Sambo prioriterar datorn över våran nyfödda son

Så viktigt är det inte att diskutera, så jag säger tack och hej!  Samt hoppas att det löser sig för ts.

jag känner igen mig i detta lite tyvärr? vi fick vårt första barn för 7 månader sedan. Jag märkte tydligt att han verkade tycka allt var jobbigt trots att det inte var han som satt fast med bebisen 24/7. Första veckorna satt vi mest vid tv då vi ammade hela tiden. Han klagade på hur tråkigt det var att bara sitta o kolla serier trots jag uppmanade honom att göra något. De 10 min han behövde hålla för att jag skulle på toa mm var katastrof, han var arg för hon skrek o bara rent kaos. Såhär 7 månader senare är det jag som har allt ansvar. Han sitter hellre o spelar än att följa med på promenad. Jag har varit borta som löngst 1,5 timme, då hör han allt för att få henne att somna så han kan kolla tv eller spela trots att de inte ungpts på hela dagen. Han hittar alltid anledningar till att jag ska ta henne när jag väl gett honom henne. Det sårar mig väldigt mycket faktiskt samtidigt som det gjort att jag inte litar på honom när han har henne då han sitter med telefonen ist för att passa så hon inte ramlar från soffan.. jag tror han helt enkelt inte tycker det var kul att få barn trots att vi en helg i månaden åker iväg o han får en helg för sig själv. Jag trodde det skulle gå över men inte? tvår dotter är det bästa som hänt mig liksom o jag vill umgås all tid med henne. 

Inte direkt som att dricka kaffe, spelar du spel har du fokus på spelet.

.... Och du såg såklart aldrig det här komma? Från en dag till en annan så var han helt förändrad.

Hur skulle ts kunna veta hur han skulle vara som pappa/innan barnet kom innan de fick barn? 

Past behavior is the best predictor on future behavior.

Behöver du mer förklaring än så?

Ja faktiskt.

När man inte har barn så har man ju inga barn att ta hand om. Hur skulle ts kunna veta att bara skulle sitta vad datorn när barnet var fött?

När jag själv fick barn hade jag aldrig ens hållt i en bebis. Innan barn satt jag typ 100% vid datorn min lediga tid. Skulle min sambo låtit bli att skaffa barn med mig för det? Jag är mamman.

Fantastiskt, men du är knappast undantaget som bekräftar regeln. Mitt exempel är fullt applicerbart i det aktuella fallet.

Har samma erfarenhet

Hur ska man kunna veta att personen inte kommer göra de nödvändiga justeringarna av livet för en situation ingen av dem varit i tidigare. Det är väl mycket begärt att ts skulle vara någon form av framtids-orakel. 

Nej personen du citerar är inget undantag. De allra flesta förstagångsföräldrar gör massor av förändringar i sitt liv iom barn. Jag fick också lägga mitt spelande på hyllan ett tag när vi fick barn, det var ingen som frågade mig innan om jag tänkte ta hand om mitt barn, jag bara räknade ut helt på egen hand att det behövdes. Ts man borde, som vuxen med ett arbete, klara av att göra den uträkningen på egen hand utan att hans partner ska belastas med det. 

Du måste prata med karln!

Säg att du uppfattar situationen som att barnet är lite tråkigt, och att han kanske förväntar sig att det blir lättare senare när barnet är större och kan prata?

Säg sedan att din uppfattning är att om man inte skapar ett aktivt band nu, som kommer av att man vaggar barnet, ger barnet uppmärksamhet utan att titta på telefonen etc. så blir det jätteproblematiskt när barnet blivit några månader äldre, för då kommer "bara mamma duga" och det kommer bli ett helvete för dig som mamma! 

Säg att det är väl ganska lyxigt för honom att veta att han KAN gå in till datorn och vara borta från barnet timmar i sträck - har han ens tänkt på att du inte har samma möjlighet? Tycker han att det är rättvist? Har han alltid haft den synen, att det är du som kvinna som ska bära hela föräldraskapet.

Berätta att dels så behöver han lära sig att ta hand om bebis, och att vänja barnet vid sin pappa. varje dag, mer och mer, tills ni är två likvärdiga föräldrar som barnet känner sig trygg med.

Sedan måste han också göra dig som mamma trygg! Du måste ju kunna lita på att han som pappa kan ta ansvar! Du ska inte behöva dusha med hjärtat i halsgropen i rädsla för att barnet ska rulla av soffan för att han som pappa inte förstår att man måste hålla koll på barnet! Förstår han det?

OCH: om han inte håller med om detta, och aktivt börjat ändra sin attityd till föräldraskapet, då vill du veta det NU. För det blir lättare för dig att vara ensamstående på riktigt, än att vara ensamstående i praktiken och samtidigt försöka få honom engagerad! Den känslomässiga bördan klarar du dig utan, plus att man får mer hjälp av samhället som officiellt ensamstående! 

STÄLL KRAV! VÅGA SKAPA DÅLIG STÄMNING!

Om han blir sur och försvinner iväg flera timmar, så berätta för honom när han tittar fram igen "Känner du att du betett dig schysst nu? Bara dykt undan och undvikigt mig och ditt barn i tre timmar? Ska jag behandla dig på samma sätt, tycker du? Nu tycker jag att vi pratar klart - och om det inte passar dig då är vi nog färdiga med det här förhållandet, så lite respekt som du visar mig!

+1

Du måste tala med honom på riktigt. Inte någon kommentar om 'oj, måste du ha telefonen framme jämt?', utan sätt er ner, titta honom djupt i ögonen, förklara att hans beteende inte fungerar, att när han kommer hem måste ni dela på sysslorna 50/50, att han inte kan knyta an till barnet om han ständigt tittar på telefonen. Fråga honom hur han ser på saken. Hur vill han att hans föräldraskap ska vara? Hur tycker han det fungerar nu?

Ser du ingen förändring är nog relationen död så småningom.

Ja, kommer att sätta mig ner och ta det som du skriver med honom. Tack för att jag fått lite punkter att komma ihåg att ta med honom! 

Fint! Lycka till!

För mig skulle punkterna vara:

- Varför anknytning med barnet är viktigt (för barnets skull, för hans som PAPPA; och för att du ska få avlastning som mamma)
- Varför 100% uppmärksamhet på barnet är viktigt, när man tar hand om det  - det är det dyrbaraste ni har! 
- Vad era förväntningar är på varandra som föräldrar, och om det är realistiskt? Lika mycket egentid? 
- Vad får 'smitningar' och extremt mycket egentid för bara ena parten för effekt på er relation? Varför tror han att så många par går isär vid småbarnsåren? Är det något ni vill undvika?

Lite uppmuntran till honom också - som pappa blir det nog mer intressant när barnen växer upp! men det är INTE ett skäl till att slacka nu!