Varför tror ni att olika diagnoser som etc Autism, Adhd, asperger mm..är allt vanligare nuförtiden jämfört med den äldre generationen?
vad gör att fler av våra barn blir diagnostiserad?
jag tycker generellt att den äldre generationen inte har,haft lika mycket.
Eller tänker jag fel ?
Vi visste helt enkelt inte om det. Vi förstod inte.
Mitt ex som växte upp på andra sidan jordklotet hade aldrig hört talas om dyslexi. Galet.
Som alla andra skriver: ökad kunskap. Det är ju inte som som diverse sjukdomar och tillstånd inte fanns innan de upptäcktes. När jag gick i skolan trodde jag att jag var dålig på matte men långt senare visade det sig att jag har dyskalkyli. Än idag är det många som inte känner till det.
Diagnoskriterierna har förändrats så att de inkluderar fler. Det som lövet skriver är nog också väldigt sant.
Jag tänker att det dels beror på att ökad kunskap leder till fler diagnosticerade, men också dels för att antalet med NPF ökar något för varje generation.
Det finns en massa olika åsikter om det där, men jag tänker så här:
I min släkt fanns en man på 30-talet. Hans familj hade det ganska gott ställt, eftersom föräldrarna drev ett eget företag. Han tog sig inte i genom hela skolan. Medan hans bröder fick jobb, gifte sig och skaffade barn, så stannade han kvar i föräldrahemmet, för han klarade sig inte på egen hand. Han var lite "bakom", sades det, men helt fantastisk på att räkna. Skötte företagets bokföring hela sitt liv och gjorde det med glans. I dagens Sverige hade han fått diagnosen AST (autismspektrumtillstånd).
I nästa generation föddes en pojke, som var klassens ljus. Bäst i nästan alla ämnen och lärarnas favorit. Snäll och lydig pojke, som aldrig bröt mot reglerna. Artig som få. Självklart pluggade han vidare och blev ingenjör. Jobbade inom försvaret, med alla deras strikta regler och tydliga hierarki. Gifte sig med en kvinna som blev hemmafru liksom alla andra på den tiden. Hon skötte allt det där som han inte behärskade, och han blev till och med pappa till några barn. I dagens Sverige hade han blivit hemmasittare och tagit livet av sig till slut.
Nästa generation så. Skolan hyllade fortfarande lydiga elever som följde reglerna och var duktiga i teoretiska ämnen. Pojken som växte upp på 60-talet var älskad av lärarna men kanske inte av alla klasskompisar. Han var ju lite knepig och tråkig, tyckte de. Men bäst i klassen, pluggade vidare och hamnade inom försvaret även han. En officer och gentleman, som gifte sig med en kvinnlig kollega. Nu när han närmar sig pensionen, så erkänner han själv att han är en solklar AST.
Generation 80-tal. Lite knepigare att ta sig genom skolan, men fortfarande möjligt. Klassens ljus men få kompisar - har vi hört den förut? När andra började ha flickvänner, så satt han hemma och pysslade med sina specialintressen. Sökte sig till jobb där han inte behövde ha så mycket med människor att göra. Arkivering, papper, datorer i stället. Lade pengarna på hög och köpte sig ett pyttelitet hus för sig själv. Betalar andra för att klippa gräs och städa, och annat praktiskt som bara inte fungerar. Har funderat på att söka en utredning men bestämt sig för att låta bli. Han vet att han har AST, och det räcker för honom.
20 år senare är skolan helt annorlunda uppbyggd. Allt ska göras i grupp, ingen sitter ner och håller tyst i klassrummet och eleverna ska planera sitt arbete själva. Självständigt arbete premieras. Nu blir det svårt. Barnet som föddes på tidigt 2000-tal klarar det inte. För mycket prat i klassrummet, inga regler, ingen ordning. På rasterna ska alla vara med. Ingen får gå ensam. Hjärnan kokar över och i mellanstadiet går det bara inte längre. Då blir det en utredning och barnet får en diagnos. AST.
Jag tror alltså inte att det har ökat utan att samhället förändrats så att de med AST och ADHD inte längre passar in. Det finns ingen plats för dem.
Klockren analys.
Skolan borde reformeras, man behöver inte gå tillbaks till artonhundratalet men däremot till sjuttiotalet, när Sverige hade världens bästa skola. Dagens skola är ju knappast bra för någon, man behöver inte ha autism och ADHD för att må dåligt av dagens skola, men det slår ju naturligtvis ännu hårdare mot dessa grupper.
Folkhälsomyndigheten har ju också kommit fram till detta i sin analys för att ta reda på varför barnen idag mår sämre psykiskt generellt , de kom fram till att orsaken är skolan.
Diagnoskriterierna har förändrats så att de inkluderar fler. Det som lövet skriver är nog också väldigt sant.
Därtill tror jag att NPF till viss del kan hänga ihop med vissa inflammatoriska tillstånd och/eller infektioner, och där ökar prevalensen generellt vilket också skulle kunna leda till en ökad prevalens av NPF. Det finns tex en studie - den är dock väldigt liten och inte så välgjord så man får ta den med en viss nypa salt - som visar att barn till kvinnor med reumatism har 6 gånger så hög sannolikhet att få ett barn med autism. Om det stämmer så är den troligaste orsaken till det, att någon inflammatorisk komponent påverkar fostret under graviditeten. Man vet tex att IL-6, en liten inflammatorisk molekyl som är inblandad i utvecklandet av reumatism, både kan passera över placentabarriären och över fostrets blod-hjärnbarriär.
Diabetes hos mamman har också visat sig vara en riskfaktor, och prevalensen av diabetes ökar ju också.
Och innan någon påpekar att autism till stor del är genetiskt så ja, det stämmer absolut. Men även hos de flesta som har en genetisk känslighet så krävs det förmodligen någon miljöfaktor som utlöser tillståndet, och då antagligen något som inträffar väldigt tidigt i utvecklingen (under fostertiden eller möjligen den allra första tiden utanför livmodern).
Det finns en massa olika åsikter om det där, men jag tänker så här:
I min släkt fanns en man på 30-talet. Hans familj hade det ganska gott ställt, eftersom föräldrarna drev ett eget företag. Han tog sig inte i genom hela skolan. Medan hans bröder fick jobb, gifte sig och skaffade barn, så stannade han kvar i föräldrahemmet, för han klarade sig inte på egen hand. Han var lite "bakom", sades det, men helt fantastisk på att räkna. Skötte företagets bokföring hela sitt liv och gjorde det med glans. I dagens Sverige hade han fått diagnosen AST (autismspektrumtillstånd).
I nästa generation föddes en pojke, som var klassens ljus. Bäst i nästan alla ämnen och lärarnas favorit. Snäll och lydig pojke, som aldrig bröt mot reglerna. Artig som få. Självklart pluggade han vidare och blev ingenjör. Jobbade inom försvaret, med alla deras strikta regler och tydliga hierarki. Gifte sig med en kvinna som blev hemmafru liksom alla andra på den tiden. Hon skötte allt det där som han inte behärskade, och han blev till och med pappa till några barn. I dagens Sverige hade han blivit hemmasittare och tagit livet av sig till slut.
Nästa generation så. Skolan hyllade fortfarande lydiga elever som följde reglerna och var duktiga i teoretiska ämnen. Pojken som växte upp på 60-talet var älskad av lärarna men kanske inte av alla klasskompisar. Han var ju lite knepig och tråkig, tyckte de. Men bäst i klassen, pluggade vidare och hamnade inom försvaret även han. En officer och gentleman, som gifte sig med en kvinnlig kollega. Nu när han närmar sig pensionen, så erkänner han själv att han är en solklar AST.
Generation 80-tal. Lite knepigare att ta sig genom skolan, men fortfarande möjligt. Klassens ljus men få kompisar - har vi hört den förut? När andra började ha flickvänner, så satt han hemma och pysslade med sina specialintressen. Sökte sig till jobb där han inte behövde ha så mycket med människor att göra. Arkivering, papper, datorer i stället. Lade pengarna på hög och köpte sig ett pyttelitet hus för sig själv. Betalar andra för att klippa gräs och städa, och annat praktiskt som bara inte fungerar. Har funderat på att söka en utredning men bestämt sig för att låta bli. Han vet att han har AST, och det räcker för honom.
20 år senare är skolan helt annorlunda uppbyggd. Allt ska göras i grupp, ingen sitter ner och håller tyst i klassrummet och eleverna ska planera sitt arbete själva. Självständigt arbete premieras. Nu blir det svårt. Barnet som föddes på tidigt 2000-tal klarar det inte. För mycket prat i klassrummet, inga regler, ingen ordning. På rasterna ska alla vara med. Ingen får gå ensam. Hjärnan kokar över och i mellanstadiet går det bara inte längre. Då blir det en utredning och barnet får en diagnos. AST.
Jag tror alltså inte att det har ökat utan att samhället förändrats så att de med AST och ADHD inte längre passar in. Det finns ingen plats för dem.
Klockren analys.
Skolan borde reformeras, man behöver inte gå tillbaks till artonhundratalet men däremot till sjuttiotalet, när Sverige hade världens bästa skola. Dagens skola är ju knappast bra för någon, man behöver inte ha autism och ADHD för att må dåligt av dagens skola, men det slår ju naturligtvis ännu hårdare mot dessa grupper.
Folkhälsomyndigheten har ju också kommit fram till detta i sin analys för att ta reda på varför barnen idag mår sämre psykiskt generellt , de kom fram till att orsaken är skolan.
Klockren analys.
Skolan borde reformeras, man behöver inte gå tillbaks till artonhundratalet men däremot till sjuttiotalet, när Sverige hade världens bästa skola. Dagens skola är ju knappast bra för någon, man behöver inte ha autism och ADHD för att må dåligt av dagens skola, men det slår ju naturligtvis ännu hårdare mot dessa grupper.
Folkhälsomyndigheten har ju också kommit fram till detta i sin analys för att ta reda på varför barnen idag mår sämre psykiskt generellt , de kom fram till att orsaken är skolan.
Ja, det borde inte vara obligatoriskt att läsa moderna språk. De flesta klarar sig på engelska och svenska. Men det berikar att läsa moderna språk och man får meritpoäng till högskolan, vilket jag tycker är bra. Men de som kanske inte ens klarar godkänt i grundskolan, dem borde man absolut inte pressa till att läsa tyska eller spanska eller franska.
Man borde också återinföra allmän och särskild matte. Allmän matte skall vara anpassad så att man får de kunskaper som behövs för att gå en praktisk gymnasielinje som det var förr.
Men även i lågstadiet borde man ändra. Min son lärde sig inte mycket de första åren, jag var med för att titta flera dagar under lågstadiet. De hade inga bänkar så min son skulle hämta allt materiel han behövde när lektionen började. Innan han hade fattat vilka saker han skulle ha, gå och hämta, förstå vad han skulle göra, då var lektionen slut! Inte konstigt att han inte lärde sig något.
Samlingen hade man på golvet, självklart så busades det då något oerhört. Vad är det för något, att ha samling på golvet, det var ju ingen förskola. Det sänder fel signaler och inbjuder till bus och lek istället för koncentration.
Så börja med att återinföra den fantastiska uppfinningen skolbänken som vi hade sjuttiotalet. Då satt man lite avstånd till kompisarna och kunde inte sparka kompisarna i baken lika lätt. Och kunde ha alla sina böcker , block och pennor lätt tillgängligt.
Barn är inte små vuxna!
Ja, det borde inte vara obligatoriskt att läsa moderna språk. De flesta klarar sig på engelska och svenska. Men det berikar att läsa moderna språk och man får meritpoäng till högskolan, vilket jag tycker är bra. Men de som kanske inte ens klarar godkänt i grundskolan, dem borde man absolut inte pressa till att läsa tyska eller spanska eller franska.
Man borde också återinföra allmän och särskild matte. Allmän matte skall vara anpassad så att man får de kunskaper som behövs för att gå en praktisk gymnasielinje som det var förr.
Men även i lågstadiet borde man ändra. Min son lärde sig inte mycket de första åren, jag var med för att titta flera dagar under lågstadiet. De hade inga bänkar så min son skulle hämta allt materiel han behövde när lektionen började. Innan han hade fattat vilka saker han skulle ha, gå och hämta, förstå vad han skulle göra, då var lektionen slut! Inte konstigt att han inte lärde sig något.
Samlingen hade man på golvet, självklart så busades det då något oerhört. Vad är det för något, att ha samling på golvet, det var ju ingen förskola. Det sänder fel signaler och inbjuder till bus och lek istället för koncentration.
Så börja med att återinföra den fantastiska uppfinningen skolbänken som vi hade sjuttiotalet. Då satt man lite avstånd till kompisarna och kunde inte sparka kompisarna i baken lika lätt. Och kunde ha alla sina böcker , block och pennor lätt tillgängligt.
Barn är inte små vuxna!
Ja, det borde inte vara obligatoriskt att läsa moderna språk. De flesta klarar sig på engelska och svenska. Men det berikar att läsa moderna språk och man får meritpoäng till högskolan, vilket jag tycker är bra. Men de som kanske inte ens klarar godkänt i grundskolan, dem borde man absolut inte pressa till att läsa tyska eller spanska eller franska.
Man borde också återinföra allmän och särskild matte. Allmän matte skall vara anpassad så att man får de kunskaper som behövs för att gå en praktisk gymnasielinje som det var förr.
Men även i lågstadiet borde man ändra. Min son lärde sig inte mycket de första åren, jag var med för att titta flera dagar under lågstadiet. De hade inga bänkar så min son skulle hämta allt materiel han behövde när lektionen började. Innan han hade fattat vilka saker han skulle ha, gå och hämta, förstå vad han skulle göra, då var lektionen slut! Inte konstigt att han inte lärde sig något.
Samlingen hade man på golvet, självklart så busades det då något oerhört. Vad är det för något, att ha samling på golvet, det var ju ingen förskola. Det sänder fel signaler och inbjuder till bus och lek istället för koncentration.
Så börja med att återinföra den fantastiska uppfinningen skolbänken som vi hade sjuttiotalet. Då satt man lite avstånd till kompisarna och kunde inte sparka kompisarna i baken lika lätt. Och kunde ha alla sina böcker , block och pennor lätt tillgängligt.
Barn är inte små vuxna!
Jag håller med om att skolan är en stor bov i dramat. Jag anser att dagens skola i mångt och mycket bygger på en ideologi som inte stämmer så bra med verkligheten. Tankarna om inkludering och eget lärande har gjort att de elever som inte passar in i den mallen får det väldigt svårt i skolan.
Tyvärr ser jag inte bara brister i själva skolsystemet, utan även hos lärarna. Lärarbristen har sänkt kraven på att komma in på utbildningen, och förmodligen släpps dessutom vissa igenom och blir behöriga lärare trots att de egentligen inte borde ha klarat sig.
Och de som drabbas hårdast av skolans misslyckande är eleverna, och i förlängningen samhället.