40år och IVF

Vi är nog lika skadade båda två efter den här resan, haha. Jag tänker också att jag definitivt kommer va hon som spyr nio månader i sträck. Lite typiskt mig liksom. Men det kan jag ta, om den här graviditeten går vägen. Men det är också därför jag blir supernojjig! Varför mår jag fortfarande så bra? Inget ont i brösten, inget illamående.... vafan? Men ja, som sagt, dom här veckorna till ul blir långa.

Testade igen i morse. Samma lika. lila Svagt, lila starkt. Tänkte att det måste gått minst 3 dagar nu. Fick backa tillbaka upp och kolla när jag postade mitt positiva test, IGÅR. Är det fysiskt möjligt att ha symptom av gravidhjärna? Tiden står still. 

Lika* skulle det stå. Inte lila. 

hypokondrin har slagit till så nu mår jag illa? 

Åh, önskar så att strecket blir starkare för varje dag!

Själv bröt jag ihop när jag var själv hemma igår. Fick panik över att jag inte känner några symptom. Men ja, DET kanske är ett symtom i sig, haha. 

Förstår nojjigheten angående att inte känna symtom, jag kände inget speciellt i början heller. Har förstått att det faktiskt är vanligare att inte känna några symtom tidigt i graviditeten så det behöver inte vara någon fara. I v.7 kom illamåendet för mig och det håller delvis fortfarande i sig😅

Håll i håll ut! Var tacksam. 

men jag förstår jag är så sjukt nojig. Vågar knappt då och kissa. om jag tyckte det var ångest innan att vara rädd för mens under ruvardagarna så går ju inte denna ångesten att jämföra med? imorgon ska jag testa igen och hoppas på starkare streck. 

Hej!

Jag har följt denna tråd sen start men bara läst och inte deltagit. Så ni känner inte mig (i den utsträckningen man känner anonyma personer på nätforum), men det känns som att jag väldigt mycket känner er. Det har skänkt mig hopp när det gått vägen för Eulalia och andra i tråden och det har skänkt mig tröst när det känts som mest hopplöst att jag inte är ensam i min kamp. Vi började vår resa samtidigt som starten av denna tråd och det har varit idel besvikelser och ibland har det känts som att jag vill ge upp. Därför känns det så mycket som ödet, när Nervernautanpå och Hoppfull började ruva ungefär samtidigt som jag och blev gravida? ungefär samtidigt som jag. På fjärde försöket (inkl avbrutna behandlingar) är vi faktiskt gravida. Så jag ville bara säga tack för att ni gett så mycket av er själva i denna tråd. Även om det inte synts så har det betytt otroligt mycket för mig. Och om någon hittar denna tråd senare och behöver hopp eller tröst. Det kan se omöjligt ut, men till slut går det, och då vet man att det var just denna blastocyst som det var meningen skulle stanna. Även om det är tidigt så tillåter jag mig själv att bli glad för att jag just nu är gravid och tänker att oro är normalt och en del av att bli förälder och det är ju i sig ett gott tecken på anknytning. Jag hoppas innerligt att allting går bra i era fortsatta graviditeter. Ni/vi förtjänar lite framgång. Återigen, tack. ❤️

Tack snälla för att du delar med dig ❤️

Grattis till graviditet! Det är så häftigt att det faktiskt går. Jag trodde jag var ett omöjligt fall, men det visade sig inte vara så. Och visst vill jag vara glad, men jag märker att jag fortfarande har nåt form av skydd i att jag inte riktigt vågar... det är så tidigt.

Men vad glad jag är att vi är några "hopplösa" fall där det faktiskt visade sig inte vara omöjligt.

Tack för att du delar med dig. jag brukar också vara en sån som mest läser och sällan skriver men fann mig väldigt väl att hoppa in i denna tråden och dela med mig vilket gett mig mycket på resan.  

stort grattis till dig. Härligt att våga vara glad och finna hopp i stunden.

Jag har definitivt inte hittat dit än. tror också det är en försvarsmekanism som inte släppt. behöver definitivt få ett riktigt starkt plus. Helst skulle jag vilja se ett veckotest öka i styrka och veckor. Men tror jag måste på första ultraljudet innan det verkligen sjunker in och jag vågar tro och hoppas. Läser alldeles för mycket just nu om allt som kan gå Fel dessa första veckor. borde Försöka slappna av och njuta av milstolpen men det går verkligen inte 

Testat igen. Skulle inte säga att det är speciellt mycket skarkare. Något något starkare. Orolig att det inte var tydligt starkare. I alla fall inte svagare. Försöker påminna mig att det inte ens varit  testdag ännu, då denr imorgon, på ruvardag 13. vilket i sig också är ganska tidigt. Andas djupt.