Födelsedag ex-partner och bonusfamilj

Jag tycker att det är en god id'e att att alla firar barnet på morgonen.

Men om detta absolut inte fungerar för din nuvarande partner och du känner att partnen tidigare har fått stå tillbaka i många fall, så kanske man behöver bryta traditionen. Speciellt som barnet kommer att vara med ditt ex och hennes familj och fira senare på dagen.

Så det kanske är klokt att dela upp det; morgonfirande med din nuvarande familj och på- dagenfirande med ditt ex familj.

Barn som är 8 år förstår mycket. Sätt dig med barnet i enrum och förklara att nu när det finns en bebis i er familj så kommer ni att fira födelsedagen på ett annat sätt. På morgonen i er nya familj och sedan på dagen med mamma och den familjen. 

För jag tänker att din nya partner kan bli stram när exet och hennes familj komner, trots att hon inte säger något. Och att födelsedagsbarnet känner av det. Då blir det ju inte fint för barnet! Vilket är viktigare än traditioner. 

Så 8 åringen ska vara tillräckligt stor att förstå saker i ting gällande att ha en styvfamilj , att men TS nya tjej är inte tillräckligt stor att förstå samma sak.

Logiskt...

Bonus är inte rätta ord i sammanhanget.

Frågan är väl om 8åringen förstår vad bonusmor vill, har pappan ens pratat med barnet om det eller kör han på med sitt race och planerar med xet bakom ryggen på bonusmor? 

I mångt och mycket kan man samarbeta kring ett barn, men aldrig att jag skulle låta min man bli sårad och ledsen pga en sån här sak.

Jag har själv både egna barn, biologiska med min man samt bonusbarn, och liknande situationer har hänt för oss också från båda håll. Då har jag och min man satt oss ner och diskuterat vad som känns bra och inte bra, och båda har varit helt överens om gemensamma firanden där barnens andra föräldrar ingår helt går bort. Undantag har varit tex studentutspring, då har har vi alla varit där, men inte tillsammans, vi och vår sida i en samlad trupp och de andra för sig. Eftersom vi numera inte ingår i samma familj som de andra vuxna. 

Nej, det är ingen bonus med styvbarn. Det har du helt rätt i.

 Skulle vara intresssant att få svar från TS, hur de kommer göra med födelsedagen? 

Jag tycker att en 8åring är tillräckligt liten för att få en födelsedagsmorgon som hen vill ha den, hos den ena eller andra föräldern.

Självklart förstår TS nya. Men hon håller inte med, hon vill inte ha dit exet på morgonen. Det borde exet och TS förstå. Hur kan man som ex vilja åka hem till den nya familjen, så gränslöst. Exet får respektera den nya relationen. 

 

I stället för att pissa in sina revir tycker jag att de vuxna borde fokusera på det lilla födelsedagsbarnet. 

Jag tycker du behöver luska vidare i vem som har starkast känslor kring det här.

Är det verkligen superviktigt för barnet att födelsedagsmorgonen är som förut eller handlar det mest om att bryta en vana? Är det superviktigt att nya tjejen får morgonen fri eller är det kanske viktigare att hon känner sig lyssnad på och kan tänka om om hon förstår att födelsedagen blir förstörd för barnet? 

Går det inte avgöra vem som känner mest och båda säger sig tycka det är superviktigt att få det på sitt sätt tycker jag du ska testa att slopa firandet för barnet. Blir barnet ledset och får födelsedagen förstörd tänker nya tjejen förhoppningsvis om och ändrar sig till nästa födelsedag. En förstörd födelsedag är inte hela världen. 

Blir födelsedagsbarnet jätteledsen utan att nya tjejen bryr sig är det viktig kunskap till framtiden. Då vet du att du måste skydda ditt äldsta barn och vakta att hon inte far illa i den nya relationen. 

Ts, om du skiter i din kvinnas känslor i det här läget så är du en regelrätt skitstövel.
Du lär inte behöva bekymra dig om så värst mycket angående henne i framtiden

Den här enstaka händelsen skulle jag inte lämna dig för men jag skulle tappat det mesta av känslorna och med tiden skulle sista gnistan också dö och jag skulle gå. Garanti på det.

Att fokusera på barnet är inte samma sak som att barnet ska få sin vilja igenom. Självklart blir det förändringar när TS skaffat en ny familj. 

Tror inte så många hade accepterat att deras ex nya kvinna kom hem till dom, men nu när det rör sig om en bonusmamma så ska hennes åsikter bara bortses ifrån. 

 

Hur gör ni vid alla andra högtider om det är superviktigt att allt ska vara som det alltid har varit?? Värsta "Tomten är far till alla barn"-jularna där alla egentligen mest känner sig tvingade och har sina problem på sina håll men alla låtsats vara lyckliga?
Hade min partner ens andats om att dra in sitt ex och en massa ungar i vårt/mitt hem kl 06.00 bara för att barnet ska leva i nån fantasivärld att allt är som förr och alla egentligen är vänner och älskar varandra så hade det inte varit min partner längre. Han har valt att lämna det livet och skaffa ett nytt, inte fasen skulle jag då ställa upp på detta patetiska skådespel! Om mamman träffar en ny, ska även denna in i ert hem med sina ungar på olika håll för att fira flickan?? Varför inte bara köra öppet hus helt och hållet?

Nu när jag är vuxen så bjuder jag de som tillhör min familj. Och om någon av de vuxna har problem med det så får de låta bli att komma. Under många år delade jag upp mitt liv mellan mamma och pappa för att de inte skulle behöva träffas, och för att deras nya partners inte skulle känna sig obekväma. Men sen tröttnade på att mitt vuxenliv ska handla om dem och deras skilsmässa, nya partners hela tiden.  

Egentligen skulle jag ju kunna vara utan deras partners helt, men där får man ju bjuda till av artighet, bjuda båda i paret så att säga. Så där får man ju låtsas att man är glad och ta på sig snälla leendet.

Så om mina föräldrar eller deras partners vill leva i nån fantasivärld där deras ex och dennes nya inte existerar, så får de göra det utan att blanda in mig. Och då kan de avstå att komma på bröllop, barndop, födelsedagar, studentfirande. Helt okej för mig om de väljer så. 

Men det du beskriver är ju en helt annan fråga. Du bjuder in, alltså till ditt hem eller annan neutral plats. Det är skillnad att träffa ex på en neutral plats och på att träffa ex som kommer hem till en och leker familj. Finns ju hur många problematiska konstellationer som helst, ofta har det ju inte heller slutat bra och vänskapligt och att där är agg kvar. 

Jag anser att väljer man att flytta ihop med någon ny är det båda som bestämmer vem som får eller inte får komma in i ens hem. Detta har inget att göra med huruvida barnen får en fin födelsedag eller ej. 

Det är absolut en annan sak, men mina föräldrar och deras respektive har ju krävt och förväntat sig att deras önskemål om att inte behöva träffa sina ex ska tillmötesgås. Så jag har sedan barnsben och upp i vuxen ålder förväntats anpassa mig efter dem. 

Jag anser att har man skaffat barn med någon så kommer den personen att finnas i ens liv på ett eller annat sätt alltid. Och lever man med någon som har barn med någon så finns både exet och barnet med i bilden. Man går inte runt och låtsas att det inte är så och kräver att andra ska anpassa en massa för att vuxna inte kan hantera sina känslor.

Ofta kräver man mycket mer acceptans och flexibilitet av barn än man skulle drömma om att kräva av vuxna, sig själv inkluderat.  

Annorlunda såklart om de förväntar sig att inte behöva träffas alls. Då måste det vara mycket infekterat. 

Men, gäller det ens egna sfär som ens hem är det för mig självklart att de som bor där bestämmer vad de är bekväma med. Hade aldrig fortsatt med en man som hade svårt att respektera detta. Sen kan man fråga sig vem som ens vill springa hos sitt ex oavsett om barnet fyller år eller ej.
Är själv frånskild med barn och skulle aldrig få för mig. Sen den dagen vi separera har barnen firats hos den föräldern de råkar vara hos på sin födelsedag och sen i efterhand hos den andra föräldern. Gemensamt kalas kan jag köpa, men inte att dyka upp i en ny familj tidigt på morgonen emot den nyas vilja. 

Ok. Du verkar vuxen och kör ditt race. En 8-åring kör fan inte sitt race i mitt hus!