40år och IVF

Jag har inte varit med om samma som du, men när man vet att det är ett misslyckat försök vill man ju bara få avsluta och gå vidare. Förstår att din situation varit och är jättetuff, men vad skönt att du slapp skrapning.

Nu får kroppen vila lite och sen ladda om! Ta hand om dig!

Hej alla!

Hur går det för er? Startat igång nya planer och behandlingar efter sommaren?
Själv tar jag nu de första stapplande stegen i processen med dubbeldonation utomlands. Känns spännande, overkligt och nervöst. Än så länge finns det ju möjlighet att hoppa av men fortsätter försiktigt framåt...

Hej alla!

Hur går det för er? Startat igång nya planer och behandlingar efter sommaren?
Själv tar jag nu de första stapplande stegen i processen med dubbeldonation utomlands. Känns spännande, overkligt och nervöst. Än så länge finns det ju möjlighet att hoppa av men fortsätter försiktigt framåt...

Hej! Har inte skrivit här sedan i somras och jag vet inte heller om det egentligen är så uppmuntrande att höra om andras lyckade försök när man själv är nere i källaren men here goes: efter flera misslyckade försök där vi inte ens fått fram en enda blastocyst (både för att vi fick ut få ägg varje gång och äggen visade sig ofta vara av dålig kvalitet med mycket ?fragment?) fick vi till slut fram EN blastocyst som återfördes i maj. Hon ligger nu och sover på mitt bröst och hon är helt perfekt och jag tänker att jag är så tacksam att det inte var någon annan än just exakt hon som kom till oss och att det var just detta försök som lyckades. Så om någon hittar denna tråd och vill finna lite hopp så kan ni finna det här. Det kan nämnas att vi tog en paus efter flera misslyckade försök och jag gjorde en del förändringar i mitt liv på saker jag inte tyckte fungerade för mig (sa t.ex upp mig från mitt dåvarande dränerande jobb). Jag tror att det bidrog till att det sista försöket lyckades. Min kropp var inte i samma stressiga eller frustrerande situation som vid de första försöken. Så det är väl det handfasta tipset jag kan ge till alla som försöker. Hur det än är: jag trodde verkligen det var kört, men vi bara väntade på rätt blastocyst - vår dotter.

Hej! Har inte skrivit här sedan i somras och jag vet inte heller om det egentligen är så uppmuntrande att höra om andras lyckade försök när man själv är nere i källaren men here goes: efter flera misslyckade försök där vi inte ens fått fram en enda blastocyst (både för att vi fick ut få ägg varje gång och äggen visade sig ofta vara av dålig kvalitet med mycket ?fragment?) fick vi till slut fram EN blastocyst som återfördes i maj. Hon ligger nu och sover på mitt bröst och hon är helt perfekt och jag tänker att jag är så tacksam att det inte var någon annan än just exakt hon som kom till oss och att det var just detta försök som lyckades. Så om någon hittar denna tråd och vill finna lite hopp så kan ni finna det här. Det kan nämnas att vi tog en paus efter flera misslyckade försök och jag gjorde en del förändringar i mitt liv på saker jag inte tyckte fungerade för mig (sa t.ex upp mig från mitt dåvarande dränerande jobb). Jag tror att det bidrog till att det sista försöket lyckades. Min kropp var inte i samma stressiga eller frustrerande situation som vid de första försöken. Så det är väl det handfasta tipset jag kan ge till alla som försöker. Hur det än är: jag trodde verkligen det var kört, men vi bara väntade på rätt blastocyst - vår dotter.

 Grattis till er. Får säga som Josefine att det är fint att höra att det ändå kan gå vägen i slutändan. 

Själv är jag på botten igen. Gjort ett nytt försök igen. Köpte ett försök och inte tre-pack som hade hade tänkt. Vet inte riktigt varför. Blev bara 3 ägg, 2 befraktade, en insättning och den andra klarade sig inte till frysen. Negativt på testet nu i veckan.

Så tillbaka på rutan 0 igen. Känns som ruta -1?.

Funderar på att prova äggdonation eller bara byta klinik, kanske prova Köpenhamn bara för att göra något annorlunda men är så rädd att tappa ännu mer tid. Känns som jag tappat nästan ett helt år precis så plötsligt känns det som jag jobbar mot klockan på ett sätt jag inte riktigt upplevt innan nu. Jag har tänkt att det kan ta massa tid och pengar vilket känts lite jobbigt men nu plötsligt känns det som klockan kan bli boven att det aldrig går vägen.