Gravid efter MA

Ja, det är inte så skoj just nu. Men jag tog ut det mesta av sorgen förra veckan, och hade inte heller tillåtit mig att bli allt för glad över graviditeten, så det känns som sagt betydligt bättre än efter MA:t.

Tack för omtanken <3 

Skickar en styrkekram, och förstår helt att man är förberedd och garderar sig på ett annat sätt när man redan haft mf/ma. Tror på sätt och vis det är en fördel man vet det kan hända och du kan bli gravid igen. Men förstår också om du vill ha en paus och inte konstant känna pressen med test etc. Kanske det är då det händer naturligt? Är ju så det går för vissa :) Ta hand om dig iaf , tror det är viktigt man låter sig själv reagera och fundera. Jag själv är nervös varenda jävla gång jag går på toa eller känner något i tjejmagen. Orkar inte hålla på sådär i 9 månader!! Men det är svårt att släppa. Tror det är mer vanligt än man tror att den här tiden är präglat av förtvivlan och väääldigt lång och frustrerande väntetid än lycklig och mysig gulletid. 

Jag är också livrädd varje toabesök :( mitt clearblue har iaf slagit om till 2-3 v för första gången, alltid nåt. Har ihållande gravsymtom, till och med något tilltagande. Men då tänker jag istället att nåt är fel.. känns skit att vara så neggig, oroar mig verkligen inte i onödan till vardags med annat. 

Kramar till er i den här tråden!

Jag vet? jag läste nånstans att det är så typiskt att om man har för lite symtom är man nervös , har man för mkt är man också nervös! Inte lätt alltså :) Jag känner mig ändå ok lugn, har fått en liten milstolpe överstökat iom jag klarade bim (i söndags). Sen inbillar jag mig andra saker som lugnar mig lite i det hela - som att man blir lite mer empatisk av att ha känd hur skröpligt det är att bli och vara gravid. Det är ju tyvärr otroligt vanligt att det inte går lätt, och jag är ändå tacksam att lite bättre förstå hur otroligt det är att man kan bli gravid och få ett hälsosamt barn, det är liksom ingen självklarhet :) 

Hej!
Jag är också gravid efter MA. Plussade på första ivfen i oktober men på 8veckorskollen med VUL visade det sig attdet stannat av i v 4+4.

Ny insättning 14 januari och nu har jag plussat igen. Glad men sjukt orolig så klart, har en del jobbiga tankar som "om det inte gick förragången, varför skulle det gå denna gång?

Hej!

Grattis till alla er som är gravida.
Jag har liksom många av er också en extrem oro för missfall. Har haft 2 st tidiga missfall I höstas båda i v 5. Plussade häromdagen. Vågar liksom inte glädjas. Det som var positivt var att vid de förra graviditeterna som slutade i missfall visade CB med veckoindikator aldrig mer än 1-2 veckor. Nu fick jag 2-3 v trots att jag testade dagen innan BIM. Visst kan man se detta som ett litet hopp? 

Vad har ni andra för symtom? Känner nu annorlunda nu jämfört med graviditeterna då ni fick missfall? Jag känner mig bara så trött, kommer från ingenstans och då måste jag ta en powernapp. ONT i brösten också.

Hoppas vi alla kan försöka glädjas åt graviditeterna. Hoppet är det sista som överger en :)

Kan tyvärr inte svara på det där med veckoindikator,  men det måste väl ändå visa att hormonnivåerna ökar så det borde ju vara positivt. 

När jag fick mitt ma som upptäcktes i v 13 så avstannade alla mina symptom i princip på dagen som graviditeten avstannade. Graviditeten avstannade i v 9. Nu är jag gravid i vecka 15 och har mått väldigt illa och även om det blivit mycket bättre så mår jag illa ibland. Jag tror mig ha börjat känna fosterrörelser (detta är andra barnet). Men det är vagt och känns inte alls särskilt ofta eller regelbundet. Så när det går en dag eller två utan jag känner något blir jag stressad. 

Grattis till graviditeten! Håller tummarna att det går vägen denna gången. :) 

Grattis! Att ha gjort ivf spär nog på oron massor. Jag har också gjort ivf. Efter andra insättningen fick jag ma och är nu gravid igen efter sjunde insättningen. När min oro kommer, vilken den gör väldigt ofta,  brukar jag försöka tänka att embryot/fostret vet vad den ska göra. Jag intalar mig att lita på mitt embryo/foster om och om igen. Lägger all min energi att fokusera på det, bebisen gör sitt jobb och jag kan inget göra för att påverka utfallet. 

Håller tummar för dig! 

Hej!

Vilken vecka är du i? Jag är i 5+4 idag, så jag längtar till vul i vecka 8. Tjatade mig till blodhcg på min inskrivning på mvc idag. Inte fått svar än. Jag har liksom svårt att våga tro att detta är på riktigt, att det faktiskt kan gå vägen...

Hej på er, behöver dela min oro lite. Är i vecka 7 nu, och har börjat må riktigt illa, har väldigt ömma bröst, molvärk och en stark känsla av att vara gravid. So far so good. Men tidigt i morse fick jag ett konstigt ?stick? i höger sida av livmodern, mådde därnäst skit dåligt i ett par minuter, varefter det kom en väldigt annorlunda kramp, och efter det kände jag mig liksom ?tom?. Väldigt svårt att beskriva, men är typ 95% säker på ett mf. Blöder inte något, och kräktes även nu på morgonen. Men har inte känslan av att vara gravid, känner mig mer ?frisk? i huvudet, illamåendet är nästan borta etc. Jag vet det låter lite tokigt, att jag inte ska ta ut något illa i förskott. Hoppas såklart på det bästa och att det bara är psykisk

Vilken tuff känsla. Hur känns det nu?

Jag fick två missfall , det var slutet av 2020 ungefär och är gravid igen också, det har gått bra för mig hittils.
vecka 20 snart :)

Tack Tino (kan Inte citera). Ja det är lite jobbigt. Jag har fortfarande massor med symtom så hoppas det bara var inbillning :) Har försökt boka ett tidigt VUL men det är jätte svårt att få tid! Så får väl hålla tummarna att det ändå är som det ska vara <3

Om man har illamående så minskar sannolikheten ganska mycket att det ska bli missfall. Har man kräkningar är risken ännu mindre. Hoppas du hittar en tid för vul. Försök lita på embryot den vet vad den ska göra. Håller tummar! 

Idag var jag på vul och fick se ett tickande hjärta! Och ändå vågar jag inte riktigt tro att det kommer gå vägen den här gången! Och det blev så tydligt för mig hur traumatisk det var på vul i november när mitt ma konstaterades. När jag la mig i gynstolen var jag helt 100 på att hon skulle säga att det tyvärr inte fanns något hopp. Men tvärtom såg allt bra ut,och hag såg ju tydligt med mina egna ögon pulserandet. Men ändå vågar jag inte tro på det!

Hur går det för alla? I torsdags fick jag svar på mipt, allt såg bra ut, inga avvikelser!! Och jag fick veya attdet är en lillasyster, vilket också gjorde mig glad. Så hela torsdagen svävade jag på små moln. Men sen smög sig oron på igen, tänk om de hittar fel på kub som inte beror på kromosomfel? Bred nackspalt kan ju tydligen bero på hjärtfel också. Eftersom jag betalade nipt privat kommer jag ändå göra kub, just föratt de kan hitta andra fel. Men suck, blir så less på mig själv!! Jag hade ju verkligen trott att om nipt har bra, då skulle all oro släppa!! Och jag har ju "bara" haft ett ma, då hade det avstannat redan v 4×4, så jag är ju långt förbi det. Och ändå vägrar oron släppa. Hur hanterar ni andra oron?

Grattis till normalt NIPT. :) Oron kommer alltid vara där. Jag accepterar min oro, följer med den istället för att kämpa emot. Jag upprepar även gång på gång att jag litar på mitt barn. Han vet vad han ska göra och det vet min kropp också. Jag har varit på rul som såg bra ut. Jag känner även barnet röra på sig ofta. Men oron, den finns där. Ett foster kan drabbas av alla möjliga fel och det är så det är. Mitt första barn hade ju låg sannolikthet på KUB men på RUL upptäcktes fel. Men han är ändå bedårande trots sina problem han har. Man kan aldrig helt veta hur en graviditet kommer utvecklas, men man kan acceptra ovissheten och lita på barnet. 

Kram 

Förstår din oro, men grattis till att Nipt gick bra! 

jag tycker det går mkt upp o ner. Just nu är jag väldigt nervös för att jag haft ont i magen / kramp i fler dagar - vilket troligen bara är ligament och almen mag-oro som ju är helt normalt - men åt också lite saker i helgen man ska vara försiktig med (lax, kött och löjrom tex), så min hjärna är paranoid, troligen totalt utan anledning. 

jag har nästa UL (kub) om 2 veckor, och hoppas på det
bästa. Tror det bästa rådet jag läste var att man kommer bli lika ledsen om något går fel om man varit nervös eller hoppfull. Så man kan lika gärna glädjas och vara hoppfull :) Vissa har ingen tanke alls på att det finns en risk och köper alla prylar i vecka 8 typ, och det skulle jag inte våga. Men alla vi som upplevd mf/ma vet ju det finns en risk och då tror jag man ska försöka släppa taget och inte mata oron :)

En annan tanke som hjälper mig - som du är inne på Tino - är att man ska lita på barnet och tro på det vet bäst samt peppa bebisen i magen med positiva tankar! Det tvingar liksom en att tänka positivt och är säkert lika bra att öva sig på att göra till när barner är född (jag är förstföderska) och det kommer finnas lika många saker att oroa sig för eller anledning till att tveka på om barnet utvecklas som det ska :)

Hej allihopa, 

ny här, plussade 4/3 fick 2-3 på digitalt BIM -2. 3 dgr senare fick jag 3+. försöker hålla i det hoppet men har extremt lite symptom. Haft 2 MA under 2021, det första avstannade i V5 och jag började blöda v9. det andra upptäcktes avstannat i v12 (11+4). under den graviditeten mådde jag bara lite illa, hade lite molvärk och trött men i övrigt har jag aldrig varit en sådan som känt av mycket symptom. Just nu är jag 5+5, mår illa ibland lite underliggande känsla där ja blir rapig om ja inte hinner äta snabbt nog o typ molvärk nån gång ibland bara, ibland kan ja känna någon liten stickning också som på höger sida av livmodern. Men kan inte va glad över det här, känns som jag väntar missfall och inte barn? ???? behöver lite stöttning, därför ja gick med här. Går även på lutinus och trombyl har ej gjort ivf dock. 

Nu har jag fått tid för kub på onsdag, jag har ju redan gjort nipt och vet att kromosomerna är som de ska,men är livrädd att de ska hittaabdra fel. Eller att hjärtat helt enkelt inte slår... Fram till onsdag ska jag försöka tänka på andrasaker än graviditeten, och OM det ser bra ut på onsdag ska jag börja tro på detta. Och börja berätta :)