• glasögon43

    Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?

    Jag är en över medelålders kvinna och har träffat en man som det känns helt rätt med och jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Vi har varit tillsammans i några månader och båda är separerade. Jag har två barn på halvtid och han har tre barn på heltid. Vi kommer inte få några gemensamma barn.
    Vi diskuterar nu att flytta in till mig om 2-3 år då jag bor i ett större hus där vi alla skulle kunna få plats - huset har 6 sovrum.
    Nu till problemet. Mannen vill då äga 50% av mitt hus som är värt 20 mSEK, men vill bara betala 3 mSEK för den delen då han inte har mer pengar. Det skulle alltså innebära en värdeöverföring/gåva på ca 7 mSEK till mannen. Mannen resonerar att "delar man livet så delar man huset". Mannen vill absolut inte känns sig som en hyresgäst i huset.
    Jag har försökt med diverse enligt mig logiska argument men kommer ingenvart:
    - Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för
    - Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?
    - Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?
    - Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?
    - Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år.
    Jag vill verkligen leva med denna man och tror på vår framtid. Men han är helt låst med att äga ca 50% av huset. Mannen öppnar för att "kompromissa" men att jag ens ska behöva gå in en förhandling exakt hur många miljoner mannen ska "få" av mitt hus känns helt befängt. Jag har jobbat ihop dessa pengar själv genom hårt arbete och mycket risk, och jag har fått offra mitt sociala liv, familj och vänner i många år. Det är inga pengar jag ärvt.
    Andra alternativ är att köpa billigare hus där vi äger 50% var men då blir det i betydligt sämre område. Mannen tycker detta också är ett bra alternativ, men det tycker inte jag.
    Vad ska jag göra? Är jag för känslig? Eller tänker jag rätt då jag tycker att det som mannen föreslår är helt orimligt?
  • Svar på tråden Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?
  • Anonym (Sandra)

    Vill börja med att säga att jag håller med de flesta övriga i tråden. 


    Petar in ett förslag som jag inte sett tidigare, han köper/lånar in sig på den % han har råd med. 


    I samband med det gör ni såklart en värdering i huset.
    Sen delar ni kostnaden lika på alla renoveringar inköp ni gör ihop och sedan vid en ev försäljning/ uppbrutet förhållande så gör ni en ny värdering och delar på vinsten/förlusten ni gjort sedan den första värderingen.
    Han har lika mycket bestämmanderätt som dig När det gäller inköp så att han känner sig som ägare till huset och ?förlorar? inte heller något på att investera i huset. Det blir mer likvärdiga förutsättningar. 


    Detta så länge du inte kommer fram till att han nog bara gärna vill ta del av dina pengar. 

  • Xenia
    glasögon43 skrev 2025-10-09 17:50:45 följande:
    Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?
    Jag är en över medelålders kvinna och har träffat en man som det känns helt rätt med och jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Vi har varit tillsammans i några månader och båda är separerade. Jag har två barn på halvtid och han har tre barn på heltid. Vi kommer inte få några gemensamma barn.
    Vi diskuterar nu att flytta in till mig om 2-3 år då jag bor i ett större hus där vi alla skulle kunna få plats - huset har 6 sovrum.
    Nu till problemet. Mannen vill då äga 50% av mitt hus som är värt 20 mSEK, men vill bara betala 3 mSEK för den delen då han inte har mer pengar. Det skulle alltså innebära en värdeöverföring/gåva på ca 7 mSEK till mannen. Mannen resonerar att "delar man livet så delar man huset". Mannen vill absolut inte känns sig som en hyresgäst i huset.
    Jag har försökt med diverse enligt mig logiska argument men kommer ingenvart:
    - Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för
    - Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?
    - Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?
    - Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?
    - Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år.
    Jag vill verkligen leva med denna man och tror på vår framtid. Men han är helt låst med att äga ca 50% av huset. Mannen öppnar för att "kompromissa" men att jag ens ska behöva gå in en förhandling exakt hur många miljoner mannen ska "få" av mitt hus känns helt befängt. Jag har jobbat ihop dessa pengar själv genom hårt arbete och mycket risk, och jag har fått offra mitt sociala liv, familj och vänner i många år. Det är inga pengar jag ärvt.
    Andra alternativ är att köpa billigare hus där vi äger 50% var men då blir det i betydligt sämre område. Mannen tycker detta också är ett bra alternativ, men det tycker inte jag.
    Vad ska jag göra? Är jag för känslig? Eller tänker jag rätt då jag tycker att det som mannen föreslår är helt orimligt?
    Ja, mannens förslag är helt orimligt! Hur kan du ens överväga det? Huset är ditt och dina barns, och du är beredd att skänka bort en del av det, 7 miljoner?

    Jag kan bara se två orsaker till att han är så envis och vägrar att kompromissa. Antingen är han en solochvårare som är ute efter dina pengar. Eller så är han en kompromsslös typ (han ska absolut äga 50% av huset), och då kommer det att bli svårt att leva med honom, han kommer att vara lika envis om andra saker.

    Inget av dina förslag duger. Nå, då får ni fortsätta som särbor (eller göra slut). Prioritera dina barn framför denne man som du bara känt i några månader. Förslag nr 1, 4 eller att han hyr ut sitt eget hus är lämpliga kompromisser. Men inte något förslag som gör att du snuvar dina egna barn på arvet eller att de tvingas flytta långt ifrån sin far.

    "- Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för
    - Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?
    - Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?
    - Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?
    - Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år."
  • Anonym (Grabb)
    Anonym (Sandra) skrev 2025-10-10 13:53:21 följande:

    Vill börja med att säga att jag håller med de flesta övriga i tråden. 


    Petar in ett förslag som jag inte sett tidigare, han köper/lånar in sig på den % han har råd med. 


    I samband med det gör ni såklart en värdering i huset.
    Sen delar ni kostnaden lika på alla renoveringar inköp ni gör ihop och sedan vid en ev försäljning/ uppbrutet förhållande så gör ni en ny värdering och delar på vinsten/förlusten ni gjort sedan den första värderingen.
    Han har lika mycket bestämmanderätt som dig När det gäller inköp så att han känner sig som ägare till huset och ?förlorar? inte heller något på att investera i huset. Det blir mer likvärdiga förutsättningar. 


    Detta så länge du inte kommer fram till att han nog bara gärna vill ta del av dina pengar. 


    Den tanken slog mig också... främst eftersom den potentiellt blivande sambon verkar väldigt upptagen med att man skall "äga" 50/50 när man bor tillsammans...

    Det nämndes lite belopp initialt. Han kan ju lägga in 3msek som en "kontantinsats" resterande "70%" blir ju ett "lån" (skuld till TS, upprätta skuldebrev). Då kan han och ni säga att ni "äger 50/50"...

    Det går givetvis att skriva ett sådant avtal. Men det görs med fördel av en jurist/advokat. Det går även att inkludera TS barn (i händelse av bortfall av TS) så de har "skydd"...

    Värdering. Ingångsvärden. TS belåning i dagsläget. "Sambons" inköp och premisserna kring det.

    Sen "i händelse av xyz". Ny värdering. Nya fördelningar...

    Men fortfarande... TS du skall inte skänka bort några 7msek eller "70%"... aldrig.
  • Anonym (Si)

    Efter att ha varit tillsammans med en psykopat som verkade vara drömmannen under ett års tid innan de första tecknen dök upp (och hade han varit smartare hade han kunnat lurat mig betydligt längre) så kan jag bara säga gör det inte. Jag skulle heller aldrig begärt det av någon annan om man träffas senare i livet och den personen hunnit bygga upp ett eget liv och har egna barn (även om de är vuxna). Nej, inget bra tecken om han begär det.

  • Anonym (Gold digger)
    glasögon43 skrev 2025-10-10 11:00:18 följande:
    I och med att han har sina barn på heltid så kan vi inte ses så ofta som om man hade barnen varannan vecka och kunde synka tiderna.

    Ja, exakt majoriteten av skribenterna (inklusive jag) tycker att det är orimligt att föra över så stora ekonomiska värden bara för att det ska bli 50/50. Jag hade ju hoppas att mannen kunde se fördelarna istället med att "bara" behöva betala en liten del men få tillgång till hela.

    Min yngsta är 8 år och hennes med så inte så lätt att flytta barnen.

    Det var jag som tog upp frågan tidigt då jag ville veta om vi överhuvudtaget kan bo ihop. För mig är det en viktig del, iaf på halvtid, men helst heltid.
    Min partners yngsta är 9, övriga barn är 12, 12, 13 och 14. Jag är utan mina varannan helg, han har sina varannan vecka. Vi har ett avstånd på ca en timmes resväg. Även om det skulle vara mysigt att bo ihop känner båda, iaf just nu, att det inte är aktuellt förrän efter alla barn gått ut gymnasiet. 

    Varför är det så viktigt att sätta ihop två familjer för dig? Speciellt innan ni ens känner varandra ordentligt. 
  • septembermamma2022
    glasögon43 skrev 2025-10-09 17:50:45 följande:
    Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?
    Jag är en över medelålders kvinna och har träffat en man som det känns helt rätt med och jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Vi har varit tillsammans i några månader och båda är separerade. Jag har två barn på halvtid och han har tre barn på heltid. Vi kommer inte få några gemensamma barn.
    Vi diskuterar nu att flytta in till mig om 2-3 år då jag bor i ett större hus där vi alla skulle kunna få plats - huset har 6 sovrum.
    Nu till problemet. Mannen vill då äga 50% av mitt hus som är värt 20 mSEK, men vill bara betala 3 mSEK för den delen då han inte har mer pengar. Det skulle alltså innebära en värdeöverföring/gåva på ca 7 mSEK till mannen. Mannen resonerar att "delar man livet så delar man huset". Mannen vill absolut inte känns sig som en hyresgäst i huset.
    Jag har försökt med diverse enligt mig logiska argument men kommer ingenvart:
    - Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för
    - Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?
    - Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?
    - Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?
    - Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år.
    Jag vill verkligen leva med denna man och tror på vår framtid. Men han är helt låst med att äga ca 50% av huset. Mannen öppnar för att "kompromissa" men att jag ens ska behöva gå in en förhandling exakt hur många miljoner mannen ska "få" av mitt hus känns helt befängt. Jag har jobbat ihop dessa pengar själv genom hårt arbete och mycket risk, och jag har fått offra mitt sociala liv, familj och vänner i många år. Det är inga pengar jag ärvt.
    Andra alternativ är att köpa billigare hus där vi äger 50% var men då blir det i betydligt sämre område. Mannen tycker detta också är ett bra alternativ, men det tycker inte jag.
    Vad ska jag göra? Är jag för känslig? Eller tänker jag rätt då jag tycker att det som mannen föreslår är helt orimligt?
    NEJ, nej och åter nej. Gå inte på den lätta, det är ett helt orimligt resonemang från hans sida att du ska ge honom 7 miljoner för att han vill äga halva huset.

    Det är dina barns framtida ekonomiska trygghet du skulle ge bort. Jag hade ALDRIG gjort det.

    För mig skulle det vara en dealbreaker att han ens tänkte tanken att han skulle vara berättigad till en så stor del av den förmögenhet du tillskansat dig genom hårt arbete.

    Det vore en sak om förslaget kom från dig. Men att han föreslår det och vägrar vara konstruktiv kring andra rimliga lösningar är en stor varningsflagga. Det luktar golddigger lång väg tycker jag.
  • Anonym (Hj)

    Hell no, flytta inte ihop med honom. Han är helt ologisk nu när ni är nykära, tänk då hur han blir när ni separerar.


    träffsäa en man med mer pengar 

  • Anonym (Singel kvinna)

    Jag skulle lagt benen på ryggen och sprungit direkt. Du ska absolut inte gå med på detta. Red flag 

  • Anonym (Moa)
    glasögon43 skrev 2025-10-09 17:50:45 följande:
    Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?
    Jag har försökt med diverse enligt mig logiska argument men kommer ingenvart:
    - Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för
    - Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?
    - Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?
    - Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?
    - Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år.
    Jag vill verkligen leva med denna man och tror på vår framtid. Men han är helt låst med att äga ca 50% av huset. Mannen öppnar för att "kompromissa" men att jag ens ska behöva gå in en förhandling exakt hur många miljoner mannen ska "få" av mitt hus känns helt befängt. 
    Det känns helt befängt för att det är helt befängt.

    Han vill att du ska betala miljoner för nöjet att få bo tillsammans med honom. Och tröttnar någon av er på förhållandet så kan han ta pengarna du gett honom och dra.

    Du måste inte förhandla. Du har rätt att bara säga nej.
  • Anonym (Tokigt)

    Att sälja nåt värt 10 mil för 3 mil är bara tokigt,  det går bra att äga olika stor del, klarar han inte av det då är han nog inget att ha skulle jag säga!
     Jag förstår känslorna, men skulle du lika lättvinnligt föra över 7 mil till honom om du hade dom tillgångarna?

  • Anonym (Rut)
    Anonym (Stor varning ang denna man) skrev 2025-10-10 00:37:08 följande:

    Som du själv skriver så är det ju helt befängt att ni hamnar i diskussion ang hur många miljoner du ska ge honom. Helt galet. Och att han till och med tycker att ni kan byta till ett sämre boende för att göra 50/50 ägande möjligt. Så resonerar inte en man som vill sin partner (och hennes barn) väl. Han resonerar snarare som en stor egoist. Allt handlar om vad HAN VILL HA, inte vad som är bäst för den han säger sig älska. Snälla TS, satsa inte långsiktigt på denna man, om du gör det så begår du ditt livs misstag. Kram


    Självklart ska inte ts skänka 7 miljoner av sina barns framtida arv till någon man. Men hennes blivande sambo kan ju inte heller flytta in med sina barn  hos ts med de förutsättningarna heller. Han behöver ju också en trygghet för sog och sina barn om det tar slut. Samt att man nog vill ha en hyggsat jämställd känsla med den man bor ihop med.
  • Anonym (X)
    Anonym (Rut) skrev 2025-10-12 11:34:01 följande:
    Självklart ska inte ts skänka 7 miljoner av sina barns framtida arv till någon man. Men hennes blivande sambo kan ju inte heller flytta in med sina barn  hos ts med de förutsättningarna heller. Han behöver ju också en trygghet för sog och sina barn om det tar slut. Samt att man nog vill ha en hyggsat jämställd känsla med den man bor ihop med.

    Är det vanligt vid samboförhållanden med särkullsbarn att båda äger en halv eller en hel bostad var, med tanke på att det kanske tar slut? Säkert, men långt ifrån alla har det så. Bor inte många ihop i hyresbostäder eller i en bostad som bara ägs av en? Tror att många sambos inte har en fast back-up plan.


    TS man äger ju dessutom ett hus som han skulle kunna hyra ut eller sälja och investera i fritidsboende eller fonder. 


    Kan man inte ha en jämställd känsla om man äger 25% av en bostad, eller äger en helt annan bostad? Är det bara en känsla utan konsekvenser eller får man ingen talan om färgen på tapeterna? 

  • Anonym (L)
    Anonym (Rut) skrev 2025-10-12 11:34:01 följande:
    Självklart ska inte ts skänka 7 miljoner av sina barns framtida arv till någon man. Men hennes blivande sambo kan ju inte heller flytta in med sina barn  hos ts med de förutsättningarna heller. Han behöver ju också en trygghet för sog och sina barn om det tar slut. Samt att man nog vill ha en hyggsat jämställd känsla med den man bor ihop med.
    Vad menar du den trygga och jämnställda känslan ska uppnås? Det är ju där skon klämmer.

    Flyttar man ihop med flera barn som äldre med olika ekonomiskt bagage måste man jämka sig, på ett sätt som bägge parter är ok med. Lyckas men inte med det låter man bli, barnen bor bättre där de är. Särbolivet är underskattat.
  • Anonym (Moa)
    Anonym (Rut) skrev 2025-10-12 11:34:01 följande:
    Självklart ska inte ts skänka 7 miljoner av sina barns framtida arv till någon man. Men hennes blivande sambo kan ju inte heller flytta in med sina barn  hos ts med de förutsättningarna heller. Han behöver ju också en trygghet för sog och sina barn om det tar slut. Samt att man nog vill ha en hyggsat jämställd känsla med den man bor ihop med.
    Han kommer ju inte att förlora sitt kapital på 3 miljoner bara för att han inte står som ägare på huset de bor i. Sannolikt kommer han också att få lägre boendekostnad som sambo, vilket kommer att ge större möjligheter att spara.

    Så länge man har nog med pengar för att kunna skaffa nytt boende om förhållandet tar slut, så borde man känna sig trygg. 
Svar på tråden Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?