  det förekommer såklart men är ovanligt.
    Det borde vara samma med att överge sitt barn, Straff, stigmatisering, fostran.
    En mamma som begår ett umgängessbotage kan få 20 000 kr i vite för ett inställt umgängestillfälle men varför får inte en pappa som vägrar ett umgänge med sitt eget barn 20 000 kr i vite för varje vägrad umgänge ? 


    Det tycker jag inte alls vore dumt. Bra förslag. Kan tycka att det skulle kunna vara betydligt mycket högre, eller 20.000 om året.
  • Anonym (Loke)

    Om man vill ge männen skulden, så är det troligen dålig ansvarskänsla och konflikträdsla gentemot en kvinna i en ny relation. 


    Om man vill ge kvinnan skulden, så är det troligen humörsvängningar, tjat och kontrollbehov.

    Troligen en kombination av båda. Men jag har svårt att se att dessa män skulle kunna glömma helt. Det kommer nog alltid finnas tankar som går till sina biologiska barn hur mycket man än försöker förtränga det.

Svar på tråden Pappor som lämnar