• smölan

    Får ingen sömn med den här bebisen. Är jag den enda som har en bebis som beter sig så här?!

    Klockan är nu före 4 när jag skriver det här i ren frustration.

    Tårarna är så nära, det känns som att enda sättet att få någon sömn med den här ungen är att ta livet av sig.

    Fick en sladdis i april, barn nr 3. Världens absolut gulligaste unge, jag är upp över öronen kär. Men han sover skit och har enda sen start sovit dåligt jämfört med mina andra två o hur de sov när de var små. Den här ungen vaknade kanske 3-4 ggr per natt som standard (00-06) u början, men var vaken i minst 1 timme per gång. Så det var mkt vakentid och det var väldigt jobbigt, men vid 2 mån slutade vi amma då det inte funkade längre o han vart mkt nöjdare med bara flaska och slutade då vara vaken långa pass när han vaknade nattetid. Vaknade samma tider, alltid gjort, men somnade om vid mat eller tröst.

    Nu sedan kanske en månad tillbaka har han börjat med något som är så fruktansvärt enerverande. Han vaknar och ligger liksom och flänger omkring. Huvudet från ena sidan till andra sidan, fram o tillbaka, fram o tillbaka, och kroppen likadant. Ligger på rygg, kastar sig till sidan, tillbaka till rygg, kastar sig till sidan o så håller han på så här.. Hela jävla nätterna. Han kan somna tillslut, nån gång hjälper det med mat, ibland hjälper det när jag flyttar över han o hans babynest till mig och håller om honom. Men vissa nätter hjälper ta mig fan ingenting. Och det går inte få någon sömn. Det låter som en jävla brottningsmatch o ibland blir han ju ledsen o frustrerad själv, så jag måste va där med nappen, men 2 sekunder senare har den ju flugit ur igen. Jag har ingen möjlighet att sova i ett annat rum eller testa att ha honom i eget rum, för där vi bor har vi 3 sovrum o vi har ju två större barn. Det är dessutom väldigt lyhört här, så jag skulle heller inte kunna sova om jag så gick ner o sov o min man testade att ta honom.

    Jag vet att man ska försöka avlasta varandra, men jag förstår också att min son går igenom någonting (bortsett från det 4e helvetessprånget som ska vara över nu vilken dag som helst o att de även lägger om hela sin jävla sömn vid den här tiden, men det här har pågått så jävla länge nu så jag undrar fan vad felet är. Han behöver mig, förmodligen som fan, så därför klarar jag heller inte av att låta min man försöka. Sen har inte min man alls samma tålamod som mig, utan han tappar humöret mkt snabbare än mig och jag tycker det känns skitjobbigt om han ska försöka ta vår son på natten o så vet jag att han kmr bli arg tillslut. Det kommer liksom inte hjälpa vår son att somna om ifall han typ blir arg o höjer rösten till han eller går därifrån o låter han ligga o skrika. Jag kommer ju inte få sova ändå.

    Vår son har fått eksem sedan en vecka tillbaka, dock är det liksom som små prickar här o där så ingenting som ser ut som att de kliar som fan o han verkar helt obrydd dagtid, då söver han alltid superbra o utan problem. Vi smörjer enligt rekommendation av läkare o bvc o det har blivit bättre. Vi tänkte att det kanske hängde ihop med hans dåliga sömn, men eksemen började för en vecka sen medan han hållit på så här i minst 1 månads tid.

    Det känns som jag är den enda som har en bebis som håller på så här. Ingen jag känner lan minnas att deras bebisar också låg o flängde så här fram o tillbaka i timmar.

    Han har inte ont någonstans för det hade vi märkt o oftast gråter han inte ens utan gnäller bara till när han tappat nappen.

    Allt är bra dagtid, beter sig inte alls så här. Aldrig gjort. Somnar fint i vagnen.

    Jag vet inte vad jag ska göra snart. Jag håller på att bli galen snart. Så fort det varit en lite bättre natt, så kommer skiten tillbaka i dubbel bemärkelse natten efter.

  • Svar på tråden Får ingen sömn med den här bebisen. Är jag den enda som har en bebis som beter sig så här?!
  • nernu
    smölan skrev 2020-09-04 18:15:42 följande:

    Oj, vad du tog mycket för givet här.

    För det första, blir du aldrig någonsin arg på dina/ditt barn när du tex är trött eller frustrerad?

    Har du aldrig någonsin höjt rösten?

    Tycker du kan ta dina fördomar o din tro att du kan tolka min text utefter hur min man är av en text skriven mitt i natten av en mamma med sömnbrist, o köra upp dem nånstans.

    Du har ingen aning om ett skit.

    Och vet du vad. Även jag blir arg o har höjt min röst åt mina barn. Men vet du vad? Jag är inte ensam. O det vet du med. Låtsas inte vara nån "duktiga mamman" här.


    Att bli trött och frustrerad när man inte får sova är normalt. Att beskriva sitt barn med jävla och fan som du gör i din text tyder på att det gått för långt. Och det är inte normalt att bli arg på en skrikande liten bebis i någon större utsträckning. Prata med bvc om hur ni mår.
  • Just Precis

    Mjölkallergi, gaserna byggs upp när han har legat och sovit en längre stund, därför blir han inte besvärad på samma sätt på dagen.

  • S23
    legomum skrev 2020-09-05 09:21:59 följande:

    Fast det du skriver är inte normalt som sker regelbundet. Det är dock normalt att en förälder kan höja rösten i ren frustration vid något tillfälle, inte ofta och inte jämt med andra ord.

    Att göra det ofta är aggressivt och inte bra för bebisen vilken person (HNB eller inte) bebis än är.

    För det behöver ni hjälp, att få sova. Ni behöver bra tips för sömn för det kan vara det enda som gör skillnaden till att ni kan få återgå till normala ni.

    Men om pappan är så trött på natten att han bli vinglig (högst normalt vid trötthet) så måste ni göra upp ett schema så Du kan bli avlastad i alla fall. Du behöver också få sova så din man kan kanske gå och lägga sig tidigare, långt tidigare och upp kanske vid 3 så du får sova några timmar ostört på morgonen. Men att han är så trött på natten är ingen ursäkt att han inte ska hjälpa dig, han måste anpassa dig. För du ska inte behöva gå under pga sömnbrist.


    Jag tror att du kanske inte hängde med riktigt på vem som var vem. Jag (inte ts) har en man som nästintill ramlat omkull om natten. Det är också jag som har en hnb, inte ts.

    I vår specifika situation hjälper det tyvärr inte att mannen lägger sig tidigare, det handlar tyvärr inte om antalet timmar sömn han fått utan tiden på dygnet. Kanske är han förstörd av tidigare nattjobb och skiftgång.

    Han har dock kunnat avlasta på dagtid.

    Jag uppfattar det inte som att ts menar att partner alltid blir arg på barnet utan tänker mer att det kanske är som det varit hemma hos oss. Pappan är långt mycket mer ljuskänslig än jag och blir frustrerad snabbare och klarar då tyvärr heller inte av att bära på skrikande bebis så länge som krävs, vi pratar timmar, tills hen lugnat sig.

    Vi har dock lyckats jobba fram att han tar barnet så länge han känner att han klarar det och lämnar sedan över. Inledningsvis så tyckte han synd om

    Mig som ofta fick ta större ansvaret och plågade sig för länge med att ta barnet. Alltså så att han hann bli frustrerad, han har dock aldrig höjt rösten mot barnet men han mådde inte alls bra av den situationen. Nu bryter han innan han blir frustrerad.

    Kanske är det just detta ts och hennes partner behöver komma fram till. Men det kan ju vara så att hennes partner bara klarar en halvtimme skrik innan han blir frustrerad och då kanske ts faktiskt känner att hon hellre tar barnet från början på nätterna
  • Editb

    Eftersom TS ber om råd för sin sömn och inget annat, fokuserar jag på det i mitt svar till henne:

    För det första är det hemskt att inte få sova! Lider med dig. Några förslag nedan:

    - Kräv att få bli sjukskriven så kan din man vara föräldraledig så är ni två hemma (mera tid för återhämtning för dig)
    - Försök att sova på dagen allt du kan
    - Sov med öronproppar så vaknar du förhoppningsvis endast när barnet är helt vaken och inte av att bebisen rör på sig så mycket (det gjorde även mitt barn i den åldern faktiskt!)
    - Öka dosen ersättning som barnet får så att hen klarar sig länge perioder under natten

    Hoppas det bättrar sig.

  • mari123
    Editb skrev 2020-09-05 21:13:03 följande:

    Eftersom TS ber om råd för sin sömn och inget annat, fokuserar jag på det i mitt svar till henne:

    För det första är det hemskt att inte få sova! Lider med dig. Några förslag nedan:

    - Kräv att få bli sjukskriven så kan din man vara föräldraledig så är ni två hemma (mera tid för återhämtning för dig)
    - Försök att sova på dagen allt du kan
    - Sov med öronproppar så vaknar du förhoppningsvis endast när barnet är helt vaken och inte av att bebisen rör på sig så mycket (det gjorde även mitt barn i den åldern faktiskt!)
    - Öka dosen ersättning som barnet får så att hen klarar sig länge perioder under natten

    Hoppas det bättrar sig.


    FAST är det en bra idé att sova med öronproppar när man ensam har ansvaret för en liten bebis? Det skulle jag ALDRIG vågat.
  • pepsimax

    Du har säkert fått rådet i tråden, men min son som gjorde såhär hade mjölkproteinallergi. Eksem i den åldern tyder nästan alltid på överkänslighet för någon typ av föda, enligt min läkare.

  • S23
    mari123 skrev 2020-09-06 06:03:06 följande:

    FAST är det en bra idé att sova med öronproppar när man ensam har ansvaret för en liten bebis? Det skulle jag ALDRIG vågat.


    Kanske beror på hur mycket ljud de stänger ute? Tycker iof det låter svårt att höra tillräckligt mycket med proppar, men har ju sjölv inte testat.

    Kanske funkar annars formgjutna proppar som bara stänger ute de dåliga ljuden
  • pepsimax

    Ja, läste nu tråden. 

    Men det behöver inte alls vara så att du upptäckt det tidigare i så fall. Nu ammade jag, men jag började med välling ganska tidigt, tog ca ett halvår innan han slutade växa och vi fick göra allergitester. Då hade han även haft eksem och nässelutslag någon gång utan att vi visste varför.

  • Editb
    S23 skrev 2020-09-06 06:12:43 följande:
    Kanske beror på hur mycket ljud de stänger ute? Tycker iof det låter svårt att höra tillräckligt mycket med proppar, men har ju sjölv inte testat.

    Kanske funkar annars formgjutna proppar som bara stänger ute de dåliga ljuden
    Ja alltså jag vågade själv inte sova med öronproppar när mitt barn var så liten ,trots att jag var superlättväckt. Nu när mitt barn är äldre vågar jag det och vaknar ALLTID när han vaknar. Är fortfarande superlättväckt.. men det tar i alla fall bort lite ljud när han ligger och håller på att vända sig så mycket i spjälsängen. Börjar han ställa sig upp/sätta sig upp eller göra något ljud med munnen utöver att röra sig vaknar jag definitivt. Antar att jag har öronproppar som inte stänger ute så mycket ljud. De är lagom för att höra lite det som behövs men stänga ute mindre ljud. Men men alla är ju olika lättväckta.

    I slutändan blir det en egen bedömning om man vågar utifrån vilka öronproppar man har och hur lättväckt man är samt om partnern sover bredvid eller inte.
  • Vanessa89

    Nu kommer ts inte kunna svara men det märks att du är helt ensam i er så kallade "relation". Mannen är en sk vuxenbebis vilket lämnar dig själv med allt ansvar.

  • Monkii

    Vad har din man gjort för att förbättra sitt tålamod? Jag hade själv dåligt tålamod en period men för mig räckte det att jag varit nära att skrika på min bebis en gång för att bli motiverad att agera annorlunda. Det som händer med din bebis kan ta lång tid att komma tillrätta med men en utsövd pappa borde gå att resonera med så att han hittar ett sätt att ta hand om en sprattlande bebis i 4 timmar så att du får sova ett tag.

Svar på tråden Får ingen sömn med den här bebisen. Är jag den enda som har en bebis som beter sig så här?!