Pappor som lämnar

Vidrigt!!! 🤮 
Har man fått   barn så borde ingen kärlek vara än den till barnen!

Hej. Ledsen för alla dina känslor och upplevelser. Jag har likande situation. Väldigt lik faktiskt fast andra orsaker. Jag tror det kan bero på många saker. Egoism, missbruk, psykisk ohälsa, stora problem med sina egna känslor och egna destruktiva barndomar och mycket mer. Jag har dock svårt med förståelse för dessa fäder. De äcklar mig faktiskt. Själv skulle man dö av att inte ha kontakt med sina barn.

Ett tips är att tänka på att det finns SÅ många andra i samma båt, att inget är ditt fel överhuvudtaget. Du är barnet. Gå i terapi, spy ut allt och börja bearbeta dina känslor. Jag har kommit till en punkt för flera år sedan där jag äntligen smällde igen kistan med stort självförtroende låste och kastade bort nyckeln i ett lyckorus.

Njut av all kärlek du ger dina barn och njut av att se dem växa upp, känna sig älskade och starka. Håll fast vid alla fina familjerelationer och de som förtjänar det. Tyvärr så är livet som det är. Finns massa livsöden och historier som liknar ens eget om inte värre har jag fått erfara.

Men jag är helt med dig, man undrar vad som kan få en förälder/far att bete sig sådär. Helt obegripligt. Ynkliga, rädda människor med någon form av störning. Och självklart förstår jag allt du upplever även om jag tagit mig förbi det för längesen och inte berörs mer. Hans förlust.

Din far förtjänar inte dig. Min förtjänar inte mig. Vi klarar oss utan. Låt ditt liv blomstra. Men som sagt har också undrat många gånger. Skulle vara intressant ifall någon far av detta slag kunde dela med sig av sina val och handlingar.

Ja gud så vidrigt!!! Kär??? Ens barn är ju det mest dyrbaraste som finns och till dem har man en helt omätbar kärlek, en fullkomligt obeskrivlig kärlek. Din spy emoji tusen ggr om. Bläääää

Pengar som plåster på såren? Tro att du är död? Skrämmande, ryser av din tanke. Nej har man barn så vet man att inget är viktigare än dem i livet! 

Kände empati för dig ett tag under läsning. Sedan tappade du mig helt. Dina barn var just BARN. Ni var de vuxna. Du borde översköljas av lycka, glädjetårar borde spruta, hjärtat överhettas och bli helt igen över att de sökt upp dig igen.

Straffa dem genom att säga "ni valde bort mig när ni var barn"? Upplever dig som ett barn just nu. Faktiskt värre. Svikare. Stackars era barn säger jag bara!! Nya familj? Man skaffar inte "nya" barn eller anser tidigare som "gamla" "begagnade" barn. Ens barn är ens barn om man så har barn med 10 olika personer sedan tidigare. Och oavsett tvister och kamper vuxna emellan. Man skuldbelägger inte sina barn! Hjälp! Men tack för ditt svar. Man får mer insikt i hur dessa "fäder" fungerar. Själv skulle jag gå genom eld och lågor för mina barn, skulle vänta en hel livstid på dem.

Ohhh stackars 4 åring som blev bortvald för ny fruga💔 gör så ont i hjärtat. Din "man" hade kunnat fortsätta kämpa ifall han haft rätt och sund kärlek för sitt barn. Du borde också kämpat med honom. Finns massa man kan göra än att bara ge upp. Stackars, stackars lilla flickan. Och hur kan du leva med dig själv och din "man"? Hans agerande säger ganska mycket om.vilken "man" och "pappa " han är. Hade jag varit du hade jag krävt en riktig kämp. Hade dragit öronen åt mig och tänkt "hmmm, hur hade han gjort med våra barn ifall der sket sig med vårt äktenskap för en ny partner" Hmm....

Det finns många anledningar. 

han vill inte ha barn, men hon vill
hon är gravid och säger att det är hans barn, men det är inte det
Hon bestämmer att han få träffa barnet, men inte få vara vårdnadshavare

 

Jag föreställde mig ifall jag skulle göra så, vad som eventuellt skulle kunna leda till det, jag har givetvis inte gjort det.

Jag har läst/hört om en man i Wisconsin som övergav fru och tre barn för att han blev väldigt kär i en tjej han skrivit med på internet. Han försökte fejka sin egen död för att hans fru skulle få ut livförsäkring som nån slags kompensation för det han gjorde. 

Jag är man och träffar dessa män ibland i mitt arbete. Det finns massor av orsaker till att män säger upp kontakten. Men ofta handlar det om en känslomässig omognad i kombination med en mycket bra anpassningsförmåga. Där ibland även alkohol och annat missbruk kan finnas. Barnets mamma och barnen har starka känslor vilket mannen inte kan hantera utan anpassar sig till situationen och försvinner. Rädd att göra fel eller tycker synd om sig själv. På samma sätt kanske de träffar en kvinna som tycker att det är väldigt svårt att ta in en ny man med barn i sitt liv och sin familj. Mannen som inte riktigt kan möta dessa känslor och stå upp för sina och sina egna barn börjar anpassa sig genom att inte blanda in sig själv eller sina barn i relationen. Detta gör de med en förhoppning om att det ska bli deras tur när oron släpper. Att deras känslor och behov kommer få utrymme sedan. Problemet är att det sällan blir deras tur. Jag tror ärligt att många män lider i det tysta just för att de anpassar bort sig själva i relationer. i stället för att prata om det så ger de upp, pysslar med sina hobby, blir griniga. De upplever att det inte är någon idé för att ingen ändå lyssnar på dem. Problemet är att de från början aldrig berättat vad som är viktigt för dem eller vågat ta plats av rädsla för att bli lämnad. Samtidigt som de kanske lever med en kvinna inte är bra på att möta andras behov. De kan ha väldigt starka åsikter om hur hem och familj ska vara. Även hur mannen ska tycka och tänka. Att bli arg på dessa män för att de lämnat sina barn då barnet var ungt, för att barnet sagt att jag inte vill vara med dig. Är såklart omoget. Men eftersom dessa män inte fått lära sig annat än att deras känslor är oviktiga i relationer, så känner de bara att det är ytterligare en person som inte förstår deras perspektiv och suckar förmodligen i sin tysthet. Om du får chans att träffa din pappa igen och prata. Försök att lyssna på det han säger utan att döma, på så sätt kommer du förstå mer. Du kommer förmodligen ändå inte förstå emotionellt varför han gör som du gör, men du kommer ha större möjlighet att få en förklaring.

Men sådär fungerar inte människor. De allra flesta är inte så planerande och har inte heller förmåga att förutse hur andra ska bete sig i framtiden. De allra allra flesta fattar beslut utifrån den situation de befinner sig i för stunden. Hur skulle han kunna veta att exet inte skulle lugna ner sig? 

Man kan inte välja hur framtiden ska bli, man surfar på livets våg och hoppas att man inte trillar och drunknar.