Här samlas alla nattugglor!

Ja man mår ju så dåligt dagen efter av att inte få tillräckligt med timmar. Jag har aldrig haft problem tidigare, kanske stress annars.

Jag håller med till viss del, att fjärilen upphör att vara just fjäril, men den är ju fortfarande i någon form, även om den inte tar sig uttryck i en delmängd i form av just fjäril då. Då ligger det inte helt inom vårt gränssnitt längre för vad vi kan identifiera med våra sinnen utan hjälp. Fjärilen var inte heller en fjäril då den var ett ägg, dock en potential att bli det. Precis som ett frö inte är ett träd osv. Träd, stenar osv är ikoner i vårt gränssnitt, försvinner ikonerna finns ändå energin kvar i någon form.

Tror att celler har hög omsättning på delar med högt mekaniskt slitage, medan det i vissa delar knappt byts ut några. Men ja, det är väl en kontinuerlig jag-upplevelse som gör oss till oss kanske. Visst sker förändringar nu ska jag klicka på skicka svar och sedan ta del av eller skapa andra lite vardagliga förändringar och så där. Sköt om er!

Hade ett anfall i går, tråkigt, men det gick bra, hann lägga mig ner. Borde väl börja medicinera egentligen.

Surt! 
Hur funkar det med medicinerna? Kanske kan du pröva och se hur det blir med biverkningar och så? Om det är värt?

Så trist att höra! Men skönt att du hann lägga dig ner i alla fall, även om jag önskar att du skulle slippa de där anfallen helt och hållet 🥺 Ja, det kanske kan vara bra att fundera på medicinering, så du inte råkar illa ut under ett av dina anfall!

Min dumma fobi, eller kanske rädsla man skulle kalla det har satt stopp, jag är ganska feg av mig. Ja, verkligen att jag borde prova. Om ett litet tag, bara en vecka, så ska jag tala med en neurolog och få svar på de frågor jag har skrivit ner. Kommer att anteckna svaren med. Sedan hoppas jag bli så modig att jag vågar det som en normal människa ska våga, alltså prova medicineringen och se.

Tack! Fick en sådan där aura, eller förkänning, så jag hann. Ja, tog ett tag innan jag kvicknade till, förstod inte vad som hänt först. Sedan klarande det till allt eftersom. Ska tala med en neurolog om en vecka, få svar på de frågor jag skrivit ner hoppas jag. En jobbig tanke är ju att jag aldrig kan skaffa båt om jag inte tar medicinen, det kanske kommer driva mig till att ta den. En normal människa vågar så klart prova medicin mot åkommor, men det kanske löser sig.

Kul att se dig här i tråden och skönt att du mådde bra där mitt i natten! Hoppas inte det blir en vana som blir till en ovana, att du börjar vakna oftare och oftare menar jag. Svårt att säga vad det beror på, men jag brukar ofta vakna mitt i nätterna om jag är uppspelt av någon anledning. Det kan vara både positivt och negativt 😊

Vad bra ändå att du får förkänningar innan det händer! Fast det kanske du inte alltid får och förkänningar kan säkert vara nog så obehagliga. Hoppas det går bra hos neurologen och att du får svar på alla viktiga frågor! Hmm ja, det känns som det skulle påverka ditt liv väldigt negativt att inte kunna ha båt, så det borde ge dig vind i seglen att prova medicinen. Men jag är faktiskt onormal på samma sätt. Vitaminer kan jag vräka i mig flera nävar i taget, men är det mediciner blir jag genast misstänksam. Misstänker att det ligger något kontrollbehov bakom. En så liten sak som att gå till tandläkaren kan bli stor. Jag är väldigt noga med mina tänder och har aldrig haft hål. Idag slipade tandläkaren på en tand, eftersom den var vass, och jag tyckte inte alls om det. Om någon ska röra mina tänder måste de få noggranna instruktioner om hur det ska gå till 😅

Jag ser att det är många spännande inlägg här i tråden som jag inte har hunnit svara på! Först var jag sjuk och sedan var jag eftersjuk och nu har jag snart uppnått min fulla potential igen, så svar är på G även om det går långsamt 🐌

Hoppas att du mår bättre nu. Förkänningarna är kusliga, kanske rentav hemska. Först rusar tankarna, som att man inte känner igen dem, det påminner lite om panik fast i huvudet, syn och hörsel förändras, som att avstånden förändras bland annat, och något mer jag inte riktigt kan beskriva begripligt med ord på rak arm. Och allt det som en blixt från klar himmel, helt oförberett. Då vet jag att jag har några sekunder på mig att lägga mig ner. Tack! Ja, båt är ju härligt, det är ansvar också, speciellt gentemot andra, det var väl inte riktigt svar från neurologen som övertygade mig att faktiskt ta medicinen som det känns nu åtminstone.

Haha se där, där är vi lite lika! Tandhygien är noga för mig med, tänder och händer är som prio ett om man ändå måste välja skulle jag tro. Att gå till tandläkaren är ingen lätt sak. Har du som tandläkarskräck, eller är det känslan av kontrollförlust överlag? Inte för att jag snokar! 

Nu är jag nästan helt frisk! Förstår verkligen att de är både kusliga och hemska. Att man har så lite tid på sig när det väl händer och att det kan komma över en från ingenstans. Det låter verkligen obehagligt. Intressant beskrivning av hur det går till och trots att jag försöker så kan jag inte föreställa mig hur det känns. Det närmaste jag kan komma är nog känslan precis innan man svimmar. Jag har gjort det två gånger och vaknat efter några sekunder igen, kanske av smällen efter att jag har slagit i golvet. Båda gångerna fick jag någon form av förkänning. Första gången förstod jag inte alls vad det handlade om och andra gången hann jag tänka att jag var tvungen att lägga mig ner innan jag svimmade. Sedan ramlade jag rakt ut genom dörren och svimmade 😵?💫 Så på så vis kan jag förstå känslan av att man tappar kontrollen över kroppen och det måste verkligen vara hemskt. Du får fortsätta att fundera på hur du vill göra med medicin eller ej!

Ja, tand och handhygien går kanske hand i hand eller tand i tand? Bra att du är noga! Egentligen har jag inte tandläkarskräck alls, för de brukar vara snälla, men jag tycker inte om att de INTE berättar vad de gör innan de gör det. Om jag skulle ha slipat till min tand så skulle jag ha kommit med en mycket detaljerad skiss och beskrivning av hur det skulle gå till. Jag tvivlar på att någon tandläkare vid sina sunda vätskor skulle ha tagit sig an den uppgiften. En millimeter för lite eller för mycket tand, är skillnaden mellan himmel och helvete. Jag tror inte alls att du snokar, men det hade varit lite spännande om du var en hemlig agent som samlade information om medlemmarna här på Familjeliv 🥹

Det var trevligt att läsa, kry och frisk, eller åtminstone nära. Alltså den där beskrivningen lät nog riktigt kuslig! Jag vet ju inte hur du kände just då, men nog är det lite liknande, en förkänning och sedan medvetslös ett tag. Hoppas att du inte skadade dig i fallet åtminstone. Ja, så är det, nu ligger bollen hos mig och jag har liksom blivit erbjuden hjälp. Men nu är det en hel del annat här med tyvärr.

Nog är det så! Då förstår jag, där är vi lite olika, jag vill just inte veta vad de ska göra eller vad de använder för instrument. Haha, det hade varit som en fin skiss, gärna en teknisk skiss att överlämna till tandläkaren, riktigt fint att få positiv respons på den med. Jag är nog ganska ospännande och dessutom har jag inte varit speciellt diskret heller med vem jag är. Å andra sidan har jag inte skrivit något speciellt kontroversiellt heller. Fast vänta nu lite, nog är jag väl agent, åtminstone i meningen fultextad skrev texten. Åtminstone språkligt, med reservation att jag kan ha fel.

Ja, det är läskigt när man blir medvetslös så plötsligt! Det finns risk att rädslan för att det ska hända påverkar livet i det stora hela på så vis att man känner att man alltid måste vara beredd på ett anfall, men nu gissar jag bara. Nej, jag skadade mig inte i fallet, men svimmade invirad i ett badlakan och råkade visa snippan för min mamma 😅 Jag hade hellre slagit mig lite lagom hårt och ja, jag struntar i att hon redan sett den hundratals gånger när jag var babis. Det är inte samma sak 🙈 Men det är länge sedan nu, så jag har oftast förträngt det och det har förhoppningsvis mamma också 🙃 Du får fundera på hur du ska göra och lycka till med det andra, oavsett vad det är!

Jag förstår precis! Hos tandläkaren vill jag veta exakt vad som pågår, men om jag ska ta blodprov då är jag mer som du. Jag vill bara att de gör det de ska, utan att prata så mycket om det. Tyvärr har jag fina och stickvänliga blodådror i mina armveck, vilket de förtjust påpekat varje gång jag tagit ett blodprov. Vilka fina ååådror du har och vilken stor mun du har? Sorry, det där på slutet var visst hämtat från Rödluvan! En språklig agent låter inte så skrämmande, men spännande 😎 Hur går det med din tråd om budskap, förresten? Jag har inte sett till den på ett tag 🤔

Intressant att du har upplevt samma utveckling! Ja, det finns säkert fördelar och nackdelar med båda, men jag är ändå glad att just de där egenskaperna har ändrats. Jag älskar att kunna prata med människor och ha fullt fokus på vad de säger och verkligen vara intresserad på riktigt. Det känns som att människor känner av att intresset är äkta och då blir det lättare att träffa nya vänner. Jag hade ju det som projekt för ungefär två år sedan och wow vilka trevliga och intressanta personer jag har lärt känna 🤩

Jag förstår känslan, för jag kan känna likadant när jag har kastat mig ut och dragit igång ett nytt projekt. Samtidigt är tristessen min värsta fiende. Jag klarar inte av monotoni och det driver mig till att testa nya saker. Så jag är nog rastlös, precis som du.

Att skylla på ödet är ett sätt att förskjuta skulden för det som hänt på något annat, men då skjuter man samtidigt över upplevelsen av att ha makt över sitt eget liv. Det är en svår balansgång det där.

Jag känner igen mig i allt det där och delar både dina upplevelser och slutsatser. 

Jag har nog en hel del kvar med mina sociala talanger men det kommer säkert.

Om du visste hur träffsäkert det där var, eller ja, efter att du läst det här vet du det. Man känner efter, var det där normalt, kändes det lite annorlunda där? Nej, det var nog inget, och så där. Ja alltså, jag tänker som så, att en ofrivillig blottning hade jag åtminstone inte brytt mig om med tanke på situationens allvar. Fast det är ju lätt för någon annan att påstå, efteråt kan man ju skämmas ändå om något sådant har hänt. Tack så mycket!

Blodprov är också läskiga, bäst är att blunda eller att ha en mössa som man kan vika ner över ögonen. En gång tog det lång tid och jag undrade hur många rör de tog egentligen, det var tyst en liten stund, sedan svarade hon att åtta rör, ibland är det bättre att inte fråga. Haha, jo men just så! Det är för att det ska gå lättare att ta blodprov! Stor mun har jag så att jag kan protestera bättre när de ska tas! Nå ja, jag tror att det kallas agent rent grammatiskt, fast jag är väl ganska hopplös på grammatik. Kul påminnelse, jag uppdaterade den faktiskt!