Relation / bonusfamilj

Tyvärr har ni hamnat i en sits där det blir ohållbart. Jag tror inte att hon manipulerar men hon klarar helt enkelt inte av sitt liv utan att få hjälp av någon/några och det är klart, har man då en relation blir det logiskt att det är den personer som i första hand får ta , före farmor, morfar osv. 

Det finns mängder med trådar som handlar om att den nya bonusmamman får ta det mesta, för att den nya mannen i hennes liv prioriterar sitt jobb eller kompisar eller hobby, och mer eller mindre förväntar sig att kvinnan ska sköta markservicen. Nu kanske det inte är med de orden i din text TS, men resultatet blir detsamma: din partner satsar på sitt jobb men råkar ha småbarn - ekvationen går inte ihop och så träffade hon dig. 

Eftersom den typen av jobb är som det är så kan hon inte styra så värst över sin arbetstid. Kruxet är att hon inte är intresserad av att förändra sin arbetssituation. Kunde/ville hon det så kanske en bonusrelation också skulle fungera. 

Tänker på hennes barn också, att de verkar träffa dig mer än sin egen förälder. 

Jag förstår dig till fullo. Men vill hon inte umgås med sina barn?

"Problemet är att hon jobbar ? enbart? obekväma tider varenda arbetspass och behöver hjälp varje dag med hämtning och lämning på dagis och fritids, och vi går bara om varandra hela tiden och ibland sover hon över på jobbet så jag får ha all markservice ensam med alla barn.

Det handlar om 4-5 dagar i veckan hon behöver hjälp och jag ensam får sköta allt hemma och lämning hämtning på 3 olika ställen på morgonen/kvällen.
---
Jag ställer upp i den mån jag kan och vill; men inte 4-5 dagar i veckan helt ensam och inte få träffa min flickvän som kommer hem när jag sover , eller är borta när jag vaknar ..

Jag får alltid stressa för jag börjar klockan 7 och ska lämna 4a barn innan det, och hon vaknar vid 4 och kan gå till jobbet i lugn och ro..

Hon vill absolut inte byta jobb, hon har sagt att hon älskar sin egentid när hon jobbar kvällar.

Men min egentid är totalt raderat pga att jag träffat en tjej som behöver så mkt hjälp."

Ja, här syns hur egoistisk hon är. Hon får egentid tack vare att någon annan (du, mormor m fl) passar hennes barn och i ditt fall sliter ihjäl sig. Hon prioriterar sin egentid framför tid med barnen och med dig.

Den rätta lösningen här vore att hon bytte jobb så hon fick träffa barnen mer och framför allt ta hand om dem mer och även träffa dig mer.

Vill hon inte det (det funkar tydligen bra för henne), så är det lika bra att göra slut.

Har inte läst alla svar i tråden så ursäkta om jag frågar nåt som redan svarat på.. Men om inte pappan finns med i bilen, hur har hon gjort med barnen innan hon träffade dig?

Har inte läst alla svar i tråden så ursäkta om jag frågar nåt som redan svarat på.. Men om inte pappan finns med i bilen, hur har hon gjort med barnen innan hon träffade dig?

Hennes mamma/pappa/faster/vänner och betalda barnvakter.

Allt handlar alltid om hennes jobb och barnvakt , varje dag planering och justering.

Och nu är det tillbaka där igen eftersom hon inte vill byta jobb och jag inte kan ta på mig ansvaret.

Jag önskar så gärna att hon ville byta jobb , att vi kunde dela vardagen och slå ihop familjerna på ett fungerande sätt och växa tillsammans .. göra saker tillsammans allihopa , allt blir så mkt roligare och enklare ,

Det är tråkigt när ett förhållande börjar gå åt pip svängen, särskilt när det e mkt känslor och barn inblandade.

Förstår det, men var rädd om dig. Inte många ensamstående skulle dra in sin nye kille, mamma, pappa, faster, vänner och lejda barnvakter hellre än att skaffa sig ett jobb där hon faktiskt kan ta hand om sina egna barn.

Hade det varit en kvinna som beskrev det du beskrev så hade alla sagt dumpa honom!
Egentid på kvällarna?! Lilla vännen, det kan hon inte ha när hon väljer att ha fyra barn. När hon väljer detta livet.
Hon måste ju ha löst detta innan du kom in i bilden?
Hon kan absolut hämta och lämna! Ingen tvivel om det. Sluta vara dörrmatta.
För varje timmes egentid hon får, det får du med!

Sedan tycker jag att desto fler barn man har, desto mer få barnen umgås med varandra hemma än 235 fritidsaktiviteter.
Tex. man får EN aktivitet att gå på och sedan när dem själva kan ta sig till träningen så får de fler. Men att stressa ihjäl sig själv och barnen för en sån sak förstår jag inte. Barn far inte illa av att "bara" ha en fritidsaktivitet eller ingen.
Vad är viktigaste i er familj? Ska ni blanda dem så bör pusslet ligga på att barnen ska lära känna de nya familjemedlemmarna och acceptera situationen.

Vi lever väldigt priviligerad idag. Oftast är det en fråga om lyx, tex. gå ner från heltid till 80% men inte ha ekonomin till utemat eller sådana aktiviteter.

Barn minns inte mycket men de minns känslan. Känslan av att det nya hemmet blir harmonisk än sönderstressat och söndertjattat. Den känslan vill ni förmedla.

För barnens skull och er egen <3

Sorry men Jag får känslan av att hon är väldigt egoistisk och kanske lite omogen. Hon verkar sätta sig själv i första rummet och inte varken ert förhållande eller sina barn.

Jo, hon sätter sig först, hon tänker inte på dig. Ser hon dig bara som en avlastare?

Man ska inte tänka på barnen i detta läge utan sig själv barnen känner på dig om det är bra.

Gör det som känns bäst för dig.

Jag har pratat så många ggr om att jag inte kan ta på mig ansvaret för hennes barn på det sättet, att hon behöver byta jobb.

Hur hade ni gjort om ni var i det sitsen?

Hade ni varit ok att leva med någon som ni inte kan ställa upp på? Leva med att säga nej och att hennes barn ska fara mellan olika barnvakter? Att barnvakter jämt kommer och går hos er? För att ni sagt ifrån att det blir för mkt?

Lämna någon man älskar för saker som går att lösa om hon bara skulle ändra inställning till livet .. jaja

Tuff utmaning att ställa ultimatum , fixa eller gå?

Svårt att veta hur jag verkligen gjort. Men tror inte jag orkat med det i längden.

Rent spontant känns det som att jag inte skulle vilja leva med en sån egoistisk person. Skit samma hur vänlig och gullig personen är i sitt sätt, den är ändå inte snäll. Varken mot sin partner eller sina egna barn.

Det är bara att säga "jag orkar inte längre", så får hennes släktingar ta över barnpassningen och hämtningarna igen.

Ens partner och ens barn borde gå före jobbet och önskan om egentid. Varför ska hon njuta av egentid men inte du? Ser hon inte hur orimligt det är, så är det för att hon inte vill se det. 

Det finns säkert möjlighet att få samma/liknande jobb om några år när hennes barn är mer självgående. Men den viktiga tiden med dig och barnen nu kommer aldrig igen.

Du måste stå upp för dig så du orkar vara en bra far för dina barn.