Anonym (Ptja) skrev 2023-06-02 17:33:51 följande:
Det är såna aspekter jag menar. Sen är jag inte av en åsikt att allt med skärm är bra. Vi lägger typ ingen tid på TV numer hemma, det är begränsat. Vi ägnar mycket tid utomhus och leker med barnen. Vi föräldrar är alltid med barnen när det är skärm, sjunger med i låtar eller pratar om det vi ser.
Men ibland får jag känslan av att det blir så binärt, att det är så okej att håna skärmar och internet, när det faktiskt finns positiva saker med dem också att ta med sig.
Givetvis finns det både positiva och negativa saker. Och jag märker ju att dagens unga är desto mer kunniga och medvetna om saker än mina jämnåriga var när jag gick i grundskola och gymnasium. Det är givetvis positivt. Det gör att det går att diskutera med dem och bli förstådd.
Vet när jag gick i skolan/gymnasiet att man nästan kunde bli hånad av en del om man använde finare ord eller ville briljera med kunskaper inom något område (utanför studierna), som att man inte skulle tro att man var något. Idag lär det vara annorlunda.
Men jag, som haft ett gravt internetberoende, har känt en sorts frihet i att inte äga en smartphone. Jag är invand med datorer sedan tidiga tonåren, och därför känns det bättre för mig att använda dator/laptop än en smartphone. Jag gillar inte touchscreen, för att den är så känslig och att det blir lätt att man skriver fel. Jag vill ha riktiga knappar och sitta rak i ryggen när jag skriver/ läser. På en smartphone blir mycket smått och plottrigt, och jag vill heller inte vara ouppmärksam på min omgivning. Om det händer att någon man känner går förbi en och hejar på en, så känns det arrogant mot denne om hen upplever att jag ignorerar hen genom att stirra ner i mobilen.