Tappadstekspade skrev 2019-04-21 06:51:58 följande:
Tack ni som har svarat med vänlighet och förståelse. Jag vaknar idag med en överväldigande känsla av sorg över så många saker. Jag har vänt ut och in på mig själv för att barnet ska känna sig älskat av mig, att inget mellan henne och pappan ska förändras bara för att jag är med i bilden.
Men jag är med i bilden. Det är inte varje dag man får ett missfall. Jag är inte en person som kräver och kräver. Jag vill bara bli sedd någon gång. Att jag är vuxen betyder inte att jag måste klara allt själv. Jag förstår inte ens varför man ska ha ett förhållande om man ändå blir ensam i de mörkaste stunderna i ens liv. Jag har funderat hela natten. Vad vinner jag på det här förhållandet? Varför ska jag slita ont men aldrig kunna räkna med hjälp och stöd när mitt liv rasar? Jag skrev inte under något avtal på att bli lämnad ensam i kriser. Om detta är vad det innebär att vara bonusförälder då är det inget för mig. Nä. Någon måtta får det vara. För dottern hade det betytt en eller två dagar färre med sin far. Men för mig har detta blivit ett svek som jag aldrig kommer att kunna förlåta och något som jag förmodligen som gammal gumma kommer att se tillbaka på med bitterhet om jag stannar.
Tack än en gång alla ni som gett mig tröst och berättat era historier. Jag började gråta när jag läste era vänliga ord. I övrigt är jag bara avstängd.
Du har HELT rätt, så ska det inte vara i ett förhållande, inte heller om man är bonusförälder. Ska du inte ha rätt att ha stöd av din partner då du behöver det? Här får man ju se vem som behöver honom mest. En påskresa med en massa lek och stoj eller att stötta sin partner som fått missfall? Säger väl sig självt att man då stannar hemma med sin partner?! I alla fall om man älskar sin partner. Du är ingen dörrmatta utan en person som förtjänar det bästa, du förtjänar en man som finns för DIG och som vill dig väl, som visar att han bryr sig om dig och att du kan räkna med honom. Som du säger varför ska du ge en massa åt honom och hans barn men inte få något tillbaka?
Sådär hade jag det också, gav massor men fick inget tillbaka, för som bonusmamma är man ju inget värd och ska bara tacka och ta emot. Det tog slut och idag har jag en man som älskar mig, som visar det, som jag kan lita på och som vill mig väl. Jag är så glad att jag lämnade och fick det bästa för mig. Det är du också värd.
Och beklagar ditt missfall. Kram till dig <3
