Hejsan! Jag är en mamma på 41 ich ensamstående till två barn. Jag lever på exestensminimum pga av skulder. Jag jobbar heltid och har utmätning på min lön. När jag betalad alla räkningar så har jag ca. 5000kr kvar att leva på i en månad. Tycker ni det är rimligt?Någon som är i samma sits? Och hur gör ni i så fall? Tack på förhand
Hejsan! Jag är en mamma på 41 ich ensamstående till två barn. Jag lever på exestensminimum pga av skulder. Jag jobbar heltid och har utmätning på min lön. När jag betalad alla räkningar så har jag ca. 5000kr kvar att leva på i en månad. Tycker ni det är rimligt?Någon som är i samma sits? Och hur gör ni i så fall? Tack på förhand
Haha denna typ av svar alltså med sanningshalt noll från en man gissar jag?!
Det är helt omöjligt att klara sig i Sverige eller västvärlden på så lite pengar om du inte bor i ett tält eller hemma hos mamsen och pappsen. Genomsnittshyran för en liten lägenhet är mellan 4-8000:- beroende på antal rum och var du bor i landet. Sen har de flesta mobilabonnemang och bredband, transportkostnader till jobbet, elräkning, fack/akasseavgift, hemförsäkring, matkostnader på ca 2000/person, hygien och förbrukningsvaror, oftast nån medicin osv. Kanske landar man på ca 2000 kr i räkningar, 2-3000 kr på mat och hygien, 6000 kr i hyra, ca 1000 kr busskort. Bara då behöver man 12000 kr ca, vilket är uder EU´s fattigdomsstandard och existensminimum på soc.
Så NEJ, jag tror dig inte alls. Tror också romerna utanför Ica har mer än så!!!
Jag har inte skulder, men lever i perioder på samma som du har ut, fast då på grund av att jag inte tjänar så bra, och vab och sjukhusbesök för ett svårt sjukt barn gör att jag landar på just samma summa (eller något lägre än du) ganska ofta.
Prio ett är att få ner matkostnaderna!
Man kan trolla extremt MYCKET med mat, utan att det blir torftigt på något vis.
Först och främst så slänger jag absolut ingenting alls i matväg. Allt som blir över och som går att frysa in, hamnar i en låda i frysen (även om det bara är ett par matskedar ris) Två tomatklyftor kan ligga i en plastburk med lock i kylen i flera dagar, och ändå gå att använda, och sedan använder jag säsongens grönsaker, och sådant som fyller ut och mättar (man kan väl inte köra värsta smal-dieten på det, men om man bara har en liten snutt falukorv, så kan man göra en mängd stuvade makaroner på smör, mjöl, en svätt mjölk och makaroner, så att alla blir mätta, trots att falukorven är liten.)
Jag jämför alltid priser i affären, och handlar aldrig något när jag är hungrig. Storpack är dyrt som enskilt inköp, men det mesta går att frysa in. (Mitt största dilemma är att jag inte alltid har plats med all mat i min lilla frys!)
Det kan vara värt att ta bussen långt bort och göra en storhandling i en lågprisbutik i början av månaden, för att sedan ta av vad man har hemma, resten av månaden, vilket gör att man bara behöver fylla på med bröd (om man inte har i frysen redan, mjölk, smör och pålägg.)
Min specialitet är "överraskningssoppa" som går hem hos barnen: Den kan se ut precis som helst, för om jag har gjort korv stroganoff för två veckor sedan, så sparar jag några korvbitar i frysen (jag sparar alltid en snutt av allt jag gör), eller bacon, eller en halv kycklingfilé och så gör jag soppa på det (det äter vi en gång i veckan och ungarna älskar det!) Ner med en handfull eller två i köttväg som man bara kan skrapa ihop i en kastrull (soppan går definitivt lika bra helt utan kött) tillsammans med potatis och sedan ös på med skivade morötter och lök (som alltid är billigt), samt en buljongtärning. Frysta ärtor är också snorbilligt (jämför priser och hur många gram det är per påse) så de är alltid räddningen. När soppan är klar så tar jag bort kastrullen från plattan och öser på med så många gröna ärtor som behövs för att alla ska bli mätta, men oftast blir det inte så många ärtor, eftersom det vid alla måltider alltid blir över något i grönsaksväg som kan hamna i "överraskningssoppan."
I övrigt så handlar det om att handla så mycket som möjligt begagnat och på nätet, i god tid innan det är dags att köpa det. Om det är rea på våren på vinterkläder, så köper jag en storlek större till barnen som de kan ha till hösten därpå.
Nästan alla klädsajter har dessutom möjligheten att man kan skriva t.ex. t-shirt och sedan klicka i pris "lågt-högt" och då få en tröja för 29 spänn eller något liknande. Man får gå mer på det praktiska än hur det ser ut, vilket gör att man i sin tur sparar pengar så att man kan köpa just DEN DÄR TRÖJAN vid ett senare tillfälle som barnet vill ha (då ofta på rea.)
Jag tror att det är viktigt att förklara för barnen (utan att jämt tjata om det eller verka orolig kring det inför dem) om vad saker kostar (min unge började få ett grepp om det redan när han var 3 år) och att man inte alltid har råd med allt.
Utöver det, så är det viktigaste att man inte slutar att ha roligt som familj!
Man kan göra MASSOR med gratissaker eller nästan gratissaker under hela året, som faktiskt inte kostar något! Kolla in kommunens hemsida eller på nätet om gratisaktiviteter som finns i kommunen, oftast finns det alltifrån äggmålning på påsken, till julfest eller museum. Dessutom kan man gå till stranden på sommaren (och ta med matsäck - man behöver inte köpa glass!!!), till massvis av olika lekplatser (även de minsta områdeslekplatserna kan vara intressanta för även skolbarn, bara det är nytt) ta bussen en gång i kvartalet till skogen/rekreationsområde etc.
Mina ungar gnällde om att de ville gå på lekland (DYRT!) förra året, för de får minsann ALDRIG göra något roligt. Då listade jag allt vi hade gjort under vår semester: campat två nätter i skogen, gått på 10 picknickar (med medhavd och hemgjord pastasallad eller mackor och juice som hällts upp i småflaskor från stort paket) varit på en teater (utomhus, gratis) strövat runt i skogen, varit på kommunens parkourbana, besökt ett otal olika lekplatser, varit på museet (jag köpte årskort för 200 kronor, och där är vi OFTA!) vi har även varit på stranden och badat när det var varmt, vi har varit på biblioteket och lånat böcker (både till barnen, men även böcker som gjorde att vi kunde hitta särskilt spännande - helt gratis utflyktsmål.) MYCKET kan man göra helt gratis:
Gör oförglömliga upplevelser för barnen ett par gånger per år:
Läs om lokala sägner, spöken och oknytt, troll och tomtar, och gör en liten bussresa helt MAGISK genom att man hamnar mitt på en jäkla gräsmatta, och sedan bara har sin biblioteksbok i handen och säg att här, HÄR: här fanns det en gång en kvinna som DOG och blev ett spöke! Och så kör man på hela den berättelsen/sägnen (eller någon annan som man hittar om lokala legender och sägner, som har inträffat till den plats i stan/strax utanför stan som man besöker.) Det är fanimej en bättre semester än Thailand, eller Turkiet eller någon annan stans! (Enligt mina ungar så har deras kompisar badat och ätit glass under sin semester, men ingenting annat.)
När de började berätta om våra helger då och då - mitt under terminen - så blev kompisarna avundsjuka, och föräldrarna har undrat vart vi var bortresta någonstans, och vad det kostade - och det bästa av allt, var att det var GRATIS!
Jag hade en biblioteksbok i väskan, en pastasallad i en plastburk och vatten i en gammal petflaska, och sedan tog vi bussen precis utanför stan, gick en bit och hittade platsen som det stod om i boken, och så berättade jag bara utifrån den lokala sägnen som jag hade läst om i boken! (Kompisarna och deras föräldrar trodde, efter barnens berättelse, att vi hade varit på en guidad tur någon annan stans i landet - jag kan fortfarande inte förstå att de trodde så, med tanke på hur mycket det pratades om det! Vi var bara vid kommungränsen!)
Tappa inte hoppet! Ibland undrar jag om inte vi - som inte har pengar, prylar och dyra kläder - kan ge en mer fantastisk barndom åt våra barn än någon som har motsatsen! För vi försöker mer.
Eller vänta här... När jag skrev i tråden, så trodde jag att du hade 5000 kronor kvar att leva på efter att hyran var betalad! Du menar alltså ALLA räkningar?
5000 i mat och transport räcker JÄTTELÅNGT! Ta mina mattips, så får du ner maten till 2000 kronor som max (beroende på ifall du har tonåringar eller småbarn) och sedan kan du SPARA resten.
Inte visste jag att man som skuldsanerad kunde leva bättre en än heltidsarbetande...
Det går att leva på existensminimum, men det är inte roligt, men man kan få det att gå runt och 5000 kr efter att allt är betalt är mycket pengar! Jag har inte ens så mycket kvar nu. Lever i och för sig på sjukpension. Det handlar om att prioritera rätt och inte slösa pengarna utan hålla i de.
Det finns böcker o bloggar som heter Middag för under tian, och liknande. Man kunde tro att det är rena skitrecept, men det finns riktigt mycket nyttig mat där.tex linser etc.
Vi levde frivilligt på 2000-4000 i månaden efter att räkningarna var betalda. När barnen var små ville vi prioritera tid med dem så jag var hemmafru och maken bytte position till skitgörat på jobbet så att han också skulle kunna vara hemma mycket. Nyckeln var planering och budgetering. Att handla kläder i fel säsong, gå på klädbytardagar, handla på tradera(men hämta själv), ärva och byta kläder med kusinerna. Gällande maten så gjorde jag en veckomeny och handlade bara efter den, vi plockade mycket bär och frukt om sommaren och jag syltade, saftade, torkade, kokade in, frös etc. Baka eget bröd och ät efter säsong. Gör lunchlådor.
Sedan barnen blivit större har maken återgått till sin ordinarie position och jag har gått upp i deltid. Vi får ut nästan 40 000 mer nu, men ändå så tycker jag inte att vår livskvalitet har gått upp. Vi levde inte dåligt då vi levde fattigliv. Bara ett annat liv än idag.
Jag lever inte på existensminimum, men tar mig friheten att svara ändå!
Det är lite svårt att veta om din situation är rimlig, eftersom "räkningar" kan vara vitt skilda saker. Dock finns det ju ett förbehållsbelopp när man har utmätning, just för att man ska kunna försörja sig. Och det finns ju en socialbidragsnorm som faktiskt ska gå att överleva på.
Kolla upp med Kronofogden ifall du kan behålla mer. Skulden/skulderna kommer då ju gå långsammare att betala, men nu kan få det drägligare.
När man har lite pengar behöver man spara på ALLT! Mat behöver ha mycket mättnad för så lite pengar som möjligt och helst så mycket näring som möjligt så att man håller sig frisk och kry!
Använd det som är gratis! Bär i naturen, fråga folk med äppleträd om du får plocka, ät kirskål, nässlor och annat som är gratis.
Avsluta om du har någon löpande underhållning, abonnemang på något "lyxigt" såsom Spotify/Viasat/Netflix/Expressen... Och se till att sälja sådant som kan ge "småpengar".
Kring kläder är det viktigt att man vårdar det man äger. Lagar småhål direkt och ser till att inte köpa sådant som ej används. Köpa ska man förstås försöka göra billigt, gärna begagnat och om möjligt åter sälja när det inte längre behövs om möjligt.
Som "fattig" är det också viktigt att spara lite så att man har råd att nyttja de tillfällen då saker är billigare. Då behöver man ju ofta ha pengar för att betala för den billiga maten/kläderna osv. Det blir dyrare att inte tänka på att fötter växer och att inte ha råd med den stora påsen potatis. Kan också vara klokt att köpa en cykel efter en tid för att slippa åka buss, beroende på vad detta kostar.
Vi har levt en bra bit under socialbidragsnorm (om det är existensminimum) i perioder, t ex då vi frivilligt jobbat lite. Då bodde familjen litet och för orten billigt och "tricket" var helt enkelt att rätta mun efter matsäck. Vi hade dator och TV men inga filmabonnemang typ Netflix. Åkte på semester till familjen på landet, aldrig till andra ställen. Ärvde det mesta av barnens kläder (hade tur att få göra så). Etc etc. Jag tycker vi levde ett rikt liv på andra sätt, men inte ekonomiskt.
Nu jobbar jag heltid sedan flera år. Tycker jag får vända på slantarna men inte tänkt mycket på det. När ämnet kom upp på jobbet (just om det "går" att leva på socialbidragsnivå) räknade jag lite på det och insåg till min chock att vi i princip gör det igen. inte inkomstmässigt, även om de ligger under medel, men konsumtionsmässigt. Ärvde oväntat familjehus som vi inte vill släppa för några år sedan. Det är visserligen värt en hel del men eftersom vi inte tänkt sälja och idag inte har möjlighet att hyra ut blir det bara utgifter (förutom glädjen att vara där på ledigheter). Och räknar jag bort husutgifterna så är det faktiskt socialbidragsnivå som familjen lever på. Det är inte så roligt att tänka på men har väl fått mig att inse att jag måste se sanningen i vitögat om hur mycket pengar vi har att använda och inte "slösa" i den omfattning vi gjort. Vi har numera större bostad, alldels för dyr för oss efter oönskade renoveringar men det känns inte värt besväret att flytta heller de närmaste åren. Vi är fyra pers i en fyra för 9000 och det är svårt att få något billigare om vi inte ska flytta från område, skola etc. Jag tror jag ska ligga lågt med detta inför barnen dock, de går på högstadiet nu och det skulle väcka onödig oro hos dem tror jag. Sådant som att man får rätta mun efter matsäck i sina utgifter och att det inte blir "onödiga" kläder om om an gör av med månadspengen på godis vet de redan.
Efter år av sjukskrivning så tog jag tag i min framtid, utbildade mig i 1,5 år och hann nätt och jämt jobba 1 år innan jag blev varslad pga coronakrisen. Jag har sen mars levt på lägsta ersättningen med akassa.
Jag har visserligen sambo men vi har separat ekonomi. Har försökt prata med sambon om att mina pengar är slut och kommer vara helt slut efter mat och räkningar är betalade och om vi kanske ska fördela det annorlunda så vi faktiskt har råd att göra något tillsammans (han är en snåljåp i övrigt men lever gott) men han har sagt blankt nej till det och att han ''aldrig skulle satt sig i den situationen'' som jag är i nu. Oförstående som få.
Att leva på 1000 kr efter hyra och räkningar är betalda är svårt, det går förstås. Men det blir en psykisk påfrestning när sambon klagar över att vi inte har mycket mat hemma och han tycker det är mitt fel att vi (han) får leva på mindre resurser och att han då ger mig dåligt samvete för det, kan säga att kärleken får sig en törn.
Jag säger nej till varenda aktivitet eller träff med (hans) vänner när han föreslår för jag har helt enkelt inte råd med en tåg/bussbiljett. I nödfall får jag boka om läkartider eller andra möten som ligger inne i stan då jag inte har pengar för att åka in.
Jag nyttjar vänner och släkt för skjuts till Lidl, vrider och vänder på varenda krona. Planerar maten så gott det går. Hittar jag pantflaskor på marken eller i soptunnor så tar jag dom och pantar, skäms faktiskt inte för det om jag ska vara ärlig. Det handlar om min överlevnad.
Just nu sparar jag till nya skor inför vintern, har jag tur kan jag köpa det i slutet på oktober om jag är supernoga med matinköpen.
Det är tufft men jag klagar inte, det är som det är och det kommer vända. Det är sambons attityd som jag tröttnar på men jag är i ekonomiskt underläge så har inte så mycket till val än att stå ut med gnället.
Vad har mitt kön att göra med min ekonomi?? Förbannat uselt sätt att visa din AVUNDSJUKA. Och du överskattar kraftigt vilka utgifter jag hade! Och nej, jag bodde inte hemma hos föräldrar eller någon annan utan i egen lägenhet, den billigaste kostade 3000:- i månaden.
Men du kan ju inte jämföra då med nu!
När jag var student levde jag på strax över 6000 kr/mån men det var för 20 ÅR sedan! Idag har studenter nästan dubbelt av vad jag fick, du vet, inflation.
Dessutom var du EN medan ts är TRE i hushållet. Även om hon drar in på allt hon kan så är 5000 kr inte mycket på tre. Det går, men det blir ju att handla billigaste maten för att kunna köpa kläder, och det blir ju inga direkta nöjen förutom det som är gratis.
TS säger att hon har 5000:- kvar efter alla räkningar, och jag VET vad saker kostar idag. Kan man inte föda tre personer på den summan så är det något fel.
5000 är ju mycket pengar. Mycket mer än jag har som har försörjningsstöd. Har ca 1200kr kvar på 2 personer och husdjur. Det funkar inte!
Tycker det låter tufft ändå. 5000 kr inte mer än 167 kr om dagen på tre personer. Det ska räcka till frukost och middag, och även lunch på helgerna. Utöver det ska det räcka till allt annan som man måste köpa. Tvättmedel, tvålar (inte minst i dessa tider), kläder när barnen växer osv. Dessutom kanske man vill ge barnen lite gott till helgen. Tycker inte alls att 5000 kr på tre personer är mycket, men det är som det är. Jag och min familj levde också på existensminimum i flera år så vi vet hur det känns.
Kolla om du kan dra ner på något mer i hushållet, några utgifter som går att minska om det överhuvudtaget är möjligt. Konsumentverkets Hallå Konsument har en massa spartips om hur man kan få pengarna att räcka längre. Där kan du också få tips på hur man gör en budget. Annars tycker jag att spartipsen på https://smartekonomi.se/spartips/ är bra. Mycket där är inget man inte tänkt på precis men det finns någon aha-upplevelse.
Hoppas du kan få pengarna att räcka och att tiden med existensminimum blir uthärdlig. :)
5000 är ju mycket pengar. Mycket mer än jag har som har försörjningsstöd. Har ca 1200kr kvar på 2 personer och husdjur. Det funkar inte!
Jag har en bror som lever på endast 6000kr/mån, och undrar verkligen hur han klarar sig. Han har visserligen en liten lägenhet på ends. 33kvm och lever snålt, men finns det egentligen många som lever på så lite? Nu menar jag alltså 6000 innan hyran är betald.