Vad gäller för era barn med pengar och lån/gåva till kompisar?

Jättebra! Jag håller med.

Men hur hade du agerat i den situationen vi hamnade i. Att mitt barn ringer hem och säger att de står vid kiosken och ska handla och kompisen har inte pengar och vill att mitt barn betalar och så betalar hen nästa gång. Handlar om köp av en dricka eller liten glass.

Första gången de är vid kiosken tillsammans.

Vad hade ni svarat barnet?

Hoppas jag känner detsamma om några år när mina barn är lite äldre och vi sett mönster på detta.

Jättebra! Jag håller med.

Men hur hade du agerat i den situationen vi hamnade i. Att mitt barn ringer hem och säger att de står vid kiosken och ska handla och kompisen har inte pengar och vill att mitt barn betalar och så betalar hen nästa gång. Handlar om köp av en dricka eller liten glass.

Första gången de är vid kiosken tillsammans.

Vad hade ni svarat barnet?

En viktig faktor, när man tvekar, är hur det fungerar generellt bland barn och familjer där man själv bor.

Här har barnen egna pengar. De flesta från 10-12 år har egna kort och swish. Har ett barn glömt sitt kort så kan barnet swisha kompisen som har sitt kort med sig.

Så här gäller: alla har egna pengar och i undantagsfall så lånar man av varandra. Men det är inget jag bjuder dig idag så bjuder du mig en annan gång.

Här betalar var och en för sitt, precis som det ska vara.

Jag hade nog gjort som MIN kompis gjorde när jag var 10 år gammal: hennes föräldrar hade sagt att om det är en nära kompis som man regelbundet umgås med så kan man bjuda/låna ut till en specifik summa, ifall båda kompisarna är överens om det och detta sker regelbundet och det faktiskt är ömsesidigt, så att det blir jämnt. (På den tiden så rörde sig om allt under 20 kronor, men det kanske man kan räkna upp nu) Är det något över det, så är det föräldrarna som "styr", större lån.

När jag var 14 år gammal så körde jag fortfarande på det här med en specifik summa och jag och en annan kompis hade kommit överens om 50 kronor, men hon ville låna 100. Jag sade då att jag inte ville det, eftersom det överskred vad vi hade kommit överens om, men om hon på något vis akut behövde hjälp, så kunde jag hjälpa till. Hon sade att hon ville köpa en tröja, vilket jag inte alls tyckte var akut för henne. Det slutade med att hon snattade den, och ljög om att hon hade lånat pengarna av mig, vilket blev min första "riktiga" erfarenhet, då hennes mamma ringde till mig och frågade om dottern faktiskt hade lånat den här summan av mig för att köpa tröjan, eftersom prislappen fanns kvar. Jag var innerligt glad efteråt över att jag inte hade lånat ut en spänn, eftersom mamman ringde. Min mamma hade dessutom det ganska knapert, men sade alltid att om någon inte har pengar till lunch, så måste man skjuta till, eller om det är så att vi ska till någon aktivitet och personen inte riktigt har hela summan till inträdet, så ställer man upp.

Här där vi bor har barnen också egna pengar, både kort och swish. Trots det är viljan att bjuda mycket stor. Det brukar inte vara något problem att någon snyltar, för det skulle vara så pinsamt). Tvärtom, de flesta har ett sunt förhållande till pengar och gränser, med en liten övervikt åt att vilja bjuda om tillfälle ges.

I mina ögon fungerar det bra, och är som det ska vara.

Ser inte varför man ska bjuda om alla har egna pengar.

Vänskap handlar rätt mycket om att göra varandra glada med små tecken på uppskattning, bjuda och bjuda tillbaka. Det är trevligt.

Barnen kanske blev bjudna på picknick av kompisens familj förra veckan, nu bjuder barnen på glass i affären till kompisen.

Barnen har blivit bjudna på plockmat / pizza / cafe av kompisen en annan dag, och nu bjuder vi på middag, och efter middagen gåe de ner o köper snacks för en myskväll. Jag föreslår för mina barn att de gärna kan bjuda kompisen på snacks.

Det är trevligt socialt normalt beteende. Samma som mellan vuxna vänner, man känner av läget.

Så gör inte vi. Alla har pengar och betalar givetvis var för sig.

Jag kan bjuda mindre ekonomiskt lyckligt lottade. Men skulle någon bjuda mig, eller jag bjuda någon med samma ekonomiska standard som jag, så skulle vi snarare se det som en förolämpning.

Men det är säkert olika beroende på vart i landet, eller världen man bor.

De flesta som har vänner, släktingar o.s.v. i större delen av världen brukar bjuda sagda vänner, släktingar o.s.v. T.ex. på middagsbjudningar, kalas, ge presenter vid födelsedagar och högtider m.m. Tror nog det är det vanligaste i hela Sverige faktiskt - oavsett stad och område faktiskt... Så att lära barnen vara generösa och gästfria är sällan något konstigt.

Absolut att man köper gåvor vid högtider, bjuder på middagar, osv.

Men är vi ute om ett gäng på 3-4 väninnor så betalar var och en för sig.