Har ni gemensam eller delad ekonomi?

Ja, det är skillnad på att vara gifta och att vara sambo. Ser inte att jag har skrivit att det skulle vara samma 🤔

Ja, man ska bidra till gemensamma och personliga behov efter förmåga. Men det gäller åt båda hållen. Det är vad försörjningspliken för makar innebär. Så det med att man ska/bör ha samma ekonomiska standrad ser fint ut på papperet, men det innebär inte att man som äkta makar måste ha gemensam ekonomi. 

Men fortfarande, i ett äktenskap är man som i alla andra förhållanden en egen individ som själv har ansvar över sina egna tillgångar och skulder (vilket även det står i äktenskapbalken).

Man har fortfarande, även i ett äktenskap, ett eget ansvar över sina egna tillgångar och skulder. Så har man bara röd med havregrynsgröt bör man se över sin inkomst respektive utgifter (samt dumpa karl/kvinnofan som äter oxfilé utan att dela). 

Sedan är förövrigt svårt att få upprättelse i det sk lagbrott då man dels inte måste utan bör ha samma ekonomiska standard som makar, och att man även ska bidra efter förmåga till gemensamma och personliga behovb(vilket gäller åt båda hållen). 

Det du skriver är helt korrekt, man har alltid eget ansvar över tillgångar och skulder. Men med äktenskap så blir din fru eller mans ekonomi ditt problem om hon /han plötsligt står på ruinens brant eller drar på sig skulder. Man får inte alltid intrycket att de flesta faktiskt har koll på att äktenskapet är ett sorts ekonomiskt kontrakt.

Om man behöver gå till domstol för att man har sådana problem i äktenskapet, att ena partnern är så snål och egoistisk och inte vill dela med sig, då har inte det äktenskapet något värde alls i mina ögon.
Varför är man då gifta över huvud taget? 

Bättre att skaffa sig en KK om man vill ha det upplägget. 

Är man gifta och en familj så delar man med sig. 

 

Japp! Här bör läggas till, att det finns en risk med att inte gifta sig utan bara leva som sambos, för då har den andre ingen försörjningsskyldighet, samtidigt som HUSHÅLLETS inkomst räknas inför soc. Så en sambo kan inte få något från soc, så länge som den andre sambon tjänar tillräckligt för hushållets behov.

Samtidigt som den andre sambon - som sagt - inte är skyldig att dela med sig. De berörda kvinnorna (ja det är oftast kvinnor) hamnar i en rävsax, där de får tigga sig till lite mat och fickpengar av mannen de lever med. För han har juridisk rätt att vägra henne det, och sådana män brukar inte dra sig för att påminna kvinnan om det. 

...och att skaffa en lägenhet är närmast omöjligt när man saknar inkomst idag, soc går bara in som borgenär för invandrare och (mer sällan) missbrukare och psykiskt sjuka personer etc.. Är du vit och svensk och psykiskt frisk så förväntas du klara dig själv, men det är inte så säkert att det går för det... återstår att fortsätta tigga brödkanter av mannen och betala med sin kropp...

Ja, man förväntas klara sig själv som vuxen och frisk. Vad hindrar då kvinnan (den psykiskt friska som du själv uttrycker det) från att skaffa ett jobb, alternativt att utbilda sig?

På pappret har vi separata konton, men i praktiken går allt in i en pott. Alla räkningar (förutom de som är min partners egna, typ mobiltelefon och CSN) dras från mitt konto, så min partner för över allt utom till sina räkningar + lite fickpengar när lönen kommer in. Jag är den som har "fallenhet" för att hantera ekonomin så jag betalar, sparar och placerar för hela familjen. Fattas det åt något håll så swishar vi bara. Nu har vi dessutom stora investeringar i att rusta upp huset så det blir liksom inte så mycket diskussioner om att någon får mer pengar över att röra sig med. Överskottet går till huset, som är giftorättsgods och således en gemensam investering. Har svårt att se att vi skulle göra på annat sätt i och med att vi har barn tillsammans. Allt vi gör gör vi för att trygga barnets framtid oavsett. Då är "mitt" och "ditt" av ringa intresse. 

Det kan ju finnas orsaker till det. Du låter livsoerfaren? Livet var bättre på den tiden, när flickor gifte sig och då visste de och deras föräldrar att de "var i hamn" som man sa. De var försörjda och trygga för livet. De enda som tjänar på dagens system är männen. Tack för det, feministerna!

Försörja och trygga för livet? 

Tack och lov har det framöver och kvinnor är idag en egen individ, med egen inkomst och intressen. Blir inte försörjd av någon man och kan göra precis vad de vill. 

Nej, även kvinnorna tjänar på dagens system. 

Är närmare 60, höginkomsttagare och lever i kärnfamilj sen +20 år. Ditt inlägg är rent nonsens. Trygga och sunda människor ansvarar för sin egen försörjning utan att vara ekonomiskt beroende av andra.

Ja, de var ju jättetrygga med att vara tvungna att stanna även om mannen var ett as för hon inte kunde skilja sig. Jättetrygga med att behöva föra kassabok över inköpen så maken såg att frun inte spenderade för mycket. Jättetrygg utan pension på äldre dar för hon aldrig jobbat. Hon var jättetrygg i att behöva förlita sig på makens välvilja så hon inte stod på bar backe om han ville byta ut henne mot en yngre upplaga. 

Och gud förbjude om hon fick barn utanför äktenskapet!

Japp, livet som hemmafru med beroende av mannen var otroligt tryggt..   eller inte.

Och förresten, om det nu vore att männen är vinnare på att kvinnor kan försörja sig själva, varför är det då så många män som önskar en tillbakagång till att kvinnor ska vara beroende av dem, tacksamma över att någon vill ha dem (kvinnorna), etc samtidigt som kvinnor kallas för gold diggers för minsta lilla. 

Men inte barnen . Sedan 80-talet ökar den psykiska ohälsan för varje år. 

Nu vill vi knappt ha barn längre, så barnfientligt har vårt samhälle blivit. 

 

Barnfientligt är det väl knappast.