Min fru kysste en man framför ögonen på mig

Hon har berättat att hon är kär i den andra mannen.

Hur menar du att det då skulle spela någon större roll om TS kan förlåta eller inte förlåta?

Men TS har sagt att han älskar henne.

Det finns ingen anledning agera i hastigt mod, i panik eller att ha bråttom i en livsavgörande situation som denna.
Inte minst livsavgörande för TS barn.

Han kan alltid välja att ge henne en chans att ångra sig.
Om hon ångrar sig, beroende på vilket ansvar hon tar, så kan han efter det fatta sina beslut.

Efter att han fattat sina beslut kommer i så fall att fixa bodelning etc, om det är detta medvetna och väl genomtänkta beslut som TS tar.

Den situation som TS hamnat i är ju inte alls någon särskilt ovanlig situation.
Det är liksom ingen värdslig sak om man ser den i ett större perspektiv, även om det givetvis är en unik situation för honom.

Att fatta livsavgörande beslut i panik eller i hastigt mod är självfallet inte ett klokt val.

Det är jätteklokt att inte vända barnen mot den andre föräldern. Nu är ju dina barn lite mindre men jag som har stora barn insåg i somras att även de myndiga har svårt att se oss vuxna som något annat än föräldrar.

Vi ska skiljas, och min 19-åring tog det faktiskt hårdast. Sa saker som att - men då kommer vi aldrig någonsin kunna göra saker som familj igen - och jag svarade att det kan vi visst. Vi kan absolut vara på samma ställe om vi blir bjudna dit samtidigt. Vi kan fira era skolavslutningar ihop och såna saker. Hans svar då var: Men ååååå, om ni kan det, då känns det ju ännu onödigare att göra det här.

Och då förstod jag att fast att han är 19 år så ser han oss bara som föräldrar. Att vi (eller jag - det är mitt initiativ) vill mer av livet än att bara kunna göra saker ihop som familj. Det förstod han inte förrän jag förklarade det så gott jag kunde.

Men det var ett sidospår. Jag tänker att du kanske måste vara tydlig med dina barn att deras mamma är bra mamma för dem. Att hon just nu inte varit en bra fru och att ni inte kommer fortsätta leva ihop. Men att det inte har något att göra med hennes relation till barnen och huruvida hon är en bra mamma.

Tillåt dig att vara ledsen och det är ingen fara att barnen ser det. 

För din egen skull fastna inte i tänket att du slängt bort en massa år eller vad du försakat. Det är vad det är och det går inte göra ogjort. Du har fyra jättefina barn. Tänk på hur du ska lösa det så bra som möjligt för dessa samtidigt som du också måste bygga upp dig själv och fundera på vad du vill för dig.

Det finns alltid två sidor av alla mynt. Du har din version, hon har sin. Fastna inte i vad som varit, hur ni hamnat där ni är. Ni kommer inte vara överens. Hon kommer tycka du varit hemma för lite i o m ditt jobb. Du kommer tycka du har gjort allt du kunnat och offrat allt annat. Ingen behöver nödvändigtvis ha fel. Någonstans har ni gått vilse - eller ja iaf hon. Att försöka hitta en skuld i det som varit kommer inte leda er framåt. Det kommer inte ursäkta det hon gjort eller göra det enklare för dig.

Jag önskar dig allt gott. Hitta någon att prata med och fokusera på livet framåt och barnens bästa.

Om det här är sant, så tycker jag att det är hemskt. Det är inte ditt barn som ska förklara och det är verkligen inte barnen som ska trösta DIG. Det ska vara tvärtom. Min pappa var precis så som du beskriver här och det är en börda som inget barn ska behöva ta. Tro mig.

Varför är det så farligt att visa sina barn att man är sårbar och inte alltid kan hålla sig stark?
Skillnad är väl om man använder sina barn som bollplank och slaskhinkar för allt men är man riktigt ledsen så måste man kunna visa det.
Uppenbarligen så visste ju barnen att det hänt något så varför skulle han försöka släta över det då?

Att få en blackout och slå sönder ett halvt kök är inte att slänga en vas i väggen eller slå ett hål i en dörr av ilska utan en nivå som tyder på underliggande problem med ilska. Skulle gett exakt samma råd till en kvinna där det varit en stor möjlighet att ilskan skulle flamma upp igen.

Fast vilka är mest sårbara här? En vuxen man eller barn som precis vaknat upp till ett sönderslaget hem och att deras föräldrar och enda trygghet ska separera? Det är TS ansvar att hantera sina känslor. Att föräldrarna ska skiljas är ett enormt trauma för barn. Att se ett sönderslaget kök är ett ännu större trauma. Det är barnens känslor som ska beaktas här. Det är föräldrarnas jobb att vara där för barnen. Inte tvärtom. Att barnen ska behöva ta hand om sin pappa när de är mitt i ett pågående kaos är så galet som det kan bli.

Men han har ju inte begärt att barnen ska ta hand om honom. Dem såg hur köket såg ut frågade sin pappa vad som hänt och då kunde han inte hålla sig. Han har inte heller sagt att han i fortsättningen kommer att visa sådans känslor för barnen och uppenbarligen så har han ju pratat med dem och kommer säkerligen att fortsätta göra det när dem så behöver.
Klart att det är trauma för barnen med men en vuxen människa är också bara en vuxen människa och ibland är det svårt att inte visa hur ledsen man är.
Jag förstår hur du tänker men ser inte problemet med att det blev så som det blev just där och då. Vi vet heller inte vad han sa till sina barn just där och då, hur länge och vad som hände efteråt. 

Nä, men jag ser problemet. Klart och tydligt.

Och vad är problemet? TS reaktion eller orsaken till det? Att hans fru tog hem en annan man till deras hus,med barnen hemma och allt?
Jag tycker faktiskt inte att mamman är oskyldig heller.

Driver du? Problemet är att TS slog sönder köket och sedan måste 13-åringen ta hand om sina yngre syskon och sedan måste de alla trösta pappan. Du ser inga problem i det? Om man har sett sin fru kyssa en annan kan man uppföra sig som man vill framför barnen?

Har du missat att barnen frivilligt gick fram och tröstade sin pappa? Det var inget han tvingade dem till.
Och man måste komma ihåg att man inte är mer än människa. Att reagera med ilska på en otrohet är naturligt även om alla kanske inte reagerar så starkt.
Och det betyder inte att det kommer att hända igen.

Du svarade inte på frågan. Tycker du att mamman gjorde rätt som tog hem en annan man till huset när barnen var hemma och kysste honom osv?
Du tror inte att det påverkade barnen negativt? Med tanke på att de sa att de inte ville ha med mamman att göra. Även om TS bad dem att tänka om. 

Det är väl klart att de frivilligt går fram. De känner ju ett ansvar för honom! Ett ansvar som de verkligen inte ska ha i den åldern.

Det är väl klart att det inte var rätt? Var har jag ens skrivit att det skulle vara rätt? Det jag skriver är att barnen inte ska dras in i den här skiten mer än absolut nödvändigt. De ska inte tvingas ta sida och de ska INTE behöva trösta eller se ett sönderslaget kök.

Och det ansvaret hade de inte behövt ta om inte mamman hade släpat hem en annan man till deras hem.

Nej,du har inte nämnt mamman och hennes beteende överhuvudtaget vad jag har kunnat se.

Men mycket här som måste klarläggas. Varför var hustrun full ens när hon väntade på att mannen skulle komma hem senare på kvällen?   Hade man varit någon annanstans och sedan gick dom hem till Henne? .  Var det slumpen att  mannen fick se ett fyllehångel ,eller har dom haft ett längre förhållande?    Vad folk säger i chock i fyllan är nog inte vad man ska fästa sig så mycket vid.  De som hakar upp sig på att mannen blev upprörd och arg låter ytterst patetiska,vi vet inte vad sönderslaget kök innebär kan vara ett vält köksbord bara typ.

Nej, jag har inte nämnt mammans beteende. Behöver jag det? Jag vänder mig till TS som skriver tråden och som slog sönder köket och fick tröstas av sina barn. Jag tycker faktiskt att barnen är det viktigaste i det här, om det är okej med dig.

Ytterst patetiskt snarare att låtsas tro att "slog sönder halva köket" är ett vält köksbord.

Ja,det är helt ok för mig. Jag tycker också att barnen är viktigast. Därför så tycker jag inte att man ska dra in sina barn i sina otrohetsaffärer heller.

Tänk nu på att i förhandlingen om det fortsatta livet för barnen, så är det du som sitter med de starkaste korten, eftersom hon som hade fräckheten att ta hem sin älskare. Hennes sätt att sköta affären tycker jag medför att hon måste flytta. Vart hon flyttar är inte alls ditt bekymmer.

Boka en timme med en jurist, förbered frågorna och finansiella fakta i god tid före mötet. Prata så lite som möjligt med din snart f d fru. Se till att du sköter jobbet och barnen noga, det ger dig stabilitet medan din trasiga själ läker. Behöver du en lindrande samtal, kan du boka en tid med en av kyrkans diakoner. De är bra på sånt.

Prylarna i hemmet kan du alltid skaffa nya, så där kan du köpslå en del, så var inte sniken. Barnens saker bör helst vara utom diskussionen.

Din snart f d fru kommer att få stå sitt kast. Låt det bli hennes problem.

Det kommer att gå bra. Kanske inte på en gång. Men till slut.

 

Jag tänker nog att även modet är hon som klantat sig så har hon kanske ett jobb där hon kan hämta på dagis, fritids mm. Så borde hon bo med barnen tills ni rätt ut det här. Kör du lastbil har du nog inget 8-17 jobb.