• Sat 25 Sep 2021 01:01
    2742 visningar
    12 svar
    12
    2742

    Min 2-åring väljer farmor framför mej ????

    Jag är i praktiken en ensamstående och heltidsarbetande mamma till en 2-åring. Är skild med pappan och han kan/vill inte ta nåt ansvar för sin son men det är en annan historia.

    Min familj har jag i annan stad och det enda stödet jag har är från sonens farmor. Det är skönt att ha henne i närheten och hon är alltid villig att ställa upp. Ringer typ och tjatar att få hämta från dagis och ha honom varenda helg, men jag försöker begränsa tills jag är nära bristningsgränsen. Kan i snitt bli en natt varannan vecka och får alltid dåligt samvete för det. Jag vet att sonen älskar att vara där, han får trots allt hennes totala uppmärksamhet dygnet runt, tv hela dagen, onyttiga snacks och liknande sim hon ger honom i smyg trots att hon lovat att inte göra det. Jag kan tjata hål i huvudet på henne om vilka regler och rutiner jag vill de följer men hon kommer ändå köra sitt race. Finns en hel del jag stör mej på, men vi tycker ändå rätt bra om varandra.

    Det som är ganska psykiskt påfrestande är att sonen inte vill följa med mej när jag ska hämta honom eller när farmor lämnar. Så fort han ser mej springer han och klamrar sig fast vid henne, gråter och ropar efter henne när vi ger oss av. Det går över efter några min men han fortsätter tjata om att åka till farmor, är på dåligt humör och får utbrott för minsta småsak (som tex att han inte får titta på tv eller ha napp hela dagen). FaceTimear vi med farmor blir han ledsen när vi lägger på, men när jag ringer för att säga godnatt och checka så allt är lugnt, blir han ibland ledsen och vänder sig mot farmor. Typ som att jag ska hoppa ut ur telefonen och ta honom därifrån.

    Är såklart glad för hans skull att han gillar henne så mycket, men samtidigt tär det på mej att det tar ett dygn innan han är min glada pojke och jag får vara hans trygghet igen.

    Är det bara att acceptera läget eller borde jag reglera tillfällena han sover över hos farmor? Eller skulle man ansöka om stödfamilj istället? Lite tips eller igenkänning någon?

    .

  • Svar på tråden Min 2-åring väljer farmor framför mej ????
  • Sat 25 Sep 2021 01:44
    #1
    +1

    Men oj! Låt honom få vara hos sin farmor! Det är väl inga problem?


    Om han hade ätit godis där varenda dag, så hade det ju varit ett problem, men så verkar det ju inte när du beskriver det. Det är ju jättebra att han har en trygg vuxen i sitt liv.

  • Sat 25 Sep 2021 03:46
    #2
    +1
    EbSmith skrev 2021-09-25 01:01:14 följande:

    Jag är i praktiken en ensamstående och heltidsarbetande mamma till en 2-åring. Är skild med pappan och han kan/vill inte ta nåt ansvar för sin son men det är en annan historia.

    Min familj har jag i annan stad och det enda stödet jag har är från sonens farmor. Det är skönt att ha henne i närheten och hon är alltid villig att ställa upp. Ringer typ och tjatar att få hämta från dagis och ha honom varenda helg, men jag försöker begränsa tills jag är nära bristningsgränsen. Kan i snitt bli en natt varannan vecka och får alltid dåligt samvete för det. Jag vet att sonen älskar att vara där, han får trots allt hennes totala uppmärksamhet dygnet runt, tv hela dagen, onyttiga snacks och liknande sim hon ger honom i smyg trots att hon lovat att inte göra det. Jag kan tjata hål i huvudet på henne om vilka regler och rutiner jag vill de följer men hon kommer ändå köra sitt race. Finns en hel del jag stör mej på, men vi tycker ändå rätt bra om varandra.

    Det som är ganska psykiskt påfrestande är att sonen inte vill följa med mej när jag ska hämta honom eller när farmor lämnar. Så fort han ser mej springer han och klamrar sig fast vid henne, gråter och ropar efter henne när vi ger oss av. Det går över efter några min men han fortsätter tjata om att åka till farmor, är på dåligt humör och får utbrott för minsta småsak (som tex att han inte får titta på tv eller ha napp hela dagen). FaceTimear vi med farmor blir han ledsen när vi lägger på, men när jag ringer för att säga godnatt och checka så allt är lugnt, blir han ibland ledsen och vänder sig mot farmor. Typ som att jag ska hoppa ut ur telefonen och ta honom därifrån.

    Är såklart glad för hans skull att han gillar henne så mycket, men samtidigt tär det på mej att det tar ett dygn innan han är min glada pojke och jag får vara hans trygghet igen.

    Är det bara att acceptera läget eller borde jag reglera tillfällena han sover över hos farmor? Eller skulle man ansöka om stödfamilj istället? Lite tips eller igenkänning någon?

    .


    När jag läser ditt inlägg får jag lite ont i hjärtat. Jag förstår dina motstridiga känslor; tryggheten du känner över att sonen tycker om sin farmor och känslorna av att du blir bortvald till förmån för farmor. Du befinner dig i en utsatt situationen eftersom du är helt ensam med ansvaret, du kanske inte kan gå ner i arbetstid av ekonomiska skäl och att du inte riktigt själv kan välja andra alternativ än farmor. Du skulle säkert önska att du hade mer tid med din son.

    Ibland är det ju så att du som är den som huvudsakligen tar hand om vardagen med ditt barn också blir den "tråkiga" medan farmor är den "roliga". Att komma till farmor blir lite grand som att fylla år. Man får uppmärksamhet och godis och mys och tillvaron hos farmor är centrerad runt sonen.

    Föräldraskap handlar om långvarighet; att finnas där genom eld och vatten, att vara trygg och förutsägbar och "tråkig". Du är den enda föräldern till ditt barn som har lyckats med det! Och det ska du ge dig själv en klapp på axeln för. Heck, du och andra ensamstående föräldrar borde få ett eget pris för det ni gör.

    Du är din sons bästa förälder. Försök se farmor som den glädje och bonus hon är för din son.
  • Sat 25 Sep 2021 07:14
    #3
    +1

    Har du hört talas om allföräldraskap, detta innebär att barnet har anknytning till flera viktiga personer som regelbundet tar hand om det, bland annat släktingar och förskolepersonal. Ditt barn har skapat stark anknytning till sin farmor, vilket i grund och botten är något bra (även att jag förstår precis hur det känns för dig, då jag upplevt samma)

    Barnet ser farmor som en viktig del av sitt liv och som du säger, farmor har all tid i världen och inte alls samma regler som du. Det ända som hjälpte mitt barn som också var mycket hos mormor och morfar, var att i god tid påminna ?om en liten stund är det dags att gå? osv. Det underlättade lite för honom eftersom det roliga inte tog slut på direkten.

    Och håll ut! Det försvinner snart, i och med att barnen blir större så kommer problemen minska. Ta vara på kontakten med farmor och fortsätt se det som positivt!

  • Magica­l
    Sat 25 Sep 2021 07:29
    #4

    Jag tänker förutom det som redan skrivits i tråden, att kanske farmor är besviken på sin son och vill kompensera för det dåliga föräldraskapet från honom? 

    I grunden är det fantastiskt att ni ändå har farmor, det är inte alla som klarar av att upprätthålla en god relation med sitt ex förälder. Så länge inte farmor gör något som är skadligt för sonen så försök se det positivt, att hon finns. Skulle det inträffa saker som inte är bra är det en annan femma. 

  • Sat 25 Sep 2021 07:44
    #5
    +2

    Jag förstår att det gör jätteont att se när ditt barn väljer sin farmor framför dig. Men om du försöker rannsaka dig själv, orkar du vara den mamma du egentligen skulle vilja vara? Du skriver att du endast lämnar din son till farmor när du är på bristningsgränsen. Jag tänker att du innan bristningsgränsen är trött och stressad vilket är fullt förståeligt men som gör att tålamodet lätt tryter.

    Jag tycker att du ska använda farmor mer som avlastning så du orkar vara mamma nu och framöver. Men att du ska tänka lite strategiskt. Kanske att ni ska sköta överlämningarna på förskolan, att farmor hämtar och lämnar där. Kanske att ni kan ha en fast dag i veckan som hon hämtar på förskolan, har barnet över natten och sen lämnar på morgonen? Eller tom två nätter om hon orkar och vill. Och att hon varannan eller var tredje helg har honom ett dygn? Om ni kommer överens om tider så slipper du dessutom tjatet.

    Sen kanske ni kan försöka umgås alla tre ibland på helgerna så att barnet känner att hen inte måste välja mellan er två, att det inte alltid blir hämta och lämna situationer som kan bli stressande.

  • Sat 25 Sep 2021 08:23
    #6
    +2

    Det gör verkligen ont i hjärtat att läsa om din situation, din förtvivlan och din kärlek för sonen lyser igenom. Det är tufft att vara ensamstående med ett litet barn och samtidigt jobba, orka sköta hemmet och ta hand om sig själv. Jag tror som någon skrev att när sonen är så sällan hos farmor blir det lite som födelsedag, han får all hennes uppmärksamhet och godis, och när det är såpass sällan blir det något roligt och nytt som händer. Och förstås är farmor också en viktig person i hans liv som han tycker om att träffa. Om hon skulle ha sonen några dagar på raken så skulle det ju bli vardag att vara där med och jag lovar, då kommer det att vända och han längtar efter mamma istället.

    Dessutom har små barn perioder när bara en person duger och ingen annan, det kan alla som har barn vittna om. Även om man lever ihop både mamma och pappa så favoriseras den ena. Mitt barn hade också en period i tvåårsåldern när bara jag dög och om pappa försökte ens prata med henne bara surade hon och gömde sig. Jag skulle mata, natta, leka med henne, klä på, följa med till dagis. Sedan vände det och det var bara pappa som gällde och det var jag som blev utfryst. Sedan lite mildare perioder när ingen var persona non grata men den ena föräldern, eller mormor, var den hon alltid föredrog. Det finns säkert en barnpsykologisk förklaring till varför barn är så här. Det är jobbigt att bli ratad särskilt som mamma men ta det lugnt, det är en fas i utvecklingen och helt naturligt. Mamma är trots allt alltid mamma och du ÄR den viktigaste personen i din sons liv. Du ger honom trygghet, uppfostran och ramar i livet som han behöver. Och jag kan läsa utifrån din text att du är en väldigt bra mamma som älskar din son över allt annat.

    Jag tänker att istället för att begränsa sonens tid hos farmor, varför inte göra tvärtom? Låt henne ha honom mer om hon nu erbjuder sig och han vill vara där. Han är stor nog nu att kunna vara ifrån dig flera dagar i rad t.o.m. men om det känns för stort nu så låt henne t.ex hämta från dagis ett par dagar i veckan, kanske sova över någon gång så hon även lämnar dagen därpå. Och varför inte vara barnledig en helg så du kan göra något helt för dig själv och ha lite vuxentid? Träffa vänner eller bara vara hemma och ta det lugnt, du behöver det också. Du hinner städa och fixa undan saker så när sonen kommer tillbaka har du också tid och ork att umgås och hitta på roliga saker tillsammans med honom.

    Det är en fantastisk resurs att ha en engagerad mor- eller farförälder till sina barn och de är ju också familj och älskar varandra. Jag var ensamstående med min första flicka och min mamma passade henne ibland flera dagar i veckan, det var ovärderligt tyckte jag. Vi hade också en del diskussioner om maten, jag var vegetarian då (inte slaviskt men vi åt övervägande vegetariskt) och mamma tjatade om att hon måste äta kött och hon gav dottern så mycket kött och korv hemma hos henne som hon kunde få i sig, haha. Självklart måste du ta diskussionen med farmor om godis särskilt om han ska vara där oftare. Är det en gång varannan vecka gör det ju inget men ska hon få ha honom mer så måste ni ha ungefär samma regler kring godis för tändernas och hälsans skull.

  • Sat 25 Sep 2021 08:29
    #7

    Min äldsta dotter hade för övrigt en lång period i den åldern när hon var superglad att vara på dagis och sprang glatt in på morgnarna för att leka, men när jag kom för att hämta henne ville hon inte följa med och vi hade en brottningsmatch för att få på henne overallen och skorna och det slutade ibland med att jag tryckte ner ytterkläderna i vagnen och tog henne sprattlande under armen och sprang runt hörnet, för då lugnade hon sig såpass att jag kunde klä på henne. Kändes ju sådär halvkul men personalen bara skrattade och sa att jag ska inte ta åt mig, jag är inte den enda med det problemet och det går över.

  • Sat 25 Sep 2021 09:33
    #8

    Tack för era fina svar! Blev faktiskt lite rörd, för jag hade förberett mej på shitstorm från mammor som aaaaaldrig skulle lämna sin 2-åring över natten hos någon..

    Det händer att vi hittar på saker alla tre och det är trevligt, även om han bara vill hålla farmor i handen och blir orolig och misstänksam när vi använder min bil för utflykterna, haha. Ska bli bättre på att förbereda honom på när det är dags att gå hem. Har nästan kört omvänd strategi det senaste för att få kaoset överstökat. Vet också att jag borde tagga ner lite med kontrollbehovet och inse ingen tar hand om honom på samma sätt som jag. Ska även prata med farmor om det finns möjlighet att vi inför en fast dag för hämtning/lämning på dagis.

    Har varit Extra stressigt nu i höst också när man vabbat en snorig, men för övrigt pigg toddler som behöver sysselsättas. Blir extra spännande när man själv är sjuk som ni säkert vet :*D har som tur är en väldigt förstående arbetsgivare, men jag slits ändå mellan att känna dåligt samvete och prestationsångest som både arbetstagare och förälder. Vill gärna vara bäst på båda planen, men behöver väl sänka mina krav lite. Det är tufft ekonomiskt som det är så kan tyvärr inte gå ner i tid, även om jag såklart önskar jag hade mer tid med min son. Den där kramen man får när man hämtar på förskolan är ovärderlig och det jag längtar efter hela dagen, även om jag uppskattar ?egentiden? och vuxet sällskap jag får på jobbet.

  • Sun 26 Sep 2021 18:43
    #9
    -3

    Jag känner igen detta genomen. Ts. Jag tror du själv inser att detta strider mot något djupt inlm dig. Jag tycker inte att du ska låta farmor passa sonen mycket alls i fortsättningen. Han kommer att bli mer anknuyen till dig om du kämpar hårdare för att ta hand om honom. Sådana här historier slutar aldrig bra. Barnet blir bara förvirrad och får mommy issues. Att han reagerar så anser inte jag är normalt. Min pojke var likadan med sin faster. Jag slutade lämna honom hos henne trots att han hade det bra där och nu mår jag mycket bättre. Min son och jag har rn mycket närmare och bättre relation. Men faster är inte lika glad, om du förstår vad jag menar. (;

  • Sun 26 Sep 2021 21:55
    #10
    Arbetssmyran skrev 2021-09-26 18:43:00 följande:

    Jag känner igen detta genomen. Ts. Jag tror du själv inser att detta strider mot något djupt inlm dig. Jag tycker inte att du ska låta farmor passa sonen mycket alls i fortsättningen. Han kommer att bli mer anknuyen till dig om du kämpar hårdare för att ta hand om honom. Sådana här historier slutar aldrig bra. Barnet blir bara förvirrad och får mommy issues. Att han reagerar så anser inte jag är normalt. Min pojke var likadan med sin faster. Jag slutade lämna honom hos henne trots att han hade det bra där och nu mår jag mycket bättre. Min son och jag har rn mycket närmare och bättre relation. Men faster är inte lika glad, om du förstår vad jag menar. (;


    Om TS lämnade barnet var och varannan dag hade det kanske varit ett bra råd att dra ner på umgänget. Men det är aldrig speciellt bra att isolera sig med barn om det inte finns särskilda skäl. Barn mår bra av att vara trygg med flera människor i sitt liv. Det är väldigt sårbart om det bara finns en vuxen som barnet är van vid.
  • Ess
    Sun 26 Sep 2021 22:59
    #11
    +1
    Arbetssmyran skrev 2021-09-26 18:43:00 följande:

    Jag känner igen detta genomen. Ts. Jag tror du själv inser att detta strider mot något djupt inlm dig. Jag tycker inte att du ska låta farmor passa sonen mycket alls i fortsättningen. Han kommer att bli mer anknuyen till dig om du kämpar hårdare för att ta hand om honom. Sådana här historier slutar aldrig bra. Barnet blir bara förvirrad och får mommy issues. Att han reagerar så anser inte jag är normalt. Min pojke var likadan med sin faster. Jag slutade lämna honom hos henne trots att han hade det bra där och nu mår jag mycket bättre. Min son och jag har rn mycket närmare och bättre relation. Men faster är inte lika glad, om du förstår vad jag menar. (;


    Snacka om egotripp!

    Du tog ifrån din son hans faster för att det inte passade dig att han knöt an till ytterligare en vuxen. Riktigt lågt beteende.
  • Sun 26 Sep 2021 23:11
    #12
    Räkan77 skrev 2021-09-26 21:55:06 följande:

    Om TS lämnade barnet var och varannan dag hade det kanske varit ett bra råd att dra ner på umgänget. Men det är aldrig speciellt bra att isolera sig med barn om det inte finns särskilda skäl. Barn mår bra av att vara trygg med flera människor i sitt liv. Det är väldigt sårbart om det bara finns en vuxen som barnet är van vid.


    Såklart ska man inte isolera sig med barnet. Som någon sa, att umgås alla tillsammans vore kanske bra så att relatioben till mamma och farmor inte blir så polariserad? Sen tycker jag att släkt som inte följer föräldrars regler inte går att lita på.. bra barnvakter ska lämna barnet i sådant skick attföräldern inte får problem med barnets beteende efteråt. tycker också det är intressant att pojken efter en dag blir sitt vanliga glada jag med mamma. Kan det vara så att han efter den tiden vågar lita på att mamma är den som kommer att ta hand om honom igen, dvs att han återigen vågar anknyta? Jag upplevde att det var lättare att knuta an till min son när jag började umgås med släkten allihop tillsammans istället för att lämna bort. Jag kanske tolkar in för mycket i det hela, är ganska nojig som person.
Svar på tråden Min 2-åring väljer farmor framför mej ????