Hur svartsjuk får man vara?

Håller inte med om att göra det utanför en relation för det är just i relationer våra gamla sår och problem triggas. Hon kanske inte överhuvudtaget kan jobba på detta om hon inte är i en relation. Sen är det ju upp till ts om han vill vara den hon får växa med. Sen är inte alla redo eller kapabla men det lär ju visa sig. 

Har pratat med henne och hon säger att hon ibland, efter ångesten har lagt sig så inser hon att hon överreagerar. men att ibland förstår hon inte varför jag ?måste? göra som jag gör. att hon inte tycker att jag har en rättighet att kolla på andra tjejer, och att jag borde nöja mig med henne bara. jag är nöjd med henne och ger henne komplimanger hela tiden men hon har så svårt att ta det. hon har riktigt dålig självkänsla och visst hon har sina anledningar. 

hon vägrar att lita på mig också, hon säger saker i stil med att alla män är otrogna osv, och när jag säger att jag inte kommer vara otrogen för att det är en snygg tjej på stan eller på en TAVLA eller för att en annan tjej gör god mat (hennes kompis lagade mat en gång och jag sa att det var gott och hon blev Sur) så svarar hon alltid att det är så alla otrogna säger innan de är det. 

hon har en sån skräck för just otrohet och hon fixerar sig vid situationer som egentligen  inte betyder något. hon ställer samma frågor om och om igen om samma sak som hon tyckte var jobbig och frågar alltid varför jag gör som jag gör men det spelar ingen roll vad jag säger, hon har redan en bild i huvudet om sanningen. och det värsta av allt är att hon kan ta upp samma sak och vilja prata om det i flera timmar flera månadrr efter det hände. 

har sagt till henne att hon får gå i terapi och blir det ingen bättring så vill jag inhe fortsätta relationen mer. har aldrig sagt något likande, har aldrig ?hotat? med att göra slut. hon blev ledsen och lovade att bli bättre för att hon verkligen älskar mig och är tacksam över stt jag har behandlat henne bra när hon haft sina svartsjuke utbrott 

Har pratat med henne och hon säger att hon ibland, efter ångesten har lagt sig så inser hon att hon överreagerar. men att ibland förstår hon inte varför jag ?måste? göra som jag gör. att hon inte tycker att jag har en rättighet att kolla på andra tjejer, och att jag borde nöja mig med henne bara. jag är nöjd med henne och ger henne komplimanger hela tiden men hon har så svårt att ta det. hon har riktigt dålig självkänsla och visst hon har sina anledningar. 

hon vägrar att lita på mig också, hon säger saker i stil med att alla män är otrogna osv, och när jag säger att jag inte kommer vara otrogen för att det är en snygg tjej på stan eller på en TAVLA eller för att en annan tjej gör god mat (hennes kompis lagade mat en gång och jag sa att det var gott och hon blev Sur) så svarar hon alltid att det är så alla otrogna säger innan de är det. 

hon har en sån skräck för just otrohet och hon fixerar sig vid situationer som egentligen  inte betyder något. hon ställer samma frågor om och om igen om samma sak som hon tyckte var jobbig och frågar alltid varför jag gör som jag gör men det spelar ingen roll vad jag säger, hon har redan en bild i huvudet om sanningen. och det värsta av allt är att hon kan ta upp samma sak och vilja prata om det i flera timmar flera månadrr efter det hände. 

har sagt till henne att hon får gå i terapi och blir det ingen bättring så vill jag inhe fortsätta relationen mer. har aldrig sagt något likande, har aldrig ?hotat? med att göra slut. hon blev ledsen och lovade att bli bättre för att hon verkligen älskar mig och är tacksam över stt jag har behandlat henne bra när hon haft sina svartsjuke utbrott 

Det jag menande med valid var att hon inte visade sin svartsjuka så ofta även om hon kände den. Så när hon väl uttryckte sig om något hon kände svartsjuka över så var det inte hela världen eftersom det var så pass sällan jämfört med nu. jag tänkte där och då att det är okej att hon är lite svartsjuk då och då, att det är mänskligt och tyckte till och med att de var lite gulligt Men nu när det börjar handla om saker jag inte ens kan styra såsom tavlor så blir de väldigt överdrivet. 

Har pratat med henne och hon säger att hon ibland, efter ångesten har lagt sig så inser hon att hon överreagerar. men att ibland förstår hon inte varför jag ?måste? göra som jag gör. att hon inte tycker att jag har en rättighet att kolla på andra tjejer, och att jag borde nöja mig med henne bara. jag är nöjd med henne och ger henne komplimanger hela tiden men hon har så svårt att ta det. hon har riktigt dålig självkänsla och visst hon har sina anledningar. 

hon vägrar att lita på mig också, hon säger saker i stil med att alla män är otrogna osv, och när jag säger att jag inte kommer vara otrogen för att det är en snygg tjej på stan eller på en TAVLA eller för att en annan tjej gör god mat (hennes kompis lagade mat en gång och jag sa att det var gott och hon blev Sur) så svarar hon alltid att det är så alla otrogna säger innan de är det. 

hon har en sån skräck för just otrohet och hon fixerar sig vid situationer som egentligen  inte betyder något. hon ställer samma frågor om och om igen om samma sak som hon tyckte var jobbig och frågar alltid varför jag gör som jag gör men det spelar ingen roll vad jag säger, hon har redan en bild i huvudet om sanningen. och det värsta av allt är att hon kan ta upp samma sak och vilja prata om det i flera timmar flera månadrr efter det hände. 

har sagt till henne att hon får gå i terapi och blir det ingen bättring så vill jag inhe fortsätta relationen mer. har aldrig sagt något likande, har aldrig ?hotat? med att göra slut. hon blev ledsen och lovade att bli bättre för att hon verkligen älskar mig och är tacksam över stt jag har behandlat henne bra när hon haft sina svartsjuke utbrott 

Japp det är så hon beskriver det. hon säger att hon aldrig hade känt så innan hon träffa mig. oxh Jag är redo att vara den hon växer med, men då vill Jag se en förändring också. 

 

Då är det en helt annan sak. Då har du inte gett henne någon orsak att bete sig så  

Okej, men då gör du var du kan. Men jag tror faktiskt det är bra om du säger till henne dock att om ni ska kunna ha en framtid tillsammans, så måste hon ta tag i det. 
Att du gärna finns med och stöttar henne på resans gång, men att hon måste aktivt göra för att detta ska förbättras.

Jag kan visserligen förstå hennes oro. Jag har själv blivit bedragen, och tror inte att jag känner någon som inte antingen har blivit bedragen, eller har dragit, så jag delar hennes oro. Däremot så vet jag att det är något som ligger hos mig. Och liten parantes är att jag inte kände mig lika nojig i min senaste relation där jag inte blev bedragaren. Men jag var mer svartsjuk i min förra där jag faktiskt blev bedragaren, så där fanns det ju legitimt skäl för oro, även om jag inte visste det i början, men känslorna kom ju från något.
Dock så är jag också fullt medveten om att inte alla män är otrogna kräk. Många, men inte alla.
Men fortfarande så är det något hon måste lära sig hantera. 
Sen kanske detta kan innebära att ni kommer behöva gå ett par parterapi samtal också, men framför allt så behöver hon ju jobba med sig själv.

Om du älskar henne så pass mycket att du känner att du orkar fortsätta finnas i hennes sida, och ha det tålamodet så är det nog det bästa. Men jag tror att jag ska tänka igenom det ordentligt innan. Är du verkligen redo för det, eller är du redan på väg bort? För om du redan är på väg bort, så kanske det är bättre att du gör det innan hon påbörjar denna processen.

Var så mitt ex sa oxå. Att han bara var så rädd att förlora mig så därför blev han så. Men sa då att om han litar på mig så har han inget att oroa sig över, för jag har valt honom. Han menade dock att han litade på mig, men inte  andra. 
Men summan av kardemumman är dem att om han hade litat på mig så hade han ju inte behövt oroa sig, för då hade han ju litat på att jag inte skulle göra så mot honom.
Jag vet inte hur du själv känner, men jag personligen tog det faktiskt som en stor förolämpning, men han började njoa, för det han faktiskt säger då är att han tror att jag är en sån som är otrogen, vilket det blandar värsta jag vet faktiskt om jag ska vara ärlig. Jag hoppades jag att han skulle ha högre tankar av mig än så. 
Men igen det är mina känslor. Och de är jag som ansvar för det.

Det är det du tjej måste lära sig, men det kommer hon behöva professionell hjälp med tror jag.  

Önskar er lycka till. 

Tack! jo jag känner också ibland att hon har väldigt låga tankar om mig, tror hon efter allt jag har gjort för henne att jag ska bedra henne? jag önska att hon kunde tänka att jag är en bra person som har högre moral än så. 

Jag var extremt svartsjuk när jag var i den åldern. I mitt fall handlade det om otrolig osäkerhet hos mig själv och att jag blev sviken många ggr som barn. 
Det spelade ingen roll hur fina mina pojkvänner var mot mig. Jag var svartsjuk ändå. 

Jag behövde jobba väldigt mycket med mig själv och med mina trauman för att bli den trygga, stabila människa jag är idag! 

Ts, jag tror inte du kan göra något i detta fallet. Hon behöver jobba med sig själv! 

Som med alla problem är detta något som går att lösa om hon själv inser att det är ett problem hon har och lider av. Att man kan få panik av att den man älskar tittar några gånger för mycket på en tavla är BÅDE fullständigt orimligt MEN SAMTIDIGT ett vanligt irrationellt mänskligt beteende. Om hon själv kan reflektera i efterhand och inse att hon inte reagerar på ett sätt som är bra för någon av er och inte heller för relationen så går mönstret att bryta kan jag säga utifrån egen erfarenhet. Om hon däremot rent sakligt i alla situationer - och även när det gäller andras relationer - faktiskt tycker att man inte får titta på tavlor av motsatta könet, då har ni problem på riktigt. Utmaningen för dig är att få er båda att fatta att det här gör hon på grund av att hon är kär, osäker, otrygg etc och nu behöver hon öva på nya sätt att hantera det. Så länge hon själv eller någon annan tror att hon gör det för att hon är dum i huvudet eller elak kommer inget ändras. 

Det praktiska rådet jag fick i en liknande situation är att du ska bekräfta en gång men inte hundra. Har du redan svarat på varför du tittade på tavlan till exempel, så gå inte in i en timslång diskussion om den för att verkligen bevisa att det du säger är sant (vilket är lätt hänt). 

Jag är också svartsjuk av mig i mitt förhållande, men mycket mer svartsjuk nu än med mitt ex.

jag tror man som tjej känner snabbt vibbar av killar som kanske lätt tittar snett på andra tjejer i smyg osv.
min kille kollade flera gånger åt en tjejs håll som hade brösten ute på resturang, jag stod bredvid och följde hans blick.
det var pinsamt och kände mig jätte dum, som stod bredvid som hans flickvän.
kände mig fruktansvärt liten och ful efter det.
Har haft jätte svårt att känna tillit efter det, mycket pga hur händelsen fick mig att känna där o då.
är så osäker fortfarande, känner mig aldrig tillräcklig hur mycket han än bekräftar mig.
Tyvärr 

Jag är också svartsjuk av mig i mitt förhållande, men mycket mer svartsjuk nu än med mitt ex.

jag tror man som tjej känner snabbt vibbar av killar som kanske lätt tittar snett på andra tjejer i smyg osv.
min kille kollade flera gånger åt en tjejs håll som hade brösten ute på resturang, jag stod bredvid och följde hans blick.
det var pinsamt och kände mig jätte dum, som stod bredvid som hans flickvän.
kände mig fruktansvärt liten och ful efter det.
Har haft jätte svårt att känna tillit efter det, mycket pga hur händelsen fick mig att känna där o då.
är så osäker fortfarande, känner mig aldrig tillräcklig hur mycket han än bekräftar mig.
Tyvärr