Är det möjligt att sjukskriva sig när man sagt upp sig pga psykisk ohälsa?

?Mår man "skit" på arbetsplatsen så ser man till att sjukskriva sig och sedan bli sjukskriven längre om det är behov. Säga upp sig är det sista man gör.?

Jag väljer att inte ta åt mig av detta. Hur fan är det möjligt att hitta jobb innan jag sagt upp mig och ha tre månaders uppsägningstid när ALLA jobb jag sökt nu under tiden haft problem med min uppsägningstid även om jag bara haft 2 månaders kvar, 6 veckor kvar och nu 3 veckor kvar. Och då har jag erbjudit mig att börja jobba de dagar jag är ledig från mitt nuvarande jobb och halvera min semester. 

Tänkte du att ts skulle leva på luft eller?? I och med egen uppsägning så har hen karens från facket bra lång tid framöver.

Ts, om du är den jag tror så jobbar du inom handel eller liknande där de förväntar sig max en månad, eller? Mitt starkaste råd är att söka andra jobb. Du passar säkert för annat också. Och försök vidareutbilda dig. Det verkar inte som någon stabil tillvaro där du är nu i livet.

TS är en vuxen människa så har förhoppningsvis en buffert att leva på.

Anonym 666: Nej, det ska h*n inte men h*n är vuxen och bör han en buffert. Och jsg skrev att man kan  vara sjukskriven även om inte fk godkänner och då får man ingen ersättning. Då får man lösa sin ekonomi själv. 

I den bästa av världar, ja! Men det är inte alla som har de möjligheterna, så det är inte bara att sjukskriva sig hur som helst bara för att man känner för det. Om ts inte kan lösa ekonomin på annat sätt så har hen inget val.

Det är inte säkert att en uppsägning pga psykisk ohälsa är giltig om den skedde pga psykisk ohälsa. prata med facket om du ev vill behålla tjänsten.

Om ts har sagt upp sig själv så är det h*nnes val och oavsett orsak så är det giltig. Däremot kan inte en arbetsgivare säga upp en person pga sjukdom. 

Tack för att ni är så engagerade. Men det känns knappast bättre när ni fortfarande skriver gång på gång att jag är så korkad eller whatever som sa upp mig för att jag inte mår bra. Bara det är väl ett jävligt tydligt tecken på att jag inte är frisk och inte bör jobba. Men vad vet jag. Man måste ju ha dött några gånger för att få hjälp i det här jävla landet. 

Ni förstår nog inte hur det är att gå dag ut och dag in och känna att man är totalt jävla misslyckad för att man bara tänker att man hellre vill dö än att behöva stå ut ännu en dag.  Det är som det är och jag ångrar mig inte en jävla sekund till att jag sa upp mig. Hade jag ?bara? sjukskrivit mig istället hade jag aldrig blivit frisk om jag visste att jag skulle behöva gå tillbaka dit. 

Du skulle ha sjukskrivit dig och sedan sökt nya jobb under sjukskrivningen. Oftast kan man förhandla bort uppsägningstiden när man ändå är sjukskriven. 

Nej på min arbetsplats kunde jag INTE förhandla. Det är tre månader som gäller. 

Hade du varit sjukskriven en längre tid så hade du garanterat fått sluta tidigare. 

Men förövrigt är 3 månader fullt normalt och det vet alla framtida arbetsgivare. 

Nu uppfattade du inte det som var det viktigaste i det den du citerade skrev. "när man ändå är sjukskriven" - det är ett helt annat läge när de ändå inte har någon nytta av dig (då du inte är där pga att du är sjukskriven) men fortfarande har kostnader och rehabansvar. Då är de betydligt mer angelägna att förhandla. 

Däremot kan det vara problem med att vara sjukskriven jämtemot en ny arbetsgivare som kan bli misstänksam och dra öronen åt sig, varför den gamla är så gärna släpper en. 

Man behöver ta reda på hur saker faktiskt fungerar innan man agerar många gånger och inte bara gissa hur man tycker det borde fungera. Men det är lite sent nu, förhoppningsvis lär man sig utan alltför stora konsekvenser. 

Ska bara tillägga att det såklart är välmenat från de som säger att TS ska överdriva i kontakten med psykvården, men de är jättevana vid att folk gör just det (vilket är i stor del kopplat till varför det är så svårt att få hjälp) så ju mer "dramatisk" man är desto större risk att de tror man bara överdriver. 
Har själv blivit uppmanad att om jag känner för att ta livet av mig så får jag väl göra det då för de har inga platser som ung av en psykiatriker. 
Det är sjukt att det är så, men psykvården har länge varit extremt underfinansierad. Vården i allmänhet är ju det men den somatiska vården tas ändå på mer allvar och det är lättare att peka på absoluta parametrar och diagnoser på ett annat sätt och den är inte drabbad på samma sätt av fördomar från allmänheten. 

Tyvärr har du ju gjort ganska många fel i det här TS att du inte sökt ordentlig hjälp tidigare och om man både hävdar sig vara självmordsbenägen och "inte vill ha" antidepressiva när det erbjuds får man oftast räkna med att bli lämnad åt sitt öde då det generellt är vad de kan erbjuda. De behöver lägga andra betydligt mer resurskrävande insatser till de som inte blir bättre trots att de redan provat förstahandsalternativen. Säger man nej till det som föreslås utan att ens prova blir det även svårare att få godkänt en sjukskrivning (både att få intyget och att få det godkänt hos försäkringskassan - hör själv till de som ställs inför villkoret att prova medicinering för fortsatt sjukskrivning men i det fallet adhd medicinering vilket var medicinskt riskfyllt i mitt fall). Tyvärr mår man ofta sämre vid insättning av antideppressiva i början så jag hoppas de håller ordentlig kontakt med dig där då de vet du uttryckt självmordstankar och risken för det är större i ungefär 6 veckor efter insättning och det låter som du hade behövt börja för ganska länge sedan och ju längre man väntar desto svårare blir insättningen av den anledningen. 

Självklart kan och bör du ju sjukskriva dig den vecka du kan själv och får du inte fatt på ett läkarintyg i tid så kan du gå tillbaka några dagar (se till att kolla upp exakt hur många dagar det behöver vara för att det inte ska räknas till samma period) - det är ju i alla fall bättre än att inte sjukskriva sig alls om det behövs. 

För jobbsituationen i allmänhet bör du ta hjälp av både facket och arbetsförmedlingen hur du kan minimera problemen du satt dig i där.  Det hjälper ju föga nu men man ska aldrig aldrig aldrig säga upp sig själv om man inte vet med sig att man har buffert nog att klara sig utan a-kassa i 3 månader och inte redan har kontrakt på ett nytt jobb. Mår man riktigt dåligt på sitt jobb är det som sagt sjukskrivning (deltidssjukskrivning är mycket lättare att få vid psykiska problem som inte är rena psykoser i akut skede än helt då det finns data på att heltidssjukskrivning kan vara kontraproduktivt och det rekommenderas inte i allmänhet) och är det jobbet i sig är det en bra idé att ta kontakt med facket för hjälp, har man redan haft det uppe och "bråkat" är det lättare att senare få igenom att t ex få tjänstledigt för att prova ett nytt arbete (om man nu är i en bransch där det är dålig framförhållning som det verkar här). 

Trygghetssystemen i Sverige är uppbyggda så att man har stort eget ansvar att inte som det heter "orsaka sin egen arbetslöshet"(gällande arbetslöshetsersättning) och göra allt för egen försörjning (försörjningsstöd och liknande hjälp). Att SGI systemen är väldigt stränga gällande "glapp" mellan saker är väl mer uppmärksammat från en del absurda fall där människor förlorat den helt när de missat att anmäla sig till rätt ställe med 1 dag. Har man inte stora ekonomiska marginaler och väldigt stark förankring på arbetsmarknaden måste man vara jätteförsiktig helt enkelt. Så är man skör och sjuk är säga upp sig själv det sämsta valet man kan göra (bara för att förekomma en del "smarta" idéer som brukar dyka upp - bete sig så illa att man blir avskedad är inte ett dugg bättre ur den synvinkeln även om företaget då kanske är benäget att släppa en snabbare så är det något som framtida arbetsgivare kommer ta allvarligt på dessutom, men ja det räknas också som att säga upp sig själv gällande karens). 

Hoppas du får hjälp och att det löser sig!

Om man vågar säga upp dig utan att ha signat nytt jobb så har man antagligen andra medel att ta av. 

Om jag inte lyckas hitta ett annat jobb så är tanken att börja jobba som timvikarie inom vården igen där jag var många år innan jag började där jag är nu. Blir inte mycket i månadslön men det är iaf nått 

Jag hade ändå kollat upp det med facket. Eftersom jag haft en partner med exakt samma situation som fick tillbaka jobbet med hjälp av facket.