Anonymiteten på forumet – befriande eller ett frikort för dåligt beteende?
Jag har funderat ett tag på det här med anonymitet på Familjeliv. På många sätt är det något positivt ? man vågar öppna sig, berätta saker man kanske inte ens skulle våga säga till sina vänner eller sin partner. Det kan vara en stor trygghet att få råd, stöd eller olika perspektiv när man känner sig vilsen eller sårbar.
Men ibland undrar jag: utnyttjar folk anonymiteten lite väl mycket? Jag ser ofta inlägg och kommentarer som är otroligt hårda, dömande eller raljanta. Sånt man nog aldrig skulle säga om man behövde stå för det med sitt namn.
Står folk verkligen för det de skriver här? Eller blir anonymiteten en ursäkt för att slippa empati och respekt?
Nyfiken på hur andra ser på detta ? har ni också reagerat på tonen ibland? Var går gränsen mellan att vara ärlig och att bli onödigt kall?
