Är det någon som känner igen sig? Min sambo drar vid konflikter. Idag är det dag två och det sista han skrev var igår och att jag inte behöver skriva mer. Varje gång blir det som vi gör slut och varje gång vet jag inte om ?denna gång? är påriktigt.
hur hanterar ni det isåfall? För hela mitt liv raserar varje gång.
Men vad vill du? Tycker du att det är ett ok beteende?
Skit i vad han tycker och koncentrera dig på vad du vill. Tar du tillbaka honom säger du samtidigt att det är ok att sticka hemifrån så fort det inte passar.
Bor man tillsammans är man vuxen nog att reda ut konflikter, man flyr inte fältet. Oavsett om man kommunicerar eller inte.
Tycker det är så himla dålig. Som sagt, att ta sig från en situation en stund för att undvika att det eskalerar tycker jag är sunt, men flera dagar är inte okej?
Mitt ex hade oxå en tendens att säga grejer som att han var villig att lämn. Och sa ofta till honom då faktiskt att om du känner så, så kanske du ska göra det. Och då sa ha typ okej, men då gör jag det? Sen gick han ut i mitt kök och satt och surade tills han kom in och bad om ursäkt, för när det var sånt var oftast när han sneade på något.
Eller när han tyckte att nä men om jag nu tyckte si eller så, så kanske vi inte ska vara tillsammans.
(I nerkortad variant då)
Men bara det tyckte jag var jobbigt. För när något sånt kommer så krossas ju ens hjärta. Även om det sen blir bra igen, så i den stunden tar det ju slut. Om än bara tillfällig. Men inte mindre jobbigt för hjärtat för det.
Och delvis det som gjorde att det tog slut?
Och kan inte låta bli att undra om det är ett sätt att undvika det vi faktiskt bråkade om.
För genom att han lämnar dig i dagar men all den oro och osäkerhet osv gör ju att man skapar ett annat problem.
Kanske inte alls är så, men fundera på vad det var som gjorde att han stack, och om du tror att det kan ligga något i det.
Tycker du förtjänar så mycket bättre än detta. Det gör alla. Tycker det är väldigt ojuste beteende.
Även om jag fungerar helt annorlunda och vill lösa saker där och då, kan jag också förstå det att man behöver en stund. Men att åka iväg och ignorera mig är fruktansvärt, på dett sätt som nu har jag inte varit med om, så vet inte hur jag ska tänka eller tro.
Problemet är ju att han säger inget, man måste ju kommunicera om relationen ska vara över. Ja det förstår jag verkligen, man kan inte ?göra slut? vid konflikter eller använda det som ett vapen.
Ja detta skapar verkligen skada, men jag vet inte ens om det kommer bli vi igen. Jag säger inte att jag bara ska acceptera efter allt detta, men jag behöver ju veta vad sim har hänt osv för att ens kunna ta det beslutet. Nu vet jag ju absolut ingenting och det krossar mig. Tack för svar verkligen!
Även om jag fungerar helt annorlunda och vill lösa saker där och då, kan jag också förstå det att man behöver en stund. Men att åka iväg och ignorera mig är fruktansvärt, på dett sätt som nu har jag inte varit med om, så vet inte hur jag ska tänka eller tro.
Problemet är ju att han säger inget, man måste ju kommunicera om relationen ska vara över. Ja det förstår jag verkligen, man kan inte ?göra slut? vid konflikter eller använda det som ett vapen.
Ja detta skapar verkligen skada, men jag vet inte ens om det kommer bli vi igen. Jag säger inte att jag bara ska acceptera efter allt detta, men jag behöver ju veta vad sim har hänt osv för att ens kunna ta det beslutet. Nu vet jag ju absolut ingenting och det krossar mig. Tack för svar verkligen!
Det du vet är att han beter sig respektlöst mot dig. Han struntar totalt i dina känslor och din oro.
Vad mer behöver du veta?
Men vad vill du? Tycker du att det är ett ok beteende?
Skit i vad han tycker och koncentrera dig på vad du vill. Tar du tillbaka honom säger du samtidigt att det är ok att sticka hemifrån så fort det inte passar.
Bor man tillsammans är man vuxen nog att reda ut konflikter, man flyr inte fältet. Oavsett om man kommunicerar eller inte.
Nej jag tycker inte det är ett okej beteende, det tar ju sönder mig. Samtidigt känner jag att allting är så oklart när man inte har pratat med varandra heller, för man vet inte allting.
Jag håller verkligen med dig om det, och det är någonting som måste jobbas bort isåfall. Som sagt detta är ingenting som skett innan med ignorans under denna långa tid.
Efter att jag talat om för honom att han inte kan åka hemifrån utan man stannar hemma, vi behöver inte prata och du får vara ifred tills du fått din tid men man åker inte så har han hållt det.
Vilket gör det helt annat nu, jag vet att jag gjorde fel men är det oförlåtligt? Och för varje minut som går flyr tankarna iväg, men för varje minut som går skapas också djupare sår. Borde man inte säga det rätt ut om man vill avsluta det med någon? För att lösa de praktiska sakerna och sen faktiskt inte se varandra mer?
Även om jag fungerar helt annorlunda och vill lösa saker där och då, kan jag också förstå det att man behöver en stund. Men att åka iväg och ignorera mig är fruktansvärt, på dett sätt som nu har jag inte varit med om, så vet inte hur jag ska tänka eller tro.
Problemet är ju att han säger inget, man måste ju kommunicera om relationen ska vara över. Ja det förstår jag verkligen, man kan inte ?göra slut? vid konflikter eller använda det som ett vapen.
Ja detta skapar verkligen skada, men jag vet inte ens om det kommer bli vi igen. Jag säger inte att jag bara ska acceptera efter allt detta, men jag behöver ju veta vad sim har hänt osv för att ens kunna ta det beslutet. Nu vet jag ju absolut ingenting och det krossar mig. Tack för svar verkligen!
Det du vet är att han beter sig respektlöst mot dig. Han struntar totalt i dina känslor och din oro.
Vad mer behöver du veta?
Nej, det du gjorde går inte att jämföra med hans beteende.
Varför känner du behov av att försvara honom? Han beter sig som skit mot dig, varför vill du fortsätta vara tillsammans med honom?
Nej, det du gjorde går inte att jämföra med hans beteende.
Varför känner du behov av att försvara honom? Han beter sig som skit mot dig, varför vill du fortsätta vara tillsammans med honom?
Jag undrar om han ser det på samma sätt,
Det är inte meningen att försvara honom, men jag kan förstå att det låter så. Mer att jag vet om att jag gjorde fel, och jag önskar att jag hade agerat helt annorlunda, inte bara för att det blev som det blev utan också för att jag inte är nöjd med hur jag valde att hantera det. Sen finns det väl så mycket annat detta är ju taget ur en kontext på ett sätt, och även endast ur min synvinkel typ.
För att jag är övertygad om att det är min livspartner, jag förstår att det låter sjukt med tanke på hur det är nu och att man kan säga så om någon som gör såhär mot en i skrivande stund. Men det är också sanningen, och ordakerna till varför jag känner så är väldigt många
Jag undrar om han ser det på samma sätt,
Det är inte meningen att försvara honom, men jag kan förstå att det låter så. Mer att jag vet om att jag gjorde fel, och jag önskar att jag hade agerat helt annorlunda, inte bara för att det blev som det blev utan också för att jag inte är nöjd med hur jag valde att hantera det. Sen finns det väl så mycket annat detta är ju taget ur en kontext på ett sätt, och även endast ur min synvinkel typ.
För att jag är övertygad om att det är min livspartner, jag förstår att det låter sjukt med tanke på hur det är nu och att man kan säga så om någon som gör såhär mot en i skrivande stund. Men det är också sanningen, och ordakerna till varför jag känner så är väldigt många
Ja, då får du väl låta honom bestämma huruvida ni ska fortsätta eller inte. När han nu behagar höra av sig. Om du ber om ursäkt tillräckligt mycket, så får du kanske ett nytt löfte att han inte ska sticka iväg fler gånger. Tills nästa gång det sker. Det är ju hans sätt att hantera konflikter.
Tycker andra också att han förtjänar en ny chans? Eller har du inte berättat för någon?
Ja, då får du väl låta honom bestämma huruvida ni ska fortsätta eller inte. När han nu behagar höra av sig. Om du ber om ursäkt tillräckligt mycket, så får du kanske ett nytt löfte att han inte ska sticka iväg fler gånger. Tills nästa gång det sker. Det är ju hans sätt att hantera konflikter.
Tycker andra också att han förtjänar en ny chans? Eller har du inte berättat för någon?
Som jag skrev tidigare så tycker jag inte att händelser (oavsett) ger en rättigheter att bete sig såhär, jag tycker inte att beteendet är okej. Det jag menade eller försökte va mer att jag kan förstå att han gick där och då, och varför han blev arg/ledsen.
Att göra såhär, ignorera och dra från sin sambo (iaf då) är inte ett beteende som man kan leva med. Iaf inte jag eftersom mitt liv raserar. Jag behöver också få svar på de som hela konflikten startade i.
Han har ju som sagt aldrig åkt iväg sedan jag talade om att jag påriktigt inte kan ha det så, och jag måste samtidigt bita ihop genom att inte ?pusha? honom att lösa det där och då.
Jag har berättat det för två personer, och de har olika syn på det. Ingen av dom anser att detta är ett okej beteende oavsett vad jag gjort innan, en ser dock potential i förändring pga han har gjort förändringar tidigare medan den andra tycker att det får vara nog alternativt att jag får leva med det, men att det är mitt beslut. Men jag förstår också det för hade det varit en vän till mig hade jag också sagt samma sak ingen vill se sin vän ledsen på detta sätt.