Jag har ett förflutet med missbruk (alla möjliga olika substanser), har även prostituerat mig och vart med om en del misär.
Men jag tänker inte älta det i tråden, utan något annat. Jag har träffat en kille med helt annan bakgrund. Han vet att jag inte dricker alkohol, men inte varför. Jag tycker om honom väldigt mycket och även om det är ganska nytt känns det väldigt rätt.
När berättar jag om detta?
Och killen är inte skyldig att stanna hos TS om han får veta om hennes förflutet.
Det är bättre för TS att killen sticker innan de gifter sig , skaffar barn , köper hus osv. om han är en person som bryr sig om TS tidigare liv och inte ser TS för vem hon är idag.
Det handlar inte om TS skyldigheter mot killen , utan det är för hennes egen skull hon ska inte slösa tid på en man som ser ner på en kvinna som hon.
Jag tycker att du borde berätta det när du lärt känna honom ordentligt och känner dig bekväm. Det lär väl ändå komma fram förr eller senare
Ts är inte skyldig att berätta något om sin bakgrund om hon inte vill.
För det första så svarade jag inte dig. Om du läser vad jag svarade på så förstår du nog mitt svar lite bättre. Jag har inte kommenterat huruvida TS ska testa sig eller inte.
Du citerade ju mitt inlägg. Normalt brukar det betyda att man svarat den som skrivit inlägget men ok, vill du köra med andra regler så helt ok.
Sen förstår jag ändå inte vilket perspektiv du utgår ifrån när du säger att ts inte måste berätta. Nej, såklart hon inte måste enligt någon lag eller tvång på annat sätt, ingen dör av hemligheten, ingen har kniv mot strupen... men tråden handlar ju om relationsråd. Ts undrar när det är läge att berätta (underförstått för att värna relationen).
Menar du att relationen kan bli bra även om ts inte berättar något om detta och fortsätter relationen, kanske hela livet, utan att varje sig ts eller partnern far illa på något vis? I så fall får du såklart tro det och gärna berätta hur ts ska tänka kring hemligheten men jag tror då absolut tvärt om. På något sätt och i viss grad måste ts berätta (om än inte allt eller detaljer) för att själv kunna må bra och för partnerns skull (förtydligande om att detta är min uppfattning). Se mitt första inlägg i tråden för en längre beskrivning av vad jag tycker ts ska ta upp.
Perspektiv? Det finns inget. Ts ska berätta om hon vill. Hon måste inte varken utifrån juridiken eller något annat perspektiv.
Vill hon inte berätta så gör hon inte det. Oavsett om de blir en seriös relation med giftemål, barn etc.
Den enda som kan fara ill av att inte berätta är ts, som kan känna på dåligt samvete för att hon inte har varit ärlig.
För det första så svarade jag inte dig. Om du läser vad jag svarade på så förstår du nog mitt svar lite bättre. Jag har inte kommenterat huruvida TS ska testa sig eller inte.
Ok, jag lägger ner. Vi har avgrundsstora skillnader i hur vi ser på vad en bra och lång relation ska bygga på.
Jag berättade det. Han blev chockad och jag tänkte att nu har jag sabbat det. Bra jobbat din jävla idiot till mig själv. Men sedan...efter kanske en halvtimmes pinsam tystnad där jag började ångestsvettas av någon anledning sa han att det spelar stor roll och att han inte vill ljuga och säga att det är helt ok men att han ändå vill ses och att han ändå är kär i mig. Det förändrar inget mellan oss men att det ändå är något som kommer ta lite tid att acceptera. Kanske inte det bästa svaret jag skulle kunnat få, men jag var ärlig och fick ärligt svar tillbaks. Så jag känner mig ändå oerhört lättad och glad.
Jag har naturligtvis testat mig. Jag har haft oerhört tur med tanke på allt och har inget att smitta honom med.
Jag berättade det. Han blev chockad och jag tänkte att nu har jag sabbat det. Bra jobbat din jävla idiot till mig själv. Men sedan...efter kanske en halvtimmes pinsam tystnad där jag började ångestsvettas av någon anledning sa han att det spelar stor roll och att han inte vill ljuga och säga att det är helt ok men att han ändå vill ses och att han ändå är kär i mig. Det förändrar inget mellan oss men att det ändå är något som kommer ta lite tid att acceptera. Kanske inte det bästa svaret jag skulle kunnat få, men jag var ärlig och fick ärligt svar tillbaks. Så jag känner mig ändå oerhört lättad och glad.
Jag har naturligtvis testat mig. Jag har haft oerhört tur med tanke på allt och har inget att smitta honom med.
Grattis TS, svårt att säga om det var det bästa svaret, men ett rimligt svar. Sen att han var ärlig tillbaka är ju ett gott tecken. Lycka till med er relation och din fortsatta resa.
Jag citerade inte ditt inlägg. Lägg av med din dryga attityd och läs ordentligt istället.
Eller är du även (Egil)?
Bättre svar än så hade du inte kunnat få!
Jag skulle inte berätta ett enda dugg förrän jag sett hur förhållandet utvecklar sig! Finns väl ingen anledning att tvätta sin smutsiga byk inför ngn som kanske är borta om en vecka?
Jag hade väntat med att berätta det direkt i böörja för att att se att det finns kemi.
Om TS aldrig berättar vem hon är så kan hon inte bli älskad för den hon är.
Hur tänkte du nu?
Wow - hoppas att det blir bra!
Mitt ex. berättade tidigt att han "varit alkoholiserad" som ung. Oj, vad jag föll för den ärligheten...
Nu, 17 år senare, sitter jag här frånskild med 2 barn med en ljugande narscissist till exmake.
Han gav mig en liten bit av sitt förflutna som efter barn nr 2 visade sig vara etter värre. Idag hade jag sprungit snabbt och långt.