ADHD - raseriutbrott

Jag vet hur det var att vara barn och aldrig kunna känna mig trygg och älskad. Hela familjen anpassade alltid sig till mamma , tassade på tå för att inte provocera. Ingen av oss barn har lärt oss att utrycka våra egna önskemål på ett bra sätt, för allt handlade om mamma. Båda vi syskon har skadats psykiskt. 
Kommer mamma att skrika ikväll? Kommer hon skrika fula ord? Vågar jag ta hem en kompis efter skolan? Nör hon blev arg och aggressiv så ville hon också skada. Ord som jag sagt i förtroende använde hon emot mig, hon kunde vara infernaliskt elak. Samtidigt älskade jag henne. Hon var ju min mamma. Mamma betedde sig perfekt utanför hemmet, så hon kunde ju uppföra sig. 
Det värsta var att hon inte tog ansvar för något hon gjorde. Det berodde alltid på något vi barn gjort, alternativt så var det så stressigt. Allt skulle bortförklaras, det var inte hennes fel. 

Jag ser samma mönster  i trådstarten. TS börjar i och för sig med att säga att hon skäms men sen är hon snabb med att lägga skulden på sambon som triggar henne skriver hon. 

Jag förstår att ni kvinnor med dessa agressionsproblem inte kommer att lyssna på mig, så jag vänder mig till de män som läser det här. En stor och stark man kanske inte bryr sig om hans kvinna får aggressiva attacker och skriker fula ord och elakheter, särskilt om hon charmig och sexig i övrigt, men tänk på barnen. Barn är små och oskyddade och sårbara och alla barn älskar sin mamma , vilket gör att de skadas ännu mer. 

Jag tänker att det inte spelar någon roll exakt vilken diagnos TS har, utan att det faktiskt är viktigt att man undersöker vad som triggar en och att man faktiskt tar ansvar för detta.

Själv tänker jag att det kanske är så att TS just nu faktiskt inte bör vara sambo med en person som faktiskt väckt upp gammalt beteende som inte varit ett problem på många år.

Jag tänker att det också är rätt sjukt att i ditt privatliv ha ett professionellt bemötande, särskilt om detta inte fungerar. Anhöriga är anhöriga och personal är personal. Att behandla flickvän som en patient tyder inte på en sund relation någonstans!

Otroligt, förutom "dotter till......" verkar ingen ha läst TS och alla svamlar runt och utgår från helt olika situationer. I'm out of here......

Ska apara denna tråden till nästa gång det kommer en tråd om en aggressiv man och ta fram argumentet att kvinnan kanske ska vara mer careing när mannen blir sp arg att det svartnar för ögonen och blit aggressiv..

får se om nån håller med om det då.

Så klart ska man inte trigga en person som håller på att slå över i den nivån av ilska, det är ju egentligen bara riskabelt för sin egen skull med, och onödigt. Men av TS låter det som att utbrotten kommer ändå men snabbas på av sambons ord - vad säger att han inte varit med om dem massa gånger och tillslut inte orkar och då i affekt tillbaka säger de saker han gör. 

Som en kvinna som har en aggressiv man och är tyst första gångerna men inte orkar till slut och säger jävla idiot eller något til mannen. Förtjänar hon då att det slår över i svart hos honom och han blir aggressiv?

Otroligt, förutom "dotter till......" verkar ingen ha läst TS och alla svamlar runt och utgår från helt olika situationer. I'm out of here......