Arbetsplats situation

Pedagogisk måltid ska man inte betala för, det ingår i arbetstiden. 

Däremot har man i många kommuner möjlighet att betala en summa (dras på lönen) för att få lunch på jobbet istället för att ha med sig, om man önskar. Men detr inte samma som pedagogisk måltid. 

Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till, jag har försökt nu på senaste att sätta mig mer vid ?klicken? och vara social, skratta och liknande men inget förändras, så jag kan lika gärna fortsätta vara själv Och i min egen bubbla. Det är aldrig någon som vill dricka kaffe, börjar jag prata så stannar det liksom där, ingen som knappt hälsar och jag försöker verkligen eftersom att jag var ?väldigt tyst och inte syns utåt? 

Man vet aldrig från en dag till den andra om någon kommer hälsa, om jag ska sitta själv eller med dom andra. vi är ju alla utspridda men ni förstår. 

varje gång det är en aktivitet så backar jag ur för jag vet att jag ändå inte har någon :( 

och läser man här nu så låter det lite konstigt, det är ingen skola och man har ju såklart eget ansvar, men jag kan inte komma flera år efter när Jag redan har försökt, inget känns naturligt. 

den jag är på jobbet är jag absolut inte till vardags, vet inte vad som har hänt här men jag känner mig helt socialt inkompetent. 

Söker du andra jobb?

Ja men det går ganska trögt, plus att jag har en negativ bild/uppfattning om mig själv så känner inte riktigt det där drivet eller hoppet 

Det viktigaste är att du kommer bort därifrån så fort som möjligt. Det borde ge ordentligt driv.

Hur har det gått? Har du orkat titta efter andra arbeten? Sådana situationer som du är i kan dränera en på energi. Hoppas att du orkar ta de första stegen mot en bättre jobb- tillvaro! Det är värt det!

Tack för frågan. Tyvärr går det inte alls som förväntat. Känner mig spänd varje dag. Har försökt att sitta mer med gruppen och vara en del av dem men det går inte alls bra. försöker prata lite, Skratta med och så men det ger mig inget Så jag kan lika gärna sitta själv. 

söker jobb så mycket som möjligt men svår jobbtid. 

Alt sammanfattningsvis känns väldigt jobbigt just nu.. speciellt med hur jag uppfattas utifrån, känns inte bra.. 

Det som har hänt är exakt vad som brukar hända mobbade människor.

Om du slutar så kommer gruppen att hitta någon ny som de mobbar. De tar den som är minst lik de tongivsnde personerna i gruppen. Eller någon som de tongivande känner en konnkurrens med. 

Det som händer är att den utsatta personen tappar självförtroende och blir nedstämd. Börjar till slut sova dåligt och blir ännu mer nedstämd.

Du kan absolut inte förändra det här själv.

Rådet som alltid brukar ges är att byta arbetsplats. Du kommer att må bättre på en annan arbetsplats och du behöver inte vara något socialt geni för att klara det. Det enda du behöver förstå är att du har blivit illa behandlad. 

Så du behöver snabbt leta efter något bättre. Ingen arbetsplats är helt 100% bra. Det finns alltid nackdelar.  Men du ska inte behöva ha det så dåligt som du har det nu!

Tillägg; Det kan finnas några på din nuvarande arbetsplats som tycker att det skulle vara helt O.K. att fika tillsammans med dig, men de vågar inte för då riskerar de att själva bli utstötta. 

Tack snälla för svar! Men varför vill man frysa ut någon som aldrig är otrevlig? och jag vet inte om jag kommer klara ett nytt jobb, är rädd att det kommer bli samma situation. 

jag har redan blivit tillagd att jag är för tyst men tydligen hjälper det ändå inte att försöka vara en av dom. Klart att jag kan fortsätta, klart att jag kan fråga mer men tillslut orkar man inte. 

kommer aldrig glömma när min kollega sa inför alla ?vi backar ur? när jag tänkte följa med på en fika rast :( 

jag vill inte heller att det ska se ut utåt som att jag inte vill, för jag vill jätte gärna hänga med dem eller iallafall försöka men det går ju bara inte. 

Det var naturligtvis en av de tongivande som sa "vi backar ur".

Det passar dem att de kan gå tillsammans och fika. Du är antagligen "minst lik" de tongivande personerna i gruppen, det är något du aldrig kan ändra på.

Dessutom har ca 20 % av alla människor (nu i modern tid) mer eller mindre av sadistiska drag. Det innebär att de tycker att det är kul att såra andra. Obegripligt för oss andra, (ifall vi inte är i en jättestor konflikt med den andra personen). 

Det finns många arbetsgrupper som accepterar lite mer tystlåtna personer. Om personen sköter sitt jobb, är vänlig och pratar lite grad i alla fall på fikarasterna. Inte är helt tyst utan delar saker de tycker, tänker och har gjort. 

Är du tillbakadragen så kommer du inte att bli något socialt centrum på någon annan arbetsplats heller, men om du deltar i alla fall en del i samtalen, så kan du bli accepterad.

Du slänger bort år av ditt liv genom att försöka ändra något du inte kan ändra på. Hur gärna du än själv vill.

Arbetsplatser med både män och kvinnor kan ofta ha bättre stämning än enkönade arbetsplatser.