Otrogna
Varför vill i vara dåliga och lågstående personer som bedrar och sviker er partner förtjänar ni inte vara bättre än så som personer.
-
-
Svar på tråden Otrogna
-
Och som jag redan påpekat så är de jag hänger med inga drägg generellt, utan det är alla mycket trevliga människor, men de har insett verkligheten och slösar inte massa onödig tid på monogama förhållanden längre för alla vet att partnern är otrogen förr eller senare och då kan man lika gärna göra samma sak... Du är som sagt en mycket naiv person om du tror att din partner aldrig skulle tänka tanken på att knulla en annan bakom ryggen på dig så fort du åker bort ensam någonstans, för din partner längtar efter att ligga med den där jävligt snygga grannfrun/karln...Anonym (nope) skrev 2017-12-31 15:43:11 följande:Som det redan påpekats för dig ca 150 ggr så finns det gott om människor som inte är otrogna. Umgås du med drägg så är det kanske inte så konstigt att de beter sig som just drägg. Du kan antingen välja att umgås med lite bättre människor eller fortsätta umgås med drägg, det är du som väljer.
Men jag börjar misstänka att du vill umgås med drägg så att du kan knulla runt och skylla det på världen jävlighet.... i så fall borde du stå för det och inte skylla det på "alla andra". -
Deras handlingar talar emot dem.Anonym (Ingen moral) skrev 2017-12-31 18:42:20 följande:Och som jag redan påpekat så är de jag hänger med inga drägg generellt, utan det är alla mycket trevliga människor, men de har insett verkligheten och slösar inte massa onödig tid på monogama förhållanden längre för alla vet att partnern är otrogen förr eller senare och då kan man lika gärna göra samma sak... Du är som sagt en mycket naiv person om du tror att din partner aldrig skulle tänka tanken på att knulla en annan bakom ryggen på dig så fort du åker bort ensam någonstans, för din partner längtar efter att ligga med den där jävligt snygga grannfrun/karln...
Du vet, det räcker inte med att anse sig själv vara jättesnäll men bete sig som ett arsel för att kallas för snäll och trevlig. Man kallas som man beter sig, -
Det ligger i människans natur att vara polyamorös, det ger större chans att få en frisk och stark avkomma, man kan inte förneka tusentals år av evolution.Anonym (nope) skrev 2017-12-31 19:45:59 följande:Deras handlingar talar emot dem.
Du vet, det räcker inte med att anse sig själv vara jättesnäll men bete sig som ett arsel för att kallas för snäll och trevlig. Man kallas som man beter sig, -
Och det baserar du på vad? Låt mig gissa, en fjuttig bok (sex at dawn) som skrevs av EN sk forskare och som dessutom fick utstå en jävla massa kritik av andra forskare?Anonym (Ingen moral) skrev 2018-01-06 21:51:11 följande:Det ligger i människans natur att vara polyamorös, det ger större chans att få en frisk och stark avkomma, man kan inte förneka tusentals år av evolution.
Om du läser på lite bättre så kommer du kanske märka att naturen har väldig många olika överlevnadsstrategier. -
Kan inget annat än hålla med dig!Anonym (Otrogen första gången(kvinna)) skrev 2018-01-07 13:26:26 följande:
Ett inlägg i den svartvita debatten.
Jag är 49 och har levt i samma relation i 17 år. Innan dess också långa relationer. (6 resp 3 år). Som singel var jag runt kvarteret en del. (20-talet partners totalt).
Har aldrig varit otrogen förut, oavsett förhållandenas skick. (Superbra, svackor, på väg mot slutet, tristess osv). Det har aldrig fallit mig in även om tillfällen definitivt inte saknats. I denna relation finns barn 8år. Relationen är ok. Familjelivet funkar, sexlivet är vi i ofas sedan flera år (2017 räknade jag 9 sextillfällen, jag hade varit mer nöjd med det 10-dubbla...). Initiativet kommer alltid från mig och avvisningarna är många. Min man har gått ner i livstempo medan jag känner mig sprudlande och fortfarande på väg att upptäcka och äventyra. (På alla plan, menar inte sexuellt specifikt). Vi har pratat om detta, men känner mest att jag får en klapp på huvudet om att jag ska sluta drömma och lugna ner mig.
Älskar min familj och kan inte ens tänka tanken att separera för att låta barn bli vadannanveckas handelsvara. Det är verkligen det sista jag vill. Såhär har det då varit några år och verkar ha blivit ett icke-reversibelt tillstånd.
För ett par månader sedan sprang jag på ett ex som jag inte hört av sedan nuvarande relation inleddes. Vi lunchade ett par ggr och pratade ikapp. Även han har familj m barn i samma ålder. Låt oss säga såhär; känslorna sprutade som tomtebloss på de där luncherna, även om båda höll konversationen på ?vanliga? samtalsämnen. Sedan följde ett par sms, varav några nuddade vid det uppenbara. Till slut kom en öppen invit, som jag efter någon veckas betänketid sade ja till. Mao ett övervägt beslut att faktiskt för första gången någonsin vara otrogen. Huuuu, det satt långt inne.
Såhär resonerade jag;
Jag vill inte spräcka min familj och han vill inte spräcka sin. Vi känner varandra väl, även om det var 20 år sedan vi hade en relation och vi litar på varandra. (Inga dramor, safe) Mitt förhållande kommer inte att nå nya höjder, det kommer att fortsätta att tralla på i vardagslunk. Jag vill känna den där galna känslan igen när allt runtomkring suddas ut för här och nu. Jag vill verkligen skapa ett litet safe andningshål precis som han. På ett halvår har vi haft sex 4ggr - helt ljuvligt. Vi testar saker ingen av oss gjort innan, vi pratar vidöppet om allt, ingen av oss har något att vinna på att hålla tillbaka. När jag provat liknande med min man har jag närmast fått konstighetsstämpeln på mig.
Vi smsar nästan dagligen om vardag såväl som sex.
Så, efter ett halvår kan jag konstatera att jag är glad att jag vågade ta steget. Underligt nog har jag noll dåligt samvete. Det där Jan jag inte ens förklara, bara konstatera. (Under samma period har jag haft sex med min man 1 gång, och då på mitt initiativ)
Jag har ingen önskan om att vara randomly otrogen med vem som, det är bara med mitt ex.
Jag upplever att jag fått en energiboozt, något som gör mig verkligt lycklig. Önskar att min man gjorde ngt liknande så att livsandarna ville återvända. Hade ju allra helst upplevt detta med honom.
Hoppas ni finner en relation ni båda trivs med -
Korr Det där KAN jag inte ens förklara.
-
Man får en energi kick av det, man blir lycklig av att nån vill ha en, nån säger att man är fin, nån som vill ha en sexuellt! Vill göra nya saker utan att direkt säga nej.Anonym (Otrogen första gången(kvinna)) skrev 2018-01-07 13:32:34 följande:
Korr Det där KAN jag inte ens förklara.
Det är en underbar känsla -
Ja precis så Skövdekille.
-
Värsta är att man blir beroende av det, var länge sen nu för min delAnonym (Otrogen första gången(kvinna)) skrev 2018-01-07 13:57:55 följande:
Ja precis så Skövdekille.
-
Kanske är det så, så långt har jag inte kommit. Kan bara konstatera att det som är nu var fantastiskt. Hur det blir när detta är över får jag väl se då. Kan som sagt inte alls tänka mig att gå ut och leta nytt. Det är just att det är med någon jag redan känner och är helt trygg med som det blev rätt.Anonym (Skövdekille) skrev 2018-01-07 14:01:57 följande:
Värsta är att man blir beroende av det, var länge sen nu för min del
-
Visst är de så, jag träffade en som jag haft som kk för länge sedan, då var det mest på skoj, men när jag träffade några år senare var set nåt annat, vi hade mognat, utvecklats och gillade annorlunda saker sexuellt. Det blev rättAnonym (Otrogen första gången(kvinna)) skrev 2018-01-07 14:22:35 följande:
Kanske är det så, så långt har jag inte kommit. Kan bara konstatera att det som är nu var fantastiskt. Hur det blir när detta är över får jag väl se då. Kan som sagt inte alls tänka mig att gå ut och leta nytt. Det är just att det är med någon jag redan känner och är helt trygg med som det blev rätt.
-
Det är det här som är så lustigt. Människor som är otrogna verkar alltid klaga på att de som kritiserar dem ser allt i svart eller vittt. Man lägger upp långa utlägg om hur man själv tänker och känner men man men de verkar inte riktigt inse att man själva tänker precis lika svart eller vitt. Eftersom alla dessa långa förklaringar alltid kretsar kring enbart sina egna känslor, sina egna tankar utan att ta med sin partners känslor i beräkningen. Man vill gärna prata om känslor och anledningar men man vill inte riktigt kännas vid vad det man gör innebär.Anonym (Otrogen första gången(kvinna)) skrev 2018-01-07 13:26:26 följande:
Ett inlägg i den svartvita debatten.
Jag är 49 och har levt i samma relation i 17 år. Innan dess också långa relationer. (6 resp 3 år). Som singel var jag runt kvarteret en del. (20-talet partners totalt).
Har aldrig varit otrogen förut, oavsett förhållandenas skick. (Superbra, svackor, på väg mot slutet, tristess osv). Det har aldrig fallit mig in även om tillfällen definitivt inte saknats. I denna relation finns barn 8år. Relationen är ok. Familjelivet funkar, sexlivet är vi i ofas sedan flera år (2017 räknade jag 9 sextillfällen, jag hade varit mer nöjd med det 10-dubbla...). Initiativet kommer alltid från mig och avvisningarna är många. Min man har gått ner i livstempo medan jag känner mig sprudlande och fortfarande på väg att upptäcka och äventyra. (På alla plan, menar inte sexuellt specifikt). Vi har pratat om detta, men känner mest att jag får en klapp på huvudet om att jag ska sluta drömma och lugna ner mig.
Älskar min familj och kan inte ens tänka tanken att separera för att låta barn bli vadannanveckas handelsvara. Det är verkligen det sista jag vill. Såhär har det då varit några år och verkar ha blivit ett icke-reversibelt tillstånd.
För ett par månader sedan sprang jag på ett ex som jag inte hört av sedan nuvarande relation inleddes. Vi lunchade ett par ggr och pratade ikapp. Även han har familj m barn i samma ålder. Låt oss säga såhär; känslorna sprutade som tomtebloss på de där luncherna, även om båda höll konversationen på ?vanliga? samtalsämnen. Sedan följde ett par sms, varav några nuddade vid det uppenbara. Till slut kom en öppen invit, som jag efter någon veckas betänketid sade ja till. Mao ett övervägt beslut att faktiskt för första gången någonsin vara otrogen. Huuuu, det satt långt inne.
Såhär resonerade jag;
Jag vill inte spräcka min familj och han vill inte spräcka sin. Vi känner varandra väl, även om det var 20 år sedan vi hade en relation och vi litar på varandra. (Inga dramor, safe) Mitt förhållande kommer inte att nå nya höjder, det kommer att fortsätta att tralla på i vardagslunk. Jag vill känna den där galna känslan igen när allt runtomkring suddas ut för här och nu. Jag vill verkligen skapa ett litet safe andningshål precis som han. På ett halvår har vi haft sex 4ggr - helt ljuvligt. Vi testar saker ingen av oss gjort innan, vi pratar vidöppet om allt, ingen av oss har något att vinna på att hålla tillbaka. När jag provat liknande med min man har jag närmast fått konstighetsstämpeln på mig.
Vi smsar nästan dagligen om vardag såväl som sex.
Så, efter ett halvår kan jag konstatera att jag är glad att jag vågade ta steget. Underligt nog har jag noll dåligt samvete. Det där Jan jag inte ens förklara, bara konstatera. (Under samma period har jag haft sex med min man 1 gång, och då på mitt initiativ)
Jag har ingen önskan om att vara randomly otrogen med vem som, det är bara med mitt ex.
Jag upplever att jag fått en energiboozt, något som gör mig verkligt lycklig. Önskar att min man gjorde ngt liknande så att livsandarna ville återvända. Hade ju allra helst upplevt detta med honom.
Om vi ser krasst på det.
Är otrohet som handling svart eller vitt? Ja det är det, antingen så gör man det eller så gör man det inte, och oavsett vilka skäl man anser sig ha så är det fortfarande ett svek mot partnern.
Är anledningarna, förklaringarna till otroheten svartvita? Nej, givetvis inte, alla människor lever ju inte exakt likadana liv i en exakt likadan vardag så det är väl ganska självklart att man inte kommer ha exakt likadana anledningar.
Det som kritiseras i en otrohet är HANDLINGEN, att man går bakom ryggen på sin partner, sviker och ljuger. INTE vad man känner. Det flesta kan nog sympatisera med ditt dilemma och känna empati MEN det förtar liksom inte att det du gör ändå innebär att du går bakom ryggen på din partner, sviker och ljuger. Och det är DET som kritiseras, inte dina känslor. -
Nope det är ingen ide att hetsa upp sig. För kvinnan och mannen ovan kommer inte att kunna förstå. Kvinnan beskriver ju så bra hur hon har familjen som en trygg plattform där hon kan låtsas vara som en av de andra i familjen. Sedan när hon behöver så ger hon sig ut på äventyr bakom ryggen på sina barn och sin man. Och tycker det är helt ok. Vem skulle vilja ha en sådan kvinna.JO en man som är likadan. Och det handlar inte om hur många ggr eller när utan om att.
Hon beskriver också hur hennes man inte är så intresserad av henne. Men verkar inte ha funderat så mycket över det. Han har ju levt med henne i 17 år så han borde ju se det som vi ser. Noll respekt för de sina. Möjligen också noll självrespekt. Men med behov av bekräftelse. Det kommer naturligtvis att bli väldigt tufft för henne om det upptäcks. Något som naturligtvis inte finns i hennes värld. -
Exakt. Logik och förnuft i denna människa.Anonym (nope) skrev 2018-01-07 14:30:52 följande:Det är det här som är så lustigt. Människor som är otrogna verkar alltid klaga på att de som kritiserar dem ser allt i svart eller vittt. Man lägger upp långa utlägg om hur man själv tänker och känner men man men de verkar inte riktigt inse att man själva tänker precis lika svart eller vitt. Eftersom alla dessa långa förklaringar alltid kretsar kring enbart sina egna känslor, sina egna tankar utan att ta med sin partners känslor i beräkningen. Man vill gärna prata om känslor och anledningar men man vill inte riktigt kännas vid vad det man gör innebär.
Om vi ser krasst på det.
Är otrohet som handling svart eller vitt? Ja det är det, antingen så gör man det eller så gör man det inte, och oavsett vilka skäl man anser sig ha så är det fortfarande ett svek mot partnern.
Är anledningarna, förklaringarna till otroheten svartvita? Nej, givetvis inte, alla människor lever ju inte exakt likadana liv i en exakt likadan vardag så det är väl ganska självklart att man inte kommer ha exakt likadana anledningar.
Det som kritiseras i en otrohet är HANDLINGEN, att man går bakom ryggen på sin partner, sviker och ljuger. INTE vad man känner. Det flesta kan nog sympatisera med ditt dilemma och känna empati MEN det förtar liksom inte att det du gör ändå innebär att du går bakom ryggen på din partner, sviker och ljuger. Och det är DET som kritiseras, inte dina känslor. -
Det faktum att alla är otrogna ? Det finns få djurarter som är monogama och människan är inte en av de... Apor är också extremt polyamorösa, vår närmaste släkting.Anonym (nope) skrev 2018-01-06 23:17:40 följande:Och det baserar du på vad? Låt mig gissa, en fjuttig bok (sex at dawn) som skrevs av EN sk forskare och som dessutom fick utstå en jävla massa kritik av andra forskare?
Om du läser på lite bättre så kommer du kanske märka att naturen har väldig många olika överlevnadsstrategier. -
Hej jag har erfarenhet av att vara otrogen och jag kan säga er att det är det största misstaget jag gjort. Jag har svikit min partner så förtroendet är borta och vi har svårt att fungera tillsammans. Jag kan säga att jag hade uppmärksamhet på min otrohet så att jag mådde sämre och i sin tur speglar det ett sämre beteende mot min partner. Jag har därför valt att vara trogen och är emot otrohet, ni som faktiskt är otrogna tycker jag ska ta en titt på er och ert förhållande. Är ni lyckliga tillsammans och mår du bra?
Att vara otrogen är inte att ta ansvar för sig själv eller för förhållandet. -
Faktum? Du har nog fått dina fakta helt fel. Runt 30-40 procent är otrogna, en majoritet är alltså inte otrogna. Dessutom av dessa 30-40 procent så är det väldigt få som skulle acceptera samma sak från sin partner.Anonym (Ingen moral) skrev 2018-01-11 23:13:46 följande:Det faktum att alla är otrogna ? Det finns få djurarter som är monogama och människan är inte en av de... Apor är också extremt polyamorösa, vår närmaste släkting.
Din teori håller inte för fem öre. Det enda man kan säga med all säkerhet är att det finns en jävla massa fega och egoistiska människor som springer omkring och gör saker mot andra som de själva aldrig skulle acceptera gjordes mot dem.