Du som klagar på dagens unga, var du så mycket bättre själv i den åldern?

Jag är glad att så många unga idag är mer accepterande mot sånt som inte var fullt accepterat när jag var ung, t ex HBTQ, funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa, att barn har rätt till sin kropp bl a.

Men skärmberoendet går inte att jämföra. Mobiltelefoner, datorer och internet var en lyx när jag var ung och vi fick nästan bara vara uppkopplade efter 18:00, och aldrig mer än en timme. Tv-spel och dataspel hade vi, men det var inte ofta man spenderade många timmar på dem, kanske just för att man inte kunde vara uppkopplad och spela med andra människor. Sen finns de ju de från min generation som är minst lika beroende av sina smartphones och datorer, då är det ju inte konstigt om barnen tar efter.

Att färre tonåringar idag sätter värde i att supa och röka är en bra utveckling. Däremot tror jag att många överdrev i undersökningar "på min tid". När vi skulle fylla i enkäter som tonåringar om våra alkohol- och tobaksvanor brukade alltid någon som verkligen inte söp eller rökte fylla i "varje helg" på alkohol och "varje dag" på rökning, bara för att vara rolig eller för att spela cool.

En sak jag däremot tycker är hemskt är hur mycket värre mobbning och trakasserier på nätet blivit nu när man hur lätt som helst kan filma vem som helst och ladda upp. Det berättade min systerdotter som går på högstadiet om, att man är livrädd för att göra bort sig, klä sig konstigt, ha "fel" smink, eller bara råka gå förbi när någon spelar in en film.

Många ungdomar idag är väldigt respektfulla men ibland häpnar jag när jag hör och ser hur ungdomar beter sig.

Nog festade vi mer när jag var i tonåren än vad de flesta gör idag.
Jag var tonåring 1976-1982. Dock gifte jag mig 1981, så mitt festande var mellan 14 och 17.
Idag ser jag ungar i den åldern som barn, det upplevde jag inte att de äldre såg oss som då.

Datorer och spel i den formen existerade inte på den tiden, vi spelade kort istället. Det tror jag var en bättre gemenskap än att "ses" via skärmar.

Jag är en av de beryktade "dagens ungdomar". Jag pratar mycket med mina föräldrar och far/morföräldrar, och en sak tycker jag att jag märker, nämligen att det verkar vara mer olika idag, och det är mer ok. I deras generationer, när de var unga, så var det kanske 2-3-4 saker som "alla" gjorde och var intresserade av, och gjorde man då istället sak 5-6-7 så var det "inte ok", man sågs som konstig. Bland de i min generation är det mer ok att göra även 8-9-10.

Eller vara, för den delen.

Och sedan, skärmarna kan vara väldigt bra för detta också. Gemenskapen är av ett annat slag genom skärmarna, men det är gemenskap man annars aldrig hade hittat! Jag har även en faster som är i princip fysiskt isolerad, hon träffar bara min pappa och oss barn, men hon har sin gemenskap på nätet. Hade hon inte haft internet, innan hon fick internet, så hade hon ingenting.

Med risk för att låta snobbig här så - ja. Jag vill hävda att jag tog bättre hand om mig, både i jämförelse med andra ungdomar från min egen tid och i nuläget. 

Då jag var ungdom, under 90-talet, handlade det mycket om att supa och vara "galen", "släppa loss" för att anse se vara modern och jag är glad idag att jag inte följde med i detta destruktiva spår. 

Vet inte om ungdomar idag super lika mycket som förr men anser ändå att många av dem är självcentrerade, kyliga, sexfixerade, porrskadade (männen i synnerhet) och visar ganska lite hänsyn överlag till sin omgivning. Sån har jag aldrig varit. 

Jag håller med om porrskadade och det är tragiskt att porrtittandet blivit så normaliserat och dessutom i så unga åldrar. När jag var ung (90-00-tal) var det inte alls rumsrent att prata porr och den som hade porrblaskor eller p-rullar hemma ansågs vara knepig och pervers. Numera ses man väl snarare som pryd och udda om man inte gillar porr... Och det är verkligen inte en bra utveckling, det känns inte hoppfullt för barn som växer upp framför en skärm och har tillgång till miljarders sorters porr.

Att många är egocentriska och hänsynslösa kan nog tyvärr också vara ett resultat av att ha vuxit upp med ipaden som barnvakt. Man lär sig inte empati eller hur vänskapsrelationer fungerar om majorititen av ens sociala interaktioner sker över nätet, eller om ens viktigaste "relationer" är parasociala relationer med youtubers eller influencers.

Håller med om allt du säger. Och dagens influencers utgör ju inte några vidare förebilder för de unga heller. Ytliga, obildade, fejkade, materialistiska, fåfänga egocentriker som mest verkar bry sig om att posta och sprida plastiga selfies. Noll substans i deras innehåll många gånger. 

Vissa saker har blivit bättre, andra sämre. Mindre festande idag, mindre rökning, större tolerans för hbtq och att man kan vara olika, bättre kunskap om jämställdhet och att sex utan samtycke faktiskt är våldtäkt. (När jag var tonåring på 90-talet, krävdes våld eller hot för att det skulle räknas som våldtäkt, och många tyckte att redlösa tjejer fick skylla sig själva.)

Jag var inte en särskilt vild tonåring, men feströkte och drack en del i gymnasiet. Blev rejält berusad några gånger. Det fanns många som var värre än jag, en del redan på högstadiet. Det upplever jag har minskat, vilket är positivt.

Men det överdrivna skärmanvändandet är ett stort problem idag. Problemet är inte användandet _i sig_, utan att barn och unga inte utvecklar andra färdigheter som var självklara förr. Som grovmotorik och finmotorik.
Att många 8-åringar inte kan göra kullerbytta och att det finns 11-åringar som knappt kan klippa med sax, är ganska allvarligt.

Vi hade inte heller barntorpeder när jag var ung. Visst fanns det kriminella ungdomar, men de mördade inte varandra för pengar på samma sätt som nu. Vi hade inte heller lika stora integrationsproblem eller ett lika splittrat samhälle. Klasskillnaderna ökade under 90-talet men var inte lika stora som nu. Den nyliberala politiken hade inte slagit igenom med full kraft än och invandringen var inte lika stor som senare.

Det har alltså blivit både bättre och sämre. 

Det vill säga precis som Veckorevyn - tidningen som på min tid gav bantningstips till mellanstadiebarn. Nästan alla flickor läste den. 

Men precis som Kamratposten fanns då som alternativ finns det idag många kloka och fina influencers som sprider kunskap om psykisk ohälsa, uppmuntrar till kreativitet mm. 

Min klasskompis sa "Skit på dig!" till en lärare och fick gå till rektorn tillsammans med sina föräldrar.

Jag upplever precis som nämnts tidigare i tråden att mycket har blivit bättre, framförallt tolerans för olikheter och möjligheter att hitta ett umgänge på ett bredare spektrum via internet. 

Däremot upplever jag, som tidigare också skrivits, att barns motorik och fysiska aktivitet blir allt sämre och sämre till följd av skärmar.

Vidare tycker jag att samtalsklimatet och respekt för både de i sin egen ålder och mot äldre börjar försvinna helt. Det hävdas till höger och vänster att man måste få säga vad man tycker hela tiden, men att 8-åringar kallar lärare för hora osv är inget jag känner igen från när jag var liten och det är en sorglig utveckling enligt mig.

Nu var jag inte bland de "coola" kidsen utan hängde mest i stallet, men jag upplever att i min dotters umgängeskrets är det ingen större skillnad på alkoholförtäring än vad det var hos mina klasskompisar. Det jag kan se skillnad är att tjejerna snusar istället för röka som de gjorde "på min tid". Då var det bara killarna som klämde in en ettan lös för att vara coola. Nu finns fler alternativ på den marknaden.

Veckorevyn var mer en tidning för vuxna och lite äldre ungdomar medan KP är menad för barn och ungdomar. 

Ja, det finns bra influencers också men det är inte de som gapar högst tyvärr. 

Som svar på frågan i trådrubriken: ja, det var jag. Men hade jag vuxit upp idag hade jag förstås varit lika jobbig och skärmberoende som dagens ungdomar är.

Jag har inga problem med att klaga på mobilberoendet, för den tid jag använder den, har de flesta redan före lunch överträffat flera ggr om.

 

Men visst finns det alltid något att kritisera bland unga, sen växer ju de upp istället, och på så sätt berättar att "jag" var nog ute och seglade där.

Konstigt hur olika det kan vara. Jag uppfattar yngre åtminstone där jag bor som ganska blyga men respektfulla, förutom några stycken som kör omkring i A-traktorer och spelar hög musik, men även en del äldre musik som jag gillar. De kan bli rätt stökiga på helgerna, men merparten av de unga upplever jag inte alls som att de "alltid måste säga vad de tycker". Däremot generationen födda på 80-talet är mycket så. De ska förverkliga sig själva och ta plats.

Förtydligande, det jag använder en mobil på en vecka, överträffar många innan ens lunch första dagen på veckan.

Du umgås dock inte med dagens ungdom så du vet vad de gör på fritiden?
Jag är lärare, och ibland är det så man rodnar när man överhör vad de eleverna gjort i helgen.

Trevliga och lagom respektfulla tycker jag ändå de är, och generellt skulle jag inte säga att vi (jag är 70-talist) var bättre. 

Håller med.

Och jag tror att det är mycket tack vare att förskolan ofta tar upp det, och ännu mer idag. Förskolan lär idag ut "stopp, min kropp" och det var inte tal om något sådant på 80-90 talet eller tidigare. Inte ens början av 2000-talet pratades det om det på förskolan (har en son som gick då). 

Men även föräldrar uppmuntrar nog mer sina barn till art behandla alla lika jämfört med för. Fanns absolut föräldrar slm gjorde det även då, men tror dete mer nu eftersom det generellt är mer accepterat av samhället. 

Jag är dock uppvuxen i en familj/släkt som har och alltid har haft en fördomsfri hållning mot HBQT, npf/funktionssvariarioner etc, vilket då även smittas av sig på mig, mina syskon och även våra barn. 

Just att porr är mer normaliserat idag beror nog till stor del på att det är lättare att få tag i idag än förr. Idag finns det gratis och i mängder på nätet. På 70-80-90- och början av 2000-talet köpte man på bensinmackar, udda butiker eller under disk och det var mer smygande än idag. 

Men å andra sidan så är sex i allmänhet mera öppet idag än förr. Man pratar om det mer öppet och det är inte lika pinsamt att prata om.