Jag är helt golvad av känslor - kär på riktigt!

Känslor är kemiska processer i vår hjärna. De har ingen agenda. De kommer fram när vi hamnar i olika situationer i livet beroende på vad vi har för biologiskt arv, påverkan av saker när vi är i livmodern, vår uppväxt och erfarenheter.

Att vara känslodriven betyder dels att man är mer benägen att agera på känslor och dels att man är mindre benägen att agera av rationella skäl. Dvs man är sämre på att hantera känslor och väga in vad ett agerande på känslor kan leda till.

Givetvis ska man agera på känslor i rätt situationer. Men därför behöver man även väga in det rationella i sitt beslut att agera. Är jag eller den jag fallit för i en relation redan? Är jag själv benägen att falla för personer för att några år senare falla för någon ny? Faller jag för personer som inte är bra för mig? Osv.

Du skriver:

"I TS fall ser jag ingen fara med att gå in i känslan. Det är större fara med att aldrig öppna upp sig och ge sig hän."

Det är ett svartvitt resonemang då det finns många mellanting. Sen handlar det jag skriver inte om TS specifik då jag inte känner henne eller hennes förälskelse utan mer generellt om att agera på känslor.

Det är inte alls sant att man behöver en hög självkänsla för att bli förälskad. En person med låg självkänsla kan lättare bli förälskad då den har lägre krav. Att nöja sig betyder inte att man inte blir förälskad. Det är fortfarande samma typ av kemiska processer i hjärnan. Däremot har en person med låg självkänsla svårare att leva i en relation.

Det är till och med att en för hög självkänsla kan hindra förälskelse pga högre krav.

Jag tycker du ska låta de som skriver av sig utifrån egna erfarenheter bara göra det. Sen tar du och njuter av det du nu får vara med om! Jag är sååå både avundsjuk och glad haha. Vill så gärna själv vara med om samma som du. Jag har inga problem träffa män och har väldigt fina kärleksförklaringar som håller mig varm. Men för mig krävs precis såna starka kär skor för att ett förhållande ska vara aktuellt. 

vet att vissa faktiskt kan bli ihop med någon enbart för att den duger och att tryggheten det ger är viktigare än starka känslor. Jag är inte rädd för att vara ensam. Men oj vad härligt det hade varit att känna så starkt. Uttrycket att det känns som när man var 14 är ju väldigt vanligt att använda och inte konstigt. Det är ju ett sätt att förklara att känslorna är så starka som när man upplevde den stora förälskelsen för första gången. Den känslan är fantastisk!

Känslor inte kär skor 

Nej jag blandar inte ihop dessa saker. Däremot kan personer med låg självkänsla för stunden må bättre pga förälskelsen och därför inte drabbas av de problem som är associerade med låg självkänsla. Det finns en anledning till att KBT mot låg självkänsla fungerar även om det tar lång tid innan det sker någon förändring på djupet.

Däremot blandade jag ihop hög självkänsla med dessa diagnoser som är något annat.

Uppdatering!

Vi är fortfarande kära, träffas flera dagar i veckan och njuter av att vara i varandras sällskap. 

Det låter fantastiskt. Jag är något år äldre än du, träffade min sambo för några år sedan och blev också så där golvad och tokkär direkt. Han är mitt mitt livs stora kärlek och jag är tacksam varje dag för att vi hittade varandra.

Jag tror ålder och erfarenhet av relationer som inte hållit kan påverka på två sätt. Antingen blir man rädd för känslor och i värsta fall även missunnsam för andras (vilket vi ju ser tydligt i den här tråden). Eller så inser man att man överlever separationer och att kärleken är för viktig för att gömma sig för.

Jag önskar er all lycka! 

Jag har alltid haft en tendens att anpassa mig till andras behov och glömt mig själv vilket är katastrof. När min förra relation tog slut bestämde jag mig för att jag aldrig någonsin skulle nöja mig med något halvdant, jag tog mig en funderare på vad jag ville ha och eftersom jag är en känslosam person som behöver bekräftelse, hoppades jag på att det skulle finnas någon som var som jag. Jag ville även träffa någon som ville ha ett seriöst förhållande och planera framåt, sedan ville jag han skulle ha humor, vara snäll och trevlig samt gärna se bra ut! Jag trodde det i princip skulle bli omöjligt i min ålder då många tyvärr börjat förfalla. Vad hände? Jo, jag sprang på honom på Threads. En man med värderingar precis som jag, såg bra ut (riktigt snygg och sexig) och som tilltalade mig på ett sätt som ingen annan gjort förut. Man kan väl säga att vi "flirtade" lite där men eftersom alla kan läsa vad man skriver på Threads valde jag att kontakta honom privat. Han blev glad över att jag tog kontakt och när vi väl träffades slog det gnistor mellan oss. Det visade sig att han är lika känslig som jag och behöver bekräftelse, precis som jag. Detta var helt nytt då ingen annan man jag varit med varit så känsliga och krävt bekräftelse som han gör. Eftersom jag är precis likadan är det inte svårt för mig att bekräfta honom eftersom jag vet hur viktigt det är för mig. Han bekräftar mig på alla sätt, både med ord men även med handling. Han är romantisk och allt han gör handlar inte bara om att han ska få sex, vilket många män annars förknippar närhet med.

Jag har också märkt att folk här är så negativa och missunnsamma, en del skrev lite galna saker som jag mest skrattade åt. Jag är en stark och självständig kvinna men allt känns mycket bättre och lättare med en man vid min sida. Han är den jag vill bli gammal och dö med.