Sonen är 16 månader och har aldrig träffat sin biologiska fader. Mitt numera ex kom in i bilden under graviditeten.
Han hävdar att han kommer se till att få umgänge trots att han inte är barnets pappa.
Har han nån chans att få igenom det? Det är väl barnet som har umgängesrätt isf, inte exet? För barnet kvittar det ju.
Bara läst TS.
Ja, barnet har rätt till umgänge och enligt föräldrabalken har du som vårdnadshavare skyldighet att tillgodose umgnge med närstående.
Med tanke på att han fungerat som barnets far sedan födseln bör han räknas som särskilt närstående.
Han kan gå till socialnämnden och de kan väcka talan i hans ställe - och chansen är då stor att han får tilldömt umgänge.
Vad skulle jag säga!? Det är väl snarare udda att anse att nån annans barn är ens eget? Han har aldrig öht varit ensam med honom.
Så de man umgås med ska få umgängesrätt alltså? Vi var tillsammans i lite över ett år, sov över hos varandra på helgerna, men aldrig haft samma adress.
Vi har aldrig bott ihop.
Nu verkar det inte så att ts ex har den relationen till barnet, de hade ju inte ens bott ihop skrev hon sedan, stackars barn om varje pojkvän/flickvän ska ha umgänge efter separation
Stackars stackars barn också som har en morsa som inte inledningsvis duger till att beskriva hur den avslutade relation som hon sedan väntar sig få råd om har sett ut.
"Vi har aldrig bott ihop och har under ett års tid setts på helgerna då vi också sov över hos varandra. Nu har förhållandet tagit slut och mitt ex vill ha umgängesrätt med mitt barn som han alltså inte är pappa till - kan han på lagligt sätt få igenom sådana krav?"
Nej det ska han givetvis inte göra.
Nej, det gör jag naturligtvis inte (även om det ibland råkar sammanfalla). Jag tycker däremot att det är irriterande och slöseri med andra människors tid. Dessutom tyckte jag att sextiotalist saltade sitt inlägg med ett tämligen onödigt stackars och gjorde en så kallad poäng av det.
Det är förmodligen inte så givande att be dig utveckla ditt omdöme angående hur missanpassad du tror dig om att tänka dig att jag är varför jag avstår. Dessvärre måste jag göra dig besviken och tala om för dig att jag har barn. Det är ganska många barn som måst utstå att växa upp tillsammans med mig och ännu många fler som sökt sig till den familj - i vilken jag ingår - helt frivilligt.
Och jag är som vanligt Påven Johanna (II). Jag begriper inte att det inte går att uttolka när nicket är detsamma. Det vet jag givetvis inte skillnaden på, så det är ju tur att någon uppmärksam individ har lärarhatten ordentligt nertryckt över skallen.
