Grannen klagar på min katt

Sociala myndigheter? För att göra vad, städa sandlådan?

Har ens barn lyckats smeta ner sig med kattbajs så har man haft dålig uppsikt. Barn i sandlådeåldern måste man se till hela tiden för de kan stoppa saker i munnen.

Har ens barn lyckats smeta ner sig med kattbajs så har man haft dålig uppsikt. Barn i sandlådeåldern måste man se till hela tiden för de kan stoppa saker i munnen.

Det räcker nog med några sekunder du.
Det är väl bättre att småttingar kan leka i sandlådan som är till för dem än att katterna använder den som toalett?

Du får ringa soc och be de skicka ut bajsvakter till ortens sandlådor helt enkelt. Så oskyldiga föräldrar slipper dina anmälningar för att de sett bort något ögonblick, precis när lilla Kalle hittade en spännande brun hög att laborera med.

Ett litet barn kan få tag på en kattbajs och stoppa den i munnen men det kan lika gärna vara en sten! FORT är man framme och tar ifrån barnet det som är på väg in i munnen. Kattbajs är oftast hård och torr och inget man smetar in sig i.

Vad blir katter riktigt, riktigt skrämda av?
Så skrämda att de inte vill närma sig området igen.

Hej,

Jag bor på första våningen och har en katt som brukar går runt i föreningens gård. Precis brevid min balkong ställer en granne sin barnvagn och den står där dygnet runt. Idag har hon anklagade min katt för att ha kissat på vagnen. För det första, det finns andra katter i närheten som brukar gå ut på kvällen, och min går ut endast dagtid för jag vill undvika att han slås med grannarnas katt. Självklart är han kastrerad.

Detta gjorde mig väldigt irriterad för att hon skrek för att få alla grannar att lyssna. Jag tycker att man ska inte ställa sina ägodelar utanför hänvisad plats, alltså, on hennes barnvagn står utanför kan hon inte klaga om något händer med det. För den andra, hon kan inte bevisa att det var min katt som gjorde det och katter har rätt att röra sig fritt.

Vad tycker ni? Tack!

Där sätter väl endast fantasin gränser? OCH hur hårdhudad man är när man ser en liten oskyldig kisse som bara gör vad katter gör utan att ha några onda avsikter ÖHT!?

Du kan inte se skillnaden på hundens och kattens natur? Hundar går att uppfostra, katter endast i begränsad grad. Hundar kan man gå ut och gå med i koppel, men inte katter (vissa gör det, men det är bara synd om katten och det ser dumt ut). Dessutom - och viktigare - är de allra flesta hundar större och farligare än katter. De kan döda ett barn t.ex.. Eller en mindre hund eller en katt.

Har ens barn lyckats smeta ner sig med kattbajs så har man haft dålig uppsikt. Barn i sandlådeåldern måste man se till hela tiden för de kan stoppa saker i munnen.

Har du missat att katter är rovdjur, jagar gärna och äter i stort sett uteslutande kött?

Nej? 

Det är kattens natur att jaga och äta småfåglar, möss, sorkar och sådant. 

Vad menar du med nej?
Nej, du har inte missat det?
eller
Nej, de är inte rovdjur?Det du beskriver är vad som är rovdjur, så vad finns det att ifrågasätta av det jag skrev?

Är en kattmänniska själv och har två lata raskatter som är innekatter. Även fast jag nu älskar katter så tycker jag att det är fel att släppa ut sina katter hursomhelst när inte miljön för det passar. Har du egen tomt vid ej särskilt trafikerad väg så visst men har full förståelse för arga grannar i lägenhetsområden där okända katter kryper in på balkonger och kissar eller hårar ner utemöbler.

Bara för att lagen tillåter det så tycker jag att man som kattägare ska vara mer mån om sina djur. 

Kattmänniska? Hälften katt, hälften människa?

Vi har alltid haft många katter i områdena där vi har bott. Men jag får erkänna att jag aldrig har stött på dessa besvär som du nämner, inte i den omfattningen. Visst kan katter kanske bajsa i en sandlåda då och då men även om det är lite äckligt, så är det inte hela världen. Man kan rätt enkelt bara peta bort de två-tre små, torra korvarna. Det är inte kul men inte heller särskilt farligt. 

Att de kissar på dynor låter lite anekdotiskt, det ligger helt enkelt inte i kattens natur att göra på det viset. De vill ju helst gräva ner sitt kiss. Däremot blir våra dynor väldigt ofta nersmutsade av fågelbajs. Maken får tvätta dem med högtryckstvätten minst en gång i månaden. Även våra markiser har vi fått rengöra professionellt då fåglarna har släppt stora mörkblå blaffor på dem (efter att ha ätit något slags blåa bär) som inte gick att få bort på annat sätt.

Katter förstör inte heller rabatter, de är alldeles för små för att göra någon större skada. Vi har fina rabatter i vår trädgård/kattgård där våra tre unga katter får härja fritt hela dagen och de har hittills inte förstört en endaste blomma. Inte för att de är särskilt snälla, de är helt enkelt inte intresserade av rabatter.

Det är snarare andra djur som gör så, harar, rådjur och hjortar. Två av våra fina, unga äppelträd har blivit förstörda av älgar som har slitit bort barken. Och jag kan inte säga hur många tusentals kronor som hjortar och rådjur har knaprat i sig i form av våra blommor, perenner, buskar och plantor. I bostadsområdet inte långt ifrån vårt har vildsvinen bökat sönder gräsmattorna så att ägarna fick anlägga helt nya trädgårdar från scratch.

Vad jag menar är att det alltid finns saker i naturen som orsakar skador. Katter tillhör dem, det förnekar jag inte alls, men de tillhör definitivt inte de värsta.

Sen återigen, ja, om man kan visa att det är en katt som har orsakat en skada, så ska kattägaren ta ansvar för att åtgärda skadan. Inget snack om saken. Men man kan inte beskylla katterna för varenda nertuggad tulpan och varenda nertrampad planta.