• Anonym (TS)
    Wed 30 Nov 2022 12:35
    1744 visningar
    9 svar
    +1
    9
    1744

    Viktig fråga till er som mobbade andra i grundskolan

    Hej! Jag blev mobbad under många år i uppväxten och fick posttraumatisk stressyndrom med många förlorade år till följd, med ångest och depressioner hack i häl upp till vuxen ålder. 

    Trots vuxen ålder närmare 40, så är alla såren inte läkta. 


    Men jag vänder mig till er som mobbad någon under er uppväxt, av nyfikenhet varför mobbade ni personen? Var denna annorlunda, sa denna något konstigt eller hade ett visst beteende? Av nyfikenhet UTAN tjafs så vill jag gärna veta. Även om det aldrig finns någon anledning förstöra någons liv med mobbning. 

    Tack! Hoppas vi kan ha en god ton i forumet, jag är inte ute döma någon. 

  • Svar på tråden Viktig fråga till er som mobbade andra i grundskolan
  • Anonym (N)
    Wed 30 Nov 2022 12:39
    #1

    Jag blev illa mobbad. Pga att jag var så tystlåten. Och jag har en teori kring Varför de mobbar.

    Jag tror det handlar om brist på empati i grunden. Sedan handlar det om att vilja passa in/imponera på kompisar. De tänker att de får högre status genom att trycka ner andra.

  • Wed 30 Nov 2022 13:05
    #2

    Jag mobbade ingen aktivt i grundskolan, däremot var jag - som så många andra tyvärr - medlöpare ibland. Dvs, jag sade inte ifrån när jag upplevde mobbning av rädsla att råka ut för det själv.

    Minns speciellt när en tjejkompis till mig örfilade en klasskamrat som såg lite udda ut. Jag fick så ont i magen när hans ögon tårades bakom glasögonen, men jag vågade inte göra något. 

    Samma tjejkompis visade sig ha föräldrar som hade ett turbulent liv ihop. Hennes pappa slog hennes mamma, vilket vi utomstående inte hade en aning om förrän långt senare när jag redan lämnat den vänskapen bakom mig. Tänker såhär i efterhand, att hon mådde dåligt att situationen hemma och tog ut det i skolan. Det är ingen ursäkt för henne, men kanske en förklaring.

    Grundskolan var en riktig skittid tycker jag. Var själv jätterädd för de äldre eleverna som gärna skrek öknamn eller lade krokben när man gick förbi, det var ett hårt klimat. På 90-talet var det ingen lärare som tog tag i sådant, man fick klara sig själv. Vissa blev mobbare, andra blev mobbade, de flesta blev medlöpare. 

    Var orolig när mina barn började grundskolan, men de har tack och lov klarat sig och är nu vuxna. Lärarna verkar mer alerta nu på beteende som inte är ok. Vis av min egen erfarenhet pratade jag mycket med mina barn om att våga säga ifrån och be om hjälp från lärare om så behövs, om de såg något som inte var ok.

    Ledsen för din skull att du upplevde detta. 

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Wed 30 Nov 2022 13:15
    #3

    Tack båda två för svaren! Jag har också anat att många barn var med och hjälpte till mobba andra delvis pga att själva inte riskera bli utanför och också för att passa in i gänget, bli populära osv 

    Håller också med om att 90 talet var en dålig tid för lärarna knappt gjorde något åt mobbning, fy de var en hemsk tid när man inte hade någon vända sig till! 


    En fråga till dig nummer 1, var det något mer än att va tystlåten som du tror orsakade all mobbning du fick? Jag var också tystlåten och tog aldrig plats, till slut efter all mobbning så drog jag mig undan väldigt mycket och de ökade på mobbningen rejält. 

  • Fröken Allvar
    Wed 30 Nov 2022 13:39
    #4

    Jag svarar eftersom du tycks intresserad även av andra offers upplevelser.

    Det är lätt att som vuxen se mönster jag inte såg som yngre. Jag skulle sammanfatta mig som en person vilken antingen blir extra utsatt eller extra omhuldad. En i mängden drömmer jag om att vara, men det verkar inte gå så bra. Beundran har människor uttryckt ibland och talat om mitt mod. Men jag har inget särskilt mod. Jag har bara alltid helt saknat respekt och fruktan för människor som beter sig illa. 

    Då jag verkar född med en kombination av sårbar orubblighet är det inte alltid jag får stöd av andra. Jag tror att andra tycker att jag klarar mig själv eller får skylla mig själv? Men i våras fick jag stöd i en vuxenmobbning, och som barn och tonåring fick jag det vid ett par tillfällen som jag vårdar med ömt hjärta. Det är fantastiskt med människor som orkar ingripa. Med tiden har jag växt i förståelsen av skälen till att själv skydda sig. Min respekt kan man dock inte vinna om man skyddar förövaren. Det bara är så.

    Sen ska tilläggas att de senaste fyra åren har jag själv varit, om inte en mobbare, så inte långt därifrån i mitt tänkande. Jag hade tidigare en inställning till människor som gjorde att jag nästan inte kunde tänka onda tankar. Det kan jag nu, och det är jag paradoxalt nog tacksam över. När människor kliver över lik, är egoistiska, ljuger, manipulerar, utnyttjar och så vidare behöver man kunna kalla en spade för en spade. Det är fint att du inte vill döma. Jag dömer och jag dömer hårt. 

  • Anonym (Pelle­)
    Wed 30 Nov 2022 14:01
    #5
    +1

    Jag mobbade några gånger i barndomen. Varför? Jo, om man är ett gäng som ger sig på någon som verkar svag, då känner man sig stark själv. Hen är dålig, jag/vi är bra.

    Jag skäms ännu som pensionär för de gångerna, för nu vet jag vilken djupgående skada det kan göra. Jag tror att många missbrukare och kriminella blivit mobbade i barndomen. Det knäcker ens självförtroende.

  • Fröken Allvar
    Wed 30 Nov 2022 14:09
    #6
    Anonym (Pelle) skrev 2022-11-30 14:01:00 följande:

    Jag mobbade några gånger i barndomen. Varför? Jo, om man är ett gäng som ger sig på någon som verkar svag, då känner man sig stark själv. Hen är dålig, jag/vi är bra.

    Jag skäms ännu som pensionär för de gångerna, för nu vet jag vilken djupgående skada det kan göra. Jag tror att många missbrukare och kriminella blivit mobbade i barndomen. Det knäcker ens självförtroende.


    Jag avskyr gäng. Ett tag var jag med i ett. (!) Det sämsta jag har gjort. Tack för dina ord. 
  • Anonym (Detek­tiven)
    Thu 1 Dec 2022 00:55
    #7

    Hej. Jag mobbade många andra barn under grundskolan.
    Idag är jag 35 år och har väldigt dåligt samvete över det. 

    Jag har tänkt mycket på det här i vuxen ålder och för min del tror jag det handlade om att jag aldrig fick höra att jag dög precis som jag var. Jag växte upp i villa med 2 bröder och båda mina föräldrar närvarande, jag puschades ganska hårt med idrott och skola och aktiviteter, men jag fick aldrig höra att jag var duktig eller att jag gjorde något bra, oavsett hur hårt jag kämpade. 
    Detta ledde till att jag inte vågade komma mina klasskompisar nära, för jag såg alltid dem som "bättre" än mig, och jag matade hela tiden mig själv med bilden av att dem inte tyckte jag var bra nog att vara deras kompis.

    När jag mobbade, eller slogs, eller vad man nu ska kalla det, så fick jag någon sorts identitet, jag blev sedd och uppmärksammad, jag gjorde något som gjorde att folk runtomkring mig fick upp ögonen för mig.
    Att det jag gjorde var dåligt och såklart jättehemskt mot dom som blev utsatta var såklart inget jag hade en tanke på. Jag blev sedd, och jag växte in i rollen.

    Idag har jag 3 barn och jag är livrädd för att dom ska hamna i strålkastarljuset för en mobbare. 

    Jag frågar mig själv många gånger vad man hade kunnat göra annorlunda, om mina föräldrar hade kunnat göra något för att förhindra att det blev såhär och jag tror att om jag bara hade fått höra av mina föräldrar att jag var älskad och dom var stolta över mig och att jag dög precis så som jag var. Då hade jag nog känt mig på samma nivå som mina klasskompisar och jag hade inte haft behovet av att behöva hävda mig och visa mig vara någon. 

  • Anonym (Q)
    Thu 1 Dec 2022 02:10
    #8

    Jag blev mobbad till och från. En av tjejerna som mobbade mig hade attityden med sig från hemmet. Hennes bor och syster var av samma skrot och korn. Hon hade helt enkelt föräldrar som inte brydde sig att deras barn var små monster. Detta var en välordnad familj. Denna tjejen var oskyldig till allt hon gjorde.

  • Anonym (Chall­e)
    Thu 1 Dec 2022 02:26
    #9

    Jag tror att när man knuffar in så många barn i skolan i samma ålder så skaffar de sig en egen hierarki. Antar att mobbningen är värst i början av skolan till alla finner sig en plats, då är det nog mer mobbingsunderhåll för att fastställa hierarkin. Är det en dålig mobbingsledare med dåligt självförtroende så kan det nog bli väldigt illa för den mobbade.

    tror att alla elever mer eller mindre blir mobbningstestade. Någon kanske gör något dåligt, säger något illa för att testa sin egen rang, observerar hur offret reagerar, om den mobbade reagerar med något i stil med-nej, det gör jag inte alls- Så vinner mobbaren, allt handlar om en boll som passas fram och tillbaka. Reagerar den mobbade med något i stil med -men du då- (attackera mobbaren med någon svaghet, i stället för att låtsas som den inte tar åt sig) skickas i stället bollen tillbaka. om mobbaren svarar -nej, det gör jag inte alls- så vinner den mobbade. Blir svårare om grupper ställs mot individer.

    Vissa elever vill inte vara med i spelet så de kanske väljer att vara tysta eller ta sida med mobbaren. 


    mina teorier har inget vetenskapligt stöd, bara egna observationer. Jag beklagar att du blev mobbad.

Svar på tråden Viktig fråga till er som mobbade andra i grundskolan