Är det någon som känner igen sig? Min sambo drar vid konflikter. Idag är det dag två och det sista han skrev var igår och att jag inte behöver skriva mer. Varje gång blir det som vi gör slut och varje gång vet jag inte om ?denna gång? är påriktigt.
hur hanterar ni det isåfall? För hela mitt liv raserar varje gång.
Det låter som att det handlar om konflikträdsla och att din partner har ett undvikande anknytningsmönster som gör att han inte kan hantera jobbiga känslor på sunt sätt.
Det är ett destruktiv beteende som kommer ifrån uppväxten som gör att han måste vara ensam med dessa känslor istället för att ta stöttning av sin partner.
Känns förhållandet som en berg och dalbana också i ren allmänhet?
Att dra är ett omoget beteende och helt oacceptabelt om man någonsin har planer på att starta en familj ihop. Så gör inte en vuxen.
Kom överens om spelregler för gräl en dag när ni inte grälar.
Våra regler:
1. Man stannar i huset.
2. Är det nära matdags får alla i familjen säga åt de som tjafsar att hålla tyst och äta först istället, och tala om saken sen. Ofta hjälper det.
3. Om någon i grälet säger "timeout" så är det timeout i varsitt rum som gäller, och det är den som begärt timeout som avgör när de har lugnat ner sig så att man kan fortsätta samtalet. Den andra får inte fortsätta tjafsa eller störa då.
4. Kroppen hos en vuxen är bara arg i 2-3 minuter. Sedan måste hjärnan göra ett aktivt val att fortsätta vara arg/ visa aggression. Bara att veta om det kan hjälpa en att släppa aggression under sin timeout, och börja tänka ut bättre sätt att lägga fram sin åsikt. Inte anklaga, utan istället fråga varför det blev som det blev och om den andre tycker att det var bra så eller om det går att göra på något annat vis?
5. Du som blir (för) arg- vilken annan känsla ligger till grund för din reaktion? Om du inte känner dig respekterad eller lyssnad på, får stark ångest att relationen ska ta slut, blir extra triggad av ett beteende som liknar något som dina föräldrar har utsatt dig för som är mindre bra- förklara det för din partner. För ofta handlar det ju inte om de där små praktiska sakerna egentligen, utan om att vi vill veta att partnern lyssnar och bryr sig om våra åsikter i ett delat hem och gemensamt liv.
Ibland kan det också hjälpa att tänka att det är en kollega på jobbet som du ska samsas med om arbetsutrustning och ordning istället. För troligen hade du inte betett dig lika emotionellt då.
6. Innan du drar igång nåt- fråga dig själv: Är detta fortfarande viktigt om 24 h?
Kanske det inte spelar jättestor roll att barnet en gång inte har mössa eller om ni blir 10 minuter sena till släktträffen?
7. Håll grälet till det som är relevant. Om grälet handlar om att en inte diskar rent är det inte relevant att den andra ibland kastar sina strumpor utanför tvättkorgen.
Men om ett beteende upprepat stör den andra mycket eller kostar pengar eller riskerar att förstöra saker i hemmet så måste man klart få ta upp det.
Det är inte okej att översvämma badrummet varje gång man duschar så det blir mögelskador t.ex., det begriper nog de flesta personer.
8. Man försöker hitta en lösning och be varandra om ursäkt för grälandet/ sin överreaktion innan det är dags att sova, eller så får man i värsta fall parkera konflikten till nästa dag. Men det borde behövas väldigt sällan, annars är man nog inte riktigt lämpade att leva ihop.
Lite det här som de pratar om i podden jag länkade till också. Enorm brist på självkänsla som gör att man inte kan hantera konflikter eller negativ kritik.
TS, hur är han när han kommer hem? Försöker han låtsas som ingenting (tydligen det narcissister oftast gör) eller vill han sätta sig och prata igenom vad som hände?
Omoget beteende.
Så dina fördomar att alla kvinnor är experter på att ge avkall på sitt mående är utgångspunkten för dina råd?
Enligt mitt tycke ska man lägga energi på att båda mår bra i en relation.
Amen snälla, nu får du väl ge dig? Tror faktiskt inte du är så dum att du själv tror att det är det jag menar. Du väljer ju att tolka på ett sätt för att argumentera istället för att faktiskt höra vad jag säger.
Nä självklar gäller det inte alla, för alla människor är inte lika, precis som alla kvinnor inte är lika, det säger ju sig själv.
De råd jag gav här är givetvis riktade till TS baserade på min tolkning av vad TS beskriver om sin situation, det säger väl sig självt. Det finns naturligtvis aldrig några universella råd.
Och du svarar inte på mina frågor heller.
Självklart är målet att båda ska må bra, men om du inte är helt blind hör du ju att TS inte mår bra som det är nu och då kan man välja att antingen ignorera det och låtsas som det regna, eller också gör man något åt det. Och om nu inte TS respektive är villig att jobba på detta så finns det kanske inte så många alternativ kvar.
Men du som är så himla mycket mer upplyst och klokare än mig, vad är ditt råd till TS?
Jag ser inget skäl att inte använda ordet narcissism så länge man gör det korrekt. Givetvis ska man inte kalla folk narcissist till höger och vänster, men det har jag ju inte heller gjort.
Det var psykologerna och psykiatern i podden jag länkade till som nämnde det här med att sticka iväg som ett vanligt beteende hos just narcissister. Jag tyckte att det var viktig information för TS att få. TS fick ju länken och kan själv avgöra om det var relevant info eller inte.
Det är ju väldigt bra.
Hur går det för dig nu, TS? Har han hört av sig, eller kommit hem?
