Med handen på hjärtat - älskar du alla dina barn precis lika mycket?
Älskar du alla dina barn precis lika mycket? Tycker du lika mycket om de?
Om inte, vem är det du älskar mer och vem älskar du mindre? Varför älskar du den ena mer än den andra?
Älskar du alla dina barn precis lika mycket? Tycker du lika mycket om de?
Om inte, vem är det du älskar mer och vem älskar du mindre? Varför älskar du den ena mer än den andra?
Hur hade du valt om det var dina barn på plankan och du bara fått rädda ett barn?
Men precis, vi har ingen dålig relation här heller men så fort barn nr 1 var fött fanns den nya rangordningen redan klar som stjärnorna på himlen.
Jag skulle väl dock inte hjälpa till att knuffa om det ändå inte gjorde nån skillnad haha för utfallet..
Ja, med handen på hjärtat älskar jag min yngsta mest. Sen kommer det större barnet och sist bonusbarnen. Kan nog inte säga att jag älskar bonusarna nej.
Anledningen att jag älskar min yngsta mest är att hen är snäll och väldigt kramgo, medans det större barnet är mycket otacksam, skäller och bråkar.
Jag vet inte, men det är för att jag aldrig varit i den sitsen. Jag vet inte hur jag skulle reagera eller tänka om ja g skulle ställas inför sådana fruktansvärda val. Alla här svarar teoretiskt, men i den faktiska situation så tänker man inte alltid rationellt. Även om vissa tror att de gör det.
Ja, med handen på hjärtat älskar jag min yngsta mest. Sen kommer det större barnet och sist bonusbarnen. Kan nog inte säga att jag älskar bonusarna nej.
Anledningen att jag älskar min yngsta mest är att hen är snäll och väldigt kramgo, medans det större barnet är mycket otacksam, skäller och bråkar.
Ja - utan tvekan. Det har jag gjort nästan från födseln. Just nyfödda barn har jag egentligen mest velat beskydda till varje pris. Man känner dem ju inte på samma sätt som man gör med de äldre barnen, och därför har jag drivits mer av instinkter än av kärlek den första tiden.
Intressant frågeställning! Har funderat ett tag... Jag har tre barn, för två av dem rullar allt på men med den tredje är det problem och strul mest hela tiden i de flesta situationer. Men ja, jag älskar verkligen alla lika mycket. Har också kommit fram till att jag älskar deras olika personligheter lika mycket trots att det är just den som ställer till det för ett av barnen. Skulle göra allt för dem!
Ja, med handen på hjärtat älskar jag min yngsta mest. Sen kommer det större barnet och sist bonusbarnen. Kan nog inte säga att jag älskar bonusarna nej.
Anledningen att jag älskar min yngsta mest är att hen är snäll och väldigt kramgo, medans det större barnet är mycket otacksam, skäller och bråkar.
Älskar du alla dina barn precis lika mycket? Tycker du lika mycket om de?
Om inte, vem är det du älskar mer och vem älskar du mindre? Varför älskar du den ena mer än den andra?
En möjlig anledning till att det större barnet är otacksam, skäller och bråkar skulle kunna vara att hen känner att din kärlek är större hos det större barnet.
Dina barn använder olika strategier och det låter inte rätt i mina öron att älska det ena mindre för att dess strategi är mindre konfrontativ.
Jag tänker att med vissa barn kanske man behöver kämpa mer för att behålla kärleken, och då behöver man kunna se orsakerna bakom barnets beteende för att lyckas med den uppgiften.
Det större barnet har varit sån sedan hem var liten. Skiljer 8 år mellan yngsta och äldsta så någon konkurrent sedan hen var liten har inte funnits.
Jag har alltid älskat min äldsta massvis, men minsta barnet nu ännu mer. Det går inte att gradera på en skala hur mycket man älskar ett barn, men skulle jag av någon anledning vara tvungen att välja så blir det yngst. Har aldrig sagt det här till någon och verkligen inte visat barnen vad jag känner. Inget jag funderar över i vardagen heller, men frågan ställdes här.
Mitt äldsta barn tar väldigt mycket kraft och energi och skulle nog snarare säga att det yngsta får stå tillbaka för den äldre.
Precis som man inte kan styra över vem man blir kär i kan man heller inte förfoga över känslorna gentemot sina barn. Det finns föräldrar som inte älskar sina barn alls, där är jag långt ifrån.
Nej. Läste du det jag skrev?
Tycker du ska fundera och reflektera över hur empatisk och sympatisk du i själva verket är.