Hur blir man av med de här känslorna? Vi gjorde slut för ett par månader sen och fortfarande känner jag bara hat mot henne. Skulle typ bli glad om hon dog i cancer, en sjukdom jag för övrigt hatar men helt ärligt tycker att hon kan ha. Går det att sluta hata någon så mycket som jag gör?
Problemet ligger hos dig. Jag har aldrig hatat någon i hela mitt liv och jag tycker att det är ett tecken på att man har aggressioner som förr eller senare ändå skulle ställa till med problem. Kan bara råda dig att bege dig i terapi.
Kanske kan vara bra att tänka på: vill jag vara ihop med någon som inte älskar mig, är otrogen, inte redo för föräldraransvar osv.... Ilska tar massor av energi - lägg energin på det som viktigt iställetför att ödsla energin på det dåliga. Svårt, jag vet,men det vinner i längden
Nyfiken. Hur kan man hata någon man älskat?
Om jag och mannen skulle gå isär så kan jag bara komma på att jag skulle uppleva hat mot honom om han utsatte barnen för hemskheter eller att han typ började förfölja, misshandla och göra mitt liv till ett helvete. Att han var psykopat typ.
Alla förmår inte skiljas som vänner, men man brukar inte hata sitt ex utan anledning. Man kan vara sårad eller ledsen för att det inte höll, men det är något annat. Hat brukar antingen betyda att man har blivit otroligt sviken av partnern, eller så ligger problemet hos en själv. Även om exet har gjort en väldigt illa, är det dock skadligt att låta sig förtäras av hat. Man måste inte förlåta, men man måste hitta sätt att gå vidare.
Eller hur? Min ex-man HAR t.o.m. gjort saker som jag verkligen kan klandra honom för. Men jag har ju en gång i tiden valt den personen, älskat den personen.
Är faktiskt avundsjuk på att du kan känna så. Är mycket bättre än att känna att sin ex. är bästa mannen på jorden och fantastisk på alla sätt och vis. Istället för att älska sitt ex, hata sitt ex.
Så tycker TS skall vara glad.
Nyfiken. Hur kan man hata någon man älskat?
Om jag och mannen skulle gå isär så kan jag bara komma på att jag skulle uppleva hat mot honom om han utsatte barnen för hemskheter eller att han typ började förfölja, misshandla och göra mitt liv till ett helvete. Att han var psykopat typ.
Men då måste man ju ha misstagit sig och valt fel person? Men jag hatar inte någon överhuvudtaget, sånt tar bara onödig energi. Och om man har barn ihop så får man göra allt man kan för att samarbeta.
Det hänger inte på vad den andra personen har gjort. Det hänger endast på ens egen inställning. Och jag har varit med om det mesta. Jag behöver inte öppna ögonen. Finns inte mycket som jag inte har sett.
Låter jobbigt TS, bättre att bara acceptera läget och göra något konstruktivt av det.
Jag tyckte själv det var jobbigt när min ex-fru lämpade mig för arkitekten men samtidigt kunde jag ju förstå henne, jag en försynt halvlooser, obildad arbetarklasskille, kort och utan körkort mm..
men saker förändras nu är jag ju gift igen med en dam ur övre medelklassen och lever ju ett helt annat liv och mitt ex är ganska avundsjuk på mig. Men det är inget jag glädjer mig över för ty jag önskar henne bara det bästa som man gör för de medmänniskor som en gång betytt mycket.
Kanske kan du förkovra dig i en bok istället - förslagsvis: att välja glädje
Låter jobbigt TS, bättre att bara acceptera läget och göra något konstruktivt av det.
Jag tyckte själv det var jobbigt när min ex-fru lämpade mig för arkitekten men samtidigt kunde jag ju förstå henne, jag en försynt halvlooser, obildad arbetarklasskille, kort och utan körkort mm..
men saker förändras nu är jag ju gift igen med en dam ur övre medelklassen och lever ju ett helt annat liv och mitt ex är ganska avundsjuk på mig. Men det är inget jag glädjer mig över för ty jag önskar henne bara det bästa som man gör för de medmänniskor som en gång betytt mycket.
Kanske kan du förkovra dig i en bok istället - förslagsvis: att välja glädje
Omgift redan? Inte ens två år sen du skrev tråden ju.
