Saknar min dotter..

Barn är inte dumma heller. De förstår någonstans. Men de vågar bara slå sig på den andra förälderns sida om hen är någorlunda stark och pålitlig. De vill inte ta risken att få här pappans vrede på sig om sedan mamma inte står upp för dem heller. Det är just detta! Barn brukar inte välja den elaka, manipulativa föräldern OM det finns ett verklig alternativ. 

Det ligger mycket i de du säger, men jag tror oxå att barn tänker som överlevare om dom inte har något val, jag menar att dom kanske inte ens vill välja men blir tvingade om de inte finns något alternativ?

Nja, det vet jag inte om det stämmer. Det kan ju vara så att ena föräldern är så bra på att manipulera så att hen lyckas få även offret att tro att stanna hos hen är det bästa. Samma mekanism som när misshandlaren får den misshandlade att tro att allt är den misshandlades fel. Om jag bara gjorde si eller så, om jag bara blev bättre på ditten så skulle datten aldrig hända.

Detta är min undermening i mitt citat oxå men jag va rädd å skriva de själv.

Jasså? Varför var du rädd för det? *nyfiken*

uppriktigt sagt, för att jag (för att jag är man/ensamstående förälder på heltid) många ggr känt större krav på att leva upp till perfektion å för att jag på helt tomma grunder ofta blivit dömd dömd på förhand till att vara en mindre lämplig förälder i vissa frågeställningar av samma anledning.

Jag förstår, jag har nu läst alla dina inlägg i denna tråden. Jag förstår det som att du menar att ditt ex manipulerar, eller försöker, manipulera era barn och andra? 
Det finns tydligen fortfarande en högre tro på mammans kompetens i samhället. Men jag tror också att det är svårt att kämpa mot en narcissist eller vilken diagnos dessa människor har. 

Ja visst är det så. Å ena sidan vill jag att barnen ska bli myndiga fortare för å få slut på alla knasigheter den vägen men samtidigt vill jag ju hinna få vara med/delta/stötta å vägleda i deras liv så länge de e möjligt.

någon form av diagnosbart syndrom föreligger helt klart men de är lättare att acceptera då ingen får hjälp förrän dom själva ser problemet å vill ha hjälp å lösa de än att acceptera allt som missgynnar barnen av samma anledning men jag kan inget annat än lyssna å vägleda så långt de e möjligt på egen hand.

Min egna kompetens känner jag mig däremot nöjd med å lägger inte mycket energi på att lyssna på varken narcissister eller de som är självgoda egocentriker

Jag precis. Och det innebär väl också att de väljer den föräldern där det verkar mest stabilt. Där kan det spela in lite att det är tryggare att bo kvar i huset, men vad skulle hindra ett barn från att träffa sin mamma ändå? Okej, pappan kan vara elak då, men det skulle nog ändå behövas någon mer faktor. 

Men barnet har ju vuxit upp med båda i alla fall i några år och borde känna sin mamma också.  Jag misstänker att hon har upplevt mamman som svag, t.ex. också för att hon var kvar så länge hos den mannen som ju säkert behandlat henne illa när barnen var med. Just i såna situationer av psykisk misshandel - om man då har hamnat i offerrollen över flera år och barnen ser det. Då kan det helt enkelt vara så att de inte tror att mamma kan skydda dem om de får pappa mot sig. Och det ligger ju något i det. Och det är ingen värdering nu, jag vet att man inte kan göra så mycket mot det. Förutom kanske att lämna tidigare. Men det är inte så lätt heller. Särskilt om kanske han får barnen.

Och jo, det förekommer att barn tror det som en förälder tutar i dem. Jag har också sett exempel på det. Det är bara ovanligt att de skulle bryta kontakten helt då. 

Jag har inte läst alla inlägg men jag uppfattar det som att dottern var väldigt liten när dom skildes? Upp till en viss åldern är det nog svårt för barn att uttrycka sin egna vilja och man följer den förälder som är "starkast" som du säger. Och efter det så har dottern blivit så manipulerad av pappan så att det har blivit sanningen för flickan. 

Jag vet inte om de måste vara de stabilaste, barnet kanske inte vågar sätta sig upp mot den som är mest utagerande eller kanske t.o.m. har en härskande personlighet.
Min tro är att alla barn vill ha en relation med båda föräldrarna men de är vi vuxna som inte klarar av att reda ut de, ofta är ju de oxå orsaken till att vi separerade från våra partner från början.
Jag har som sagt en snarlik situation som du beskriver fast tvärt om å lite till då mina barns mamma kastade ut sina barn när dom va 12 år å min ena son som nu är 16 vill inte längre veta av sin mamma då hon struntat i honom helt å hållet i över 3 år nu.